”Det ordnar sig”


Min farfar Arne Bergqvist bjöd alltid oss barnbarn på allt. Det tedde sig självfallet naturligt eftersom han hade en inkomst och vi barbarn inte hade det under en lång tid. När jag började studera och få ett litet CSN-lån som inkomst så ville jag ibland få betala för en fika som farfar och jag tog. Farfar sa bestämt ”nej” med motiveringen

”När du är färdigutbildad, har en ett bra jobb och en skälig lön, kan du få bjuda mig på kaffe. Till dess ska jag betala, inte du.”

Det dröjde 26 år tills jag fick bjuda min farfar på kaffe och jag kan säga att både han och jag var stolta det ögonblicket. Jag var glad att han lät mig bjuda.

Jag har tagit med mig farfars filosofi till mitt egna liv och mina relationer. Med vänner och familj som tjänar betydligt mindre än jag, så pass att en kopp kaffe faktiskt skulle svida för dem så är det alltid jag som betalar. Jag ser hur de kan få dåligt samvete men jag säger som farfar ”När du har ett jobb, en bra lön, då kan du få betala. Till dess är det jag som betalar.”. Tacksamt men också med, i mitt tycke, oförtjänt dåligt samvete låter de mig betala. Jag får påminna dem om att de ”försörjde” mig när jag var fattig som en kyrkråtta.

Vi har en skön vänskap som inte bygger på att man skriver upp tjänster och gentjänster. Vi säger istället att ”Det ordnar sig”. Så säger inte snåljåpar de säger ”du är skyldig mig en kaffe”.

Några av mina ”Det-ordnar-sig-vänner”.

Ibland får jag, trots att jag tjänar mer för tillfället det kan lika gärna vara det omvända, lägga ned Visakortet. Mest för att ge dem känslan av att de också får ge och för sin egen värdighets skull. Folk vill känna att de är värda något och många bygger sitt värde i att kunna ge. Jag har själv varit i den sitsen.

När farfar var rullstolsburen sista året av sitt liv så tog jag och min kusin Katariina ut honom på fika i Tessinpariken i Stockholm. Både jag och min kusin har två välbetalda jobb och skulle gå och betala för fikat. Med förtvivlad blick, darrig röst och hand så räckte farfar oss sin plånbok. Vi sa att det var ok, att vi kunde betala. Farfar blinkade bort tårarna och sa ”Jag vill betala.” För hans självkänsla, värdighet och farfarsskap som han hade haft i 31 år, så lät vi honom betala.

 Det finns tid att ge och det finns tid att ta emot.

Bloggvännerna har ordet

48 svar till “”Det ordnar sig””


  1. […] Med vänner och familj som tjänar betydligt mindre än jag, så pass att en kopp kaffe faktiskt sku… […]

  2. Mary skriver:

    Väldigt fint skrivet. Du är så klok!

  3. Åh vilket underbart inlägg! Blir alldeles tårögd!
    Vi har samma filosofi i min familj, både Ohana och blodsbandsvarianten, fast vi säger ”det jämnar ut sig i slutänden” 🙂

  4. AnnaEmBeeUK skriver:

    ’Det ordnar sig’, har min mamma installerat i mig. Det ar en bra ’ramsa’ som foljt med mig hela livet. Och den gor aven att jag aldrig stressar over pengar. Hur lite jag en har 🙂

    Kram <3

  5. Anna skriver:

    Jättefint inlägg på många vis! Har dock mycket svårt för följande citat, tycker helt enkelt att du genom att skriva så nedvärderar dina vänner som inte har en lika fet lön som du:

    […]”Ibland får jag, trots att jag tjänar mer, lägga ned Visakortet. Mest för att ge dem känslan av att de också får ge och för sin egen värdighets skull.”[…]

    Tror dock inte att det var din mening att nedvärdera någon 🙂

    • Elaine skriver:

      Oj, nej det var verkligen inte meningen. Skriver ju också att jag varit fattig som en kyrkråtta och de rika troll, då var det samma sak fast tvärtom.

