Kan inte vi som är i relationer bara lämna singlarna ifred?


20131117-005731.jpg

Jag tittar på min älskade vän, min bonus till lillasyster, min älskade granne. Tittar på denna snälla, framgångsrika, intelligenta och vackra kvinna. Och jag kan inte förstå att hon är singel. Jag är till och med frustrerad över att hon är det. Och det väcker en intressant och viktig diskussion. Singlar, som jag själv var väldigt länge, behöver inte frustrerade vänner som frågar Men när ska duuuuu träffa någon, varför är duuuuuu singel?. Meryem är en glad prick, klart hon har dejtat en massa och hon är absolut inte stressad eller frustrerad som jag är. Hon är cool. Hon är Meryem. Hon behöver inte en frustrerad Elaine. Varför gör vi så mot våra vänner? Varför hetsar vi? Varför kan vi inte bara vara det vi är bäst på? Att vara just vänner.

Känner ni singlar igen det här?

Bloggvännerna har ordet

64 svar till “Kan inte vi som är i relationer bara lämna singlarna ifred?”


  1. Lina skriver:

    Ja, jag känner absolut igen det. Och det går mig på nerverna på flera plan. Dels genom att sätta press på någon om att ”det är dags att träffa någon” och på så sätt nästan skuldbelägga singlar för att de är själva. Att det är deras fel. Jag tror inte folk som är singlar, men vill vara i en relation, mår bättre av att få påtalat gång på gång på gång att det är dags att sluta vara singel. Och dels genom att det samtidigt påför att det är ”fult” att vara singel. Alla vill inte vara i en relation, och det verkar många ha svårt att acceptera.

  2. Hope skriver:

    Jag undrar faktiskt också varför folk håller på sådär med sina singelvänner, låt dem vara 😉

  3. Carolina skriver:

    Jag tror att när man hittar lyckan så vill man att alla ens vänner ska vara lika lyckliga. Man frågar för att man bryr sig samtidigt som man redan glömt hur det äratt vara singel.

  4. Cathrine skriver:

    Känner igen det där så väl! Tycker det är så störande när folk ska tjata. Men tycker inte nödvändigtvis att tjatet upphör när man får en partner heller. Då är det hela tiden ”när ska ni flytta ihop/förlova er/skaffa barn?”. Om det sägs av nyfikenhet nån enstaka gång, okej, men inte gång på gång. Frågan om barn driver mig till vansinne, dels för att jag faktiskt inte är sugen på barn (all heder åt de som vill och jag kanske själv vill en dag) och dels för att jag kan tycka att det är förolämpande att hetsa. Jag tycker att folk ska tänka lite innan de säger så, det kan ju finnas en anledning?

    Tänk om jag inte kan få barn?
    Tänk om jag jättegärna vill bo med min partner men han inte vill?

    I nio fall av tio förstår jag att det är av välvilja och kärlek, och jag kan själv kläcka liknande frågor, men jag känner att det nog kan vara bra att lägga band på sig. Så man inte gör mer skada än nytta

  5. Ida skriver:

    Ja, det är sjukt irriterande… Om jag hade haft ett val att vara lyckligt kär hade jag väl varit det? Det står inte hundra prinsar och knackar på min dörr direkt och mina flirtförsök är tyvärr mycket misslyckade. Jag går ut en massa, har många vänner, jag försöker så gott jag kan!

    När någon säger till mig ”men varför är du singel, du är ju ändå söt och charmig” så tänker jag bara motsatsen. Att eftersom man får en pojkvän om man är söt och charmig så måste det ju vara så att jag är ganska ful och ocharmig då jag inte varit på en enda dejt det senaste året, trots försök.

    Snälla sluta sätta mer press! Jag tror att de som vill vara i förhållanden redan känner tillräckligt med press från sig själva. Och de som inte vill ha ett förhållande måste ha rätt att göra som de vill!

  6. Hanna skriver:

    Känner såå igen mig i det du skriver Ida å även Elaine, jag hade gärna varit i ett förhållande om jag hade fått välja men nu är inte jag det å jag är väldigt väl medveten om att jag är singel utan att mina vänner ska påpeka det var å varannan dag…
    Jag vet att det är av välvilja men det är riktigt jobbigt stundtals.. speciellt de dagar då jag tvivlar på min förmåga att någonsin hitta någon och att då få höra av vänner att jag borde hitta någon jag med… suck..

  7. Emma skriver:

    Det är ju så med alla frågor man får på ett eller annat sätt.
    Det räcker inte med att bo ihop och vara förlovade, då ska man gifta sig också… Det är som att andra vill ha någonting att prata om. Typ som att det händer för lite hos dem så de vill leva genom andra.
    Vänner som är gifta och har barn är så lyckliga och kan inte förstå varför andra inte vill ha det på en gång också. Ibland undrar jag om de är lite ledsna för att de gjorde allt så snabbt att de inte hann stanna upp och tänka. Så har de helt plötsligt gjort allting och har inte lika mycket att se fram emot längre. Nu är jag 23 och tänker främst på andra 21-25-åringar i min vänskapskrets. Det är klart att det inte alls behöver vara så som jag tänker, alla är ju olika och vill olika saker, det är bara det här med att skynda på andra förhållanden som jag har svårt att förstå.

