Skriva dagbok


Igår fick jag tid med något jag inte har gjort på tre år – skriva dagbok. Och det blev i den här gamla dagboken.

20140115-003131.jpg

Förr köpte jag en dagbok varje år, den här har jag haft sedan 2008. Klassiskt att en slutar när man träffat sin respektive. Känner att jag vill börja igen. Nu är inte Gustav en ursäkt för uteblivet dagboksskrivande utan min Iphone. Sorglig tanke att smartphones skulle bli dagböckernas död. Inatt återupplivade jag min.

20140115-005249.jpg

Det var intressant att läsa vad jag skrivit om sidorna innan. Ganska likt det jag skrev om inatt, med skillnaden att 2011 hade vi inga barn. Nu har vi ett och längtar precis som då efter ett till.

20140115-005425.jpg

Haha, blir full i skratt över mig själv 2011. Hur sjutton orkade jag inte göra barn då? Vi hade ju inga och fick sova hur mycket vi ville om nätterna. Well well. Jag bläddrade bakåt några sidor och det var så fint att läsa. Att både ha nedskrivet när Gustav friade…

20140115-005618.jpg
Och dagen jag berättade för dagboken att vi var ihop.

20140115-005740.jpg

Jag ska börja skriva igen. Min handstil har blivit riktig taskig efter de sovande dagboksåren. Hur är det med er bloggvänner? Skrev ni dagbok eller gör ni det fortfarande? Gud vad jag håller tummarna för alla dagböcker därute!

/Elaine, traskar upp och väcker sin knodd för ännu en dag i sjukstugan.

Bloggvännerna har ordet

31 svar till “Skriva dagbok”


  1. Carolina skriver:

    Tänkte bara säga att jag skrivit ett inlägg om dig på min blogg idag – hoppas att de är ok att jag låna bilden på dig ?

    http://lillahell.blogg.se/2014/january/en-powerkvinna.html

  2. Therese skriver:

    Jajemän! Fick min första dagbok som tolvåring och skriver fortfarande 🙂
    Över 20 års skrivande.
    Det är jättekul att kolla tillbaka och läsa om hur bekymmerslöst livet va då jämfört med nu 😉

  3. Skriver fortfarande dagbok ”analogt” så att säga. I den skriver jag sånt där som jag inte vill dela med någon annan än mig själv men ändå måste få ur mig.
    Älskar det! Har massor av gamla dagböcker, började skriva när jag var 6 så det har blivit ett gäng haha!

  4. Åh, så fint ju. Älskar att gå tillbaka i dagböcker, när det är positiva händelser. Herregud vilka deppiga sidor det finns från tonåren i mina dagböcker… Jag har skrivit sporadiskt, men det är svårt när man reser. Känns så onödigt att släpa runt på ett skrivblock man skriver i varannan månad eller så. Men det är fint att skriva ibland.
    Minns nu att jag skrev ett brev till mig själv när jag flyttade till Indien och la i någon flyttlåda, kul att hitta när jag ska packa upp det någon gång i framtiden!

  5. Lina skriver:

    Jag har eldat upp mina dagböcker, de var så sjukt hemska att läsa – ur pinsamhetsvinkel – så jag klarade inte av att ha dem hemma 🙂 hua!!
    Det jag däremot har gjort är att jag skrivit en bok, från mig till bägge barnen. Jag började när jag fick veta att jag var gravid och har skrivit ner min oro, min förväntan, rädslor, glädjen när de föddes och att jag trots att jag blir skitförbannad på dem ibland älskar dem mer än allt annat i livet – härifrån till evigheten <3
    Skrev mycket när jag var föräldrarledig, roliga saker de sagt "taboy" = o'boy, "tolatola" = cocacola och annat roligt. Oron när de varit sjuka och hur fantastiskt underbara de är och hur de berikat mitt liv!
    Tror det grundade sig i att min pappa fick cancer strax innan min första graviditet och jag fick någon panik och ville skriva ner allt till dem, omutifallatt jag skulle drabbas någon gång. Jag vill inte glömma och jag vill att de ska veta hur älskade de var/är om jag försvinner. Pappa gick sedan bort strax innan jag blev gravid med andra och det har jag också skrivit om till dem. Längtan efter 2'an som dröjde längre än vi ville.. Nu ligger böckerna lite undanlagda, skriver ibland när något roligt hänt eller något lite mindre roligt (oftast roligt dock) och min tanke nu är att jag ska ge böckerna till dem när de kommer i barnskaffartagen, om 400 år 😉 för de ska vara mina små älsklingar länge till!! 🙂

  6. K skriver:

    Jag skriver dagbok, inte slaviskt varje dag utan ibland när jag känner för det. Nästan alla mina vänner skriver också dagbok, men på ett helt annat sätt än vad jag gör. De liksom sammanfattar det som har skett sedan de skrev sist, och känner nästan press över att de missar att skriva på en vecka, något som jag tycker är helt galet. För mig handlar inte en dagbok om att skriva om vad man har gjort, det har man kalendern till, utan jag skriver alla mina tankar som jag måste få ur mig, men inte vill att någon annan ska läsa.

