Därför tror jag på äktenskapet mer än någonsin


Sen jag fick det där mejlet av en bloggvän som blivit förälskad i en annan man, trots att hon är gift med en annan så har jag nästan blivit som besatt. Jag hade ingen aning om det här fenomenet och känner mig faktiskt lite naiv över att det aldrig har slagit mig förut. Till och med Gustav tror att vi båda kommer klicka med folk genom livet, men att vi ändå kommer välja varandra eftersom förälskad kan man bli i mycket och många: En hund, en maträtt, ett resmål och en person.” Men att älska någon det tar lite längre tid och växer sig starkare eller svagare genom olika prövningar.

Gustav och jag, nyförälskade och en vecka från att bli ihop för exakt 5 år sedan – 2008

Bild 23

Gustav har varit med mig under svåra tider. Han tröstade och höll om mig när jag grät mig till sömns nätterna innan och efter farfar dog. När jag beklagade mig över att jag grät igen så sa han bara att det var bra att få ut sorgen. När jag vaggade runt som höggravid, fes och kände mig osexig så sa Gustav att jag var vacker och menade det. Om jag någonsin skulle råka ut för en bilolycka, hamna i rullstol och/eller bli vanställd så skulle Gustav stanna vid min sida. Varför? För att han älskar mig och jag honom. Han är världens bästa pappa och man. Det är inte alla pappor eller mammor för den delen som är. Det är så mycket mer än flyktiga förälskelser. Så ni kan komma ni flyktiga förälskelser. Jag kommer titta på er och roas av de tillfälliga fjärilarna. Men det kommer aldrig att rubba den kärleken som jag har till Gustav.

Hö hö, jajja vänta tills du är femtiotvå. Då ska vi se om du är lika sääääker på din lilla kärlek till din lilla Gustav!

Men din jädra hagga, bara för att du är bitter i ditt äktenskap gör inte att du så lätt kan döma andras.

110917-4976

Jag är så glad att ni bloggvänner delar med er av era historier. Det får mig att tänka mycket och länge. Gå fram till främlingar och fråga hur de tänker kring sin relation och hur de hanterade sina flyktiga förälskelser. När jag först hörde talas om dem så kändes det främmande och läskigt, men nu när jag vet att de kan komma så känner jag mig lugn. Fjärilen kommer och fjärilen går, men är man vis så är det kärleken som består.

FJRILA~1

Hur känner ni som är i relationer? Har ni haft några flyktiga förälskelser och hur har ni hanterat dem?

Bloggvännerna har ordet

52 svar till “Därför tror jag på äktenskapet mer än någonsin”


  1. Anna Johansson skriver:

    Vilket insiktsfullt inlägg av dig Elaine, håller verkligen med till hundra procent. Det är verkligen viktigt att skilja på att älska och att vara förälskad.

    Det skär verkligen i hjärtat när jag tänker på att min sambo kommer att bli flyktigt förälskad i andra under vårt liv tillsammans men sen när jag började tänka efter så insåg jag att jag är en sådan person som väldigt lätt blir flyktigt förälskad. Jag blir förälskad i allt, nya maträtter, aktiviteter och vänner är några exempel. Många av dessa försvinner med tiden men det är när dem är kvar man inser att man verkligen älskade den maträtten, aktiviteten och vännen. Och det är då man hittat pärlorna.

    En lite förvirrad kommentar men det jag vill ha sagt är att du är en klok kvinna med en mycket bra blogg! 🙂

  2. Em skriver:

    Jag tror du har helt rätt i allt du säger kring ens partner/kärlek och andra människor och att man får välja/välja bort. Sedan är ju en eld inte alltid starkt brinnande, den behöver syre och mer ved.

  3. johan skriver:

    Jag är övertygad om att jag kommer att känna attraktion till andra kvinnor under min livstid och jag är lika övertygad om att det kommer att hända min fru, det spelar dock ingen roll eftersom jag är mycket trygg i vårt äktenskap och det är så mycket mer än en attraktion och ett eventuellt ligg.

    Sen har jag full förståelse för att en kärlek kan svalna och att det bästa för bägge parter kan vara att bryta upp, men det tror jag såklart inte kommer att hända oss, vi är för lyckliga och har varit igenom så mycket redan nu. Hus, barn, sjukdomar m.m.

