Att komma till bloggen är som att få en kram


Så tycker jag det känns de dagar jag är ledsen, skriver det och sen läser era kommentarer. Hur kan ni vara så fina egentligen? Det här fick jag kort efter att jag publicerade inlägget om saknaden till min farfar.

Tiden kommer inte läka ditt sår, men tiden kommer göra att det blir lättare att leva med sorgen

Läste ditt blogginlägg idag gällande din sorg efter din kära farfar som gick bort och fastnade för något du skrev. ”Jag går runt med en sorg, ett sår, en saknad. De säger att tiden läker alla sår, men jag tror att det här är ett sår man bär med sig resten av livet.”
För 3,5 år sedan förlorade jag min pappa väldigt hastigt. Jag kommer ihåg i början att många sa till mig samma som du skriver att tiden läker alla sår och jag tyckte helt ärligt att dom var dumma i huvudet som kunde påstå något sådant. Hur skulle jag någonsin kunna läka såret efter min pappa. Nu 3,5 år senare kan jag i efterhand säga att tiden läker inte alla sår, men tiden gör att det blir lättare att leva med sorgen. Sorgen är inte något som kommer försvinna, men efter hand så blir de faktiskt lättare även fast de inte alls känns så i början. Och de är inte fel att de blir lättare, jag kände i början en stor skuld för att jag skulle leva vidare utan att ständigt tänka på min pappa. Men idag vet jag att pappa ville inget annat än att jag skulle leva vidare och bli lycklig. Och jag kommer alltid att bära med mig honom genom resten av mitt liv.

Så det jag egentligen ville säga till dig är att tiden kommer inte läka ditt sår, men tiden kommer göra att det blir lättare att leva med sorgen. Jag hoppas innerligt att du inte tar illa upp av mitt mail och att du kanske kan finna någon tröst i att det faktiskt blir bättre, om än sakta. Kram Hanna

 

Tack för att ni är ni och för att ni är här! Och kram till dig Hanna.

Bloggvännerna har ordet

3 svar till “Att komma till bloggen är som att få en kram”


  1. Så fint skrivet.. Och med risk för att låta som att jag skriver nån sorts kärleksförklaring nu, Elaine egentligen är det inte så konstigt att läsare skriver uppmuntrande och stöttande kommentarer till dig. Vi som läser din blogg (eller åtminstone jag) känner ofta samma sak av att läsa din blogg 🙂 det du skriver är så ofta nätkramar till oss läsare och du har ofta uppmuntrat och inspirerat mig genom dina åsikter och sättet du delar med dig av dig själv. Så stor kram och tack för det och önskar dig styrka genom sorgen. Och en av mina favoritdikter på det:

    Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
    Tappa inte bort denna riktning.
    Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
    Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

    Harry Martinson

  2. Malin skriver:

    Åh va fint skrivet. Verkligen super sant! Tack för att du delar 🙂

  3. Sophia skriver:

    Så fina ord, till en fantastiskt inspirerande kvinna! För det är du!

    För 11 år sedan förlorade min syster kampen mot cancern. Hennes dotter var då 4 år gammal och en nyfiken liten bestämd tjej. Lik sin underbara mamma på många vis! Jag var ofta barnvakt till denna lilla solstråle.

    Min syster, hennes mamma, dog i april. Solen började värma oss mer och mer och en dag tog jag med min systerdotter till lekparken. Himlen var blå, några lätta moln och sol. Värme och kärlek genomsyrade oss där vi var. Jag gungade denna lilla nyfikna tjej när hon tittar upp mot himlen och ler. Och säger ”min mamma är i himlen!” Bara sådär, hon konstaterade det hemska faktum, leende på en gunga.

    Tiden läker inga sår. Tiden har inte läkt mitt och det kommer aldrig att sluta göra ont. Jag kommer aldrig sluta vara arg, ledsen och förtvivlad. Men jag har lärt mig att leva med smärtan. En daglig smärta som gör sig mer eller mindre påmind.

    Det som är vackert i det, är att vi alla som sörjer, är tillsammans i det. Vi är aldrig ensamma. Och det, även om det är en klen, så kan det ibland vara en tröst. <3

    Kram till Er alla

Lämna en kommentar