  6. Annelie skriver:

    Tårarna rinner och det bränner i bröstet av dina rader. På många sätt känner jag igen mig i den kärleksfulla relation som du hade/har med din farfar. Tänk så mycket kärlek och tacksamhet det går att bära på som människa?!?! Det fina är att du väljer att dela med dig av något som är kärnan i alla människors liv – kärlek!
    Tack för en ärlig blogg med både glädje, sorg, framgång, motgång och dessutom en gnutta humor!

  7. Lis skriver:

    Dina inlägg är så fina, kan bara hålla med övriga som kommenterar/Kram

  8. Susanne Backman skriver:

    Blir så glad och rörd över din text om din fina, kloka farfar att tårarna kommer…
    Tack för att du delar med dig av din klokhet.

  9. Linn skriver:

    Åh, så fina ord!

    /Linn

  10. Frida skriver:

    Åh Elaine va du skriver härliga inlägg!

  11. Teodora skriver:

    Du skriver så fint om din farfar, att det nästan alltid slutar med att jag sitter i soffan och gråter. Min morfarsfar var exakt likadan.

  12. Michaela skriver:

    Hej Elaine!
    Sååå fint skrivet, här sitter jag på andra sidan jordklotet och tjuter som en treåring..
    För 3 veckor sen lämnade jag Sverige för att bo och jobba i USA ett år, hela familjen och släkten står bakom mitt beslut och tycker jag är grym som vågar åka, lämna pojkvän, familj, släkt, vänner och tryggheten!
    Igår eller ja i fredes fyllde min morbror 50 så jag ringe glatt upp pappa för att gratta och prata lite med släkten, att se mormor och morfar sitta där och skratta och vara lyckliga var så skönt!! Min mormor är väldigt dålig och risken finns att hon lämnar oss här på jorden inom ett år, på min ’hejdå’ fest var de oroligt många tårar som rullade ner för både mina och mormor&morfars kinder, just för vetskapen av att mormor är gammal och sjuk, vad som helst kan hända.. Åh jag hade så gärna velat kunna bjuda henne på en fika eller middag som hon alltid gjort med mig och mina 11 andra kusiner..
    Vet inte vart jag vill komma med denna kommentaren, men åh! Du är så grym Elaine.
    Nu ska jag torka tårarna, sluta snora och gå ut och njuta av solen och de 35 grader jag har här på andra sidan Atlanten!

    Kram på dig.

  13. Malin skriver:

    Alltså, du och din farfar <3 Tårar i ögonen.
    Jag saknar min pappa redan, han lever och är superpigg men är gammal och har opererat hjärtat. Jag är så rädd för att han ska försvinna från mig.

  14. Det är härligt att ge men allt handlar ju inte om pengar. Vill någon bjuda mig på champagne och en lyxig blombukett är det förstås skoj men jag blir nästan ännu gladare när någon plockar mina favoritblommor och kokar en kanna te. För mig är omtanken det viktigaste och den kan man ju visa på massor av sätt.

  15. Mimo skriver:

    Åh, mina vänner är likadana mot mig nu när jag pluggar och inte kan bjuda på saker i samma takt. Så skönt att det inte blir ett skuldkonto. Jag har världens bästa vänner <3

  16. Fannys Frihet skriver:

    åh vilket underbart fint, å klokt å viktigt inlägg! Vackert 🙂

  17. Anna skriver:

    Precis när jag läste detta inlägg fick jag beskedet att min älskade farmor gått bort ikväll. Sorgen är så stor!!

  18. Jenny skriver:

    Det är inte ofta, men nu blev jag tårögd. Du berörde mig med din berättelse. Tack!

  19. Sofia S skriver:

    Gud vad fint skrivet! Det är verkligen speciellt att älska på det där sättet. Tänker lite extra på mina ikväll. Kram

  20. Elsie skriver:

    Jag blir så otroligt rörd av dina inlägg om din farfar. Jag förlorade nyligen min farmor efter 7 år med demens, och jag saknar henne.

    Ekonomi är en stark fråga och jag vet själv hur svårt jag tycker det är när någon bjuder, trots att jag kan ha bjudit samma person hundra ggr innan. Man vill visa sig stark och självständig och det är en stor del av värdigheten. Men det måste få vara okej att bli bjuden.

  21. EllinorO skriver:

    Vet du Elaine, din blogg är så himla fin och dina åsikter, värderingar och tankar är också så himla fina. Precis så här vill jag ha det med mina vänner med. Oftast har jag det också.