    Det jobbigaste kan ju också vara att de som vännerna försöker påverka mycket väl kan vara någonting som på något sätt är en konflikt i förhållandet, eller i alla fall någonting som diskuteras från olika sidor. Om jag inte vill gifta mig och han vill det kanske tjatet utifrån gör att diskussionen eskalerar och han får mer på fötterna.

    Gud, det här var ju en fråga till singlar som jag bara stal nu. Förlåt! Det stämde bara in så bra på mig just nu.

  8. matilda skriver:

    Jag som finlandssvensk i Finland pratade i dag på modersmålstimmen i gymnasiet (dvs. svenska) om retorik. Då nämnde min väldigt bestämda lärare dig som en utmärkt retoriker och vi satt hela timmen och kollade på youtube klipp var du pratar om retorik och argumentation. Tänkte bara nämna det för att du har gjort ett så ämne som lätt kan bli tråkigt till något intressant som även fått uppmärksamhet utanför Sverige. Tack, du visar att bara man vill så går det och därför ser jag upp till dig och det du gör.

  9. Theresia skriver:

    Jag är sjukt nyfiken på när andra ska träffa någon/förlova sig/gifta sig/skaffa barn osv… men försöker behärska mig så gott jag kan. Själv är jag trött på att folk tycker jag ser pigg ut fast jag är sjukare än någonsin. Vi vill väl alltid att något ”bättre” ska hända människor omkring oss istället för att vara här och nu, också med varandra.

  10. Emma skriver:

    Mina vänner brukar inte fråga faktiskt, lite synd för ibland vill jag att dem ska fråga. Kan jag berätta om mina roliga dejter. Men kan hålla med om att det är jobbigt när folk frågor och man inte dejtar eller träffar någon.

    Men jag kan själv känna en frustation över att jag inte träffar min prins, har varit singel sen i somras. Jag har gått på många dejter. Jag tycker själv att jag är en trevlig, snäll person, som ser bra ut, men varför träffar jag inte någon. Jag försöker och har internet dejtat länge nu, men träffar bara losers.. Vad gör man för fel, ger snart upp =)

    • Hmm skriver:

      Emma: Helt utan att känna dig och förlåt förlåt för om det låter hårt, men som du själv är inne på så är det du som är den gemensamma nämnaren. Om du bara träffar losers så kan en väg vara att tänka på varför du gick på dejt med just dem?

      Själv tycker jag att det finns så många fördelar med att vara singel och att man ska fokusera på dem. Tänk att om man har lite klirr i kassan kan ta en superbillig restresa utan att behöva anpassa om ens partner kan ta semester samtidigt tex. Att vara singel kan ge vissa friheter som man inte annars har eller är olika från hur det ser ut i förhållandet. 😀

      • Emma skriver:

        Du har rätt på ett sätt, varför träffar jag losers!!. Förstår inte varför jag väljer dessa killar att gå ut med. Jag vet ju egentligen vad jag söker efter. Jag måste nog bli duktigare på att välja ut bra killar som jag är intresserade av.

        Men sen har jag också träffat killar och blivit kär i dem och sen vissa de sig att de var idioter. Har nog blivit lite rädd kanske, vill inte bli sårad igen. Men det är ju dumt.

    • Johanna skriver:

      Tänk på the law of attraction! Se på dig själv med kärlek och gör aktiviteter du tycker om… tids nog så dyker han upp! You have to fall in love with yourself first. Hoppas i alla fall att allt detta stämmer, väntar också på prinsen! Men varje gång jag träffar någon mindre bra (okej såååå ofta träffar jag inte någon ens) så frågar jag mig själv ”jaha och vad gjorde jag för att få in detta i mitt liv?” För drar vi gång på gång till oss svin visar vi ju upp några signaler som frar dem till osss…och samtidigt tackar jag dem i mitt sinne för vad de lärt mig i väntan på prinsen. Obs jag kallar dem inte ens svin i mitt huvud, för de har varit killar som bara inte varit ömnade för mig…och då har de inte sett mig som en prinsessa men tja det var väl bäst så. Min tid kommer! Din med! 🙂

  11. Ja, varför gör ni så mot oss… 😉
    Nä, men på riktigt, att jag är singel (och har varit länge) verkar vara ett större problem för de (o-singlar) jag har omkring mig.
    Och alltså, ”när ska du träffa någon?”
    Eh? Vad är det för jävla fråga? Jag är väl inte synsk heller!?
    😉

    • Elaine Eksvärd - Retorikkonsult med Jesusambitioner skriver:

      hahahaha, grymt bra svar! Eller så kan du säga ”Jo en mörk morgon den 13/4 2014 kommer jag träffa en lika mörk man med gnistrande ögon. Det säger min spåkula!” 😉

