På dejt med en vigselring, Bella och Paula!


20130923-165027.jpg

Efter träningen med David så träffade jag upp Bella och Paula för en fika på Sturekatten. Det var så mysigt att prata med två tjejer där en snart ska in i samma livsfas och den andra redan är där med mig. All lycka, problem och utmaningar som man stöter på. Alltifrån vänners reaktioner på den nya mer disträ personen man blir till att inte glömma att se sin partner mitt i alla vardagssysslor. Det var så härligt att prata öppet om det. Att den här transportsträckan med kallprat om väder inte alls fanns med oss trots att det var första gången vi träffade Paula. En sån jordnära och sund tjej, en frisk fläkt i bloggvärlden. Jag kan varmt rekommendera hennes blogg som ni hittar här.

20130923-165406.jpg
Sen var det svårt att hålla koncentrationen på våra samtal för Bellas fantastiska ring gnistrade så. Haha!

20130923-165511.jpg

Paula och jag tog tunnelbanan hem tillsammans. Vi bor på röda linjen båda två och är två hoodstjejer i botten med annan etniskt bakgrund. Det är svårt att förklara men ibland är det så himla skönt att dela det. Man har sett saker och ting, blivit bemötta på samma sätt som kan vara svårt för en lintott att både se och förstå. Matheo kommer nog aldrig att uppleva det. Men jag kommer att berätta. Paula och jag bestämde i alla fall att vi ska börja powerwalka ihop ibland, hon brukar ta Årstaviken runt och där bor ju jag. Vi gört’!

20130923-165842.jpg

/Elaine, kliver in i sin port och klurar på vad hon ska laga för mat till sin lilla familj.❤

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “På dejt med en vigselring, Bella och Paula!”


  1. Emmy skriver:

    Jag älskar alla era tre bloggar, så kul tycker jag att ni sågs idag!
    Jag har en fråga angående temat med vänner, när man fått sin bebis. Hur gör man egentligen, hur är det för dig Elaine? Min dotter är snart 6 månader och jag varken vill eller kan lämna henne för en utekväll för jag ammar väldigt ofta och hon tar inte flaska, så det är svårt för mig att lämna henne mer än 2-3 timmar. Sedan så är allt det här med party, alkohol och uteliv så avlägset i mitt liv just nu. Många av mina vänner är singlar och älskar att gå ut och dricka vin, festa och träffa andra kompisar. Det känns som att de inte bryr sig så mycket om min lilla dotter och hur vi har det, utan mest tycker att det är besvärligt att träffa mig eftersom att jag tar med mitt barn för att hon är så liten just nu. Känns som att jag glider ifrån mina vänner mer och mer, de hinner inte ses på dagtid eftersom att de jobbar, och de verkar inte så intresserade av att ses på kvällarna längre eftersom att jag har min bebis och dessutom har jag slutat dricka alkohol (för tillfället iallfall). Känner någon igen det här?

    • Malin skriver:

      Åh, så tråkigt Emmy. Går du på någon öppen förskola, föräldragrupp eller liknande? Där kanske finns personer i din situation som du kan bli vän med och umgås med? Jag fick barn för tre månader sen. Alla i min omgivning är förstående, kanske pga att de inte längre går ut och festar som vi gjorde förr, så din och min sitation är ju inte så lika. Tror att det är svårt för de som inte har barn att förstå hur beroende bebisen är av mamman om man ammar på heltid, man kan inte vara ifrån sin bebis så långa stunder (man vet ju aldrig om de håller sig mätta i en timme eller i tre…). I alla fall, kan du inte bjuda hem dina vänner till dig någon kväll, bjud dem på god mat och vin och kör en hemmakväll, så kan din bebis vara med på ett hörn! Så gör vi i mitt gäng nu, alla får sina behov stillade 🙂 Så får någon av de andra bjuda nästa gång!

    • Jennifer skriver:

      Det kunde lika gärna varit jag som skrivit det där Emmy, känner verkligen igen mig i allt du skriver! Min dotter är nu 10 månader och det är nästan ingen av mina vänner som hör av sig längre. I början när hon var nyfödd tyckte dom det var spännande, men nu bryr dom sig inte längre, och verkar mest tycka det är besvärligt att umgås med oss. För även om min lilla tjej alltid varit en glad bebis, som gärna är med och fikar eller äter middag, så krävs det ju lite planering och att jag anpassar mig efter henne, vilket dom inte verkar förstå. När jag ringer och undrar hur dom har det osv är det ingen som ens undrar hur hon mår. Jag kräver inte och vill absolut inte prata enbart ”bebissnack” men det skulle glädja mig om dom i alla fall visade något slags intresse, hon är ju en del av mitt liv nu. Vet inte vart jag ville komma med det här eg, ville mest tala om att jag kände igen mig 🙂

    • K skriver:

      Hej Emmy!

