En dag kvar tills Bella och Odd gifter sig


Dagens business, byxor från All Saints NY, linne HM, kavaj Vila, kvinna Fab!

20130830-092937.jpg

Äntligen fredag och endast en dag kvar till Bellas och Odds bröllop! Ikväll ska vi tärnor träffa upp Bella för lite spa, mys och häng. Vi kommer sova på hotell ihop och ha sista tjejkvällen med sleep over. När bebis och allt kommer så blir det inte så mycket sånt. Jag fick för övrigt sy om klänningen för att brösten har blivit så pass mycket mindre. Klänningen var egentligen för en storbystad, men jag tror att jag rockar den ändå.

Nu är jag på väg till Marstrands havshotell. Jag har en publik på cirka 150 stycken som ska få lära sig mer om hur man får folk att lyssna. Sen blir det flyget till Stockholm och mot spat där vi ska träffas upp.

Bloggvännerna har ordet

12 svar till “En dag kvar tills Bella och Odd gifter sig”


  1. Fia skriver:

    Jag kommer nog aldrig få testa på att va storbystat. Har haft 75C innan graviditeterna, under graviditeterna och under&efter amning. Antar väl att jag inte ska klaga och va nöjd över att mina bröst är de samma; men det hade varit kul att testa stora nån gång!
    Eller iofs, när mjölken rann till på BB blev de gigantiska i ett dygn. Då blev jag lite chockad. Men sen va de borta igen

  2. Malin skriver:

    Min kommentar passar egentligen inte in under detta inlägg men jag är så upprörd just nu så jag måste få ventilera i ett forum där många säkert är eller har varit gravida och därmed varit med om hur kroppen förändras på gott och ont 🙂 Hur bemöter man det ständiga flödet av kommentarer om ens storlek på ett artigt men ändå bestämt sätt?

    Jag åker till jobbet, solen skiner, jag har på mig en mammaklänning, det är fredag och jag känner mig fin i vecka 32… det första jag får höra av en kollega är ”men oj, idag är du stor. Du ser som så kort och bred ut” samtidigt som hon gestikulerar med händerna hur stor och bred hon tycker att jag ser ut. Nästa kommentar jag får är ”men oj, hörrru idag är du verkligen gravid”. Den tredje kommentaren jag får är ”du går som annorlunda. Som väldigt hårt. Man hör när du kommer gående i korridoren”. Allt detta innan lunch och av tre olika personer.

    Ett annat exempel är att min chef på ett möte efter semestern inför alla mina kollegor kommenterade att jag har så stor mage. När jag då bet ifrån och sa att jag följer SF-kurvan exakt så fortsätter hon och säger ”ja men jag var då minsann inte sådär stor ens just innan jag födde”.

    Detta är bara några få exempel! ”Är du säker på att du inte ska få tvillingar?” ”Du är ju jättestor, hur ska detta sluta?” har jag hört så många gånger nu att det är vardagsmat. Hur tusan bemöter man sånt? Idag blev jag verkligen sårad och har nu lagt två timmar av min fredag på att vara arg!

    • Chatrine skriver:

      Det hela bottnar ju i att vi lägger en värdering (negativ) i orden tjock/stor. Jag grät många gånger pga just såna kommentarer. När jag väntade andra barnet hade jag kommit en bit på väg i min självkänsla och valde att bita ifrån på ett annat sätt.
      Ibland valde jag ”den bitchiga vägen” och kommenterade tillbaka. ”Din rumpa ser stor ut i de byxorna” e.dyl. Men bäst var ändå att kommentera med ett enkelt; ”jag kommenterar inte din kropp och vill helst inte att du gör det med mig heller” eller ”Det är väl inte ett professionellt beteende att kommentera någons kropp?”.
      Att tom din chef anser att det är ok att kommentera en kollegas fysik tycker jag är skrämmande!

      • Malin skriver:

        Du har helt rätt när du säger att det grundar sig i att jag lägger en negativ värdering i de orden, har faktiskt inte tänkt på det. Tack för tipsen! Jag vet att folk inte menar att vara elaka egentligen, är helt enkelt bara trött på det ständiga fokuset på människors kroppar och behovet att kommentera andras storlek vare sig man är stor eller liten. Är väl bara att försöka låta det rinna av en och fokusera på den lille där inne som sparkar och håller på, så länge han mår bra kan jag vara hur stor/liten som helst 🙂

        • Testa att le stort, klappa om magen och säga något som ”Ja, visst är det fantastiskt hur kroppen fungerar. Och att vi alla är så olika!”

          Innan graviditeten hade jag världens kroppsnoja men den har blivit mycket mindre nu. Nuförtiden är jag glad över om kroppen fungerar som den ska och jag kan röra mig utan att få ont. Vikten…visst vill jag gå ner i vikt men huvudsaken är jag orkar leka med mitt barn.

  3. Nikki skriver:

    Hej!

    Har en 8-månaders dotter här hemma:)

    Under graviditeten kretsade min tankeverksamhet mycket kring eventuella kroppsförändringar och hur mitt självförtroende skulle tackla dessa. Ca en månad efter förlossningen kom jag på mig själv att jag dumpat alla dessa tankar.

    Nu har tyngdlagen gjort sitt på rumpan och amningen gjort att mina bröst är näst intill obefintliga, (med risk för att låta frireligiös) ÄLSKAR jag min kropp mer än någonsin!

    Jag är så grymt stolt över att min kropp klarat av graviditet, förlossning, amning mm. Funktionen är det nya sexiga 😀

  4. Julia - fotbollsspelande mäklarstudent skriver:

    Åh det är ju mina hemtrakter! Synd att det är så trist väder idag annars är det ju en riktig pärla där ute! 🙂

  5. Maja skriver:

    Hej! Först och främst; tack för en härlig blogg! Hur bemöter du Bella i hennes totala brist på genustänk? Är det något ni öht diskuterar? Detta är inget påhopp eller något sådant, är bara genuint nyfiken! 🙂

Lämna en kommentar