Ordna en blinddejt åt din farfar/farmor


Jag vet inte om jag har berättat för er att jag ordnade en sån? Året var 2008 och farfar kände sig ensam. Då 87 år, singel som tyckte om att gå på teater och bio. Inger, 7 år yngre hade samma intressen så jag kände att de skulle ses. Jag tog till och med kort på deras blinddejt. Visst är dom söta!!!

Farfar spillevinken! 🙂

Ni ser att dejten gick bra.

Under sina fyra sista år fick farfar vara kär i sin Inger. Ni som har en farmor, farfar, mormor eller morfar. Hälsa på dem. Ta dem på blinddejt.

Hjärtat har inget bäst-före-datum för när det kan bli kär.

Det är Bäst-före-hjärtat-slutar-att-slå!

Livet har inget bäst före datum. Alla vill leva gott tills livet tar slut.

Ta hand om era äldre, det ger så mycket.

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “Ordna en blinddejt åt din farfar/farmor”


  1. Åååh! Vad fint gjort! Och nej, det finns inget bäst-före-datum på kärlek 🙂

  2. Caroline Josefin skriver:

    Underbart!! Det ska jag komma ihåg!

  3. Lena skriver:

    Jag blir alldeles rörd av detta. Det är så himla fint! ❤
    Ibland när jag går på stan och ser äldre som håller i hand så får jag tårar i ögonen. Även om jag ser en jättegammal alldeles ensam… Men av andra orsaker – jag hoppas så att de har nån nära men som bara inte är med just nu…. Jag vet, jag är blödigare än de flesta, inte alltid så bra :-0

  4. Paula skriver:

    Min farfar träffade sin Berit för ungefär 10 år sedan. När han fyllde 90 för två år sedan åkte vi ner till Arvika där dom bor för vad vi trodde var en kombinerad släktträff där de två släkterna skulle få träffa varandra, hans 90-årskalas och kräftskiva. Vi visste inte att de skulle överraska oss genom att GIFTA sig. SÅ coolt. Min farfar var 90 och Berit 84, och det finaste brudpar jag någonsin sett! Är så glad att de har och tar hand om varandra.

  5. Christel skriver:

    Det är en väldigt fin historia men nog har du berättat den både en två och tre gånger tidigare.

    • Elaine skriver:

      Jag har berättat den hundra gånger, men så är det nya som kommit till bloggen. Och gamla rävar som du själv kommer nog få hör ett och annat en och två gånger till. 😉 ❤ kram

      • Jag älskar berättelsen så berätta igen och igen! ”Repetition är kunskapens moder”

        Kanske snart går hjärtans kunskap in och dina läsare lär sig att ta hand om gamla hjärtan. Jag behöver påminnelse!

        • Maria skriver:

          Jag älskar också att höra om din relation till din farfar. Du är så bra på att berätta, det är många gånger mina tårar har trillat, när jag har läst. Får mig att tänka på alla äldre jag har/har haft i min närhet, som har en särskild plats i mitt hjärta.

  6. Lena skriver:

    Oj Elaine, nu har jag läst din blogg i några månader, inte kommenterat men varje dag sett fram emot att läsa dina inlägg. Du berör. Det är inte lätt att göra det i dagens mediabrus men nu får klang på väldigt många strängar. Att jag kommenterar idag beror på att jag precis kommer hem från ett besök hos mina föräldrar, 80 och 81 år gamla som bor en dryg timma bort. Min mamma är väldigt dålig och har varit det i många år men idag, ja idag kände jag verkligen att det inte är säkert att jag får ha henne i mitt liv så länge till. Och då blir dina ord om att leva gott tills livet tar slut så outsägligt sorgliga för leva gott, det var länge sedan hon gjorde. Och min pappa som gör allt, precis allt, för henne. Det är kärlek.

  7. […] http://elaineeksvard.se/blog/2013/08/24/ordna-en-blinddejt-at-din-farfarfarmor/ Like this:Like Loading… This entry was posted in Uncategorized by hurjagblevdinmamma. Bookmark the permalink. […]

  8. Östskogsbrodern skriver:

    Jag föll över den här bloggen mest av ett misstag. Man länkar sig tappert vidare och vidare i jakten på något bättre än den fysiska verklighet man lever i.