  7. Vad kul att du ska börja skriva igen och att du kollar igenom gamla dagböcker! Jag har själv skrivit sedan jag var 12 år och är 23 nu. Har alltid skrivit och det är ett stort måste i mitt liv. Går inte många dagar utan att jag bara måste sätta mig ner och skriva. Det är så terapeutiskt för mig, och jag kan skriva av mig alla känslor för att frigöra mig från de och på så vis skapa utrymme för ny energi! Jag använder också mina dagböcker mycket som tacksamhetsjournal, och skriver allt jag är glad för. Det är så härligt och ger massa energi! Använder de också till att skriva ner böner och liknande. Många användningsområden 😉

  8. sussi skriver:

    Åh, vill också börja skriva dagbok igen. Det är ju faktiskt himla härligt.
    Har precis köpt dina böcker nu också. Ska bli spännande att läsa dom. Jag menar, Jag älskar ju din blogg. Så varför borde jag inte älska dina böcker. 🙂

  9. Andrea skriver:

    Så roligt att du har börjat igen! Själv har jag skrivit dagbok för hand i tio år, sammanlagt 15 stycken dagböcker är fyllda. Nu har jag dock gått över till den elektroniska varianten, genom att skriva i ett Word-dokument som jag sedan sparar i mina privata mappar. Det går lite fortare att skriva, och på så vis blir det fortfarande av! Ska göra mitt bästa för att upprätthålla dagboksvanan, det är guld värt! 🙂

  10. Kristin skriver:

    Jag har skrivit dagobok varje dag sedan 94. Vissa sidor är lite svårare att läsa (då jag fått för mig att skriva direkt efter hemkosten från krogen…) Sedan vår dotter kom 2011 så har vi skrivit en dagbok till henne också… Jag tycker det är så roligt att gå tillbaka och läsa 🙂

  11. Linn skriver:

    Elaine, gör du någon analys för tv/tidning av partiledardebatten idag? Alltid kul att läsa efteråt, tycker att du ofta lyckas pricka in det ”viktiga”. Ha en bra dag!

  12. Jag har nog skrivit dagbok sen början av tonåren, nu skriver jag nästan bara när jag mår dåligt eller om det är mycket andra tankar i huvudet. Det är lite synd att alla de bra delarna blir utelämnade. Antar att dagboken blivit mest som terapi 🙂

    Fast jag har även jättesvårt att gå tillbaka och läsa allt jag skrivit, tycker det är pinsamt även om det bara är för mig själv. Vet inte varför.

  13. Linda - utbildare som vill leda, inspirera och möjliggöra! skriver:

    Jag gjorde en gång misstaget att börja skriva dagbok i ett dokument på datorn. Detta var i början 2000 och nu är den datorn sedan länge kasserad och det är något som jag sörjer idag. Alla de där tankarna som jag hade på högstadiet med killproblem som fanns då önskade jag att jag hade kvar att läsa.

    Måste dock säga att jag blir inspirerad att börja igen. Fast med papper och penna.

  14. Väntar första skriver:

    Jag har skrivit mycket dagbok när jag var mellan 12-20 nånting. Nu när vi väntar vår första (!) så har jag börjat skriva på en ny, typ graviddagbok.
    Dels skriver jag när jag går in i en ny vecka och sammanfattar lite hur jag mår, om jag varit på besök hos BM, men främst är det tankar om hopp och oro.

    Nu har vi gått in i v13+1 och gjort KUB test och sett vår lilla/lille på UL för första gången. Kändes helt fantastiskt och jag börjar mer och mer slappna av och våga tänka att det här kan gå bra 🙂

    Hur som helst tycker jag dagböcker är väldigt roliga att ha när man vill gå tillbaka och läsa om hur man egentligen mådde, lätt att glömma bort annars.

  15. Nathalie skriver:

    Jag har skrivit dagbok mer eller mindre regelbundet sen 1999. Är nu 25 år och har allt ifrån msn-konversationer till påbörjade och avslutade relationer, nyårslöften och känslostormande dikter nedskrivna. Fantastiskt att gå tillbaka till!