  12. Mimo skriver:

    Jag är sjukt less på att vara singel och dejtar en hel del. Har träffat många fina killar men dejtandet håller oftast bara ett par månader sen tar det slut av olika anledningar. Mina vänner är alla sambo, några är gifta och de flesta har barn, men de är inte alls hetsiga på mig att skaffa mig en kille. Snarare tycker de att jag ska njuta av att leva ensam osv. Och det blir jag vansinnig på! Jag är alltid ensam, det kan dröja veckor innan jag får en kram av nån jag tycker om, jag semestrar typ aldrig för jag vill inte resa själv och mina vänner reser ju oftast med sin partner. Jag känner att jag går miste om så mycket som mina parvänner tar för givet. Det kan vara småsaker som ”åh vad duktig du är som lagar riktig mat till dig själv, när min sambo är borta äter jag bara mackor”, Men vaddå? Ska jag leva på mackor eller? Jag har ju inget val, jag måste ju äta liksom!
    Fan, jag blir galen på saker folk i par säger! Och jag hoppas att jag minns allt detta den dagen jag själv blir sambo.

    • Hmm skriver:

      Du är naturligtvis inte jag men det kan vara sjukt mysigt och skoj sätt att träffa folk på att resa ensam 🙂

      • Mimo skriver:

        Ja jag har hört det;) Men jag vill inte. Astråkigt och ett rätt trist svar, men jag har ingen lust att resa ensam. Åka till Paris i fyra dagar och äta varje måltid ensam, precis som jag redan gör, nej tack…
        Jag är enormt negativ och det är jag smärtsamt medveten om, men jag vill göra saker ihop. På bekostnad av att jag sitter här hemma. Frågan är ju egentligen vilket som är värst haha!

        • Cissi skriver:

          Kanske läge att hitta fler vänner som kanske är singlar och vill resa med dig i så fall? Annars brukar jag resa med min mamma. Tycker det är så himla trevligt 🙂

    • T. skriver:

      Just nu är jag ung och umgås med människor som är inne i samma livsfas, dvs pluggar och festar. Så singellivet funkar helt okej för tillfället. Däremot är jag livrädd för vad som händer om några år om alla mina vänner stadgar sig och skaffar familj och jag blir ensam kvar som ensam. Har varit singel i fleeeera år och ser inte att det kommer att ändra sig på ett tag heller så min oro är inte helt obefogad tyvärr.

  13. Linda skriver:

    Jag känner igen det för att jag var utsatt för det när jag var singel. Det som gjorde mig mest arg var att det fick mig att känna mig som om man inte var någon bara för att man inte hade en pojkvän.
    Jag tycker tjejer som lever utan en pojkvän/sambo etc är mycket starkare än de som ständigt har varit i en relation. Jag skulle aldrig utsätta en vän för något sånt för jag har varit där själv. Låt singlar bara få vara, om de vill ha hjälp eller mår dåligt så tar de upp det i så fall, i annat fall kanske de är nöjda eller inte orkar höra någon i ett förhållande tjata om något som man kanske inte kan lyckas få för tillfället. Samhället ställer så mycket krav som vi har fått inpräntat i hjärnan om ”hur det ska vara”, det kanske är det som är problemet.
    Alla är ju olika men så kände jag när jag var singel i alla fall, jag ville bara uppskattas för att jag är jag och för att jag är utan pojkvän.

  14. Varför är hon singel? FÖR ATT HON HAR BÄTTRE SHIT TO DO ÄN ATT BINDA SIG! (får jag ett wohoo på det?)

    Gud, alla ni singlar: NJUT. Ha kul. Gör allt det där man inte kan göra i heteromonogama relationer.

    • Elina skriver:

      Så kanske man tänker om man är i en relation, men om man varit singel länge och aldrig varit i någon längre relation, då vill man faktiskt träffa någon. Vem vill inte vara kär och känna att någon avgudar en?

      Jag vill inte gifta mig eller ha barn nu, men jag vill ha någon att dela det underbara liv som jag har nu…

      • Mimo skriver:

        Eller hur! Jag vill ha kärlek! Jag gör ju samma saker som alla par, med den enda skillnaden att jag gör det ensam. Riktigt tråkigt.

    • Heja Emma! skriver:

      Ååååh älskade Lady D – tack! Jag är inte hälften så trött på alla frågor kring varför jag fortfarande är singel, eller ”du som är så söt, varför har du inte pojkvän?” jämfört med hur trött jag är på den jäkla hetsen kring att det är KONSTIGT att inte vara i ett förhållande. Det är något fel på det. För alla vill väl vara i ett förhållande? Finns väl ingen vettig människa som aktivt vill vara singel? Och all hjälp man kan få mot denna vidriga tillvaron i att vara singel. Nätdejting, blinddates, kompisar som ska para ihop.. det är toppen för de som vill, men för resten som bara vill vara singlar då? De som trivs med det? Kan ni ta ert tjat någon annanstans?

      Det finns de som är singlar som vill vara i ett förhållande, det är synd. De finns de som är singlar för att de vill vara det, det är bra. Låt oss vara nöjda med livet ist och tyck synd om någon annan istället. Blääääää.