    Firar 7 år på måndag.

    KRAM!

  4. Fiona skriver:

    Hur tänker du att ni hanterar ev svek? Jag har resonerat precis som du förut. Min sambo blev lite väl smickrad av dessa fjärilar och stor relationskris utbröt. Mest från min sida. Jag valde dock honom igen. och kommer att fortsätta att göra det. Inte om om jag blir grovt sviken, men genom alla möjliga kriser. Precis som vi har gjort hittills. Nu när krisen är över så är vi snarast stärkta. Vi VET nu att vi väljer varandra varje gång. Det är dock ingen metod jag rekommenderar, då lite ärr finns kvar.

  5. Lillevi skriver:

    Ibland tänker jag att det skulle vara lättare att vara med någon annan, eller vara själv med barnen, speciellt när jag tänker tillbaks på riktigt svåra stunder i vårt förhållande och flyktiga förälskelser flyktar förbi och frestar, men sen tänker jag ”men för sjutton, vem var det som plockade upp dig i de där svåra stunderna? Vem gick bredvid och sträckte ut sin hand och hjälpte dig upp när du knappt orkade stå på benen? Vem fortsatte älska dig när du målade hela världen svart?” – svaret är ju min man.
    Sen ställer jag dessa frågor gentemot den flyktiga förälskelsen och frågar mig ”tror jag på allvar att denne (man) kommer kunna göra samma sak? Hittills har svaret alltid blivit nej – vad som händer i framtiden vet jag inte, en dag kanske svaret på den frågan kommer bli Ja?

    Den dagen ”den sorgen” – men tills dess så kommer jag fortsätta att välja mannen jag stod i kyrkan och lovade att alltid älska, för han älskar mig – i nöd och i lust och han står kvar även när världen skakar och han fångar mig när jag faller….

    För som du skriver – bli förälskad är lätt och ingenting man riktigt gör, men att älska väljer man och jobbar på, dagligen.

  6. Annica skriver:

    Åh, jo det där känner jag igen. Men den kärleken jag känner för min make – går verkligen inte att rubba bara för att jag är förälskad i någon annan. Har varit det en gång, jag stärkte min kärlek till maken på grund av detta dessutom. 😀

  7. Jag kallar det att få en ”crush” och jag tror att det är helt normalt och till och med sunt – även när man är gift. Första gången det hände mig (som gift) var ett halvår efter bröllopet. Det hade inte det minsta att göra med att jag blev kär i någon annan och ville lämna min man, inte för en sekund. Jag träffade bara en person som jag klickade med och kände att hade jag träffat honom för x år sedan hade vi nog blivit ihop. Kanske hade jag tom gift mig med honom (givetvis ren och skär spekulation…). Jag tror inte att det bara finns EN person som är rätt. Jag tror att vi kan älska många och ett förhållande eller äktenskap är inte bara kärlek utan också ett beslut, ett val. Ett val som vi förhoppningsvis gör om och om igen. För varje gång jag får en crush (det händer med jämna mellanrum!) så konstaterar jag bara att här finns ett klick och en kemi, men jag älskar min man och väljer honom. Något annat kommer liksom inte ens in. Vi har varit gifta i 9 år och är förälskade och älskar varandra. Min man vet om mina crushes och tycker jag är lite konstig men bryr sig inte, han är oerhört trygg i sig själv. Han säger att han inte får crushes men har inget emot mina 🙂

    • Ida skriver:

      Skönt att du kan hantera det så bra! När det händer mig så får jag skuldkänslor och försöker ”gottgöra” min sambo, även fast han inte vet om det.. Modigt av dig att berätta det för din man!

  8. Monalina skriver:

    Jag är snart 52 och varit tillsammans med min man sedan jag var 20. Vi är fortfarande lika förälskade nu som när vi träffades och kärleken har vuxit sig djup och stark med åren. Säkert har ”fjärilar” viftat förbi oss ibland men vi har lika fort viftat bort dem. Lyssna inte på sådana där ”haggor”…
    Tack för en fin blogg!

