En liten ”prins” och en man som nästan inte fick kliva på planet till Oslo


Jag älskar när jag får rycka in och stå upp för någon som blir illa behandlad. Inte när jag hör det på omvägar utan när jag blir vittne för det själv och själv kliver in. Lite civilkurage i vardagen helt enkelt. Igår hände det när jag skulle kliva på planet. En man som reste i businessklass trodde att han hade checkat in, men när han kom till gaten så sa mannen – som vi kan kalla prinsen – som jobbade ”du har inte checkat in, du får inte kliva på planet”. Ni kan förstå paniken hos mannen som trodde att han skulle få kliva på.

Prinsen tittar allvarligt: Dina biljetter släpps till försäljning 30 min innan planet lyfter när du inte checkar in.

Mannen kliar sig i håret: oj…

Prinsen: Ja ”OJ” det skulle du tänkt på!

Mannen lite lågmält: Ja, det var lite stressigt…

Prinsen avbryter och tittar strängt: Stressigt?! Nu ska vi se om det överhuvudtaget finns några platser kvar till dig, räkna INTE med det.

Mannen är tyst och sväljer nervöst.

Prinsen tittar upp strängt: EN plats har jag kvar. Nu har du tur jävligt tur.

Det som irriterar mig mest är hur prinsen läxar upp en redan skamsen kund högt så att alla runt omkring hör.

Prinsen: 30 minuter innan släpps biljetten, det skulle du tänkt på.

Mannen: Det visste jag inte…

Prinsen avbryter: Jooooo, det visste du visst.

Jag till prinsen: Men va fan lägg av nu. Han mår redan dåligt som det är, lägg ner.

Prinsen tittar med ett ont öga på mig: Jag informerar.

Jag: Det gör du inte alls, du bara jävlas.

Prinsen ignorerar mig och tittar strängt på mannen igen: Du har din plats med det är INTE säkert att du får nån mat.

Jag högt till mannen: Då får du MIN mat!

Mannen ler: tack…

Jag ännu högre till mannen: Jag ber om ursäkt å SAS vägnar för detta strul.

Prinsen: Du ska inte be om ursäkt för oss.

Jag: Jooo det SKA jag. Jag ber om ursäkt!

Mannen ler ännu mer: Ursäkten godtagen… å SAS vägnar.

Sen gick mannen och jag mentalt armkrok förbi den där jävla prinsen och när vi gått förbi så vände jag mig om och lipade, mentalt förstås. Fy tusan. Ni skulle sett den där stackars mannen, så snäll. Han var den där typen som skulle kunnat göra hjärt och lungräddning på en fluga. Det finns inte så många sånna snälla människor längre. Han inspirerade mig att vara snällare. Samtidigt som prinsen fick sig en retorisk snyting. Det kunde han gott ha. Jävla prins. Sen vet jag att både prinsen och jag behöver tänka på att:

20130929-122134.jpg
Men våga också stå upp för felbehandlade.

Har ni stått upp för någon felbehandlad på sistone? Gärna IRL, på nätet är inte lika modigt tycker jag.

/Elaine, fick ingen mat som hon kunde ge mannen men han var glad ändå.

Bloggvännerna har ordet

30 svar till “En liten ”prins” och en man som nästan inte fick kliva på planet till Oslo”


  1. pilla skriver:

    Även om ”prinsen” inte hade bästa retoriken så hade han rätt ang. platserna. Kunden har skrivit på att checka in senast 30 min innan avgång och bör därför vara medveten om att platsen ryker om han inte gjort det. För det andra behöver det inte varit SAS personal som arbetat i gaten utan det kan ha varit inhyrd gatepersonal från t.ex Menzies.

  2. Tittijj skriver:

    Spelar ingen roll om det var SAS eller annat bolag eller om han skrivit på nåt eller inte.Man behöver inte bete sig som en skitstövel iallafall! Det hade räckt med att informera om reglerna på ett trevligt sätt, och sen meddela att ”jag ska se vad jag kan göra. jag hoppas kunna hitta en plats till dig, men kan inget lova ännu”

  3. Kristin skriver:

    HAHAHAHAH, jag älskar att du bad om ursäkt åt SAS vägnar . Skrattade högt när jag läste det. Helt fantastiskt.