    • Lis skriver:

      Lustigt, som singel blev jag mest less på alla som tjatade om att jag skulle NJUTA SÅ JÄVLA MYCKET. Alla bittra människor som var fast i tråkiga relationer och uppenbart hellre ville vara singlar tjatade på mig om att JAG skulle njuta trots att JAG faktiskt inte ville vara singel. Istället gav de mig ju bara dåligt samvete – inte nog med att jag kände mig ensam så kände jag mig ju dum som inte hade vett att UPPSKATTA mitt singelskap så jävla mycket.

      Jag var dessutom inte ute efter en pissig relation som skulle suga – utan en bra vacker och stark sådan. Varför skulle nåns gnäll över dennes trista förhållande påverka mig, det var ju ändå inte nåt sånt jag tänkte nöja mig med eller fastna i.

      Idag är jag tillsammans med den bästa människan jag vet i hela världen.

      Ps. Alla är faktiskt inte så jävla hetero som du verkar tro. Alla homorelationer är inte SUPERDUPERSPÄNNANDE jämfört med heteros. Sluta göra oss till nåt exotiskt och spännande, många av oss är lika svensson som vem som helst.

  15. pilla skriver:

    Tycker det är sjukt irriterande med detta singeltjatet. Ja, jag är singel men det är frivilligt. Sålänge jag inte träffar någon jag verkligen tycker om är jag hellre singel än tillsammans med någon som jag inte gillar även om jag många gånger önskat att jag inte var singel.

    • Heja Emma! skriver:

      Word. +1 på det.

    • T. skriver:

      Jag har alltid undrat över människor som sällan är singlar, som i stort sett alltid är i förhållanden. Är uppriktigt nyfiken för ibland känns det som att jag har så höga krav. Att jag förväntar mig att man ska hitta Mannen med stort M som ska svepa in och ta mig med storm och förändra sättet jag ser på världen, medan alla andra bara vill hitta någon som är okej och att det liksom kanske kan utvecklas till en kärlek med tiden? Tycker ofta jag hör singlar som säger ”åh nu är jag sugen på att hitta en pojk/flickvän”, och sedan ett par veckor senare är de i ett förhållande. Är jag romantikskadad? Eller är det så att jag helt enkelt bara har svårt för att bli kär och andra har det lättare?

  16. Anna skriver:

    Känner igen situationen trots jag är sambo sedan 6 år tillbaka.
    Skillnaden är att mina vänner tycker synd om mig för min sambo inte friar! Att jag inte vill gifta mig och skaffa barn just nu är inget någon kan förstå.
    Jag njuter av att göra karriär och satsa på mig själv just nu, resten kan jag väl göra sen?? Tilläggas ska också att jag ”enbart” är 28 år…

  17. rita skriver:

    vart kommer hon ifrån? jag gissar på syrian eller något därifrån 🙂

  18. Emma skriver:

    Det är så svårt det där när man får frågan, ska inte du träffa någon? Men det är inte så jäkla lätt att hitta någon, även om man är social, trevlig ser någorlunda bra ut och har dejtat mycket. Även om man försöker så kanske man inte träffar någon, det är lite slumpen som säger när man träffar någon…

  19. j skriver:

    Jag vet att mina vänner, speciellt min bästis tjatar för att hon bryr sig. Och precis som någon annan skrev så har hon hittat sin stora kärlek och vill att jag ska göra desamma, efter som de i hennes värld är de bästa/finaste/lyckligaste som finns. Men ja de är jobbigt, jag tycker inte att jag ska behöva försvara sättet jag valt att leva, jag tycker inte mitt liv är bättre en hennes men absolut inte att hennes liv är bättre en mitt heller…. Men hon kan inte låta bli att säga saker som ”oh stakars dig som är helt ensam” Bueno jag är inte helt ensam jag har mina vänner och familj närmare en jag någonsin kommer kunna ha när jag faktiskt hittat ”HONOM”….. Livet lever, man får bara åka med 🙂

  20. Rebecka skriver:

    Jag har varit självvalt singel i två år och har njutit något enormt av det. Jag har stabil/a älskare och har haft roliga äventyr med engångsligg eller dejter. Det har varit kul bara, och jag har fått hitta mig själv i min sexualitet med olika människor. Ibland har jag varit kär och det har varit en fröjd. Något jag stör mig på är par som alltid sätter sin kärlekspartner (singularis märk väl) framför sina vänner, vilket händer så galet ofta. Det är inte logiskt, att ”höra med sin pojkvän först” när kompisarna pratar om att gå ut. För att vadå – välja honom vad han än vill göra, framför sina vänner? Varför då? Well. Just nu tycker jag inte att engångsligg känns spännande och jag vill bli kär till den grad att jag kan vara monogam med denna någon. Men med det sagt, är inte min erfarenhet som lycklig singel att bortse från.