    • Jennifer skriver:

      Ah vad harligt att hora! Grattis till er som hittat ratt (och sakert lagt mycket energi pa att fortsatta kanna sa starkt for varandra). Jag och min kille sedan 6 ar ar fortfarande lika foralskade som nar vi traffades (och nu har vi var starka djupa karlek som gradde pa moset) och jag har alltid varit orolig for dippen som ’maste komma’ nagon gang, men du ger mig hopp att dippen kanske aldrig behover komma. Jag vill alska och vara foralskad i min kille livet ut!

  9. Monia skriver:

    Jag tror verkligen på äktenskapet/förhållande men jag är inte rädd för att det ska ta slut. Jag hoppas verkligen inte det och har ambitionen att det är för resten av livet. Men jag ser det inte som ett misslyckande om det skulle ta slut. Livet utvecklas inte alltid som man tror. Men jag är liksom inte rädd för det. Det kommer inte att förstöra mitt liv, bara förändra det. Och det där med att bli förälskad i andra, jag vet inte… Känns lite barnsligt. Bli attraherad, visst. Men då måste man ju välja sin partner. Annars är man ju redan mentalt ute ur förhållandet och då kan man lika gärna göra slut. Man måste välja sin partner varje morgon när man vaknar. Jag tror inte man blir kär i andra om man är lycklig. Sen kan man tycka en annan kille är snygg, trevlig, charmig, etc men det är inte samma sak som att bli kär.

  10. Pauline skriver:

    Jag kan få panik ibland. Min pojkvän är den bästa jag vet och jag pretty much dyrkar honom, men så är vi så unga och jag är så rädd att längs vägen kommer någon göra något misstag och jag orkar inte gå igenom ännu ett jobbigt avslut. Och ibland får jag panik just för att jag är så ung och att jag ”aldrig kommer få veta hur det känns att kyssa någon annans läppar eller känna pirret eller få utforska någon på samma sätt.” Men då tänker jag att äh, det har jag gjort tidigare och se vilka fula slut de förhållanden hade. Jag ska uppskatta detta som jag har, för det är så underbart. Tusen gånger mer värt.

    Ett tips är att se filmen Take This Waltz. Så himla bra och handlar om ett par som varit gifta jättelänge, är världens bästa vänner och tja.. själsfränder. Tills hon ser en man och totalt faller för honom, känner hur allt drar dem tillsammans och allt rubbas ur balans. Otroligt sorglig film. För att citera filmen;

    ”Everything new gets old.”

    • S skriver:

      Kan relatera till det du skriver. Jag och min kille var båda sena med förhållanden, och vi var varandras första i allt. Jag är bara 26, så känner också det här att jag kanske missar de äventyr man ”ska” vara med om när man är ung. Att aldrig få känna på hur det är att kyssa någon annan, eller ha sex med någon annan.

      • Pauline skriver:

        Åh det känner jag igen så väl. Är kärleken rätt så är den ju, men jag måste nog erkänna att mitt första förhållande gick sönder på grund av liknande anledning, klararde inte av tanken att aldrigf å uppleva något annat när jag inte hade något att jämföra det med ens. Dock hade det där förhållandet väldigt många andra saker som var fel så det var ju tur att det tog slut ändå, oavsett anledning.

        Är det ”meningen” att ni ska vara så överkommer man även nyfikenheten <3 Kram och tack för svar, alltid trevligt!

    • Känner igen mig i det du skriver. Jag träffade min man för 10 år sedan, när jag var 19. Vi har båda gjort misstag och sårat varandra de första åren av vårt förhållande och gjorde också slut under sex månader… Kan ju säga att de där sex månaderna nog var välbehövliga, men att det gick snabbt att inse att gräset inte var grönare på andra sidan. Är kärare i honom nu än jag någonsin varit, med vårt tredje barn i magen. Vill bara säga att jag verkligen tror att man kan välja att växa och utvecklas tillsammans när man träffas som ung, om det är en kärlek värd att hålla fast vid!

  11. Maria skriver:

    Hej Elaine!
    Efter 31 år med min man, är jag nog så lycklig med honom som tidigare! Vi har alltid stöttat varandra, när förändringar har skett. Och nu har jag hans stöd i att studera retorik som 55-åring. Vi utvecklas hela livet.
    .