  4. Anna skriver:

    Bra gjort!

    Själv flyttade jag fysiskt på ett gäng ”högstadiegrabbar” som gick före en gammal dam i kön tidigare idag. En lång höger och vänsterarm och sen föste jag dem bakåt. ”Det handlar om respekt unga herrar” sa jag och jag tror de blev paffa för de stod kvar hehe. Damen fällde en tår och gav mig en kram på väg ut. ”Du gav mig hopp” sa hon och gav mig nog mer tillbaka med de orden än jag till henne.

  5. Annispannis skriver:

    Så rätt gjort! Hatar de som ska läxa upp sina kunder på ett tråkigt sätt. Kunderna väljer nog ett annat företag nästa gång. Ett företags policy ska vara ”kunden har alltid rätt”!

  6. Linnea skriver:

    Så fint gjort av dig!!!

  7. Chocochock skriver:

    Tummen upp för dig Elaine!
    Nu blir det lördagsgooodis 🙂

  8. Ulrika skriver:

    Tummen upp, Anna! Och så classy!!

  9. Underbart! Håller med om att det inte spelar nån roll vad det är för regler, man beter sig inte som ett arsel för det. Särskilt inte när man arbetar i något som ska likna ett serviceyrke.
    Jag har inte behövt stå upp för någon annan nyligen men jag tvekar inte att göra det. Senast jag gjorde det gällde det barn, tre småkillar som var taskiga mot en fjärde. De gossarna fick höra! Blicken jag fick, av den fjärde killen… höll på att börja grina! Tacksamhet. Oj.
    Har även gjort det på jobbet ett par gånger.

  10. Yeah! Jesusambitioner in action!

    Jag blir alltid ställd när människor i serviceyrken tar ut sina egna issues på kunder och bitchar loss, det är helt vansinnigt! Och det måste ju sabba deras egen arbetsmiljö något alldeles katastrofalt.

  11. Mimmi skriver:

    Hej Elaine!
    Tog studenten i sommras, vikarierade på ett dagis fram tills en månad sen och för tillfället är jag en arbetslös (men sökande) brud som i sin rastlöshet sitter och funderar på framtiden och valen kring det.

    Vill först bara säga ursäkta för kommentaren, som säkert kommer bli lång, men jag skulle vara dig så otroligt tacksam om du tog dig tid att svara.

    Har nu börjat tänka på vad jag vill plugga till som sagt, helst av allt vill jag börja till hösten men man vet aldrig. Jag har tänkt på läkare, civilekonom, lärare, polis, åklagare, domare och fastighetsmäklare. Sedan så har jag ju intresset för mode, pr och event som 90% av alla andra 90-talister med kvinnligt kön har, och skulle lika gärna arbeta med inköp inom modebranschen liksom planera stora fester och dylikt. Det är ganska tydligt för mig att konkurrensen inom dem branscherna är skyhöga och man behöver massor med kontaker, både i Sverige men främst i utlandet, för att kunna lyckas och göra karriär.

    Det är också just det jag vill göra, göra karriär och bli framgångsrik, för att sen skaffa mig ett lammkött och bli med hundvalp. Eventuellt barn också. Men ska verkligen inte bli sådär puttinuttig.

    Jag gick sam på gymnasiet och mina betyg är mediokra, så jag kommer helt och hållet förlita mig på HP, vilket jag kommer skriva i vår. Håller just nu på att läsa upp matte c, då sista året på gymnasiet inte vart så bra av personliga skäl, men det är inga problem då jag alltid varit ett mattesnille. En jävligt lat mattesnille.

    Det jag undrar nu, är hur du visste att du ville bli retoriker? Jag är så otroligt osäker och rädd att jag bara tänker på läkar-/civilekonom-/juristyrket pga statusen och löne. Är jag intresserad på riktigt eller är det för lönen/status? Min inriktning på gymnasiet var juridik och visserligen var vissa kurser intressanta, men jag vart aldrig 100 procent säker på att det här är det jag vill jobba med.

