Så mysig AW igår och ärliga vänner


image

Jag älskar Cristian! Där, nu sa jag det. Det är inte ofta han säger sådana saker och eftersom det är så laddat för honom att säga det så har jag nog aldrig vågat. Men nu är det i alla fall skrivet. Han kom och mötte upp mig och Hanna för en AW på boccerian och vi snackade lite om personliga brister och styrkor. Jag berättade om mina små utbrott jag hade fått på Gustav under dagen som följts av en massa ”Förlååååt mig” från mig. Och jag berättade om att Gustav hade skrivit (halvt skämtsamt) ”Borderline…”. Då lös Crille upp och sa att han länge trott att jag haft en släng av det för att jag blir så satans arg ibland och inte kan kontrollera mig. Hanna blev alldeles nervös av Crilles ärliga utläggning om min påstådda borderline light, men jag däremot blev bara så tacksam för min kära vän Crille.

Crille: Vissa saker gör dig helt okontrollerbart arg så man låter dig bara vara.

Jag: Ja det stämmer. Men låter ni mig bara vara då? Typ ”Åååååkej”?

Crille: Absolut ”ååååkej”. Det är ingen idé att diskutera med dig då.

Jag: Gud vad intressant! Berätta mer och ingen prestige, jag vill veta.

Så fortsatte Crille att berätta och det var så intressant att höra.

Även om det han säger kanske svider, det gjorde det iofs inte, så vet jag att allt han säger grundar sig i omtanke. Det är så skönt att ha den grundtryggheten och ärliga vänner.

imageimage

Det var så fint på Hotel Birger Jarl och Micael Bindefelds årliga utställning av kändisdesignade julgranar. Hanna och jag drack glögg och åt pepparkakor (inte 20 stycken denna gång 🙂 ).

image

/Elaine, tror inte att hon har borderline light, hon är snarare brasilianska.

Bloggvännerna har ordet

17 svar till “Så mysig AW igår och ärliga vänner”


  1. J skriver:

    Äsch, det är bara det sydamerikanska blodet tror jag. Jag är också halvbrasilianska o rätt rörig i humöret. Emellanåt får jag påminna min kille-som är betydligt jämnare och lugnare i humöret -att det var det där han föll för o att han tycker att det är en del av min charm:) När det kommer till barnen har vi fått en av varje och nu har vi en 4- veckors som vi får se vad han tänker bli för typ.

    ”One minute I can be the biggest bitch you will ever know and the next minute I can be overly happy. I don’t see myself as having bipolar. I see myself being a girl”

    Så är det:) Trevlig helg!

  2. Marit skriver:

    Men nu måste du ju nästan ge Crille tillfälligt godkännande att läsa din blogg igen så att han får se hur fint du skriver om honom 🙂 Bra vänner är det bästa som finns, utan dem är livet ingenting <3

    Trevlig helg Elaine!

  3. Veronica skriver:

    Jag känner också igen mig så mycket i beskrivningen av ditt temperament (mamma måste ha haft ihop det med en sydamerikansk brevbärare…) och jag känner igen min sambos temperament i din beskrivning av Gustavs. Jag gillar verkligen dynamiken som uppstår av den kombinationen – en lugnare och en mer temperamentsfull – i ett (eller ja, mitt iaf) förhållande.

  4. Nathalie skriver:

    Dock tycker jag inte det ar ett dugg kul att ni tycker det ar borderline. Jag har BPD och vet ni inte vad den diagnosen innebar far ni ta och lasa pa och sluta anvanda ordet borderline som beskrivning i sadana har sammanhang.

  5. Ulrika skriver:

    Fast det måste vara tråkigt att inte kunna diskutera vissa saker då någon i kompisgänget/relationen blir så arg att denne inte går att diskutera med och drar ner stämningen. Eller?
    Jag vet inte om jag köper snacket om att ”det ligger i blodet”. Eller, ”det är så jag är”. Jag kan sträcka mig till att det delvis ligger i generna, men inte enbart, mycket tror jag handlar om miljö. Sedan så tycker jag inte att det är en bra ursäkt för ett beteende som skadar andra. Nu är det visst bara ord i ditt fall, men tänk om du skulle bli så arg att du slog någon och sedan bortförklarade det med att det är ditt påbrå? Hade det varit okej? Och ord kan ju ändå vara väldigt destruktiva.
    Jag är inte ute efter att vara elak, jag har läst din blogg länge och jag jag gillar dig. Jag försöker bara få dig att förstå hur jag reagerar på det du har skrivit.
    Om jag hade en partner som hävde ur sig elakheter och sedan på en gång bad om ursäkt bara för att denne inte kunde ta ett djup andetag och räkna till 10, så skulle jag faktiskt endera ledsna och byta partner, eller sluta ta denne på allvar när denne blev arg. Lite som att skrika varg. Är du med i hur jag resonerar?
    Jag tycker inte heller att kommentarer som ”hen visste vad hen gav sig in på när vi träffades” är giltiga. Det låter mer som en undanflykt för att fortsätta kunna behandla någon illa eller ovilja att se att man kanske skulle må bättre om man kunde lägga band på sig själv, ta ett steg tillbaka.
    Du skriver ju själv att du ber om ursäkt nästan direkt efteråt och det innebär ju att du vet att du reagerar oresonligt och att du får dåligt samvete över det. Och dåligt samvete är inte speciellt roligt att dras med.

    • Elaine skriver:

      Så sant, och det är bra tankar du delar. Men mina utbrott är inte på den nivån att jag någonsin skulle kalla Gustav saker. Jag blir mest arg i onödan, eldar upp mig själv kan man säga. Men att sätta en diagnos är nog att dra det lite långt, att kalla det ett problem också. Det är mer ngt jag kan tänka på, att inte bli upprörd. Det skadar mig mer än det skadar andra. Så trist att vara arg.

