Hälsobost från bloggvännen Nadia


Hej Elaine
 
Din blogg är så fantastisk på så många olika sätt och vis. För det första allt det som du delar med dig utav. Jantefritt, ärligt och härligt. Du verkar så otroligt ödmjuk. Detta speglas tydligt hos dina läsare/bloggvänner som peppar varandra i kommentarsfältet (jag är en av dem) samt låter viktiga och inspirerande historier få synas. Röster som kanske inte annars skulle höras kommer fram! Wow! Jag håller verkligen tummarna att detta publiceras! 🙂
 
Mycket inom sociala medier handlar om att må bra, att sätta upp mål och om positivt tänkande. Affirmationer osv. Jag är exakt en ”sådan”, jag drömmer otroligt stora drömmar och jobbar mig sakta framåt samtidigt som jag försöker leva i nuet. Ni hör ju, en riktig klyscha av min tid. Men som det talats om lite under veckan i vissa bloggar, så är det inte alltid så lätt. Om dagens mål är att ta sig upp ur sängen så är det rätt så omöjligt att försöka tänka positivt. Jag vet, jag har varit där. Jag har känt mig ensam och oälskad trots att jag vetat att det varit tvärtom. Känslorna har inte stämt överens med verkligheten. Det har absolut funnits trauman i livet – och dom måste man få sörja och det måste få ta sin tid. Men jag garantera att det inte alltid varit mina traumans fel att jag knappt orkat borsta tänderna eller lämnat mitt hem.
 
Min bebis var drygt 5 månader gammal när jag låg med honom i sängen och grät. Jag grät för att världen var så orättvis och att jag var en sådan hemsk person som satt denna lilla varelse till denna värld. Jag önskade på fullaste allvar att Gud skulle hämta oss. Tillsammans i frid på andra sidan – inget annat lockade mer. Tack och lov berättade jag skamset för en vännina om mina tankar, hon sa åt mig att dra ut pstaven som jag bara haft i en månad (ungefär lika länge som jag hade levt i det svarta). Jag lyssnade på henne och vips så blev jag tacksam över mitt och min älskade bebis liv igen. Sjuksköterskan som tog ut pstaven förklarade dock att mitt humör omöjligt kunde kopplas till den…. Märkligt sammanträffande…
Aja, vad jag ville säga med denna lilla historia är;
Det här med hormoner. Är ni deppiga, svängiga i humöret, (självmordsbenägna!) utan sexlust osv så kan det verkligen ha med era preventivmedel att göra. Prova er fram och hitta något som passar. Lyssna inte blint på vad omgivningen har att säga. Lyssna på dig själv. Fungerar inget preventivmedel -använd kondom (det är en vanesak och blir vad man gör det till).
 
En annan liten sak som har med det psykiska välmåendet att göra:
 
Vi talar ofta om att äta rätt, och om att man mår bättre då. Har man ätit rätt så vet man exakt hur bra man mår och hur värdefull ansträgningen är. MEN har man aldrig upplevt skillnaden så är det nästan omöjligt att förstå hur mycket det påverkar. Jag blir så ledsen av att folk inte vet hur mycket fel mat skadar psyket. Jag talar om SOCKER, GLUTEN, KEMIKALIER och FEL FETTER. Mitt självförtroende åker till botten vid fel matintag, jag orkar inte röra mig, ingenting är värt någonting, jag blir lättirriterad, deppig osv. En vecka med bättre val och helt plötsligt så lever jag igen och gör något med mina dagar. Olika människor reagerar olika mycket på olika saker och jag vet att det säkert finns massor om kost som jag inte vet. Men jag har lärt mig mycket och tänker fortsätta lära mig. Man måste inte äta perfekt, men man måste veta vilka konsekvenser ens ätande har på riktigt.
 
Jag har egentligen så mycket mer att säga om psykisk ohälsa, kost osv. Om någon vill ha mer konkret information eller bra lästips, hojta till i kommentarsfältet så ger jag er allt jag vet och kan (konkreta förslag och lästips). Jag följer inga dieter utan använder mitt sunda förnuft utefter vad jag lär mig. Tack för min stund i rampljuset,

Massa värme och kärlek /Nadia

Bloggvännerna har ordet

26 svar till “Hälsobost från bloggvännen Nadia”


  1. Sofia skriver:

    Jag kan verkligen skriva under på det där med att man ska fundera på vilka preventivmedel man använder. I många, många år använde jag p-piller utan att reflektera över vad det gjorde med mitt humör. Jag blev liksom som utslätad i humöret, topparna var aldrig lika höga och bottnarna inte lika låga. Sexlusten var inte heller riktigt som den skulle.

