Små steg för andra…


20131101-094807.jpg

Men stora steg för en blödig mamma. Nu har jag gjort det, lämnat Matheo på föris. Jag grät så mycket igår att jag var rätt cool idag. Matheo var tapper. Jag sa ”Hejdå Matheo” och då hajade han till. Sa Mamma och kom och kramade om mig. Sen tog hans underbara pedagog Lena, som jobbat på ”dagis” (som hon kallar det) i 40 år, honom och lekte. Matheo började gråta och sa återigen ”mamma”, men med en ton av förtvivlan när han var i Lenas famn. Men han förstod och accepterade att jag skulle gå. Han vinkade och sa ”hejdå” med tårar som rann från hans rödgråtna ögon. Det kanske låter märkligt men i det ögonblicket var jag stolt över Matheo. Han är starkare än jag trodde. Starkare än mig.

20131101-095815.jpg20131101-095825.jpg

Jag förberedde i alla fall ett kollage som ni bloggvänner tipsade om. Jag har inte så mycket framkallade bilder. Nu hade jag bara Mormor, mig och Gustav. Jag ska be Gustav skriva ut några bilder på farmor, farfar, faster Hanna, Siri och Eira. Det räcker bra till att börja med.

Jahopp. Nu har jag plötsligt något jag inte haft på femton månader. Tid. Ska man hem och städa kanske?

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “Små steg för andra…”


  1. Petra skriver:

    Hej Elaine
    När vår dotter började dagis ( man sa dagis fortfarande då) grät hon varje dag i ett halvår när vi lämnade henne. Personalen berättade att det gick över ganska fort efter att vi gått. Det var svårt att se henne så ledsen, men vi upptäckte att ju tydligare vi var och ju kortare hejdået var, desto bättre gick det. Idag är hon 16 år och när vi talade om dagistiden häromdagen och vi påminde henne om att hon grät, log hon bara ett varmt leende. Hon har inget minne av det och hon har vuxit upp till en trygg underbar dotter. Ville dela detta med dig och hoppas att det kan vara till någon hjälp i det du hår igenom. Du är grym!
    Bästa hälsningar
    Petra

  2. Jag har ju inga barn och kan inte sätta mig in i situationen men vill tipsa om en som kan. Jag följer Petra Krantz Lindgren på facebook och hon skriver så himla klokt om föräldraskap, bland annat detta om gråtande barn vid förskolelämning:
    http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/

  3. m :) skriver:

    Gratulerer, det er en stor dag for oss småbarnsmødre det 🙂 min erfaring da vi hadde tilvenning i barnehage i høst var at jo fastere og kortere rutinen var på levering jo bedre gikk det. Inn døren, av med ytterklær, på med innesko, si hadet, gi klem, levere over på armen til personalet, vinke og gå ut døren. Han gråt ofte, men det var over før jeg var rundt hjørnet på barnehagen (dette så jeg selv gjennom vinduet 🙂 )
    Nå har desverre vår vært MASSE syk etter han begynte i barnehagen, og jeg føler nesten a vi begynner med ny tilvenning en gang hver andre uke…:( men det går mye bedre etter hvert og nå merker jeg at han er mye tryggere og kjenner seg godt igjen og kjenner personalet. Deilig 🙂
    Lykke til videre 🙂

  4. gunilla skriver:

    nu kommer språkpolisen i mig fram; det heter inte starkare än mig. Det heter starkare än vad jag är. Du ska kunna sätt är bakom; starkare än mig är , det är fel.

  5. Fia skriver:

    Barn får allvarliga skador av att bli lämnade på dagis…..

    ……. Skojja :-p

  6. Nikki skriver:

    Jag har två små killa på 3,5 och 1,5 år
    Nu när vi skolade in minstningen så fick vi så bra tips. En sak som fastnade hos mig är att pedagogerna ska inte hämta barnen utan att man som förälder ska överlämna barnet till de.
    Förstår du skillnaden. När du ger över ditt barn så ger du samtidigt singnalen om att det är ok. Vi har även fått krama pedagogen för att visa att vi tycker väldigt mycket om de.
    Det har gått jätte bra med inskolningen för oss och självklart blir barn ledsna i början, konstigt vore det ju annars. Nu springer de in vid lämning innan man hunnit forma munnen för att få fram hejdå 😉

  7. EL skriver:

    Åhhh snart är det min tur att lämna min älskade son 🙁 det kommer att vara sååå jobbigt då jag alltid alltid varit med honom o aldrig sovit ifrån.. kanske lämnat honom 3 gr på hela 14 månader o fikat med vänner. Tårarna bara rinner och det svider i hjärtat när du beskriver hur Matheo vinkar med tårarna..

    Kramar till till dig och starka Matheo ♥

Lämna en kommentar