    • Rebecka skriver:

      Just ja! En grej till. Tillfällen vänner inte har visat något intresse för omständigheter i livet som bekymrat/glädjt/osv mig, bara för att en man inte har varit involverad, är många! Liksom, jag har varit ny på jobb som varit viktiga för mitt yrkesliv, bara det är värt att höra sig för om. Eller att jobbet i fråga varit skittungt och jag har behövt prata av mig om det. Men, det har inte handlat om en kille, så intresset för mig har passerat vidare.

    • Annica skriver:

      Fast det där är ju också löjligt. Lever man i ett förhållande tenderar man ju att kolla med sin respektive innan man bestämmer annat för t ex helgen, b la för att man kan ju ha glömt att man redan har annat inplanterat.
      Lika mycket som folk i förhållanden inte borde tjata på singlar och tro att tvåsamhet på något sätt är bättre, så ska väl singlar respektera att de som har respektive att ta hänsyn till?

  21. Ioanan skriver:

    Jag känner också igen mig. Har fått höra flera gånger. Du som är så söt, vacker osv. Varför är du singel? Jag ba… ehhhh återkommer till det! 😉

    Fast jag tycker det är helt ok att ifrågasätta och undra… bara personen bryr sig. Blir bara irriterad och brydd om personen som ifrågasätter på ett uppenbart sätt ifrågasätter min intelligens och tror att det bara beror på mig. Två olika saker.
    Så det är visst ok att fråga varför någon är singel tycker jag!

    Själv tar jag det inte personligt utan tycker snarare att jag är stark, självständig och inte tappar hoppet om att den äkta kärleken ska infinna sig en vacker dag!

    Kan inflika att jag ändå dejtar och träffar killar men har inget seriöst då.

    Tack för en bra blogg!

    //Ioanna, 27

  22. Tanya skriver:

    Jag förstår inte riktigt vad som är så fel med att vara singel. Jag älskar det! Jag har mitt eget schema och kan ändå välja att träffa folk när jag känner mig för det.

    Det jag har märkt i min omgivning är att de som är mest nyfikna om mitt singelliv och varför jag inte är i ett stadigt förhållande är oftast de som har haft jobbiga/tråkiga singelliv. De kan inte fatta att jag njuter av mitt singelliv och många förstår inte heller varför jag har tackat nej till marriage proposals (förlåt, glömde bort vad det heter på svenska).

    Jag blir alltid superglad när mina kompisar gifter sig, blir sambo, skaffar barn eller börjar dejta någon, men jag älskar mitt singelliv. Jag skulle aldrig se ner på andras liv bara för att det inte är något för mig. Jag är singel för att jag har kul i det jag gör just nu, inte för att jag inte jar hittat ngn bra (killarna jag har dejtat har varit härliga) eller för att jag är skadad/olycklig på ngt sätt.

    Vi borde acceptera att alla inte vill samma sak i livet och istället unna folk lycka oavsett livsstilsval.

  23. Fredrika skriver:

    Ehmn ganska avundsjuk på din väns hår!

  24. S skriver:

    Absolut! Till och med slutat umgås med ett par vänner eftersom de ”Inte kan förstå hur man kan vara singel när man är 25”. Jag är 25 och singel, vad spelar det för roll? Jag kan lika gärna vara 45 och singel, så länge jag är lycklig.

  25. Anny skriver:

    Jag tror att det är lite tudelat, varför man frågar. Det kan ju vara så att de som är i en relation kan vara nyfikna- kanske för att de aldrig riktigt testat på att vara singel och är lite nyfikna på det livet, men är ”fast” i relation – ,eller tycka att det är så fantastiskt att vara i relation att de inget hellre vill att alla vänner ska få känna samma lycka. Om jag ser till mig själv är det nog alternativ 1. Jag trivs jättebra med min partner, men hade också gärna testat vara singel i ”vuxen ålder” (var bara 18 när vi blev ihop, är 24 nu). Så jag frågar för att jag är nyfiken på singellivet- helt enkelt för att jag aldrig haft något och troligtvis inte kommer ha något heller då jag tror och hoppas att jag kommer leva med min sambo resten av livet. Så ja, jag frågar helt enkelt för att få lite insiderinformation till ett liv jag själv inte levt.

  26. Frustrerande som faaan!! Att fråga ”Ska du inte träffa någon snart?” är en idiotisk fråga. Samma som dom som tjatar ”Ska ni inte skaffa barn snart?”, ”Ska ni inte gifta er snart?” osv. Jag tycker inte att det är en schysst fråga att ställa. Det kanske finns långt fler orsaker än vad som syns utåt till varför en inte är i ett förhållande, skaffar barn eller gifter/förlovar sig. Visst kan en som nära vän kanske fråga lite snyggt, men när det blir ett rent tjat vill jag faktiskt bara skrika ”Håll käften!”
    Som om livet bara går ut på att träffa Någon?! Ja, alltså det kanske det gör, men sluta hetsa som om det är det viktigaste i livet 😛

    /Singel sedan 8 månader och trivs med det!

