Kära Lotta och Paula det är något med oss som provocerar folk


Idag skriver Lotta Gray om nättroll. Lotta som är en av de mest omtänksamma, ödmjuka och vackraste personerna jag vet. Kan det sistnämnda göra att folk retar sig på henne? För jag förstår inte hur den minst provokativa personen kan provocera bittra människor. Är hon för snygg? Lotta lyfte upp Skitungarna, uppmanade oss bloggare att hjälpa dem med insamling. Något som resulterade att Emma fick in över 100.000 kronor. Lotta lyfte upp Kristian Gidlunds blogg, något som har gjort att han har uppmärksammats, skrivit bok och vunnit ett journalistpris. Ändå väljer folk att klanka ned på henne, peka på henne och hennes ”sk karriär”. Vad är det för fel på folk?

Jag försöker lista ut vad det är för något. För att göra sken av översittare är det sista jag vill. Det är inte så som många kan tro att ”gubbar” provoceras av mig utan det kan vara killar, tjejer, kvinnor, män, och det är alla möjliga åldrar.

20130523-110438.jpg

Det som skrämmer mig dock är att folk som Eva-Marie kan se ner på en för att man är yngre och ändå har hon barn. Hur kan hon förvänta sig att världen ska ge hennes barn respekt när hon bidrar med respektlösheten ”liten tös”. Läser jag amerikanska böcker så kallar Andreas det stöld, trots tydliga källhänvisningar i böcker och föreläsningar då jag rekommenderar dessa böcker. Är stöld och lära samma sak? Dessa personer förundrar och skrämmer mig lite. Sen blir jag ju också olycklig på sätt och vis, för jag undrar vad det är med mig som är så provocerande. Vad i det här inslaget var raljerande, när sa jag att det jag sa var ”revolutionerande”, tös kanske jag bara borde ta som en komplimang. Trött småbarnsmamma på 32 år och får fortfarande kallas tös. Snart blir man väl en kärring. 🙂

Paula fick höra att hon var en dålig mamma innan hon födde. Nättrollen vet inga gränser. Jag har bra lust att söka upp dom och förklara vad deras hat gör med folk, hur det landar. När jag får snälla mejl och kommentarer så försöker jag svara så gott det går. När jag får hat, vilket sällan händer så orkar jag oftast inte. Men igår mejlade jag Eva-Marie och frågade om ”tösen” var en benämning hon själv hade uppskattat.

/Elaine, är så galet tacksam för sina bloggvänner.

 

Bloggvännerna har ordet

31 svar till “Kära Lotta och Paula det är något med oss som provocerar folk”


  1. Hampus Bergqvist skriver:

    Människor är sjuka… Förstår att det är jobbigt, tur ändå att det ända debatten gör är att elda på din framgång!

    Kör hårt

    Hampus

  2. Marie-Louise skriver:

    Nu såg jag ju inte programmet, men vad har du med nötter och mandlar att göra? Pratade ni om bakning i programmet eller kan det vara så att hon syftar på någon annan??

    • Anny skriver:

      Det var en tjej som var där och bakade i inslaget före Elaine på nyhetsmorgon!Mums så gott allt såg ut!

    • Hanna skriver:

      Jag uppfattade också kommentaren som att hon syftade på bagaren som bakade pajer innan Elains inslag. Alltså att det var hon och inte du Elaine som blev benämd tös! Men lika nedsättande för det såklart!

  3. Linda - utbildare som vill leda, inspirera och möjliggöra! skriver:

    Bra rutet! Kompetens har aldrig varit en ålder och kommer aldrig bli det heller.

  4. Julia skriver:

    Elaine, hatare finns överallt. De önskar att de kunde det du kan, att de var lika fina och vackra som du, de önskar att de var framgångsrika som du, de önskar att de hade det du har, de önskar att de var lika trevliga och ödmjuka som du. Skit i dessa människor och slösa inte energi på dessa. Jag lägger inte en sekund på sådana ignoranta, avundsjuka hatare. Använd deras hat som drivkraft och fortsätt att kicka ass som du gör. More power till dig och alla andra som dig!! Kramar

  5. När vi pekar finger åt någon annan, pekar tre tillbaka mot oss själva. Elaine: Du är enastående på alla sätt och det är tråkigt att det finns personer som förminskar sig själva, genom att använda Jante som slagträ. En hel person har inget behov av att ge sig på andra.

