Gustav har börjat ge mig komplimanger


Ni var några som undrade om Gustav läser min blogg och svaret är ”ja” under förutsättning att blogginlägget handlar om honom och/eller han finns med på bild. Haha! Så det var inte en slump att det här inlägget hade båda delarna. Så nu har han startat några taffliga försök att ge mig komplimanger. Det är inte helt lätt när jag är kräksjuk, men han försöker. Jag är ju den som också gräver i komplimangerna för att se substansen och hur mycket han har tänkt igenom.

Gustav: Du är så snygg!

Jag: Tack!

Gustav tror att det räcker, går och brer en macka.

Jag: Vad är det som är snyggt då?

Gustav snabbt: Din rumpa!

Jag: Vad är det som är snyggt med den?

Gustav efter lite betänketid: Den ser ut som Beyoncés rumpa.

Jag lite hotfullt: Så du tycker att Beyoncé har en snygg rumpa.

Gustav tar en stor tugga av sin macka, mumlar något ohörbart, pekar på sin mobil och ringer ett ”viktigt” samtal. Gustav den räven!

Idag gjorde han ett nytt försök.

Gustav: Du har så fint hår!

Jag: Tack.

Gustav: Jätte-fint hår.

Jag: Vad är det som är fint med det?

Gustav suckar men svarar med len röst och snabbeftertanke: Du ser ut som… Birk.

Jag: Borkarson?

Gustav garvar: Ja!

Jag försöker protestera men överröstas med att han håller för min mun och säger: Världens finaste Birk Borkarson håååår!

Vad vill ni ha för komplimanger av era respektive? Ytliga, personlighetsmässiga, prestationsmässiga? Natashja säger att alla ytliga komplimanger bara berättar vad hennes mans snopp tycker om henne, så sånna vill inte hon ha. Det vill jag! Jag struntar om det är snoppen som talar, jag vill att den ska tycka om mig med!

/Elaine, vette dock tusan om Gustav ska ge några ytliga komplimanger längre. 🙂

 

Bloggvännerna har ordet

61 svar till “Gustav har börjat ge mig komplimanger”


  1. wigwag skriver:

    Men va fan alltså! ”Du är snygg” och går sen och brer en macka! Vad är det för nåt? Jag blir upprörd å dina vägnar! Ni är ju för roliga.

  2. HA HA HA!! Viktigt samtal! Underbart! Den ska jag börja köra med hemma :)!

  3. Jag tycker Natashja håller på med snoppdiskriminering. Varför ska snoppen inte få ge komplimanger precis som alla andra kroppsdelar?

    Vad är det för fasoner överhuvudtaget att börja sortera och värdera komplimangerna? Natashja gillar inte komplimanger om hennes kropp, jag är kluven till komplimanger om mina prestationer i privata sammanhang, någon annan har svårt för nåt helt annat. Men då är det upp till varje person att jobba med det tycker jag, vi kommer aldrig kunna styra vad andra människor säger till oss, bara hur vi förhåller oss till det.

    • Cecilia - världens stoltaste och busigaste moster skriver:

      Jag blev också lite irriterad på detta inlägg av LD. Vad är det som säger att alla komplimanger om utseendet kommer från snoppen?! Kan man inte säga ”du är snygg” till sin partner utan att för den skull tänka på sex?

    • Sandra skriver:

      Precis! Personligen har jag svårt med komplimanger om mina prestationer för det ger mig sådan prestationsångest medan komplimanger om mitt utseende inte påverkar mig negativt alls. Dock är jag ju helt på det klara med att det är mig själv jag måste jobba med så jag lär mig att ta prestationskomplimanger också. Och inte , som LD verkar syssla med, ge mig på det hopplösa företaget att få andra att sluta tycka något om min person. För visst man kan säkert få andra människor att sluta kommentera varandra men det betyder ju inte att de har slutat ha åsikter om varandra, de håller istället bara tyst om dom. Då är det ju nästan bättre att dom säger vad dom tänker så att man vet vad man har dom 🙂

      • Jag tycker inte det är ett ”hopplöst företag” alls! Tvärtom! Jag har fått massvis med folk att börja fundera, ta till sig och faktiskt förändra sitt eget beteende – dels hur de bemöter andra och dels vad de själva behöver och kräver.

