Me? Stalker? Nja lite kanske.


20130218-164545.jpg
Idag har Matheo och jag haft en urmysig dag tillsammans med en vän. Sen drog vi in till stan för att hälsa på Gustav på kontoret. Då berättar Lisa att Fredrik Backman, som jag precis upptäckt, delar kontor med oss. Nääeee, du skämtar? och blir alldeles busig. Jag måste gå förbi och berätta att han är grym!
– Då kanske han tror att du flirtar, säger Lisa. Så sant! Jag tar med mig Matheo som täckmantel så inga missuppfattningar ska ske och en bok om Härskarteknik. Här är Matheo och jag i hissen på väg till Backman – två stalkers on the road!
20130218-164916.jpg
Jag knackade på. Han och hans kollega tittade upp förvånat och bjöd inte in på något sätt. Men så när Backman vinkade till Matheo så bjöd jag in mig själv. Stod i tio sekunder och överöste med komplimanger kring hans bloggande. Det märktes att han hade fått mycket komplimanger innan för han nickade artigt och tackade vant samtidigt som han undrade vad dessa två krulliga personer gjorde på hans kontor. Sen gav jag honom boken Härskarteknik för att kunna hantera sin fru i deras härliga dialoger. Då sken han upp. 🙂 Ja, det var väl inte mitt varmaste möte, men jag inkräktade ju på hans/vårt kontor och öste ur mig superlativ. En annan hade ju blivit lite snurrig.
20130218-165441.jpg
Det var min första dag som stalker. Vilken känsla och vilket MOD ni bloggvänner samlar för att komma fram till mig. Nu förstår jag er precis. Jag lovar att jag ska vara varm och krama om er om ni morsar för nu fattar jag hur scary det är!

Kan inte ni berätta era stalkerhistorier, säg att jag inte är ensam beundrare som vågat berätta det!

/Elaine, undrar inte om Snacka Snyggt hade varit en bättre bok att ge? Oh well.

Bloggvännerna har ordet

16 svar till “Me? Stalker? Nja lite kanske.”


  1. Haha! Skönt att du kände av det! När du och jag var på samma flygplan från Oslo till Arlanda så tog det verkligen precis den resan att samla mod till att säga hej. Jag hade ju redan sett dig på flygplatsen i Oslo men visste inte vad jag skulle säga. Haha! Gosh! Nästan så jag blir så nervös igen.

  2. Jag såg Morgan allling en gång på en konsert och gick fram till honom och sa ”jag var så himla kär i dig när jag var liten” . Han tittade lite konstigt men jag fick en kram och mest chockad var jag nog själv….

  3. Bara att kunna GE s i n bok. Hur stort som helst! Själv är jag snart tidningsägare, men drömmen är att skriva en bok. Du har gjort min dröm och som vanligt inspirerar du! En härlig måndag i luften inte sant! 🙂 Kram

  4. Ulrika skriver:

    😀 Vad härligt!

  5. Haha stalking ja… till viss del känner jag att det kanske gick lite till överdrift med hur många av mina favoritartister jag träffat medan en annan del känner att skitsamma! Jag hade ju faktiskt riktigt roligt, jag fick som sagt träffa mina idoler, jag lärde mig hitta betydligt bättre i Stockholm och framför allt gav det mig vänner för livet.

    Så hmm… Westlife (så många gånger att de tillslut kände igen mig), Backstreet Boys, Ronan Keating, Josh Groban, Urs Buler (Il Divo) + diverse andra både svenska och internationella artister (vissa jättekända andra helt klart bortglömda så här 10 år senare)

  6. […] Läste nyss hos Elaine att hon träffat Backman och började då tänka på alla gånger jag träffat diverse artister. Det har ju blivit några stycken och i början var det ju helt fantastiskt. Det var visserligen fantastiskt senare också men då var det på ett annat sätt. Första gången jag träffade Westlife var jag verkligen ett typiskt pojkbandsfan som stod dubbelvikt över kravallstaketet och inte kunde sluta skrika. De stod ju där, mina idoler. Men gud vad jag skämdes en stund senare när alla fansen flyttade sig mot deras bilar, jag liksom följde med i en klunga och råkade ramla rakt på deras motorhuv. Brian tittade upp inifrån bilen och asgarvade. Jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv! […]