    Som många andra så började jag med p-piller ganska tidigt, 18-20 nånting och då hade jag ju inte hunnit lära mig hur min kropp ska vara och hur det ska kännas utan alla dessa tillförda hormoner. Så det var ju egentligen inte förrän jag slutade efter en sisådär 12 år som jag fick en aha-upplevelse och verkligen förstod hur mycket pillrena påverkat mig.

    Efter det testade jag andra varianter, t ex p-ring men det blev precis samma effekt så sen ett par år tillbaka nu har jag kopparspiral. Och shit vilken skillnad det har gjort, nu fungerar min kropp så som den SKA fungera, visst, jag har mer problem med pms nu, men det är det lätt värt det för min del, allt det positiva överväger med hästlängder.

  2. Bra skrivet!
    Är helt vansinnigt hur vissa preventivedel delas ut som godis utan ansvar för biverkingar.

  3. Emma - nybliven mamma med för många dalar skriver:

    Jag har inte känt igen mig sen jag började med mina Ppiller igen efter fyra månaders amning. Detta var för sju månader sedan. Jag har hela tiden trott att mina humörsvängingar/dalar och avsaknaden av toppar samt den obefintliga sexlusten hade mest med sömnbrist att göra.. men när jag läste denna text slog det mig som en blixt från klar himmel – ppiller hormonerna! Jag kände SÅ igen mig. Tack för en välkomnande tankeställare!!

    • Åh hoppas det blir bättre nu utan hormonerna!! Det är helt sjukt att vi inte informeras om det (på ett tydligare sätt) när vi får dem utskrivna. Alternativt ett uppföljningsmöte hos gyn där man kollade på det psykiska välmåendet.

      Hoppas du hittar ett bra alternativ 🙂

  4. Rebecka skriver:

    Bloggen fittforfight pratar mycket om sånt här. Ta en titt där! Det är upplysande om njutning och smärta, allt i fittan. Om gynekologer, sexualitet, fittaktivism etcetera.

  5. tyraelvira skriver:

    fantastiskt inlägg!

  6. Hope skriver:

    När jag åt p-piller så vandrade jag omkring som en zombie, hade fruktansvärda humörsvängningar och ingen lust att göra någonting.
    Min gynekolog misstänkte att det var pillerna, Han tittade på mig och sen sa han att ”livet ska vara roligt” 😉
    Slutade och vips så var jag mig själv igen! 🙂

    Bravo Nadia!

  7. Amanda skriver:

    Hej Nadia! Gud vad bra skrivet. Skulle gärna få lite tips om litteratur för att skapa sig bra självkänsla om du har några tips. Ha en fin dag! Amanda

    • Hej Amanda. Svår fråga eftersom olika människor mår bra av olika tankesätt och metoder. Jag har inte läst någon självhjälpsbok men jag har däremot haft världens sämsta självförtroende. Det som fungerar för mig är dels att läsa om personer som inspirerar mig och gör mig glad. Lyssna på peppande musik och se må bra filmer.
      Alkemisten av Paulo Cohelo gav mig mycket styrka vill jag minnas.
      Men det bästa är nog att föra någon typ av dagbok eller blogg där jag skriver fina saker om mig själv. Och varje gång jag ser mig i spegeln (iallafall varje morgon!!) så ler jag stort och säger Hej.
      Det känns asfånigt i början men vad som händet är att jag till slut blir glad av att se mig 🙂

      Och våga ta den plats du behöver. Gör vad du mår bra av säg vad du vill ha! Du kommer bli starkare för vaje gång. Självförtroende är en färskvara som man måste underhålla! 🙂
      Hoppas de hjälpte lite!
      Kram

  8. Sandra skriver:

    Precis som Sofia skrev så vill jag också tipsa om kopparspiral. Inga hormoner och man slipper ”krånglet” med kondom. Enda nackdelen är att man blöder lite mer men det tar jag gärna om det innebär att jag slipper åka ”hormon-berg-och-dal-bana” 🙂