  22. Jenny - hoppas på bra jobb snart skriver:

    så otroligt vad jag känner igen mig i detta. Jag och majoriteten av mina vänner är studenter och såklart har vi inte jättefett med pengar, men vi bjuder varandra när vi har! ”Det löser sig” – filosofin är så viktig, för vi bryr oss inte om att det är +/- noll när vi är ute och gör saker. Det handlar om att alla ska känna sig uppskattade när de är med, med pengar på kontot eller inte 🙂

  23. Emma skriver:

    Åå det här inlägget gillar jag jättemycket

  24. Amy skriver:

    Fint inlägg Elaine. Det berörde mig.
    /a

  25. S skriver:

    Det är ett jättefint synsätt :)! Tyvärr klarar jag inte av att ta emot om folk bjuder mig på saker, eftersom det i min erfarenhet är så sällan som folk bjuder av genuin omtanke. Förr eller senare får man alltid höra ”eftersom jag bjöd dig sist” eller ”nu har jag ju bjudit så många gånger…” Nästan alltid vill de som bjuder ha tillbaka, och jag orkar inte med den pressen eftersom jag har så otroligt lite pengar att röra mig med. Det blir så jobbigt och pressande när någon Insisterar på att betala för en, speciellt när det är något som man aldrig hade köpt till sig själv pga för dyrt, och sen förväntar sig att få liknande tillbaka. Då känner jag bara att ”jaha, nu har jag blivit påtvingad något jag egentligen inte vill ha, och istället för att betala det nu måste jag betala det senare.”

    Det blir som Sheldon i The Big Bang Theory säger ”You’ve not given me a gift, you’ve given me an obligation”.

    Det blir liksom så mycket skönare och mindre ångestfyllt om man bara får hantera sina inköp själv istället.

    • Elaine skriver:

      Så BRA citat från Sheldon! Den kommer jag använda. Tack!

    • Sanna skriver:

      Jag kan hålla med dig där. Är själv student och bor i ett land med bättre utbud på onlinebeställning av böcker, skivor etc. Det händer emellanåt att en släkting ber mig att beställa något åt hen, då det inte går att beställa hemma. Vi bestämmer att vi ska göra upp när jag kommer hem nästa gång. När jag väl är hemma hör sagd släkting av sig och säger att det är en film som hen gärna vill se på bio, kan jag inte följa med. Om jag då följer med köper hen biljetten åt mig och drar beloppet av skulden för boken/skivan/filmen. Nu är ju inte detta jämförbart med vad Elaine skrev om från början, men ett annat exempel på hur somliga ser på ”bjudande”.

  26. Åh, vilken fin farfar! Ser verkligen fram emot nya boken 🙂

    Kram,
    Line

  27. wigwag skriver:

    Ojojoj.. Först tårade ögon och sen näsblod! på det. ”Med förtvivlad blick, darrig röst och hand räckte farfar sin plånbok till oss.” Du skriver så starka texter som berör och går direkt in i hjärtat. Och ett och annat blodkärl i snoken brister också. Tydligen. Men Du Elaine! Det ordnar sig. Det ordnar sig. Det gör faktiskt det.

  28. Karin skriver:

    Du är väldigt noga med att i varje inlägg få fram att du är höginkomsttagare. Vi har hajat det nu, jag lovar!! 😉

    • Elaine skriver:

      Karin, lägg ner. Att du tror att få fram min inkomst i inlägget är syftet. Det är idiotiskt och giftigt tänkt. Jag lovar! 🙂 jävla as.

      • Emma skriver:

        En av anledningarna att jag läser din blogg Elaine är just för att du kämpat från att vara fattig kyrkoråtta till att kunna betala din farfars fika, din otroliga vilja, och hur du inspirerar oss andra fattiga ”kyrkråttor” att lyckas och vilja, heja dig!! Och heja oss som vill bli inspirerade!!!! Kram på dig

  29. […] man lyckas få mitt inlägg om ”det ordnar sig” till att jag vill betona att jag tjänar bra. Då är man inte bara ett as, man är ett […]

  30. emma skriver:

    Så jäkla grymt att få ha dig som förebild!
    Det är tack vare dig och ditt sätt att prata om din farfar som jag äntligen vågar prata om min älskade morfars bortgång. Det är så skönt att veta att det är okej att böla som om det inte finns någon morgondag av saknad, men att ändå veta att den morgondagen finns där, med morfar bara på ett annat vis. Att han alltid kommer finnas med, för att han är en del av mig. Han har varit med och format mig, precis så som din farfar finns med dig. du har ett sätt som fått mig att omvandla sorgen och saknaden till Power.

