Stephen Simmons och tacksamhet


Idag är jag tacksam för att Stephen Simmons spelade på samma ställe som jag föreläste.

Att jag fick en inspirerande fika med Lotta Gray.

20130418-214648.jpg

Att jag fick höra Kristian Gidlund prata på Akademibokhandeln.

Att några bloggläsare kom fram och tackade för att jag hade länkat till Kristian.

20130418-214807.jpg

Att jag fick boken signerad av Kristian och hans ord när jag berättade att han skrev som en Gud och att jag aldrig skulle våga skriva en roman. Han såg mig ögonen och sa allvarligt : Skriv en roman Elaine.”

Tack Kristian, jag ska skriva en roman.

Bloggvännerna har ordet

7 svar till “Stephen Simmons och tacksamhet”


  1. h skriver:

    Hej!

    Detta har verkligen inte med inlägget ovan att göra men behöver din hjälp i jakten på en retorikbok som jag länge har letat efter!

    Författaren är nämligen en kvinna, retoriker vars namn som jag har glömt bort helt och hållet. Men du har skrivit om henne i ett inlägg där du berättar om hur glad du är över att ha fått träffa någon som henne inom branschen etc.

    Jag råkade även se henne på Nyhetsmorgon ett tag sen där hon berättar om sin nya retorikbok. Jag minns inte hennes namn som sagt, men hon är en blond, korthårig kvinna och den här nya boken (som jag så gärna vill läsa) är en röd bok med hennes bild på omslaget.

    Vad heter den här boken? Vill så himla gärna läsa den!!

  2. Ema - lite vilsen själ som letar efter något nytt skriver:

    Vet inte varför för det har verkligen inget med mitt liv att göra men jag är så otroligt glad för dig för att du har fått träffa Kristian och det fina han sade till dig.

    Jag är tacksam för en underbar sambo och mitt nyfunna korpenfotbollslag 🙂

  3. ung tjej som tycker om din härliga blogg! skriver:

    Hej! Jag har en fråga och jag skulle bli så himla glad om du/ någon annan här kunde tipsa lite.

    Jag går i en grupp i skolan, och umgås med 3/4 andra tjejer nu. Dock är det så att en av tjejerna tittar BARA på andra när hon pratar.

    I början var det lite okej för att jag tänkte att hon kanske är nervös (tveksamt, då hon är supersocial) eller bara inte vet hur man pratar i grupp. Men detta har lett till att de andra tittar inte lika mycket på mig (hon är dominerande i samtalen).
    Detta handlar inte om utfrysning, utan alla lyssnar när jag pratar och vi kommer överens och det trevligt (vi känner inte varandra bra så det är mer på den trevliga och ytliga nivån)
    Tänker att hon kanske inte gillar mig (när någon i klassen skämtar att jag är ”den smarta” t ex, kontrar hon snabbt med att hon minsann alltid varit en pluggis med toppbetyg. Detta har hon påpekat några gånger vilket känns väldigt obehagligt eftersom jag i detta sammanhang inte har sagt något).
    I vanliga fall hade jag bara umgåtts med de andra, men de försvinner under pauserna och röker jämt!

    Jag har inga problem med att säga ifrån/ge en hint men det känns inte rätt/kul för folk blir oftast rädda och tänker ”det är hon som konfronterar folk” (en egenskap som är bra på papper men inte i sociala sammanhang).

    Så någon som har ett tips?

  4. Linnea - chefande tvåbarnsmamma som ska bli stark och lära sig snacka snyggt 2013 skriver:

    Klart du ska skriva en roman Elaine, begränsa inte dig själv, du är helt fantastisk!

  5. Inspirationstid skriver:

    […] Här satt Stefan och jag och snackade om vår framtida film Zoe. Den där romanen ska bara skrivas f… Tack Kristian. <3 […]

  6. […] dig att sedan jag läst dina texter så har jag gett upp tanken på att skriva skönlitterärt. Du såg mig i ögonen, tog min hand och sa ”Skriv en roman Elaine. Gör det.” Dina texter, jag hittade dem via Lotta när jag låg i en av Grand hotels sängar i Oslo. […]

Lämna en kommentar