        Och nej, jag håller absolut inte med om att man ska börja säga allt man tycker om folk till dem. Usch vad otrevlig vardagen skulle vara då. Kan ju bara relatera till mina haters som mer än gärna berättar om hur fet, ful och äcklig de tycker att jag är. Det hade jag mer än gärna sluppit. Själv tänker jag inte alltför snälla tankar om folk emellanåt heller. Det håller jag för mig själv dock för jag tycker inte om att såra folk i onödan.

  4. Muttan och snoppen får självklart vara med och ge komplimanger hemma hos oss i alla fall;) Sedan kan jag uppskatta om min kille säger att jag har varit snäll genom att ha diskat eller liknande!

  5. Emma skriver:

    Haha det var exakt den tanken som slog mig när jag läste Natashjas inlägg.
    Hela J får gärna vilja ge mig komplimanger…
    Och som någon annan som kommenterade var inne på så tror jag också att olika typer av komplimanger är olika viktiga för olika männniskor. Vissa saker är bara svårare att ta till sig och vissa saker är viktigare för några än för andra.
    Däremot ska man inte behöva känna att man blir förminskad i en komplimang, för då är det ju ingen komplimang. Man ska inte bli obekväm för att någon säger att man är snygg, det ska vara kul att höra. Samtidigt som det ska vara kul att höra att man är smart. En komplimang är bekräftelse, inte nedvärdering av en annan människas person.

    Vissa kanske behöver komplimanger mer än andra. Tänk vad skönt det skulle vara egentligen att känna sig urbra och assnygg trots att ingen annan någonsin uppmärksammar en på att man är just det.
    Jag vet inte… jag törstar efter komplimanger från min sambo. Det gör mig alldeles varm att få höra att han tycker om mig och vad det är särskilt som gör att han känner som han gör för mig.

    • Då frågar jag ”varför vill vissa ha mer komplimanger än andra”? Jag förstår att människor har olika mkt bekräftelsebehov och det stammar ofta ur osäkerhet och dålig självkänsla. Jag vet inte riktigt om man hjälper dem genom att ytterligare trycka på just det som är källan till deras osäkerhet…?

      Sen har vi ju lärt oss att en viss typ av bekräftelse är bättre än annan. Jag t.ex har svårt att uttrycka uppskattning i ord, men desto bättre på att VISA i handling. Detta förbises ofta dock och tolkas som att jag inte uppskattar alls eftersom att min MUN inte säger det tillräckligt ofta. Har vänner med samma problem, som inte ser sina partners ansträngningar och uppskattning för att de letar efter en annan typ av bekräftelse.

  6. Jag gillar det Lady D har skrivit och håller med henne om det, samtidigt som jag vet om att jag blivit tokig av att aldrig få höra av min partner att jag är fin. Men jag tror för mycket bekräftelse får bakslag också, har jag fixat håret och sminkat mig fint och känner mig supersnygg, men ingen säger något.. ja då känner jag mig helt plötsligt inte lika fin längre. Min egen osäkerhet (som jag tror kommer ifrån all bekräftelse) kräver ännu mer bekräftelse. Gör jag det rörigt eller är det begripligt?

    • helt begripligt. Det är ju precis det där jag pratar om. Jag tror inte lösningen är att ge dig fler komplimanger utan snarare på dig att se bekräftelse på andra sätt och i andra former samt förstå att du är värd nåt utan andras godkännande. osv.

    • Sofia skriver:

      Eller så kan det vara bra att lära sig att tro på komplimanger? Det är ju helt individuellt det här, jag tycker det är lika knasigt att se det i svart och vitt. Visst, om man mår dåligt av komplimanger så är det nog bra att fundera över varför det är så, men att stämpla det som att få/vilja ha komplimanger som en ohälsosam grej känns inte rätt för mig.
      Om jag hela tiden skulle kräva komplimanger av min omgivning för att må bra så är det ju min egen ’inre dialog’ som måste förbättras, i stället för att försöka kontrollera vad min omgivning säger om mig. Så tänker jag iaf!