    Din blogg är himla grym, och man känner sig alltid lite starkare efter ett besök, så tack för det. Du har lärt mig så mycket, under ett har jag följt ditt liv genom bloggen, blivit mycket gladare och gjort mig av med några av ”energislukarna”, blivit modigare och vågat visa mer känslor, helt enkelt blivit mycket starkare.
    En sann förebild, inte bara för din lyckade karriär, utan mer för hur du är som person, en sann powerkvinna!
    Jag är inte där ännu, men på god väg, och mycket tack vare dig.

    Din blogg spelar roll.

  31. Hedvig skriver:

    Åå Elaine du är så bra på att skriva! Du lyckas alltid få mig att fälla några tårar när du skriver inlägg som dessa.

    Jag vill bara berätta att du är en stor förebild för mig och det har du varit sen jag tittade in på din blogg första gången (ca. ett och ett halvt år sen). Du skriver alltid så bra saker och du visar verkligen alla sidor i livet.

    Tack för att tar tid av ditt liv till att skriva ner saker om ditt liv som vi får sedan får läsa. Forsätt med det, din blogg betyder mycket för mig och den har visat att om man bara jobbar för det så kan livet bli precis så bra som man vill att det ska bli (eller nästan så bra som man vill iallafall).
    Kramar från Hedvig 14 år 🙂

  32. Anna skriver:

    Så fint och så spot on. Nu saknar jag min fina morfar lite extra mycket.

  33. Emma skriver:

    Så fint och klokt skrivet. Och jag fick en tår i ögat när jag läser om fin och din farfars fina relation <3

  34. Sanna skriver:

    Själv brukar jag säga ”du kan ju bjuda nästa gång” om det är en vän jag inte fikar med så ofta. Då brukar det vara bortglömt till nästa gång och problemet försvinner. För jag skulle aldrig säga ”jag bjöd sist, nu är det din tur”. Jag antar att mitt tillvägagångssätt kan skapa oro hos vissa som då tar mig på orden, så jag kanske ska börja säga ”det ger sig” eller ”det jämnar ut sig” varje gång istället 🙂

  35. Therese skriver:

    Elaine, du är fantastisk och skriver vackert och med värme! <3

  36. Jhs skriver:

    Min farmor var, som de verkar, som din farfar, ur flera perspektiv. De var så värdefullt att vara runt henne inte alls för att hon hade någon större förmögenhet men hon hade gåvan att ge allt lite mera mening, framför allt gav hon oss tid. Vi brukade skoja och fantisera om dagen jag skulle ha körkort ”kommer du köra runt på din gammla farmor då jossan?” Jag har körkort nu men min farmor blev aldrig en ”gammal farmor”.

  37. Sarah Ellmin skriver:

    Åh vad fint & bra skrivet Elaine! <3

  38. Fredrica skriver:

    Hej fina Elaine, jag beklagar din sorg.

    När jag såg dia fina inlägg om din farfar så blev jag inte bara rörd utan även förvånad! Jag kände nämligen igen honom. Sedan kom jag på att du nyss hette Bergqvist i efternamn och då slog det mig. Jag har träffat din farfar ett par gånger då jag växte upp i viby med Joel och Emil. Är själv tvilling och vi är födda samma år och samma dag som dem. Vi växte därför upp tillsammans och var väldigt goda barndomsvänner.

    Nu har jag precis börjat läsa retorikkonsultprogrammet och ser dig som en jätte inspiration! Vi får till och med höra vissa lärare prata lite stolt om dig. Jag hade nämligen en klasskamrat som höll ett lovtal till dig under ett övningsseminarium! 🙂

    Hoppas allt är bra med dig och att du mår bättre nu när det har hunnit gå en stund sedan din farfar dog. Jag vet själv hur det känns fast jag förlorade min pappa då jag var 9,5 år.

    Kram

Lämna en kommentar