      Min bästa barndomskompis fick barn för snart ett och ett halvt år sedan.. Vi bor på två olika orter (jag pluggar) och när hon ringde för snart två år sedan för att säga; ”gissa vad!?” så hörde jag direkt på hennes röst att hon skulle ha barn. Åh det var så kul att höra. Tyvärr har vi bara setts några fåtal gånger efter detta, det är så tråkigt tycker jag, för jag själv vill gärna träffa henne och hennes son så ofta jag kan när jag är hemma men det är inte alltid hon kan eller ens ger förslag på andra dagar vi kan ses. Så jag tror det är olika från kompis till kompis huruvida de vill träffa dig eller inte. Bjud in de på middag en fredagskväll, säg att du bjuder på tacos eller ngn god kyckling, berätta att du gärna vill att de får lära känna din dotter och att din dotter får lära känna de. Visa att du vill ha dem i ditt liv. Jag kan känna ibland att ”Vad har jag att erbjuda min bästa barndomskompis när jag inte har barn? Kan vi fortfarande umgås trots att hon har barn men inte jag?” Jag vill ju så gärna umgås mer med henne! Hur ska jag som inte har barn visa det för min kompis, jag vill ju inte få henne att känna sig dum eller elak för det är hon inte. Jag förstår att hon har mycket att göra och såklart prioriterar familjen, det ska jag också göra när jag får barn, men hur håller man vid liv sin vänskap när man är på olika plan?

      Hur ser ni andra mammor på att umgås med gamla kompisar som Inte har barn eller är gravida?

      Lycka till!

      • Petra - powerpingla i förorten skriver:

        Hej på er

        Jag är en såndär kompis utan barn så jag tänkte ge mitt perspektiv. En sak som är viktig att komma ihåg är att bara för att du är min kompis och du får ett barn så får inte jag automatiskt en relation till ditt barn, tolka nu inte det som ett otrevligt uttalande utan bara som en sanning. Det är ju upp till både mig OCH dig att se till att jag och ditt barn får en relation och i det jobbet krävs det att båda sidor anstränger sig, med det menar jag inte att ni inte gör det för det vet jag ingenting om utifrån era korta texter ovan 🙂 Personligen är jag inte en person som kastar mig över bebisar bara för att de är bebisar, utan det behövs en lära känna tid. Och när min vän äntligen kommer ur sin bebisbubbla och självmant ringer mig (tro mig, hennes bebisbubbla känns som en evighet för mig även om den inte gör det för henne) då blir ju jag överlycklig över att HON ringer, det kan nog vara så att jag glömmer att fråga hur bebisen mår, precis som att jag glömmer att fråga hur hennes respektive mår och så där… Det är inte illa menat, men jag har ju saknat min vän, inte bebisen som jag inte känner ännu… Det är så olika hur folk beter sig efter att de fått barn, vissa verkar glömma att en vänskap är ömsesidig och kräver lika mycket jobb från båda håll, man blir sårad när vännen helt plötsligt kräver att man BARA ses hemma hos henne för att det är smidigast med bebisen, för mig känns det okej att anpassa sig rätt ofta för en bebis och allt vad det innebär är ju en bra anledning! Men föreslå inte att jag ska komma förbi dig istället när jag bjuder in dig till födelsedagsfika liksom… (extremt exempel men det har hänt!) Så vad jag vill säga är att om det känns som att dina vänner inte bryr sig om ditt barn, bjud in dem för att lära känna barnet, och ansträng dig för att de ska få chansen till det. Förklara gärna det för dom, säg att ditt barn är en viktig del i ditt liv och att du väldigt gärna vill att de ska lära känna varandra, det är faktiskt alltid en fantastiskt bra lösning att prata öppet med varandra även om det ofta känns som världens största grej att göra just det (konstigt att man inte växt ifrån det där!) :). Som barnlös kompis är det lätt att ”känna sig utanför” och lite som om man halkat efter och då är det lätt att man drar sig undan, och det är säkert svårt att förstå när man inte är där själv. Och inte så sällan finns det avundsjuka inblandat även om man inte tror det, och den avundsjukan överraskade mig väldigt mycket första gången jag kände det och det gjorde att det var väldigt svårt att hantera att min vän fått barn, jättekonstigt men sant… Sen måste jag säga att jag tyckte att Gustavs råd till Elaine om att ”uppvakta” sina vänner igen var super! Det är ju lite det det handlar om, vännerna känner ju inte på sig när du är redo att börja umgås lite mer igen 🙂
        Kram på er och ha en fin dag

  2. Marie-Louise skriver:

    Paulas jordnära blogg är en av de få jag läser dagligen tillsammans med din! 🙂

  3. P skriver:

    Den känslan du beskriver att du fick med Paula är så avslappnande. Skönt att läsa om den, speciellt en dag som denna när jag varit med om just ett sådant bemötande som är svår att förklara för en lintott.
    Idag hade jag behövt en powerwalk runt Årstaviken för att ventilera!

  4. daniela skriver:

    alla mina tre favoritbloggerskor på ett och samma ställe, härligt!

  5. Narin skriver:

    Var inne på BB blogg och såg att man kunde gå in på din blogg. Tänkte för mig själv vem är denna lilla människa , ska ta och checka in hennes blogg. Herregud jag fastnade direkt !! tro det eller ej men jag har suttit i 3 timmar och gått igenom din blogg , allt från ditt arbete till ditt bröllop. Nu har jag läst all du har erbjudit på denna blogg, Och herregud jag får en så bra känsla – du är en så vacker och klok superwomen med många bollar i luften. Du är även personlig och så rolig, Måste komma på någon av dina föreläsningar. YOU GO GIRl !!!!

Lämna en kommentar