  12. Matilda skriver:

    jag ær 25 och har varit tillsammans med min kille i øver ett år. Jag ælskar honom, han ær fantastisk osv. MEN, jag ær en e x t r e m kænslomænniska, mina kænslor styr mig och mina beslut fullstændigt, jag har knappt någon kontroll, detta betyder i sin tur att jag ofta och lætt skiftar kænslolæge ena sekunden gråter jag och (boskavligen) två sekunder senare skrattar jag åt att jag gråtit. Det ær både bra och jobbigt. Men nær det kommer till relationen så vet jag att nær (i tidigare relationer) det skett så blir det lætt att jag førdjupar mig en tillfællig ”crush” (missførstå mig rætt, jag skulle aldrig acta på det och vara otrogen) men jag blir vældigt uppslukad av det och får svårt att tænka klart. Jag går fort i från att ha varit upp øver øronen i min man til att tro att jag borde vara med någon annan. I kombination med att jag ær en kænslomænniska har jag et bekræftelse behov som heter duga (jobbar på dette), en rykande æventyrslust och en hjærna som tænker alldeles før mycket. Pga. næmnda faktorer har jag svårt att vifta bort dem och luta mig fullt ut till den starka, trygga kærleken. Før tænk om… Det jag vill komma fram til ær att det sællan handlar om hur mycket du ælskar din partner, snarare hur du ær som person.

    • P. skriver:

      Känner igen det där så väl. Efter tre år med min sambo känner jag att vi borde vilja gifta oss och skaffa barn som alla andra, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är det jag vill eller inte. Ena stunden känns det så och jag börjar fundera på hur min ring ska se ut, och andra stunden ler en mörk, sexig man mot mig och jag har svårt att hålla mig borta från honom och tänker att min sambo kanske är helt fel för mig. Jag är helt enkelt ombytlig, precis som du.

      Undrar om det beror på personlighet, eller om det är något fel på oss som inte kan committa fullständigt och bara vara kär i den vi ska vara kär i?

    • Nilla skriver:

      Du beskriver mig. Det är helt galet. Känns som att det är jAg som har skrivit det. Otroligt

  13. Matilda skriver:

    vill tillægga att, nej, jag ær och har inte varit i ett långvarigt æktenskap, men det var bara min teori utifrån mina erfarenheter hittills, ringer om 20 år nær vi (førhoppningsivs) varit gifta ett tag 😛

  14. Suz skriver:

    Fick tårar i ögonen när jag läste inlägget!

    Det förstärkte känslan att mitt beslut att skilja mig för 6 mån sen var det enda rätta. Nu är jag ”fri” att hitta min motsvarighet till den mannen/kvinnan ni skriver här. Jag blir faktiskt varm i hjärtat att veta att det finns ngn sådan där ute för mig.
    Sedan förtjänar mitt ex att hitta sin ”kvinna” 😀

  15. Jools skriver:

    Jag träffade min blivande man när jag var 33. Och jag känner att jag kan vara ganska säker och trygg i vår kärlek då både han och jag haft relationer tidigare men aldrig känt så här, aldrig varit så trygg, så hemma, så sedd och älskad. Och aldrig älskat så gränslöst och förbehållslöst som idag. Jag vet att vår kärlek kommer bli slentrian och att jag inte alltid kommer känna mig kåt och attraherad av honom. Ibland kommer han kanske kännas mer som en bror, men vet ni, det är okej. För jag vet att han är min stjärnman. Visst kan jag säkert bli förälskad i andra, men jag vet att ingen nånsin skulle vara allt det gör mig som min stjärnman är. Så jag kommer aldrig agera på det, aldrig bryta det bästa som hänt mig.

    När vi firade ett år, så skrev vi varsitt brev där vi berättar vad vi älskar med den andre, vad vi blev förälskade i från början och vad som får oss att gå igång med den andre. Jag vet fortfarande inte vad som står i hans brev, men varje gång vi har en årsdag ska vi ta fram breven och läsa dem och komma ihåg denna första underbara tid. Tror det kan vara nyttigt att påminnas!