  9. Frida skriver:

    Måste passa på att kommentera! Hoppas det finns någon ung idrottstjej som läser detta, för det kan vara viktigt och hjälpsamt. P-piller bromsade nämligen min idrottskarriär i 1,5 år då hormonerna liksom ”luckrade upp” benet i bäckenet, som om kroppen gjorde sig redo för att föda barn! Helt galet! Hade sjuka ryggproblem som inte kunde hjälpas med all möjlig rehab, men när jag slutade med pillrena gick det över. P-piller påverkar hela kroppen och inte bara där de verkligen behövs. Hormonspiral är dock the way to go om man idrottar! 🙂 Tjing och tack för en otrolig blogg Elaine!

  10. Jag har inte så mycket erfarenhet av preventivmedel då jag endast använt ett och samma – Cerazette (minipiller). Tyckte de var ok, fick ingen mens och jag menar, vem saknar den liksom? Iaf så var mina vänner och jag på kryssning i oktober och jag glömde min necessär hemma, med mina piller. Jaja, vad ska man göra åt det? Lät det bero och tänkte att det är bättre att vänta på nästa mens och börja ta pillerna igen i samband med det. Det enda var att under ca 4 veckor kändes det som att jag upptäckte en massa känslor på nytt, inte bara emotionellt utan även sexlusten som förhöjdes. Pillerna hade alltså påverkat mig så pass att jag inte kände lika mycket av allt, men nu när jag slutat tagit dem så är jag verkligen helnöjd!! Hellre leva livet med vågor av känslor än i ”likgiltig”!

  11. Julia. skriver:

    Vilken bra tankeställare!

    Själv tycker jag att detta är jättesvårt – om man ska ta piller eller inte. Själv har jag använt cerazette minipiller i fyra år snart…. Och nu börjar jag undra om de verkligen är så bra.
    Saken är att jag är 20 år, började med minipillerna när jag var 16 och jag vet inte riktigt om de har ändrat mig eller inte eftersom att jag var så liten när jag började med de. Har inte heller någon mens (som jag såg en annan kommenterade om) och har inte haft sedan jag började med minipillerna. Och visst, det kan vara väldigt skönt att slippa den. Men samtidigt gör det mig väldigt orolig, tänk om jag p.g.a.pillerna inte kan få barn sen? En massa sådana tankar snurrar i mitt huvud.
    Men vad vet jag, kanske är jag bara töntig som oroar mig och som skriver denna kommentar… Men eftersom att ämnet är uppe nu och eftersom att alla i kommentarsfälten hos Elaine är så kloka, så känner jag att jag ändå kan skriva av mig lite.

    Kanske dags att ta en paus från pillerna som man stoppar i sig i sin kropp…

    • Jag testade Cerazette och mådde dåligt av dem med, men absolut inte lika illa som med pstaven. Men om du är orolig kan du ju testa några månader utan och se hur du känner dig…

      Du märker nog skillnad på bara några månader om det har påverkat dig psykist… Men där med barnfrågan har jag faktiskt ingen aning om hur mkt det påverkar. Och om sjukvården brister i kunskap i hur illa hormonerna kan påverka oss så känns det ju inte som att man kan lita på de till hundra procent i barnfrågan heller….

      Lita på din magkänsla <3

  12. Ema - kvinnlig entreprenör som vill ändra byggbranschen skriver:

    Otroligt bra skrivet! Jag hade en p-stav inne och förutom humörsvängningar och allmänt depp fick jag också akne från den. Det sjuka var att alla inom sjukvården hävdade att mina akne omöjligt kom från staven, jag tog ut den ändå och blev av med aknen, mindre sockersugen och fick ökad sexlust.

    Många klagar på att media och tidningar får unga tjejer att må dåligt. Jag tror inte alls på det för när man har en dag då man gråter över precis allt så handlar det inte om något som står i tidningarna, jag tror det är p-pillren som tyvärr delas ut till alldeles för unga tjejer. Jag har hört om tjejer som får p-piller vid 13 års ålder, att gå igenom pubertet och allt annat med dessa hormoner i sig banar ju för att man ska må mer dåligt än nödvändigt!