      Men inre dialog menar jag alltså det sätter jag pratar med mig själv, mina tankar/känslor om mig själv. Blev lite direktöversatt från engelskan där.

      • Sofia, det är just tron på komplimanger som har försatt mig i den osäkerheten jag är just nu i. Jag tror inte att jag är fin om ingen ger mig en komplimang för det, men säger någon ”vad snygg du är!” ja då tror jag på det och får bekräftat att jag är snygg idag. Det handlar om min egen osäkerhet och dåliga självkänsla, men jag tror den kommer ifrån mitt enorma behov av bekräftelse som skapats genom alla komplimanger. Hur mycket kan man lita på sig själv och sin inre dialog när man hela tiden bekräftas av andra om hur man är?

        Det är som Lady D skrev: förstå att du är värd nåt utan andras godkännande.

  7. Agnetha skriver:

    Att han tar fasta på att du vill höra komplimanger tycker jag är en komplimang i sig.

  8. Bönan skriver:

    De bästa komplimangerna är ju de spontana! 🙂 Men jag har märkt skillnad på krogen, efter en mycket empirisk undersökning har jag konstaterat att om jag har rakt hår (plattat) säger folk (ibland ;)) ”vad snygg du är” och om jag har lockigt hår (självfall) så är det mer ”vad söt du är”. 🙂

  9. Cecilia - världens stoltaste och busigaste moster skriver:

    Självklart är det härligt att få komplimanger av sin partner (och andra), men jag tycker ändå att de bästa komplimangerna är de man ger sig själv. När man kan säga till sig själv att man är bra/smart/snygg osv och verkligen känna/mena det! 🙂

  10. Sarah - Masterstudent med ett nyfunnet intresse för längdskidor! skriver:

    Haha, vad rolig du är!! Krya på dig fina du 🙂

  11. Självklart vill jag att min man tänder på mig (dvs att hans snopp gillar mig) men det visar han ju på andra mer tydliga sätt. Jag behöver inte påminnas om det femton gånger om dagen liksom.

    Blir mycket gladare av att han t.ex pratar OM mig med andra, på det där stolta ”det HÄR är min coola smarta fru” än någon komplimang i världen.

  12. Carina skriver:

    Jag blir glad när min man ger mig mer speciella komplimanger, som att ”Du ser så cool ut när du koncentrerar dig sådär mycket” eller ”Fatta hur snygg du är i dina arbetskläder” haha.
    Men jag är precis som du, en tok på att försöka genomskåda hans komplimanger. Av någon skum anledning.

  13. Mia skriver:

    Chris brukar säga att jag är rolig, det är en fin komplimang! sen brukar han säga att jag inspirerar honom, för att jag genomför saker. ser till att mina drömmar blir till verklighet.

    vi peppar varandra! det känns viktigt då båda har drömyrken som det är hård konkurrens inom 🙂

  14. Emma 18 år skriver:

    Jag blir (blev.. mitt första förhållande tog slut efter ett år för någon vecka sedan. kan inte sätta ord på hur ont det gör att mista honom.) väldigt glad när jag fick höra komplimanger om min personlighet. Typ,”du är så förstående”. Det kändes bra. Och så gillade jag när han kramade mig och tog på en kroppsdel och sa något fint om den.
    Men sen hatar jag komplimanger som du är perfekt (INGEN är perfekt=du ljuger), du är snyggast i världen (hallå, sluta, lägg av, jag är en vanlig tjej inte jessica alba) du har visst stora bröst (för fan, a-kupa är inte stort!). Då är det bättre om man säger ”du är verkligen den finaste tjejen jag känner, ingen annan har ett så sött leende”, ”jag älskar dina fina bröst”. Så.. inga överdrivna komplimanger, utan bara ärliga och intagbara/realistiska komplimanger för min del.
    Och Elaine, du är en sådan vuxen som jag hade velat ha i min släkt (bara för att du verkar så klok och omtänksam och vettig och mycket mer) och sen har du grymt snygga ben! kram

