Vi har en spökfåtölj hemma…


Godmorgon mina fina! Hoppas ni mår bra! Jag sitter på Arlanda Express och bloggar loss. Idag är det Luleå som gäller.

Fucking Åmål hissen fick smaka på den här donnan idag. Byxor Zara, skjorta vettetusan, kvinnan trött.
20130903-092958.jpg

Jag skrev hela natten och var så trött att jag fick för mig att fåtöljen som jag ärvt av farfar rörde på sig… Jag kan säga att jag blev så rädd att jag nästan sket på mig. Ett tag trodde jag att jag drömde. jag blinkade hårt men tyckte ändå att fåtöljen rörde på sig och lät precis som om någon hade satt sig i den. Första reaktionen var att jag sprang till sovrummet snabbare är Usain Bolt. Andra reaktionen var att jag sprang tillbaka lika fort, men till bokhyllan för att kasta några böcker i fåtöljen. ”Ha! Försök att sätta dig nu jävla spöke!” tänkte jag triumferande. Sjukt ologiskt, men vad är logiskt när man har en svag stund och plötsligt tror på spöken?

20130903-093400.jpg
Jag berättade det för Gustav i morse och det gjorde inte saken bättre. Han sa först att det var bra att jag hade kastat böcker i fåtöljen. Jag sträckte på mig och höll med, men då började Gustav skratta åt mig och gjorde det han alltid gör när jag är rädd: skrämmas ännu mer. 🙁

Gustav: Fan, vad coolt! Vi har ärvt en spökfåtölj!

Jag: Nej! Det är inte alls coolt, lägg av!

Gustav ler: Vaddå, det är ju bara farfar som spökar!

Jag tittar på fåtöljen: NEJ! Farfar nej du får inte.

Gustav höjer kaffekoppen mot fåtöljen: Godmorgon farfar!

Nu är boken i alla fall snart klar! Jag längtar tills jag får berätta vad den handlar om. Just nu håller omslaget på att formges. Jag håller tummarna för att det blir riktigt tungt. Tror ni förresten på spöken?

/Elaine, stryker ned håren som rest sig på armen och önskar att hon inte vore så himla lättskrämd.

Bloggvännerna har ordet

27 svar till “Vi har en spökfåtölj hemma…”


  1. Då det hänt mycket mystiska saker här hemma som verkligen inte kan förklaras på något sätt ( tro mig vi har försökt!!) så tror jag på spöken!
    Helt klart!

  2. Pauline skriver:

    Älskar sånt här, sjukt spännande! Visst kan det vara farfar som vill visa att han är hos dig? Jättefint ju! 😀

  3. Noomi skriver:

    om jag hade trott att min farfar spökade hemma hos oss hade jag pratat med honom och vart själaglad!

  4. Maria M skriver:

    Det är nog din farfar som vill försäkra sig om att allt är bra med er tre så njut av spökfotöljen och din farfars närvaro 🙂
    Gustavs reaktion var för övrigt stört skön 😉

    Kram

  5. Anna skriver:

    Nej jag tror inte på spöken. Vad fin outfit du har idag:). Kram

  6. Jaa det gör jag verkligen! Men jag tror inte dom är SPÖKEN på så vis, utan mer bara… ja de döda som kommer för att säga hej! Jag hade blivit superglad och svalt den extrema rädslan och sagt ”HEJ!” Jag har själv varit med om liknande saker när min mormor dog, var som skönt att hon var där men klart det var lite småläskigt ändå 😛

    Välkommen upp förresten! /jag bor 4 mil från Luleå 🙂

  7. Frida skriver:

    Jag har varit med om samma känsla och jag har hört (och testat) att man ska säga ”hej, kul att du är här, men jag tycker det är obehagligt så jag vill att du går” och konstigt nog brukar det fungera…

  8. Karin skriver:

    Haha, Gustav är för härlig! 😀

    Jag tror inte på spöken med vita lakan som springer runt och skrämmer folk, men jag tror att ”andar”, alltså typ folks själar, kan finnas kvar på jorden även fast kroppen inte fysiskt är med dem. För ett par år sedan tyckte jag detta med spöken och andar bara var trams, men efter att min morfar gick bort vintern 2010 så ändrade jag helt inställning. Jag sov med ryggen mot min dörr i tre månader efter hans död eftersom att jag kände att någonting va där, och de intressanta är att min mamma gjorde precis likadant och min mormor. Jag är helt övertygad om att min morfar inte var färdig på jorden direkt efter att han dog och därför stannade här tills han var klar, inte för att vara ett spöke och skrämma oss, utan för att han ville se att vi hade det bra.

  9. Teddy skriver:

    Hittade hit för ett tag sedan men jag är fast.
    FAST i din fantastiska blogg.
    Du får mig att tänka till, skratta, låta tårar flöda om set skulle behövas.
    Vill mest tacka för det Elaine.

    Vi skulle alla behöva en sådan som dig i våra liv.
    Med vänlig hälsning, Theodora

  10. Deniz skriver:

    Jag tror på spöken och andar.

  11. Lotta skriver:

    Jamen så klart att jag tror på spöken!

    Det där vara ju ”bara” din fine farfar som tittade in och sa hej!