    Kram jools

  16. Jennifer skriver:

    Jag har varit med min kille i over 6 ar och vi ar fortfarande foralskade samtidigt som vi har var djupa karlek (den som kommer med tiden). Han var saker pa oss fran dag 1 medan jag var mer osaker da jag aldrig haft ett langt forhallande tidigare. Klok som han ar sa han fran borjan ’om du far for dig att du vill byta ut mig mot nagon ny som verkar mer spannande, kom ihag att du alltid kommer komma till den har tidpunkten i det nya forhallandet med, sa vill du ha ett langvarigt forhallande sa kan du lika garna ta dig an alla utmaningar/svara tider, for borjar du om varje gang det blir lite jobbigt kommer du aldrig fa ett langvarigt forhallande’. Detta tankte jag pa under en 2-veckors jobb-resa da jag blev lite fortjust i en man som jag klickade med. Jag tankte en stund pa hur det skulle vara om jag ’bytte ut’ min nuvarande kille mot honom och hur mitt liv kunde se ut med den nya mannen, men kom snabbt fram till att det inte skulle vara vart allt jag och min nuvarande kille har gatt igenom tillsammans och hur vart gemensamma liv ser ut (underbart!). Fick lite daligt samvete att jag kande den lilla (om an snabba) crushen, sa kanns skont att jag inte ar ensam (och valdigt glad att jag resonerade innan jag hann gora nagot dumt som hade skadat bade min partner och mig). Crushen forsvann for ovrigt sa fort jag kom hem fran resan och tillbaks i min killes varma kramar, om jag nagon traffar pa den andra mannen halsar vi och jag undrar hur jag tankte… Tack Elaine for att du skriver om bade viktiga och oviktiga amnen, alltid kul och intressant att hora andras asikter och tankar. KRAM!

  17. Er kärlek är så himla inspirerande! Ni bara lyser, det är underbart att se och läsa om! <3 <3 <3

  18. S skriver:

    Nu har jag bara vart tillsammans med min kille i 3 år, men han är också mitt första förhållande och vi var varandras första i allt. På senaste tiden har passionen legat på sparlåga, han ogillar sitt jobb och är deppig, jag är arbetslös och har noll självförtroende. Ingen av oss är en ”doer”, vi är båda sådana personer som hellre följer med, följer en ledare som berättar vad vi ska göra. Detta gör å ena sidan att vi förstår varandra väldigt väl, men å andra sidan påverkar vi varandra negativt genom att vi aldrig får saker gjorda eftersom vi hela tiden önskar att den andre kunde styra upp och berätta vad vi ska göra och hur.
    Vi älskar varandra enormt mycket, är varandras bästa vänner, men passionen har som sagt svalnat ganska rejält. Ingen av oss har någon sexlust längre, vi har sex kanske en gång varannan månad. För två veckor sedan fick jag ett sms från en kille jag hade något på gång med för 4-5 år sedan. Jag blev så otroligt lockad att prata med honom i smyg. Kände mig hemsk men samtidigt kunde jag inte låta bli att svara på hans sms. Berättade sen för min pojkvän om att jag skrivit lite med den här killen, och bestämde mig för att avsluta kontakten med honom. Men nu sitter jag ändå här och känner mig lockad. Vad gör man? Jag försöker tänka att svackor drabbar alla relationer och att passionen säker kommer tillbaka till mig och min pojkvän. Men jag har ju aldrig haft en relation innan så jag vet ju inte. Suck… så förvirrad.

    • Jennifer skriver:

      S,
      Att du identifierat problemet ar steg 1 i losningen sa det ar bra! Steg 2 ar nu att gora nagot at saken. Vanta inte pa att allt ska bli bra, sok dig dit istallet. Prata med din kille, om ingen av er ar doers av er sjalva, bestam er for att bada far jobba pa att ta aktiva beslut och initiativ. Oavsett hur foralskad man ar eller hur mycket man alskar sin partner sa maste man jobba pa varje relation, prata, ga pa dejt, laga mat tillsammans, dela en flaska vin och prata om hur ni kande och vad ni gjorde nar ni precis blev tillsammans, satt pa en bra lat och dansa loss i vardagsrummet, forsok att hitta skratt tillsammans. Och ha sex, aven om ni kanske inte ar supersugna, ofta ’glommer’ man lusten om det gar for lang tid, satt som mal att ha sex minst 1 gang i veckan (inte jattehett att satta sana mal kanske men jag tror att nar ni val kommer in i det sa kommer ni ha svart att sluta sen 😉 ) Hoppas ni hittar tillbaka till karleken, lyckan, skrattet och pirret, lycka till!