  6. Anny skriver:

    Jag kan på sätt och vis förstå nättrollen… Uppenbarligen måste de må fruktansvärt dåligt i sig själv då de känner ett behov att klanka ner på andra på det där viset… Jag hade en nere-period ett tag och började då känna behovet att klanka ner på andra, men som tur var så stoppade jag mig själv och insåg att problemet inte låg hos min omgivning utan i mitt eget mående. Så istället för att riskera att klanka ner på mina vänner och andra runt mig så förklarade jag att jag mådde dåligt och att jag, om jag sa något dumt eller reagerade tokigt på något så var det p.g.a. mig och inte dem. Detta ledde till att de stöttade mig i min deppighet och jag kom ur den rätt fort, utan att förlora mina vänner eller klanka ner på dem. Så eventuella nättroll som läser detta: 1. Ta hand om dig och sök hjälp för ditt behov att vara otrevlig, problemet ligger mest troligt hos dig! 2. Stick härifrån, Elaines blogg är en nättrollsfri-zon!

    • Johanna skriver:

      Haha, bra skrivet! 🙂
      Michael med 😀

    • Du har så rätt i dina poänger Anny! Sen kan jag känna som dig Elaine att det är trist när man råkar ut för agg som känns väldigt obefogat, tycker verkligen det gör det när okända människor sitter och skriver djupt kränkande/hatfulla kommentarer utan att egentligen veta vem man är eller kanske ens förstår vad det är man försökt förmedla/uttrycka. Jag råkade själv ut för det för några veckor sedan när jag lite plumpt uttryckte mig på Bellas blogg efter ett inlägg. Folk misstolkade det på ett sådant sätt och tog det såpass personligt att jag fick hjärtklappning när jag såg vad de hade skrivit till svar! Nog för att det hade med ett känsligt ämne att göra (vikt och graviditet) men att man inte kan hålla distansen eller be om förtydliganden utan att kasta ur sig en massa hatfullt, det gjorde mig bestört. Jag förtydligade mitt inlägg också men tvivlar på att de som svarat ens läst det. Och hade det varit en yngre tjej med dåligt självförtroende som råkat göra en sådan tabbe, då vette tusan hur hon hade mått idag! /J

  7. Det här är typiskt kvinnohat. Såna kommentarer skulle aldrig skrivas om män utan den här sortens förminskning sker nästan enbart av kvinnor, framförallt kvinnor som vågar ta plats och som faktiskt står för att de är kompetenta och kan saker. Det är så sorgligt. Enda sättet är ju att fortsätta ta plats trots all skit man får och att förstås fortsätta tala om hatet och försöka se vad det beror på.
    Kram!

  8. Rädslan för den här typen av bemötande har hållit mig tillbaka något enormt det senaste halvåret och jag har verkligen behövt ta ett snack med mig själv om hur jag vill bemöta och förhålla mig till det här. För kritik kommer jag få, eftersom jag vill göra skillnad i världen, påverka och ta plats (och i annat fall hade nån kritiserat mig för att jag inte gjorde det). Får man ingen kritik når man bara ut till de redan frälsta och har ingen chans att påverka. Att människor provoceras är alltså en bekräftelse på att man gör rätt och når ut till tillräckligt många för att kunna göra skillnad. Och vad är alternativet? Att säga ”oj hoppsan, passade det inte riktigt dig att jag lever mitt drömliv och gör det jag brinner för, förlåt så mycket då ska jag genast sluta”? Aldrig.

    När andra människor stör sig på mig handlar det om dem, inte om mig. Jag vet själv att det jag stör mig på hos andra är saker som jag inte accepterar hos mig själv men så fort jag hittat självacceptans har den andra personen helt magiskt slutat vara irriterande. Det samma gäller alla som stör sig på mig, jag har väckt något hos dem som de inte accepterar hos sig själva. Varsågod säger jag om det och konstaterar att jag bjudit dem på en chans till självinsikt. Sen är det ju också så att människor tycker olika. Det är inte alls obligatoriskt att hålla med mig. Och det är inte obligatoriskt för mig att hålla med någon annan heller. Jag har också synpunkter på hur andra människor lever sina liv, tycker och tänker. Det får man ha (sen är det ju trevligt om man samtidigt kan vara respektfull, men blir man tillräckligt upprörd slinker dumheter lätt ut).

    Det är omöjligt att leva sin dröm och kritisera andra människor samtidigt. När jag klagar på vad andra har för sig tar det tid och energi från min dröm och när andra lägger tid på att klaga på mig hindrar det dem från att leva sina bästa liv. Och vem har det egentligen jobbigast? Den som lever sin dröm och får det kritiserat eller den som har en så tråkig världsbild att det känns meningsfullare att kritisera andra än att göra nytta själv? En av mina förebilder har sagt ”Most people who criticise me aren’t doing shit with their lives”. Lyssna bara på kritik från personer som har de resultat du vill ha! Om en person som jag beundrar person och åstadkommit resultat jag vill ha säger ”Linnea, det där var nog inte så bra, prova att göra såhär istället” lyssnar jag direkt. Om någon som varken vet vad den snackar om eller vad jag försöker uppnå säger samma sak (tex ”ojoj, det är nog väldigt svårt att driva eget företag, det är nog inget att satsa på” från någon varit anställd hela livet) finns det inga skäl alls att lyssna.