  15. Elin skriver:

    Skratt anfall, brirk! =D skön komplimang! Hihi

  16. MM skriver:

    Ibland är det otroligt kul att få ytliga komplimanger, det tycker jag med 🙂 Men när du nu får en komplimang från Gustav, måste du fråga tillbaka? Måste du veta vad som är så snyggt men din rumpa, räcker det inte med att han tycker att den är snygg? Poängen men att få en komplimang är ju inte att försöka ”sätta dit” den som gav den 😉
    Nu hoppas jag att du tar det här på rätt sätt för det är INTE ett påhopp, utan bara en tanke.
    Kram 🙂

  17. Hope skriver:

    Tycker om när min man säger att jag är smart, rolig, stark, att han gillar att diskutera med mig och att jag inte tar skit av någon!

    Söt har jag hört att jag är sedan jag var liten, tyckte det var ointressant redan då eftersom jag har tre äldre bröder som alltid fick höra att dom var bra på saker och man som flicka bara fick höra ”söööt” hela tiden, fastän man var minst lika bra som killarna!

    Behöver inga komplimanger om mitt utseende, att han tycker att jag är snygg och söt är ju ganska så sjävklart! 🙂

  18. Du gav mig ett gott skratt! Jag vill ha komplimanger som kommer från hjärtat..eller rättare sagt som jag upplever kommer från hjärtat. Jag vill inte ha komplimanger för att någon vill ha något av mig eller för att ställa sig in hos mig.

    Kram Nina

  19. Julia - fotbollsspelande mäklarstudent skriver:

    Jag måste bara säga att halva behållningen med din blogg är att läsa alla kommentarer och diskussioner som uppkommer efter dina inlägg. Du har verkligen lyckats få ett underbart klimat här inne på din blogg som känns helt unikt!

  20. Jag vill helst ha komplimanger för mina talanger, om sambon tycker att jag är smart eller bra på något. Eller om han säger något om min personliga egenskaper. Komplimanger som gäller utseendet ger jag inte mycket för, de visar inte att han känner mig utan bara ser mitt yttre. Och så vill jag inte ha det! 🙂

  21. Jag tycker ni är söta i era samtal, oavsett vad topicen är!! Jag gillar själv att bre på och ge min sambo komplimanger, man kan ju undra vad det säger om mig då?! 😉 haha.. Men jag är mest lycklig över att jag fortfarande är stolt som en tupp över att få dela livet med en av de bästa vännerna man kan hitta och fortf känna en sån stor glädje och lust efter 5 år ihop. Det är få förunnade på riktigt idag tror jag! Och fler år hoppas vi det blir också! Humor om inte annat är rätt viktigt också i en relation 🙂 jag tror egentligen inte det är själva komplimangerna som gör det heller, tror mest man har ett behov av att bli sedd som inte alltid räcker hela vägen alla ggr när man har fullt upp med att hänga med i själva livet. Men det behöver ju inte för den sakens skull betyda att man låter bli att se och uppskatta det man har runt omkring sig! /J

  22. Lina skriver:

    Gud vad Gustav påminner mig om min kille, och gud vad du påminner mig om mig själv haha! Jag är den emotionella som känner så starkt hela tiden om honom att jg vill ha den feedbacken själv. Han däremot uttrycker inte sig så mycket om hur han känner när det kommer till sånt här i ord, men så fort jag tar upp att jag behöver mer bekräftelse så gör han en ansträngning och det är komplimang nog! Jag försöker titta på annat än vad han säger, som hur han rör mig och är nära etc. och så länge det finns tycker jag det är helt ok att han inte varje dag kommenterar mitt utseende. Ganska skönt faktiskt för jag slipper känna att vår relation är ytlig!

  23. Anna skriver:

    Jag håller med LD, inget fel att få/ge komplimanger till varandra ibland, men jag föredrar när han visar det istället genom en puss, kliar mig i håret, kliar på ryggen osv.
    Däremot ogillar jag ytliga komplimanger i arbetssituationer, blir alltid irriterad då. Är ju inte där för att vara snygg utan för att göra ett grymt bra jobb.