  7. Ruffie-Lina skriver:

    Jag funderade flera gånger över om jag skulle springa efter dig upp för backen efter Ruffie-passet i somras.
    ”Ska jag? Ja!, det är ju bästa fina Elaine! Nää.. hon kanske är upptagen, ute på en av sina powerwalks ju,..inte störa.. Men jo! Nej..Äsch va fan, JO!” Och så sprang jag! Och fick världens kram tillbaka 😀

  8. Jaa, det är jätteläskigt att ta kontakt med nya människor, oavsett om det är idoler, bloggvänner eller en het kille. Men så värt det. Himla bra att ha den erfarenheten så man inte dissar nån som kommer fram till en själv bara för att man inte vet hur mycket mod som krävs.

  9. Frida - fd elitidrottare som älskar att resa skriver:

    Du vill ha en stalker-historia? Ok, here we go. När Per Elofsson var som bäst i sin karriär (2001), var han också mitt största intresse i tidningarna. Jag och en kompis hetsade varandra till tokigheter och just den här tokigheten slutade med en lång bussresa till Falun via Stockholm för att titta på världscupen på Lugnet. Här säkrade Per segern i världscupen och bland alla små galna barn som ville ha autografer stod jag och bad om en kram. Åh vad mitt 17-åriga jag var lyckligt över den kramen. Men så här i efterhand så kan man ju tycka att mer än 15 restimmar enkel väg (en 17-åring har ju inga cash) för en kram och tusen idolbilder i skåpet i skolan kan uppfattas som lite creepy…

  10. Frida - fd elitidrottare som älskar att resa skriver:

    Kan tillägga att vid P!NKS konsert i Göteborg för något år sedan satt Per Elofsson fyra-fem rader bakom mig på Ullevi. Min kompis hade som facebook status dagen efter ”Bra konsert men Frida tittade mer bakåt än fram mot scenen”. Dessa tonårsförälskerser alltså 🙂

  11. Jag var nära att hälsa på din dubbelgångare på jobbet en gång!

    Det var förra sommaren, när jag jobbade på båten mellan Sverige-Danmark, då det satt en kvinna med stort afro tillsammans med en barnvagn. Min första tanke var ”OMG, där är Elaine, jag måste fram och hälsa” tills jag insåg att det kanske var lite för framfusigt. Tog därför en trasa och började torka av borden i riktningen mot din dubbelgångare och tänkte hälsa lite så där i förbifarten istället. Kom sen tillräckligt nära för att se att det inte var du (men jösses vad lika ni var!) och var rätt glad då att jag hunnit stoppa mig själv mitt i språnget mot dig 😉

  12. A skriver:

    Åhh vad stor Matheo är:) när ska du ha bloggvänsträff?

  13. A skriver:

    Och vilken rolig historia, you just made my day:) Modigt gjort:)

  14. […] att hennes barn får komplimanger för sina utseenden. Först hajade jag till eftersom, som ni vet, jag älskar komplimanger. Men Natashja gräver djupare och förklarar sitt resonemang så att jag förstår. Nu har hennes […]

  15. […] Jag fick ju såklart inte svar på det. Tycker det är trist när folk inte vågar ge rak feedback. Och på tal om det så kom jag att tänka på den där bloggaren som jag tidigare avgudade men numera tycker är en liten prinsessa. Jag kanske träffade honom under ett svagt ögonblick och kanske är det så att han bara inte gillar mig. JAG kanske gjorde ett sjukt dåligt intryck. Jag snackade till och med skit om honom till min förläggare och sa att ”Jag hoppas att jag slipper träffa den där prinsessan för han är ju bara för dryg!”.  Min förläggare och jag är goda vänner så jag vet att pratet stannar hos honom. Men så när jag bemöttes med Tobbetollis kommentar så hamnade jag i samma situation. Undrar när hen träffade mig? Hade jag ett svagt ögonblick? Eller är det kanske så att hen gjorde ett dåligt intryck på MIG? Varför ställer vi oss aldrig den frågan själva? Varför är det så enkelt att kalla någon otrevlig generellt bara för att personen var otrevlig … […]

Lämna en kommentar