    Mitt jobb ska enligt mig vara omväxlande. Jag kan inte sitta hela dagen, i ett kontor, med massor av papper. Jag gick knappt till skolan eftersom att jag kände mig understimulerad. Tycker inte om att sitta med huvudet nedtryckt i en bok som jag själv inte valt att läsa, eller att tvingas läsa något som jag inte är intresserad av. Jag vill ha ett socialt yrke, träffa människor och i den kategorin tycker jag att läkare, polis och mäklare skulle sitta bra. Men ovissheten finns ändå.

    Så, hur visste du att du ville bli retoriker? Hade du några andra alternativ ifall du inte tyckt att utbildningen var rätt för dig? Hur resonerade du? Var allt du läste intressant, eller kände du att det var tråkigt ibland?

    Tack på förhand och ett stort tack till dig för att du är en sådan grym bloggerska! 🙂

  12. Malin skriver:

    Har bevittnat liknande bemötande från både SAS och Norwegian-personal. Jag flyger inte längre med något av bolagen. Kanske enklare när man inte bor i Sverige, men jag är ganska oförlåtande vad gäller att trycka ner människor – kunder eller medmänniskor i övrigt.

  13. Theresia skriver:

    Jag tror det viktigaste i kråksången är att vi som inte har några problem med att ryta till använder vår energi till att försvara de som förtjänar att försvaras. Det är ju meningen att vi ska hjälpa varann! Bra gjort Elaine!!

  14. Malin Svensson skriver:

    Haha härligt gjort Elaine!

    Det kanske är jag som är dum här nu – men hur tusan kom han fram till gaten om han inte var incheckad!? De kollar väl alltid boardingpass innan man blir insläppt i kön till säkerhetskontrollen? Kan inte släppa tanken att Prinsen inte bara var otrevlig – utan dessutom hade fel också…

  15. Kattis skriver:

    Elaine, bra jobbat! När jag pluggade på en annan ort och var hemma over en helg och tänkte köpa min biljett tillbaka till studieorten och stod med min numerlapp ett bra tag på centralstationen. En mamma kommer in med två döttrar och när de ser hur länge de måste vänta så börjar döttrarna gråta att de inte kommer hinna på deras tåg och därmed hinna till deras pappa. Jag gav dem min plats I kön och mamman kom fram medans döttrarna glatt väntade och tackade mig och sa ”tack så mycket, det betyder så mycket för tjejerna att få deras helg med pappa.”. Jag lever fortfarande på den glädjen jag kunde ge tjejerna trots att det nästan är 3-4 år sen nu.

  16. sanna skriver:

    Sent igårkväll stod jag och väntade på bussen i centrala malmö. Brevid mig stod en akolholpåverkad äldre man som stod och trakasserade en yngre tjej, verbalt, men det var obehagligt/äckligt nog.
    Jag stod några sekunder och lyssnade samtidigt som jag stirrade på hans asfula långa ”fin”skor och plötsligt lyfte jag min vänsterfot, gladde mig åt att jag tagit de lite grövre stövlarna, och satte ner hälen med all kraft jag hade på mannens högertår.
    Jag minns när min pappa gjorde exakt samma sak när jag var liten.
    Mannen igår vart lika tyst och paff som mannen som vart markerad av min pappa.

  17. Carro skriver:

    Nu var detta iofs på nätet ändå, men för något år sedan startade några ”coola” killar ur min klass en grupp på facebook om en kille som gick en klass över oss med någon slags hjärnskada och de var allmänt jävliga mot honom och drev med honom. Då skrev jag till dem att ta bort gruppen på en gång och ge fan i att vara idioter mot honom annars skulle jag polisanmäla dem, vilket de snabbt gjorde. Några dagar senare ringde killens mamma mig och tackade mig för att jag stått upp för honom trots jag inte kände honom över överhuvudtaget. Blev jätteglad över att hon ringde och gav mig beröm trots att jag enbart gjort vad jag fann naturligt att göra.

  18. tjejan skriver:

    Bra där 🙂

    Är inte gift men har sambo o liten son. Skulle behöva lite relationstip…eller massor, tack.

    Typ sambon jobbar jämt o jag är mammmaledig. Den lilla tid vi har tillsammans fylls av hushållssysslor, måsten och anklagelser.

    Idag (söndag) var jag o sonen på babysim själva för att sambon kl 9 meddelade att han måste jobba.