  19. Vill bara säga hur fina mänskliga tankar och känslor som uttrycks här. Kärlek, sårbarhet, trygghet, ovisshet…allt det som vi alla bär inom oss.

  20. Mikael Sinko skriver:

    Du är helt OK
    Men vad skulle du säga till dom som vill leva i kollektiv? De finns sådana som säger att man kan inte äga varandra. – Äger ni varandra?

  21. wigwag skriver:

    Så fint! Många fina ord i många fina inlägg om kärlek i denna fina blogg. Blir fan lite tårögd faktiskt av all finhet. Kämpa på alla fina människor därute som söker finna balansen i den sociala konstruktion vi kallar kärlek.

  22. W skriver:

    Önskar att jag hade läst det här för 3 år sedan. Jag träffade (vad jag trodde var) stjärnmannen fast än jag sedan 5 år redan hade hade en riktig stjärnman hemma. Den allra bästa. Att älska två personer på en gång var hemskt. Nedbrytande och fruktansvärt. Men den nya kärleken vann tillslut, mest eftersom jag inte orkade leva med skammen att jag varit otrogen, för det var jag. Det har gått tre år och jag älskar fortfarande med riktiga stjärnman, han som jag för alltid har förlorat. Det nya varken höll eller blev något riktigt.

    Varje dag, varje sekund ångrar jag mig.

    Jag tycker såklart att man kan skilja sig eller göra slut för någon annan, men jag skulle vilja få alla som funderar på det att tänka efter länge och att aldrig vara otrogna.
    Kram

    • Lilly skriver:

      Himla tråkigt att höra! Men ändå tacksam att du delar med dig av dina erfarenheter.. Ska absolut tänka efter länge innan jag går igenom ett sånt beslut! Usch att älska två personer är verkligen så himla jobbigt.. Det här kanske är en personlig fråga så du behöver såklart inte svara men efter att du var otrogen, kände du dig skyldig att berätta det för din kille? Eller var skammen nånting du bar på själv? Jag är rätt nyfiken på om man kan leva med en otrohet. Eller om en sån sak ”äter upp en”..

      KRAM!

    • Lilly skriver:

      Himla tråkigt att höra! Men ändå tacksam att du delar med dig av dina erfarenheter.. Ska absolut tänka efter länge innan jag går igenom ett sånt beslut! Usch att älska två personer är verkligen så himla jobbigt.. Det här kanske är en personlig fråga så du behöver såklart inte svara men efter att du var otrogen, kände du dig skyldig att berätta det för din kille? Eller var skammen nånting du bar på själv? Jag är rätt nyfiken på om man kan leva med en otrohet. Eller om en sån sak ”äter upp en”..
      KRAM!

  23. Tycker det var bra beskrivet med ”ett klick och kemi”. Det har jag definitivt haft flera gånger, men kär, nej. Det är något allvarligare som jag inte upplevt och hoppas jag slipper, fast man vet ju aldrig. Det där klicket och kemin har inte varit svårt att låta bli att agera på, men kan vara lite skönt och bekräftande. Och jag vet att min man upplevt det också. Det kan han gott ha 🙂

  24. Ebba skriver:

    Hej Elaine,

    Jag skriver till dig för att uttrycka min besvikelse. För ett par dagar sedan skrev jag till dig angående Linn Herbertssons inslamling till cancerfonden. Jag bad dig att tipsa om denna otroligt viktiga insamling, en inslamling som räddar liv! Men du valde att totalt ignorera min kommentar, men svarade på andra ”mindre viktiga” kommentarer. Det är verkligen inte mycket begärt, att upplysa om en sådan otroligt viktig insamling! Genom att upplysa om detta på din blogg som bar så många läsare så kan DU hjälpa kvinnor och män med bröstcancer att överleva! Och tar knappt någon tid alls…