    Det spelar ingen roll vad Eva-Marie tycker hennes sätt att se på livet matchar inte ditt. Lägg tiden på att pussa Matheo istället för att skicka mail till henne. Hon kommer inte ändra sig eller förklara sig, hade hon haft självinsikt till det hade hon aldrig skrivit som hon gjorde från första början. Du gör såå mycket mer för att stärka ”små töser” genom att fullständigt skita i henne och fortsätta gå ut i världen och göra din grej (människor förändras sällan i diskussionstrådar på fb). Du inspirerar så himla många och det är otroligt skönt att läsa att du också får kritik. Jag tror en stor del av problemet ligger i att man tror att ”tillräckligt framgångsrika” människor inte blir kritiserade, när det är precis tvärtom. Ju mer plats man tar desto större måltavla blir man för både kritik och kärlek. Det gäller Justin Bieber likaväl som dig och mig.

    ”It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.”
    Theodor Roosevelt

    (Fasen, jag måste verkligen börja blogga…)

  9. Rebecka skriver:

    Hahaha, att du skulle ha ”stulit” från amerikanska böcker var det sjukaste jag har hört på länge! Undrar hur han lär sig nya saker egentligen, folk skriver väl böcker för att dom vill dela med sig av vad dom kan.. Tror knappast att du skulle se det som stöld om någon talade om vad du skrivit angående härskarteknik! Riktigt pinsamt sagt!
    Du är grym och han är avundsjuk!
    Kram!

  10. K skriver:

    Alltså, jag blir så imponerad, INGEN kan skriva svar på tal som du kan, Elaine. Efter att två personer inte varit speciellt trevliga mot dig(något som jag inte tror de hade haft mage att säga till ditt ansikte) står du upp för sig själv på ett ypperligt sätt. Jag tycker att du har bemästrat konsten att kunna säga åt folk att indirekt dra åt helvete samtidigt som du visar förståelse och tolerans mot att människor har olika åsikter.

    Med det här vet ja inte vad jag ville säga, men du är i alla fall bra på svar på tal, haha!

    Kram på dig och mycket bloggkärlek!

  11. Alice skriver:

    Vilket sammanträffande att jut tös kom upp under just dessa förhållande! Jag hade en väldigt, väldigt konstig chef som hade många drag likt en psykopat (utan att skämta) och hela hans företag liknade det här med sekt som du skrev om för ett tag sedan (tack för du skrev det inlägget btw. Jag kännde så många gånger att det är något fel på det här stället, det är konstigt hur alla beteer sig, nästan som en sekt, men är det verkligen möjligt? -tänkte jag 20 år och rätt ny i arbetslivet. Tack för du berättade att det visste fanns, tack!!). Hur som helst så kallade han mig för Tösen, med förklaringen att man kallar tjejer för töser i skåne, att det inte är konstigt. Men för mig var det konstigt, varje gång han sa det med ett fett äckligt flin drog det till i magen, jag hade lust att svara med Ja Uffe (han hette Ulf och det skulle aldrig vara ok att jag sa så haha). Men det vågade ju inte jag, tösen som precis har slutat skolan. Men nästa gång någon kallar mig det, eller andra saker så säger jag nej för jag är ingen jävla tös. Tack för du bekräftade även det här Elaine!! <3

  12. C skriver:

    Du är fantastisk tycker jag, vill tacka för att du lär ut retoriken så att missförstånd undgås.

    Jag tror alla vill vara glada och lyckliga, när man är barn är det enklare att vara det men när man blir vuxen blir det knepigare. En måste få höra hur andra har gjort för att bli glada människor, vissa har bara inte fått hört hur, eller så stänger de öronen för att de har bestämt sig för att de inte vill höra. Har människor inte varandra för att stötta och bli stöttade i vad livet är och allt vad det innebär?

    Tack för att du visar upp ett bra verktyg för att vi ska kunna diskutera och komma fram till vad som är sant!

    Jag tror inte jag själv bara gör det goda men jag hoppas, kämpar och strävar för det varje dag. För jag vill vara lycklig och glad och jag har märkt att jag blir gladare om andra människor är det också. 🙂

    Jag väljer att kämpa för det goda och när dessa troll kommer och vill dra ner en, så försöker jag hellre dra upp dem utan att vara översittare (som jag inte heller vill vara)

    Om jag själv skulle bli ett troll hoppas jag att någon annan drar upp mig.