  6. Karin skriver:

    Nä, det här kändes lågt.
    Borderline, eller IPS, som det numer heter är ju faktiskt en psykiatrisk diagnos och inget man har en släng av. Det har ju inte heller något med att göra att man lätt blir arg och upprörd.
    Många med IPS lever destruktiva liv med självskadebeteende och hamnar ofta i missbruk eller tar självmord.
    Kallar ni varandra lite cp-light också?

    Usch!

    • hanna skriver:

      Håller med. Blev riktigt sur av detta. Lätt att ha olika förväntningar på olika människor, men du Elaine verkar ju vara en person som bryr dig om att använda språket på rätt sätt och inte såra utsatta grupper i onödan och då förvånade det här inlägget mig verkligen, läs på först isf. Det handlar inte om att inte ”förstå din humor” heller. Det tycker iaf inte jag.

      • Elaine skriver:

        Jag fattar inte vart humor kommer in här? Crille och jag hade en seriös diskussion om borderline, som han trodde att jag hade en light version var. Hur det skulle vara roligt vet jag inte. Jag vet heller inte vad det är, det vet Crille. Men jag måste kunna berätta om en diskussion utan att ge er definitionen av varje begrepp här på bloggen.

    • Elaine skriver:

      Karin. Först av allt så var det bra att du förklarade vad borderline var för något. Alla har inte koll på det, uppenbarligen hade inte Crille och jag det heller. Om du trodde att jag skrev om borderline på skämt så förstår jag att du blir upprörd.

      Men om du blir upprörd för att vi inte verkar ha koll på vad borderline är gör mig lite fundersam. Ingen kan veta allt och alla kan lära folk, men att drämma till med ”usch” eller fåniga liknelser som ”cp-light”. Det är inte bara att lära någon något nytt, det är att lära något nytt och samtidigt kalla personen för korkad. Just sayin’.

      Men det är svårt att vara retorisk när man blir förbannad, trust me I know! 🙂 Men jag lovar att det inte var skrivet på skämt. Vi hade en spekulation om en psykisk sjukdom som vi uppenbarligen inte hade koll på.

      • hanna skriver:

        Förstår. Jag läste inlägget för någon dag sedan innan jag kommenterade och mindes det nog mer ”glimten i ögat”-aktigt. Eller så tolkade jag det så och kunde läsa det annorlunda nu när jag fattat att det var en seriös diskussion mellan er. Jag förstår att man inte kan ha koll på allt. Jag pluggar till läkare (och är bipolär), så de psykiska sjukdomarna ligger mig varmt om hjärtat. Ett bra sätt att uttrycka det på tycker jag, eftersom man faktiskt ibland känner att man har en släng av ditten eller datten eller en light-version, är att säga att man har drag som påminner om symtom för den specifika sjukdomen. Det tycker jag låter mycket mindre kränkande och mer respektfullt. Tack för bloggen, dina texter ger mig mycket.

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Tack Hanna! Det finns såklart gränser för glimten i ögat och psykiska sjukdomar tycker jag, precis som du, att man ska vara försiktig med.

      • Karin skriver:

        Nu påstod jag inte att någon är korkad utan mer att det var rätt taktlöst. Jag förväntar mig inte att alla människor vet exakt vad IPS innebär men däremot hade ni både uppenbarligen snappat upp en bild av ”borderline” som ni drev med. Men du menar att ni trodde att det var vadå? Ett personlighetsdrag? Förklara gärna.
        Dessvärre är det ju en trend att kalla sig lite light av både det ena och det andra (ätstörd light, alzheimer light etc) vilket iaf jag finner förkastligt då det är fruktansvärda sjukdomar och inget man har lite lättvindigt när andan faller på. Det förminskar ju de sjuka individernas problem och det är knappast vad redan utsatta behöver – men det hoppas och tror jag alla är överens om.

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Fast där har du fel, vi drev aldrig med borderline. Det var där du missuppfattade och blev arg. Läs om och läs rätt.

          • Karin skriver:

            ”Jag berättade om mina små utbrott jag hade fått på Gustav under dagen som följts av en massa ”Förlååååt mig” från mig. Och jag berättade om att Gustav hade skrivit (halvt skämtsamt) ”Borderline…”. Då lös Crille upp och sa att han länge trott att jag haft en släng av det för att jag blir så satans arg ibland och inte kan kontrollera mig. Hanna blev alldeles nervös av Crilles ärliga utläggning om min påstådda borderline light, men jag däremot blev bara så tacksam för min kära vän Crille.”

            Jag måste då säga att ditt sätt att skriva verkar ha fått både mig och fler att reagera.

            Jag menar inte heller att ni skämtat OM Borderline, där har du missuppfattat mig, utan drivit med begreppet genom att mena att någon har en släng eller light-version av det.

            Sen förstår jag inte din fientlighet gentemot kritik?
            Nu syftar jag inte främst på ovanstående konversation utan i övrigt i bloggen.
            Har flera gånger reagerat på att vissa läsare får en talk-to-the-hand respons när de ogillar eller är av annan åsikt. Ibland är det missförstånd ibland oliktänkande. Det är din blogg och läsandet är frivilligt. Men vore det inte aptrist om alla strök medhårs? Och är det inte så att även du kan formulera dig på ett sätt som kan tolkas väldigt fel?

  7. Tess skriver:

    Det låter mer som adhd än borderline light 😉

Lämna en kommentar