    • wigwag skriver:

      Tråkig kommentar! Vi försöker snacka snyggt om kärlek här. Och Elaine har ju uppmärksammat din cancergrej iom att din kommentar publicerats på bloggen. Och nu igen uppmärksammades den. Och igen när jag svara. Pengarna strömmar in. Och på tal om kärlek och cancer har det skrivits mycket om nyss bortgångne Kristian här på bloggen. Elaine gör sitt för de cancersjuka. Hon tänker på alla människor. Nästan lika mycket som jesus gjorde. Tror jag. På dig och Linn Herbertsson också. Var inte besviken på E.. Hon blir så lessen då. Känner jag på mig.

    • Elaine skriver:

      Ebba jag får cirka 150 kommentarer varje dag. Jag har länkat till cancerinsamlingar senast för en månad sedan. Folk kommer med hjärtskärande kommentarer och jag skulle ha ett heltidsjobb om jag svarade på alla. Eftersom jag redan länkat till diverse cancerinsamlingar och försöker ha en bredd på det jag stödjer så kan jag inte göra blogga om allt bloggvänner tycker. Med din reaktion så är det inte en önskan utan en begäran. Tänk vad svårt jag skulle ha det om jag gick runt och tänkte Nu måste jag länka till hemlösa katter (igår), Tyras protest mot näthat (fyra dagar sedan), skitungarna (två dagar sedan) och alla de andra som kommer varje dag annars kommer jag få arga besvikna kommentarer. Det är tyvärr helt ohållbart hur gärna jag än vill att alla insamlingar ska gå bra.

      Jag vill inte bara svara på kommentarer som vill rädda världen utan också de lättsamma för att visa att jag ser dem med. Det behöver inte vara så djupt hela tiden. Det betyder inte att jag rankar kommentarerna och svarar på de jag tycker är bäst? Jag försöker variera mig helt enkelt.

      Trist att du blev besviken men för din och min skull så får du nog sänka ribban lite för svarsfrrkvensen från en heltidsarbetande småbarnsmamma som bloggar som hobby och läser kommentarer när hon har tid. Allt gott.

      • Ebba skriver:

        Hej Elaine,

        Förstår din poäng, men det motsägelsefulla i det här är ju att under de senaste 30 dagarna, så har du uppmärksammat 2 ”viktiga” ämnen i din blogg. Vilket betyder att du ignorerat i princip alla av de 150 ”önskningarn”. Vill tillägga att samma medelande som jag skickade till dig, skickade jag även till Kenza, Blondinbella och Egoina. Egoina gav. Pricip samma svar som dig. ”jagfår så mycket önskemål”. Tyvärr tycker jag då, att ni inte använder er bloggmakt till bra saker då också och inte bara dagens outfit och allmänt babel. För det har ju en arbetande småbarns mamma tydligen gott om tid för. Men hjälpande hand till cancer sjuka, nej där tar tiden slut. Allt gott.

    • Elaine skriver:

      Fast jo jag rankar de kommentarer som rör blogginlägget högre än de andra som överhuvudtaget inte har med det jag skrivit att göra. Rör det något annat så är man varmt välkommen att mejla mig, det är många som gör och harr Full förståelse om jag svarar sent och kanske inte bloggar upp det som de önskar.

      Tycker dock det är bra att det finns eldsjälar som du själv. Det behövs.

  25. Elin skriver:

    Precis SÅ känner jag för min kärlek. I december har vi varit förlovade i 1år och tillsammans i 6 år ( vi är båda 25år) jag vill gifta mig nu nu NU. Kärlek är vackert. Kram till dig!

  26. esterii skriver:

    Jag tror också på kärleken och äktenskapet trots att jag ”misslyckats” engång.. Kram

  27. Ellen skriver:

    Åh! Ni förstår inte hur skönt det är att läsa alla era kommentarer. Det här är frågor som i min värld är ganska tabubelagda, men någon som jag kan grubbla över ibland. Så himla skönt att det är ett öppet klimat här. Känns inte som att någon dömer eller värderar någon annans upplevelser eller erfarenhet. Fina ni är <3 /Ellen

  28. daniela skriver:

    så kloka ord elaine!