  13. Själv använder jag kopparspiral, tycker att kroppens egna hormoner ställer till tillräckligt ändå 😉

    Jag tycker det som du skriver om maten är väldigt intressant. Jag märker så stor skillnad när jag äter ”bra” eller ”dåligt”. Hela jag påverkar psykiskt och fysiskt men ändå väljer jag oftast det sämre alternativet. Jag vet att det onyttiga bara får mig att må bra för stunden men ändå är det så svårt att bryta.

    Om du tror att du har något bra lästips som passar mig så tar jag gärna emot det 🙂

    • Jag köpte precis en bok på Akademibokhandelns bokrea som heter Kärnfriska familjer (http://www.karnfriskfamilj.se/).
      Mycket trevlig lättöverskådlig läsning om några familjer och deras hälsoresa kombinerat med konkreta tips på recept och mat-inköpsställen. Det som är bra med den är att man också får se tydligt att olika familjer prioriterar och behöver olika vilket inspirerar mig att hitta min egna väg 🙂

      Jag brottas mycket med sockerbesatthet och har precis gjort en ny upptäckt. I två dagar har jag ökat sallad intaget jättemycket genom att göra ”gröna drinkar” (googla det!) och helt plötsligt har jag glömt bort chokladkakan som jag precis köpt osv (Vilket ALDRIG händer annars!!) Min teori är att om jag balanserar upp kroppen vill den ha bra saker, är jag i obalans vill den ha mindre bra saker. :p får se om den håller!

      http://therawfoodsisters.com/ skriver fint om välmående här är ett utdrag från deras blogg ur en synvinkel som sällan nämns i sådana här sammanhang. Tål att tänkas på.

      ”The most important part is to feel no guilt whatsoever while eating. That will give negative vibes to the food that will lead to negative impact on your body! Why could it be that some skinny people can eat big amount of food without gain weight? Simply beacuse they have a good relationship with food, and while others almost put on weight by looking on the food! We will talk more about this later. The point is to keep your intention on the food pure. Thank it for what it does to you. Donnot eat in a hurry. Feel it, taste it and enjoy it!”

      Återkoppla gärna till mig om du hittar något bra 🙂 så kan vi lära av varandra! 🙂

  14. Sofie skriver:

    Jag har också erfarenheten att hormonbaserade p-medel tar bort glädjen i det det är ämnat att förenkla. Slutade och blev lycklig! Det finns andra p-sätt än hormoner.
    Jag har även hört en sådan teori som talar mot hormonella p-medel, att när vi söker en livspartner gör vi delvis detta, omedvetet förståss, på doft. Men hormoner ändrar vår doftsammansättning, så vi blir kära i ’fel’ personer och att p-medel indirekt blir en orsak till de många skiljsmässorna som sker idag. Huruvida dettas tämmer eller inte får väl sen var och en tycka som de vill om.

  15. Sofie L skriver:

    Jag är en av dem som har ätit p-piller i princip alltid. Är 24 och har ätit p-piller sedan jag var 14 på grund av omänskliga menssmärtor och niagrafall-blödningar 😉

    Har provat hur många olika sorter som helst då jag efter något eller några år alltid fått små blödningar då jag inte har mens och smärtan vid mens har ökat radikalt igen. Det är som att min kropp helt enkelt vill blöda.. Har sedan två år tillbaka haft p-ring och det har fungerat bra, förutom att sexlusten inte finns där längre. Har funderat på att försöka byta sort, eller se hur min kropp reagerar utan p-piller. Men är helt ärligt lite rädd för smärtan jag hade som 13, 14-åring då jag inte kunde sitta på en lektion i en timme utan att blöda igenom och kunde ligga i min säng timvis och bara gråta och inte våga resa mig upp då allt svartnade för ögonen av smärtan.

    Till min fråga då, om jag skulle våga sluta med p-pillerna, är det någon som har en mirakelkur för menssmärtan? Har förstått det som att kopparspiral inte hjälper då det inte är några hormoner i det? Någon som känner igen sig och har lyckats leva med det?

    Blev mer än en fråga där, men jag tar tillfället i akt eftersom det brukar finnas så många kloka och vänliga människor här! 😉

    Kram på er.

Lämna en kommentar