    Oflyt med bussen hem, missade en o nästa buss va sen så vi tog T banan och kom hem jättesent. Sambo städade under tiden, wow…

    Men sen va vi igång igen med småbråk. Irritationen började med att jag frågade om vi skulle testa en ny chokladkaka som han inte visste nåt om…sjukt onödigt, idiotiskt men det påverkar vårt förhållande jättemycket. Vi kan inte samtala helt enkelt… Tips?

    Kram

  19. Daniel Arenholm skriver:

    Torsdags: Kollega blev över 1 timme för sen med Norweigan Stockholm – Göteborg. Mötet var på Landvetter och skulle åter samma dag. Då han tappat en timme behövde vi dra över en timme. Han gick ner för att fråga om det fanns platser på ett senare flyg hem då han blivit sen in. Plats fanns det, men det skulle kosta 1400:- i ombokning. Varför har inte markpesonal samma servicekänskla och framgångsrika bemötande som ombordpesonalen. Kan nån snälla förklara att de arbetar för en annans varumärke och inte sitt eget. //DA

    • Elaine skriver:

      Jag håller med dig att det är stor skillnad ibland. Men servicekänslan behöver bli bättre över lag, det är illa på många håll. http://elaineeksvard.se/blog/2013/09/29/slapparsondag-och-servicekansla-pa-indien-garden/

      • Daniel Arenholm skriver:

        Instämmer till fullo. Efter 7 yrkesverksamma år i USA är det ännu svårare att acceptera att företagsledningar inte förstår att kundvård och kundtjänst är en av de viktigaste aspekterna inom sälj och marknadsföring. Extra viktigt då det är det enda du konkurrerar med när produkter blir allt mer lika!

        Jag bad att få prata med kocken personligen efter en bit mat på en känd Stockholmsrestaurang. Med defensivt kroppsspråk kom både servitör och kock ut till bordet. Det var första gången kocken fått lämna köket och återvända med positiva komplimanger, då jag berömde vår trerätters i flera minuter. Försöker hela tiden bli bättre på positiv feedback…

  20. Emma skriver:

    Jag och min make var på restaurant för något år sedan och vid bordet bredvid satt ett äldre par. Mannen i sällskapet var kraftigt berusad och betedde sig allt annat än trevligt mot sin fru. Då jag hörde honom säga åt henne att inte äta så mycket (buffé) så började jag lyssna på vad de egentligen pratade om. Till slut sitter han och öser nervärderande kommentarer över sin fru, hur tjock hon är, att hon måste äta mindre osv varpå jag får nog och högt säger: ”Men vad fan säger du?! Nu får du faktiskt sluta!” Jag vet inte om han öht uppfattade vad jag sa då han var så galet packad men det fick i alla fall frun att börja protestera mot vad han sa. Önskar i efterhand att jag slagit näven i bordet (bokstavligen) men, ja, jag gjorde ju något i alla fall.

  21. Frida skriver:

    Trots att det var rätt länge sen är jag fortfarande nöjd med min egen insats på en snabbmatsrestaurang. Det var en man som betedde sig så sjukt illa mot tjejen som jobbade där. Han hade sagt ifall han skulle ha med maten eller inte, men hon hade glömt och frågade igen. Då väljer han att skrika och förolämpa henne, istället för att bara säga att det skulle med (eller hur det var). Jag sa till honom att han inte kunde vara så otrevlig som han var och att hon bara frågade. Då vände han sig mot mig istället och kallade mig än det ena och än det andra. Till exempel ”unga jäntor som du borde bara vara tysta och inte tro att ni kan så jävla mycket.” Men jag stod på mig och tjejen tackade efter. Det tråkiga är att dom som jobbar där inte får lov att säga ifrån ordentligt själv, utan måste hoppas på andras välvilja. Jag har själv jobbat i den branschen och hade blivit glad om någon hade velat stå upp för mig vissa gånger.

  22. Romladolcevita skriver:

    Bra gjort! Bevittnade något liknande här på Roms flygplats förra veckan. Så tråkigt när personalen beter sig så fult. Det är ändå kunderna som ”betalar” hans lön. Och när man betalat för en tjänst vill man inte bli utskälld.

Lämna en kommentar