  29. Jag blir inte så lätt förälskad, men däremot kan jag känna en (tillfällig) attraktion till andra. Låter det dock alltid stanna vid en blick och ett leende och inget mera. Min sambo och jag var också unga när vi träffades (18 år) och vi har nu varit tillsammans över 10 år. Jag VET att jag kan omöjligt hitta någon bättre än honom! 😀 Men en flirt på en nivå som är helt oskyldig känns inte alls som något svek, det ger guldkant till dagen och en puff för självförtroendet.

  30. Äpplet skriver:

    Hej! Du har så rätt i att det är våra aktiva val som får kärleken att överleva. Att ”leva lyckliga i alla sina dagar” är hårt arbete men verkligen värt det. Varje dag väljer vi varandra, rör vid varann och säger kärleksord. Varje morgon sätter han på kaffe åt mig och jag gör hans lunchlåda. Och att jag efter 19 år fortfarande får pirr i magen är härligt!

  31. Äpplet skriver:

    När du skriver att Gustav uttryckt tankar om att man kan bli förälskad i andra men att man väljer sin kärlek får jag en liten aning om hur han tänker. Ibland stöter jag på personer där jag känner av vår fantastiska personkemi, jag får en känsla av att i ett parallellt universum skulle jag kunna älska den personen. Om jag inte redan fått mitt förstahandsval 🙂

  32. Becki skriver:

    alla kärleksförhållanden livshistoria är förmodligen liknande här, varje förhållande upplever olika slags problem i varje livsfas. Min make föll i en affär med en annan kvinna på sin arbetsplats och övergav därmed mig, vägrar att plocka upp mina samtal ibland inte fler textmeddelanden med alla möjliga ursäkter, jag märkte att hans kärlek till mig minskar och han sökte skilsmässa. Alla dessa förhållande problem jag gick igenom i mitt äktenskap i mer än 6 års äktenskap hade vi två härliga barn. Jag älskar min man så mycket att jag vill att saker ska fungera för mitt äktenskap eftersom jag värnar om mitt hem och jag gjorde allt för att göra mitt hem bland framgångsrika hem. Jag sökte på internet för att hitta lösning från äktenskapsrådgivning och astrologer hur man skulle få ett äktenskap att fungera. Jag läste vittnesbörd om bra kommentarer från en dam som heter Jennifer, från Los Angeles, USA av amerikansk medborgare. hon delade ett vittnesbörd genombrottet för vittnesbörd om hur hon hittar verklig kärlek efter 12 års separation i äktenskapet. Damen på inläggskommentaren sa att en seniorprofet från Oduduwa Temple kärlek-astrolog hjälpte till att stava som gjorde allt möjligt i hennes liv idag, hon gav också ut e-postkontakten till den här Profeten, med den e-postadress jag kunde skicka ett meddelande till Senior Profet för hjälp och faderliga råd för att föra tillbaka min man hem. Han sa till mig att han kan hjälpa mig med en kärlek, jag förstod inte så mycket bättre förrän på sistone när det började fungera som han har sagt. Jag följde noggrant anvisningarna för hur man skulle äta lunch med några andra små föremål som jag fick instruktionerna om att bli redo. Jag gjorde som han sa och två dagar efter spellunchen fick jag ett telefonsamtal från min make Anderson, och han sa att han skulle vilja se mig så vi kunde prata, sa jag ok … sen senare på kvällen får jag ett textmeddelande med adress för plats för en middag med Anderson, jag möter möten och vi pratade, han ber om ursäkt och han var redo att få saker att fungera som en lycklig familj. Det händer allt som en överraskning för mig eftersom det verkligen fungerade och jag var så förvånad som wow … är det här för verkligt, jag kallade Dr.Oduduwa Senior Profeten som lunchen trollformuleringar på telefon. Jag ringde honom för att uppskatta honom och sedan dess är mitt äktenskap välmående, fredligt kär. Jag är glad att min familj är lycklig och allt fungerar bra än någonsin tidigare. Alla dessa hade inte varit möjliga om inte hjälp av överste profeten Oduduwa. här är hans personliga e-postadress dr.oduduwaspellcaster@gmail. com

Lämna en kommentar