Så jäkla modigt


Jag satt och skrev på boken när en jättesnäll man kom fram till mig och sa: Ursäkta att jag stör, men jag har sett dig här så många gånger och jag bara måste fråga. När du har skrivit klart har du lust att ta ett glas med mig då?” Jag blev så inspirerad av hans mod att jag var tvungen att ge honom beröm. Jag svarade att jag var lyckligt gift, men att jag blev jätteglad att han vågade fråga. Helt rätt!

Så my single ladies och men. Ser ni en person på ett café som är djupt insjunken i en dator eller bok. Var inte rädda. Gå fram och stör. Även om personen är gift som jag så blir det lite vardagssmicker och jag får sträcka på mig en hel dag och känna mig snygg. Det är en god gärning bara det. Och i bästa fall så har du en spontan dejt trettio minuter senare. Just do it!

dejting-sex-and-the-city
Bloggvännerna har ordet

17 svar till “Så jäkla modigt”


  1. Mia skriver:

    Helt rätt 🙂 Gott nytt år!

  2. Eva skriver:

    men Elaine, är det faktiskt så viktigt för dig att du är snygg i andras ögon att du går omkring en hel dag och är stolt för att du, som du tolkade det, var snygg i en mans ögon? är det inte andra grejer du hellre är stolt över? tänk om han bara tyckte du verkade vara intressant för att du satt och skrev så ofta? han ville veta vad du jobbar på? kanske han visste vem du är och bara ville prata en stund?

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Men Eva, det gör väl inget om jag blir glad att mannen tyckte jag var snygg. Sen är det inte sagt att det är det enda jag bryr mig om. Varför tror du det? Utifrån ett litet blogginlägg och en händelse så tror du att det ENDA som betyder något för mig är att folk tycker jag är jävligt snygg? Hur tänkte du då? Men Eva då… 🙁

      • Eva skriver:

        det GÖR inget, men jag tycker det är fascinerande. du är ju inte ensam om att bli glad för att någon kommer fram och genast tycka att ”yes, han tycker jag är snygg”. jag påstår aldrig att jag tror det är det enda som är viktigt för dig, jag undrar hur det kommer sig att en liten händelse som du tolkade som att någon tycker du är snygg kan göra din hela dag. som sagt, du är ju inte ensam i att hämta glädje i att någon tycker du är snygg, och jag tycker det är fascinerande att det är så energigivande för så många, inklusive dig då.

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Ah, jag förstår. Ibland är det energigivande, när det hände var det det i alla fall. Kanske för att man oftast ser sig själv som den där nyvakna neandertalaren som försöker få livspusslet ihop. Jag tror att efter barn, långa bröst, bristingar på magen så sitter just komplimanger om ens utseende extra fint. Det är min teori.

  3. Härligt och fantastiskt fint bemötande av dig Elaine! Ja Du där ute – gör det när Du ser mig sitta försjunken framför min dator. Jag är inte gift:-)

  4. Patrik skriver:

    Ett glas måste man väl kunna ta med en annan person, oavsett kön även om man är lyckligt gift?

  5. Amanda skriver:

    Sikken härlig man!

  6. Åh vad härligt!
    Risken att det händer mig är ytterst liten, jag skriver bäst när jag sitter ensam i stugan haha!

  7. fanny darling skriver:

    åh, ja! sånt kan ju bli början på något helt nytt och väldigt fint!

  8. Ida skriver:

    Det var väldigt modigt, det ska han veta:) För några år sedan klev en kille fram till mig vid busshållplatsen och undrade om jag hade lust att ta en fika, min reaktion blev ett tydligt NEJ TACK! Som jag ångrade det där… Stackars kille som först samlade mod och sedan fick det svaret av en irriterad tjej inför hela busskön! Dumma mig. Din reaktion var mycket trevligare!

  9. Malin skriver:

    Vad fint! Jag tycker sådana situationer är svåra. Kanske för att jag brukar känna mig blyg och/eller trängd av sådana inviter, vilket är jättekonstigt eftersom att jag inte ens skulle blinka om det hände i en bar med alkohol i kroppen. Som exempel skedde detta nyligen: en man stannade mig på gatan i London (där man egentligen inte ”ser” varann pga stressen) och sa att jag var vacker och att han skulle vara honoured om jag skulle vilja joina honom för en drink. Vilken prins! Den kalla svenskan trodde såklart att han var sjuk i huvudet och avböjde.

  10. Åh vad roligt! Jag älskar sånt där!
    Jag var faktiskt med om en liknande sak när jag var ute med min hund Agnes. Jag gick i min egna värld och var absolut inte uppklädd (snarare söndags-sunk) och fram kommer en ganska söt kille och säger hej, pratar en stund och sen frågar han om han får bjuda på kaffe någon dag. Kaffedejten blev aldrig av, men det var himla roligt att han vågade gå fram och jag levde länge på den händelsen! 🙂

Lämna en kommentar