  27. Sandra skriver:

    Jag tycker att det låter så hemskt alltihop. ”HUR kan du vara singel? Du som är så fin bla bla bla” alltså inget man säger efter den frågan kan rädda upp frågan i sig. Folk menar säkert inget illa, men när man frågar ”Hur kan du vara singel?” så förutsätter man att det INTE är ett val. Vissa vill vara singlar, vissa vill vara det flera år och vissa bara en stund. Det är inte allas ultimata dröm att vara i ett förhållande 🙂

    (OBS jag är själv i ett lyckligt förhållande, men har tänkt på den här frågan förut och det har stört mig länge, så tack för att du tog upp det 🙂

  28. Jag tror att väldigt många av oss som har bra relationer inbillar oss att singlar inte är lika lyckliga som oss. Att det liksom fattas en pusselbit i deras liv eftersom de inte har en partner. Men så tror jag absolut inte att det är. Jag har vänner som var singlar väldigt länge, men njöt av livet, gjorde det de ville och var liksom ”hela” i sig själva. Och så en dag dök den rätte upp, men då var det liksom inte att de var biten som fattades för att allt skulle bli perfekt. Allt var redan perfekt och när de fann någon som var lite säkra och lugna i sig själv och slog sig samma så det blev det dubbelt perfekt.

    Min poäng är att jag tror att vi i relationer måste sluta tro att alla måste hitta nån för att vara lycklig. Visst, det är lätt att tänka så, om man hittat sitt livs kärlek. För det är så lätt att titta tillbaka på sitt eget liv innan man träffade the one och visst, då känns det ju som att något saknas.

    Kram
    Hanna Watson

    • Malin skriver:

      Tack Hanna, så klokt du skriver. Precis så tänker jag, jag är inte halv på något sätt nu. Träffar jag någon ska det vara för att det ska vara ett plus i mitt liv, det liv som jag nu anser är helt ändå.

  29. Johanna Sohlberg skriver:

    Jag har däremot flera singelvänner som ständigt måste prata om sina nya ragg varje gång man ses, gärna inom loppet om en kvart så måste dom berätta.

    Varför den hetsen?

    • Johanna skriver:

      Kanske för att det är roligt att prata om det för dem? Eller kanske för att de vill visa att de kan få bekräftelse och att de trots sitt singelliv inte är helt ensamma?

      Är singel och jag blir ledsen av allt det där tjatet, mina vänner vet ju att jag vill träffa någon. Och sedan är det ett jäkla massa tyckande… träffar man ingen på ett tag är det ooooh så synd om mig och guuuud hur kan man gå fem veckor utan sex..eh ja måste man så gör man väl det?! Om jag däremot träffar flera på kort tid, då är det slampigt och jag borde lugna ner mig…fan kan jag inte bara få leva som jag själv mår bra av? Och förhoppningsvis blir en av alla dessagrodor (eller övriga djur – kanske är jag i ett helt zoo) mim prins tillslut!

  30. Jennki skriver:

    Det konstiga, för min del, är att mina vänner aldrig tjatar eller frågar ”HUR KAN DU VARA SINGEL?!”

    .. det är mina vänners föräldrar, som frågar sina barn detta, som sedan för fram det till mig.

    Är väl bra att veta att man är en svärmorsdröm i alla fall.

  31. Carolina skriver:

    Såg bilden och tyckte jag kände igen personen – Meryem är tjejen med de VITA tänderna för mig. Slogs alltid av de 🙂

  32. Arijola skriver:

    Jag får också höra det väldigt ofta. Fast jag tycker det är fint av de som är i relation som säger till mig att jag bör hitta något. För mig visar det att personen bryr sig om mig och att den personen har en sådan underbar relation med sin respektive att hen vill att jag också ska få uppleva det. Det är guldvärda vänner <3

  33. Och jag brukar titta på mina vänner som är motsatsen och tänka – hur i hela friden kan du vara i ett förhållande människa?!

    Skämt åsido 😉 Våra egenskaper är sällan garantier för att vi hittar någon som matchar våra hjärtan.

  34. Only me skriver:

    Åh.. Blir också så frustrerad över denna ständiga fråga. Jag har varit singel i ca 10 år. Visst har haft kortare dater, men inget varaktigt. Har varit självvalt innan. Men nu är jag sugen att träffa någon, men det ska vara rätt. Inte träffa någon, bara för träffandets skull. Men blir så ledsen när vänner, som har förhållande, kommer och ”klappar mig på huvudet” och säger: Ja, men det kommer när det är rätt tillfälle, man måste älska sig själv först blabla… bla.. Ja, men jag älskar mig själv, jag är ett bra kap, men inte fan har den rätte upptäckt det än 😉 Och de i förhållande som säger, åh såå skönt du har det. Du kan bestämma allt själv, äta vad du vill, göra vad du vill när du vill. Bestämma själv hur du ska ha det hemma… Nä, jag kan inte komma på ett glas vin ikväll, mannen har lagat en romantisk middag med levande ljus.. jahaa

  35. Lotta BloggNyheterna skriver:

    Jag ska i ärlighetens namn erkänna att det som är allra mest irriterande är alla som påstår att de har varit singel sååå länge och de fick vänta sååå länge innan de hittade någon, och när man då frågar så visar det sig att vi pratar några år, eller att de är 30-någonting och redan har man och barn. Jodå Elaine, jag är rädd att det inkluderar dig. 😉