  16. maria skriver:

    jag skriver dagbok endast när jag är nedstämd, ledsen eller orolig. Det får mig att må mycket bättre på en gång. Som att jag skriver ut känslorna från kroppen och att dom stannar i boken. Min dagbok är alltså inte alls rolig att läsa.

  17. Jag skrev dagbok från att jag var ca 8 år gammal till jag var 19. Min dåvarande pojkvän läste min dagbok i smyg, och när jag fick veta det kunde jag inte fortsätta… Hela grejen var förstörd! Nu har jag en dagbok som jag skriver i när jag behöver ventilera bara, och jag litar till 100% på att min man aldrig skulle bryta förtroendet och läsa! Men det är fortfarande förstört för mig, så jag kan inte alls skriva på samma sätt… Jag har kvar alla gamla dagböcker i källaren i alla fall! 🙂

  18. Ida skriver:

    Tack för inspirationen, jag gick och köpte en ny dagbok igår!

  19. Japp jag skriver också dagbok, men inte slaviskt varje dag utan i perioder när jag känner för det. Eller ja, så har det varit hittills, och visst är det kul att läsa lite längre resonemang men jag saknar lite det vardagliga som inte behöver vara så långt, utan bara någon rad om vad man gjort.

    Så därför köpte jag lagom till nyåret en såndär 5-årsdagbok, där man skriver några få rader varje dag och samma sida har plats för anteckningar från fem år. Tänkte att om jag orkar fylla i den (kanske inte varje dag, men tillräckligt ofta) kan det vara kul att bläddra i den sen!

    Jag skulle också gärna spara mina elektroniska texter (från bloggar, forum och debatter) på något sätt, men har inte riktigt orkat tyvärr.

  20. Theresia skriver:

    Hihi. Typ precis så friade min man också… 🙂 Men jag hade nog frukosten i handen och inte i munnen. 😀

  21. Katarina skriver:

    Jag skriver dagbok för min son, började när han var 1 månad gammal.

    Skriver själv dagbok ibland också, när jag behöver få ur mig saker man inte vill säga högt.

    Kolla Paperblanks dagböcker, så himla fina så man vill skriva varje dag;) Jag har flera stycken därifrån.

  22. Lovisa skriver:

    Jag skriver dagbok för hand varje dag, och i år har jag gjort det under tio års tid. Började med det år 2004 när jag var tio år och jag har skrivit regelbundet sedan dess. Tror inte att det är så många tjugoåringar som skriver dagbok eftersom vår generation ägnar väldigt mycket tid åt alla sociala medier. Men jag hänger i än så länge. Även om det har blivit lite av en tvångstanke, eftersom jag har gjort det under så pass lång tid och har det på rutin, så har det blivit ”min grej” och jag tänker att det är kul att kunna jämföra exakt vilket datum jag vill från år till år och se hur livet formar sig. Att skriva dagbok varje dag tar ju dock sin lilla tid, och jag kan tänka mig att det kanske blir så att jag skriver veckovis i framtiden.

  23. Hans Lothsson skriver:

    Hej !
    Min hustru som nu snart blir 84 år har skrivit dagbok sedan slutet på 50-talet, nästan varje dag. inget märkvärdigt utan händelser inom familjen och vår dotters liv under åren. Fantastiskt trevligt att gå tillbaka och läsa .
    Frågan bara är vad man gör av detta en gång, vår dotter har inga barn heller.
    MVH /Hans

  24. Anette Becker Lundell skriver:

    Hej Elaine!
    Här kommer en kommentar, många år efter ditt inlägg. Jag skriver dagbok. Kanske mest periodiskt och när jag inte skriver saknar jag rytmen av att föra pennan (alltid gammaldags bläck/reservoarpenna) över sidorna och låta tankar och samtal med mig själv formas på pappret. Jag slutade för att jag tyckte att jag gnällde så mycket och ville hitta nya vägar att skriva. Därför googlade jag skriva dagbok och hamnade här!

    Jag har en låda full med dagböcker och för ett bra tag sedan hittade jag mina dagböcker från när jag var tio till fjorton. Jag satt uppe halva natten och läste, trots att jag var trött. Allt jag inte vågade skriva fanns fortfarande kvar mellan raderna!

    Nu har det gått några år sedan du skrev inlägget om att skriva dagbok och jag hoppas att du fortfarande skriver och bläddrar tillbaka och minns!

    Tack också för dina fina böcker!

    Anette

Lämna en kommentar