  24. L skriver:

    Varför uppdaterar du inte som förr? Till exempel 5 inlägg per dag..

  25. Sofia skriver:

    Elaine och alla andra smarta här i bloggen! Kan ni ge tips på hur man kan skriva en bra presentationstext till en dejtsida? Känner att det är svårt att hitta balansen mellan att framhäva sig själv antingen för pretentiös och sjävlgod eller å andra sidan tråkig och för mycket i ”mallen”? Känns väldigt svårt att beskriva vem man är, vill bara förmedla att jag är en trevlig tjej liksom. Hoppas du mår bättre snart Elaine 🙂 Kramar!

  26. Evelina skriver:

    Tycker det är jättebra (och tror även att det är viktigt) att kunna ge – och ta – komplimanger. Förstår inte alls varför man inte skulle få säga att någon är fin?!! Det är väl de allra flesta som vill känna sej fina – och jag tycker inte det är nåt del med det. Jag vill gärna att min man säger att jag är fin, på samma vis som jag försöker uttrycka till honom vad jag tycker om hos honom (egenskaper, det man gör, som man är)…. Om man inte ska få ge komplimanger för utseendet – så borde man ju inte få ge det för en prestation heller. Varför skulle prestation vara bättre än utseende att få komplimang för??!!
    kram 🙂

  27. Evelina skriver:

    *Fel med det ska det givetvis stå! 🙂

  28. johanna skriver:

    Bara en tanke… Precis som en ytlig kommentar kan påverka negativt kan en komplimang om duktighet också vara skadlig. Magkatarr, stress, sömnproblem, viktproblem… allt till följ av fröken duktig komplexet. Jag skulle vilja få fler komplimanger om min personlighet hellre än utseendet och prestationer. det är ändå personligheten som är det som består (även om alla förändras…)

  29. Fru Wikström skriver:

    Jag förstår varför Gustav inte gett dig så mycket ytliga komplimanger… han blir ju ifrågasatt och kritiserad när han gör det. Sen så läser han på din blogg att du längtar efter det och gör ett tappert försök, men han får inte direkt din uppskattning.
    När du får en komplimang typ ”Du är så snygg”.. säg istället typ ”Åh, tack baby. Du är rätt het du med!”.
    Be inte om mer… ge istället en komplimang själv så får du säkert en till tillbaka.
    Det är verkligen drygt när den man ger komplimanger till vill att man ska utveckla sin komplimang och inte blir nöjd. Man känner sig helt utpumpad till slut. Men om den andre istället ger komplimanger tillbaka är det lätt att ge mer.
    =) =) Kram!
    Det gäller att skapa ett klimat där det är lätt att ge komplimanger. När man plockar bort kritik och visar tacksamhet till varandras försök att uppmuntra, DÅ blir komplimangerna fler och mer avancerade.

  30. Jayzee skriver:

    Alla komplimanger välkomnas, bara de sägs med ögonen också.

  31. hannah skriver:

    Jag känner igen de där komplimangerna som man inte är helt säker på huruvida man ska ta det som komplimang eller diss… Min make sa för några veckor sen ”Hannah, du är som ett påskägg. Rund i kanterna och vacker att se på.” Jag väljer att ta det positivt, för gör jag det så var det ju väldigt gulligt 🙂

  32. […] Det är lite flärd och mycket tankar. Skoj och hyss med glimten i ögat. Har jag missat något så får ni bloggvänner gärna fylla på. Det är svårt att beskriva den egna bloggen. Här är min man Gustav förresten, han är störtskön! Och han tycker att min rumpa ser ut som Beyonces. Viktigt, mycket viktigt. […]

  33. Fanny skriver:

    Skrattade högt! Åh vad härligt och roligt alltså.

  34. […] Gustav har börjat ge mig komplimanger – Elaine Eksvärdelaineeksvard.se/blog/2013/02/20/gusta… […]

Lämna en kommentar