    Jag fyller 45 nästa år och har varit ofrivillig singel nästan hela mitt liv. Jag är intelligent, högutbildad och brukar få höra att jag är både snyggare och trevligare än genomsnittet, men vad hjälper det? Nej, jag vet verkligen inte var det gick snett. Under hela mitt 20-tal och större delen av mitt 30-tal var jag ute i svängen och träffade hur mycket folk som helst, både genom studier, jobb och via fritidsintressen och på krogen. I slutet av 30-talet tröttnade jag och de senaste åren orkar jag inte ens tänka på krogen för hela den scenen känns så hopplöst tråkig. Och det absolut dummaste jag kan höra är ”Om du bara slutar leta ska du se att han kommer.” Yeah, right! Den tesen slutade jag tro på när jag var 25. Har jag gett upp? Ja, lite kanske, ibland. Tanken på barn har jag i alla fall gett upp för längesedan, men mannen hoppas jag fortfarande ska dyka upp, trots att jag inte är ute och letar efter honom längre.

    Så snälla, tänk er för innan ni säger att ni varit singlar länge eller att det var så jobbigt att behöva vänta så länge på att träffa den rätte. Jag är född på 60-talet och jag väntar fortfarande, och nej, det är inte något uppenbart fel på mig.

    …och ja, jag går faktiskt igång lite på det här. Sorry! 😉

    • Anna skriver:

      Men +1 på den. Kan bli väldigt trött på att det är okej att vara singel om man är den käcka, glada självvalda singeln. Men det är svårt att vara den efter 10+ år. När man gjort allt själv. Och lite till. Och mest av allt skulle önska tvåsam vardag. Jag fyller snart 40 o min längsta, vuxna relation har varat mindre än ett år. Sen drog han. De gör de alltid. O kvar står man. Med sin längtan.

  36. Thomasdotter skriver:

    Vad som mest stör mig är bilden av att alla vill vara i en relation, att är man singel så är man per definition ofrivilligt singel. Jag har varit singel nästan hela mitt liv, med undantag för några korta relationer. Vad jag har upptäckt är att jag faktiskt trivs bäst utan en partner. När man får kommentarer som ”Oroa dig inte, du kommer snart att hitta någon” känns det mest som ”Jaha, vad bra att någon kommer förbarma sig över mig någon dag. TACK för att du tar dig friheten att bekräfta att det inte är något fel på mig.”

  37. Gutterflower skriver:

    Men OM man känner igen det?! Herregud folk tjatar ju inte om annat än: ”Hur gåååår det med alla karlarna???”, ”Åh men du ska nog se att du också träffar någon snart. Helt plötsligt står han bara där” eller: ”Äsch det gör ju inget att du inte dejtar just nu du har ju maaaassor med tiiiiiiiiid på dig.”

    Jag har varit den eviga singeln i hela mitt liv bland en uppsjö av vänner som ständigt har en partner. De hinner knappt bli singlar innan en ny drömman ersätter. Allt ska helst göras i par dessutom för tänk vad fruktansvärt om man inte har sin karl vid sin sida en kväll då och då! Nej gud bevare mig väl! De förstår inte att man har tillräckligt mycket ångest vissa perioder helt på egen hand över sin ensamhet (och i vissa perioder vill jag inte annat än ha kvar och njuta av mitt underbara självständiga singelliv, ska tilläggas) och att man inte behöver frågor och välmenade kommentarer, tips och råd. Sköt ditt egna liv och skit i mitt, lite grann så känner jag. Jag dejtar de jag vill, när jag vill. Jag berättar själv om det är något som är värt att berätta. Vill jag höra om hur lite stress jag behöver känna över min situation så frågar jag. Just nu gör jag allt jag kan för att slippa bli ihopparad med diverse löst folk som vänner har i utkanterna av sina bekantsskapskretsar. Hatar sånt där. Bara låt mig vara ifred, för faan!!

    (Haha usch frustrationen är hög här just nu känner jag när jag läser igenom kommentaren… :P)

  38. LG skriver:

    Oj, oj, oj vad man känner igen detta!
    Helt galet mycket faktiskt. Som den som evigt varit singel i kompiskretsen får man den frågan var eviga daaag. Men du som är så söööt!!! Varför har du inte träffat någon?

    Men VA FAAAN! OM jag visste det så skulle jag ju inte vara SINGEL! Oh well…. Frustrationen ligger därför mer i hur alla håller på och ältar min facebookstatus… ”NOT IN A RELATIONSHIP” ganska komiskt hur det kan vara så himla viktigt för alla andra.