    Skiten är bara inte tillfredsställande nog. Förutom om man är en sådan människa som målar upp bilden av sig själv som något annat än en människa?
    Visst är det gött att vältra sig med termer som retoriker, föreläsare och författare – samt tydligtvis karriärmamma. Det är viktigt att till hundra procent visa att man tillhandahåller dessa titlar och benämningar (många av oss gillar dessa titlar mer än vad vi någonsin utfört något verk inom området – såsom den uppsjö av ”filosofer”, ”författare”, ”Statsvetare”, ”konsulter” vars texter jag läst.) Sådant kanske inte är fallet med den här bloggen, och det ligger vikt bakom den erfarenhet och kunskap som ligger bakom bloggens allmänna och vardagliga skriverier och tydligtvis är viktiga.

    Nu brukar jag i allmänhet vara en lugn individ, och jag tänker inte klampa in oinbjuden i någons vardagsrum och börja riva ner möblemanget för att jag ogillar det faktum på att prislapparna sitter kvar.

    Nah, jag är här med en komplimang, trots att jag hatar bloggerier, självkulter och karriärsbyggande mediala publicity-stunts.

    Vanligtvis ser jag tydliga spår av allt det förut nämnda, men nu drogs jag in av att den här bloggerskan, förutom att vara fantastiskt vacker (och det säger jag bara för att klargöra att jag också är ett apdjur och inte kan låta bli att titta på vackra kvinnor och inte en perfekt gudomlig man som alltid låter förnuftet styra) skrev något som fler borde ägna sin skrivtid åt –

    That is:
    En väldigt simpel berättelse om kärlek till andra människor. Min egen morfar dog som en väldigt rädd och sorgsen person. Han var rädd för att dö. Förmodligen för att han aldrig hade fått uppleva de godsaker de flesta av oss tar för givet – familj, kärlek, respekt. Hade jag kunnat göra något för honom som det här hade jag haft mer kött på benen och livsbränsle i bagaget än någonsin förr. Tyvärr var jag för ung för att tänka på den här nivån, men det behöver inte bli svårare än så här. Ett ömhetsbevis mot varandra är större än förmågan att vara en anger-monger och sätta sig i ”vi och dom”-situationer, där man motbevisar falsk kunskap med en överdriven tro på sin egna, och sig själv.

    Det gjorde mig glad att se någon som orkar ta sig tid att hjälpa en ensam individ, särskilt en av ålder som inte vet huruvida det fortfarande är möjligt att hitta kärlek, eller om det ens är accepterat.

    Elaine Eksvärd kanske borde sudda bort några av orden i sin header och istället poängtera: Storasyster på nätet, Jävligt bra som människa och mamma – Endast mamma. Utmärkelser är fina, men det är betydligt bättre att visa att man kan tänka som du gör, med det här inlägget. Det kanske inte räcker idag, men det borde det. Goda föräldrar är det viktigaste jag kan kontemplera över – och då man är en mamma (mest underbetalda och viktigaste jobbet sedan innan modern tidräkning, yo.) ska man försöka vara en mamma även för sin omvärld.

    Viktiga uppdrag borde ge mersmak.

    That is good enough for me.
    För i det jävligt vinstdrivna samhälle vi lever i idag, är det verkligen gott nog för mig. Och vinstdrivet innebär inte bara cash folks: Erfarenhet, socialt umgänge och karriär tenderar att bli jävligt monotona cirkle-jerks där folk spinner vidare på varandras skitsnack och storhetsvansinne. Istället för att med en simpel gest förändra någons utgångspunkt i livet helt och hållet.

    Jag har ingen aning om varför jag bestämde mig för att kommentera det här, men jag antar att någon faktiskt gjorde ett vettigt blogginlägg för första gången i min mening. Den där skiten rörde mig, och då har jag växt upp i förhållande där tårar endast får lämna dina tårkanaler när du hackar lök eller HV fick stryk i Elitserien.

    Jag är så gott som anonym, så jag samlar inga sympatipoäng. Jag vill ge bort dem istället.

Lämna en kommentar