    Jag vill kämpa för det goda och jag vet att vi alltid är många som gör det. Även om vi inte ser varandra jämt eller ens känner varandra så vet vi att vi finns. Att det goda finns.

    Kämpa trons goda kamp 😉
    Ha de bra! x

  13. Ania skriver:

    Åh, jag är ganska säker på att det är för att du inte ber om ursäkt för det du kan, du står för det och ber liksom inte om tillåtelse att göra din grej…sedan tror jag att folk generellt inte kan skilja på sig själva och allt annat/alla andra…hur ofta tycks inte dessa kommentarer vara lite ”tagna ur luften” och landa i osakliga ting ofta rörande deras egna värld…i alla fall vad jag har iakttagit men du kan ha en helt annan uppfattning så klart =)

  14. Cecilia skriver:

    Det här är det jag tycker har varit jobbigast med att bli äldre/vuxen (när man nu är det;) – insikten om att mångas beteende, som jag trodde hängde samman med att man inte visste bättre när man var liten, fortsätter även i vuxen ålder. Elaka kommentarer, dåligt bemötande, folk som tar sig rätten att trycka ner andra vad det än handlar om. De är ju vuxna, varför vill man inte behandla andra som man själv vill bli behandlad? Vad är det som är så himla svårt med att vara trevlig, eller iallafall att undvika att vara otrevlig? Vad är det som driver en otrevlig människa? Vad får hen ut av det? Vänliga hälsningar från en 27åring som börjar tappa tron på mänskligheten

  15. Hope skriver:

    Angående Lotta, hon skriver fantastiskt bra, hon har en vacker själ, hon är snygg, hon har en snygg man som är händig och lagar god mat, hon har en fin son. Tydligen så är det väldigt provocerande.
    Men jag älskar hennes blogg! 🙂

  16. Maria skriver:

    Viktigt inlägg! Lotta är onekligen fantastisk. Tycker dock att du bör förtydliga din text. Är det verkligen att lotta lyfte upp kristian som gjorde att kristian fick
    uppmärksamhet, skrev en bok och fick ett journalistpris? Jag antar att du har en anledning till varför du skrev så – hon har säkert hjälpt kristian mer än vad jag vet – men din text får det att låta som att han inte hade klarat det utan henne. Vilket jag är övertygad om att han hade gjort, hans talang och skrivning har hängt med länge. Kram

  17. Visst är det ledsamt med all negativitet som härskar på internet och det verkar som om det breder ut sig och letar sig in på allt fler ställen både dolt och fullt öppet. Obehagligt! 🙁 Det var den trenden som fick mig att börja blogga själv, jag känder plötsligt ett enormt behov av att finnas med ”därute” och försöka jobba i andra riktningen. 🙂

    Du vet klart att det inte handlar om dig utan om dem men det är ändå svårt att undvika att det sårar eller i alla fall påverkar. Enligt min erfarenhet handlar det om två saker, dels är det ett uttryck för att personen själv mår dåligt eller är missnöjd med sin situation och dels så representerar du den framgången som de tycker sig ha förtjänat men inte lyckats uppnå. Ännu värre blir då situationen om du är yngre, snyggare, kvinna osv eftersom det gör deras egna tillkortakommande ännu tydligare. Vilket i och för sig är så befängt att det är värt en helt egen diskussion.

    I vilket fall så är det alltså inget annat än förtäckt beröm och avund. Fullt och oärligt presenterat men icke desto mindre ett kvitto på att det du gör är bra och uppskattat av många.

    När det kommer till var man får sin kunskap från så är de tju en himla intressant tanke att man måste komma på allt själv för annars har man stulit idéerna. Där föll hela utbildningsbraschen i ett svep, från förskola till universitetsexamen. Det är väl egentligen bara forskarstudierna som klarar sig? Snacka om befängt! 😉

  18. Sandra skriver:

    Ja, vilken kille som tycker att tillägna sig kunskap från litteratur skulle vara stöld! Vad tror han att en kurs på universitetet bygger på till stor del – om inte att ta in kunskap som andra valt att dela med sig av i böcker??!
    Till skillnad från mig – som har en magisterexamen som jag inte använder mig av särskilt mycket pga att jag alltid varit för dålig på att ta för mig och visa vad jag kan – så får du ut så mycket du bara kan av din utbildning! Och det är ju grymt bra jobbat!!
    Jag gör allt jag kan för att mina två små barn ska få en så stark tro på sig själva som kan ligga till grund för något liknande 🙂 Heja dig, Elaine!

  19. G - hemlig, men ofta här :) skriver:

    Hej,
    fantastisk hur trollen har behov av att spy galla, samme Andreas Nilsson trollade på mitt företags karriärsida i tisdags https://www.facebook.com/afkarriar
    Så ta det inte personligt 🙂
    /G

Lämna en kommentar