    Så jag det kan faktiskt vara jobbigt när vännerna håller på och frågar om detta. Men det kommer ju från en plats av kärlek vill jag intala mig. Klart man vill att alla ska uppleva kärlek i sitt liv och speciellt de man bryr sig om. Jag talade om för mina vänner för ett tag sedan (på ett diplomatiskt och fint sätt) att jag var mer än tacksam över att de undrade och att de ville att jag skulle träffa mannen i mitt liv typ IGÅR. Men att om det händer idag, imorgon eller nästa vecka som kan jag lova att jag inte skulle vänta en enda sekund med att dela med mig av denna underbara nyhet. Och tro det eller ej! Det funkade, de har chillat med alla frågor och kommentarer för nu inser de att jag givetvis kommer skrika ut min kärlek det första jag gör och det finns inga som skulle vara gladare för det än just dom!

    Puss

  39. Nathalie skriver:

    Usch ja varför gör man så? Jag vet själv hur irriterande det var..nu när jag är i ett förhållande sedan ett bra tag tillbaka gör jag samma sak själv..och varje gång jag råkar göra det ber jag om ursäkt. Det kommer liksom bara av sig själv..man är så van att höra det!

  40. Cecilia skriver:

    Känner igen mig, men blir samtidigt så otroligt rörd och glad när mina parkompisar bryr på riktigt och inte bara ställer frågorna utan faktiskt försöker hjälpa en att träffa olika människor.
    …fast ibland är det ju också jobbigt, när man är på det där humöret att man bara vill gå runt och slappa i sina myskläder.

    Är dock så sjukt trött på att vara singel…

  41. Malin skriver:

    Den kommentar jag hatar mest tror jag: jag förstår inte varför du som är sån och sån och sån är singel, det är ju inte klokt!
    Nä, det är du (inte du Elaine då, utan ”frågeställaren) som inte är klok som inte förstår att det är för att jag väljer omsorgsfullt, det är inte för att ingen vill ha mig. GAAAH, jag blir galen på det. Och det är inte synd om mig, det som gör att det blir synd om mig är att jag måste lyssna på hur du projicerar din egen rädsla för att vara ensam på mig, som faktiskt trivs. Hur osannolikt du än tycker det låter. Låt mig vara!
    Hälsar Malin som är 33, ser ok ut, har jobb, vänner, är lycklig och därför i omgivningens ögon tydligen måste ha något gravt fel eftersom hon är singel.

  42. Sandy skriver:

    Fi fan, jag HATAR när man får den frågan och ibland kan det tom hända flera gånger om dagen, och då även av kunder på jobbet.
    -”Hur går det, har du träffat någon än?! Men varför är du singel för som är så trevlig, snäll, öppen och snygg”
    Har ledsnat så på det så burkar oftast hugga tillbaka att jag vill minsann inte ha någon och trivs som jag har det.
    Gör det iofs oftast men såklart så längtar man oxå efter kärleken och dela vardagen med någon.
    Kräsen sägs jag vara oxå.
    Men kräsen liksom?!
    Vet inte alls vad jag ”söker” egentligen men såklart så har man vissa saker som man kanske fluktar lite extra efter men jag tänker fan inte nöja mig bara för att ”knipa någon”.
    Varför nöja sig med silver när det finns GULD?!
    Kan iofs tänka mig att många bara vill vara ”snälla” när dom frågar men det är inte särskilt roligt att bli påhoppad när man inte vet svaret själv.
    Jag frågar ALDRIG någon den frågan eller andra frågor som -”Ska inte ni skaffa barn snart som har varit ihop så länge” eller -”När ska ni gifta eller osv”
    Kan finnas så mycket saker som kan ligga bakom och det kan vara sjukt tungt för dom berörda.
    Jag har själv blivit ”dumpad” två gånger och fått mig rejäla törnar så är grymt avvaktande och reserverad för att inte bli det igen.
    Visst måste man våga för att vinna men man måste ju få ta det i sin egna takt.
    Likadant med barnfrågan, får den ofta oxå. Visst är man 29 år men det är väl inte för gammalt kan jag tycka även om suget finns där såklart.
    Jaja nu har man kanske gått och blivit intresserad av en karl till råga på allt så kanske slipper man frågorna om just det, men då kommer väl dom andra som på ett löpande band men man kan isf kontra med ett ”positivt svar”, the time will tell men det känns spännande och det ska jag njuta av =)
    Tack för ordet 😉

  43. Åsa skriver:

    Något som stör mig något otroligt är ju att många tror att svaret på allt är att träffa Mr Right. Att allt kommer bli bra då, man kommer bli lycklig, man kommer vilja flytta ihop, skaffa barn, man kommer börja älska julen…osv..osv… Jag tror faktiskt inte att ett förhållande garanterar lycka. Cirka hälften av de killar jag träffar ute (och tar hem) är sambos, gifta, har flickvän vilket har lett till att min syn på kärlek och förhållanden övergått till ren relationsanarki. Folk fixar ändå inte att leva i tvåsamhet, så skrota tvåsamhetsnormen! Lev i öppna förhållanden brukar jag säga, men då blir det ramaskri, folk blir förtvivlade. Ja – men jag anser att i ett öppet förhållande kan ingen vara otrogen och bryta löften om trohet – färre olyckliga slut? Se till att vara lycklig utan en man/kvinna vid din sida, din lycka ska inte hänga på någon annan.

Lämna en kommentar