  12. Jepp. Jag tror. Ibland försvinner saker hemma och då säger jag ”Nä, lämna tillbaka det där nu, jag behöver det faktiskt!”
    Häpp! Så ligger grejen på samma ställe jag letade på för några minuter sen.
    Mycket märkligt.
    Har varit med om en hel del mystiska grejer ja haha!
    Tror också det var din farfar som bara ville säga ”Hej!” 🙂

  13. Tanja - rastlös skriver:

    Spöken bor i vår ladugård. Och jag tror gärna att min farmor hälsade på mig i somras via en vacker, brun fjäril som satte sig vid mig när jag hade en depp-dag. <3

  14. S skriver:

    Jag har hört många såna här spökhistorier men jag har svårt att verkligen tro på att det är spöken. Dock blir jag ändå lika rädd varje gång det är mörkt och jag är ensam :p! Men jag hanterar rädslan genom att försöka förklara konstiga ljud och rörelser med vetenskap. Typ, om det smäller till i bokhyllan tänker jag ”det är träet som utvidgar sig pga temperaturväxlingar”.

    Fåtöljen hade jag nog förklarat med luftdrag ifrån fönstret, eller plötsligt vindpust ifrån att du rört på dig/bytt sittställning, Eller kanske så har skruvarna i foten på fåtöljen utvidgat sig pga temperaturväxling vilket i sin tur fått fåtöljen att röra på sig. Haha, typ nåt sånt :P!?

  15. Linnéa skriver:

    När jag bodde hemma var jag helt övertygad om att det spökade i mitt rum, men att det var ett snällt spöke, så när jag köpte en lägenhet i samma förening när jag flyttade hemifrån tänkte jag att det var troligt att det spökade även där. Det jag gjorde var att en av de första dagarna i den nya lägenheten tog jag ett snack med eventuella spöken, förklarade att det var min lägenhet och att det var jag som bestämde, men att de var välkomna att hänga där så länge de hade goda avsikter. Detta upprepades då och då, typ efter att jag sett en läskig film eller på annat sätt skrämt upp mig själv, och jag kände mig lugnad varje gång =)

  16. Ulrika skriver:

    Inte riktiga spöken, men hjärnspöken.
    När jag sett en riktigt läskig rysare kan jag få för mig vad som helst.

  17. Agnes skriver:

    Elaine! Jag stod nyss mitt i Luleå med min sambo när du kom gående. ”Hehe fan vad hon ser ut som Elaine Eksvärd” mumlade jag. Och ju närmre du kom desto mer övertygad och skrämd från vettet blev jag. ”Det ÄR ju förfan Elaine!!!” mumlade jag igen, den här gången med sammanbitna tänder. Min sambo tittade på mig som att jag blivit tokig, ”säg inte att du blir starstrucked nu?”. Stod nog och glodde på dig i fem minuter, när du gick bestämt och sakligt men ändå lite borttappat med telefonen i högsta hugg. Du vände i och för sig och bytte riktning, så du var kanske lite borttappad. Fan vad jag ville springa fram, rycka tag och bara krama dig! Fast det hade ju kanske varit konstigt, framför allt för dig, så jag stod bara där och såg dig försvinna runt hörnet. Ville väl bara säga att du är så jävla ball, och jag avgudar dig! Synd bara att jag inte vågade säga det till dig i verkligheten. KRAM

  18. Marion skriver:

    Alltså, du är så fin! Jag önskar att jag hade din kropp! Jobbar på det dock.. Gått ner 20 kilo, men det är dessa sista 10 som inte vill bort.. Väldigt fin stil har du också!

  19. Emma skriver:

    Toksnygg outfit! Business perfection!

  20. wigwag skriver:

    Önskar jag fick uppleva nåt sånt där nån gång. Men nej då! Händer aldrig mig. Jag är väl för tråkig helt enkelt och har inte den sorts utstrålning och psykiska energi spöken älskar att interagera med. Annars tror jag väl inte på något övernaturligt. Bara på naturliga och onaturliga saker människan ännu inte lyckats förklara eller formulera en vetenskaplig teori kring. Om spöken finns så är dom helt naturliga. Det tror jag på.

  21. Hanna skriver:

    Ja usch vad jag tror på spöken. Hos min svärmor spökar det rejält, nästan till den grad att vi funderat på att ta dig ett medium eller liknande för att få reda på vem som spökar. Hänt så sjuka saker, fotsteg utanför sovrummet (riktigt tydliga), saker som ramlar helt otippat utan någon fysisk person i närheten och de borde inte kunna ramla själv, iskallt i vissa rum, hunden skäller mot hörn och reser ragg osv osv. Riktigt obehaglig stämning ibland med rysningar över hela kroppen och kalla kårar. Tror verkligen på det trots att man försöker tänka ut realistiska anledningar till det som händer.
    Förhoppningsvis är det din farfar som vill visa att han finns där. Prova att säga ”det är kul att du är här, men skräm oss inte”. Det tipset har vi fått och då har det blivit lite lugnare stämning.
    Kram!

  22. Ulrika skriver:

    Klart det var farfar! Han sa väl ”gå och lägg dig nu Elaine”. Min mormor kommer från andra sidan ibland….mest för att säga åt mig! Det funkar, jag lyssnar!!

  23. Caroline skriver:

    Klart det är farfar som höll dig sällskap när du skrev 🙂

  24. Johanna skriver:

    Tror också det var din farfar! 🙂

    Jag trodde aldrig på spöken, mem så flyttade jag in i en lägenhet där det spökade. Först trodde alla att jag var knäpp, men en efter en blev mina vänner varse om spökena…. jag var såååå lättad när jag efter baea någon månad kunde lämna lägenheten! !!

  25. Vill bara säga att din blogg är en ny favorit! Har scrollat runt och läst allt jag kan hitta! Så roligt och lättläst! Tack för att du bjuder på skratt och igenkänningsfaktor. Älskar det!

Lämna en kommentar