Back on track, tror jag.


20130129-104056.jpg

Det var härligt att vakna upp i min säng, lägenhet och land – Sverige. Jag älskar det här landet och framförallt min vardag. Jag sa till Gustav att vara extra snäll mot mig eftersom jag självfallet var extra ledsen. Jag startade dagen med att pyssla om mig själv. Fixade naglarna hos Noomi och håret hos Deshi. Precis innan jag skulle in hos Deshi så ringde Katariina och berättade att Inger hade köpt en hjärtformad krans av rosor till farfars grav med orden ”Ett ömt farväl. Inger”. Jag grät så mycket att jag inte kunde gå in till salongen, var tvungen att få ut det. Väl därinne så fick jag kramar från Deshi och Camilla, så då kändes det skönt. Det är ok att gråta.

20130129-104105.jpg

Väl i salongen fick jag ett sms från Meryem som skrev ”Hej mitt hjärta! Välkommen hem! Hoppas att allt går bra idag, om du vill så kommer jag gärna som stöd. Just let me now tid och plats. Stor puss och kram!”

Och vet ni vad? Det ville jag. Så hon var med på begravningen som var väldigt fin. Jag läste dikten som var tragikomiskt lång. Gick och satte mig och upptäckte att jag missat att läsa sista delen av dikten. Så jag reste mig upp och sa ”farfar sa alltid att rätt ska vara rätt” så läste jag resten av dikten. Mottagningen var riktigt fin. Jag fick träffa en massa släktingar som jag aldrig har träffat. Mycket pusselbitar faller på plats när en person går bort och alla samlas. Jag fick förklaringar om min pappa och diverse annat privat. Han var förresten där. Jag har inte berättat det för er, men jag är inte arg på honom längre. Jag vaknade upp en dag i december och kom på att jag har varit arg i elva år. Det räcker. Jag har inte förlåtit honom, men jag är heller inte arg. Han är sjuk kort och gott och det är svårt att vara förbannad på någon som är ”lite” sjuk i huvudet. Jag var förbannad i 11 år och jag ser det som att jag stod upp för mig själv dessa åren, drog en ordentlig gräns. Det var bra. Men nu räcker det.

2013 är året det lossnar mina bloggvänner. Jag tror verkligen det.

/Elaine, kokar kaffe och förbereder sig mentalt för 100 armhävningar och lika många knäböj.

Bloggvännerna har ordet

23 svar till “Back on track, tror jag.”


  1. linn skriver:

    skönt att höra att det gick såpass bra! <3

  2. Johanna | Nyförlovad hemmamystjej med författardrömmar skriver:

    Nu mår jag bra i hjärtat av att läsa ditt inlägg. Tack för att du delar med dig. Varma kramar till dig!

  3. A skriver:

    Massa styrkekramar fina Elaine!!

  4. Emma- kattgalen sjuksköterska skriver:

    Min farmor dog inatt. 85 år men ändå. Så himla tråkigt allt folk måste dö. Jag tycker det är så fint att du delar med dig av känslor och ditt liv. Det är som bästa sortens terapi tror jag. Va härligt att höra att du mår bättre:) kram

  5. Apan satt i granen skriver:

    Jag är helt säker på att din farfar log stort där hann befinner sig nu, när du läste klart sista versen. Kram!

  6. Babbsan skriver:

    Detta inlägget gjorde att det strömmar ner tårar på mina kinder… Ingen kräver att du ska hålla uppe ett sken, det är okej att vara ledsen. Och jag känner så väl igen det där med din pappa. Jag har accepterar och ibland blir man ledsen men arg? Det är jag förhoppningsvis inte längre. Det får räcka!

    Bra att du skriver om det. Finns många som lider utav föräldrar som betett sig väldigt illa och det är väldigt hårt och svårt att gå igenom. Kärlek till dig idag!

  7. Kristina skriver:

    Kram kram kram! Allt du har skrivit om din farfar de senaste månaderna har fått mig att återuppleva sista tiden med min mormor, farmor och morfar. Vilka viktiga människor i mitt liv. Och vad tacksam jag är för att ha fått lära känna dem. Det som känns skönt att veta är att de som följer med mig i mitt liv fastän dem inte är här fysiskt. Jag vet vad min mormor skulle säga om hon träffade lilla S. Jag vet vad de skulle göra och vad de skulle säga. Jag bara vet att de är bredvid mig och jag kan känna deras styrka.

  8. Tack för att du delar med dig Elaine – det värmer och inspirerar:-)

  9. Ville bara skicka en stor kram! Och kom ihåg att sorg inte är något man måste ta sig igenom. Det är något man bär med sig och vårdar. Smärtan kanske lättar en dag, men saknaden och kärleken finns alltid kvar.

    Tack för att vi har fått vara med och lära känna din farfar! Han har blivit lite av vår farfar också 🙂

    Vad fint att du inte längre är arg på din pappa. Det tar så mycket energi att vara arg och även om det inte är någon ursäkt, så kanske du fick några förklaringar. Hoppas du finner ro i det.

    Stor kram och ta hand om dig och familjen!

  10. Towe skriver:

    Låter som en fin dag! kram towe.

  11. Hope skriver:

    Tack för att du delar med dig, vad skönt att det gick så bra!

  12. Rebecka skriver:

    Du är grym! Och otroligt inspirerande!

  13. H skriver:

    Vad bra att du har försonats med din pappa, livet är kort helt enkelt, och ibland är det bättre att förlåta än att klippa alla band, eftersom det andra hela tiden hänger över ens huvud som ett grått moln och tyvärr är dom mest komplicerade relationerna vi människor har oftast med närstående personer. Sen har du ju sån tur i livet att du fick en sån fin farfar, en otrolig mamma, ett friskt barn och en man som älskar dig.
    massor med kramar

  14. Åh jag blir så harmonisk av att läsa detta Elaine. Inatt satt jag uppe till nästan 2 på morgonen och huvudet bara spann av allt jag vill göra och lyckas med i år. Så kommer man in på din blogg och ser vilket ömt farväl du tagit, både av din farfar och din ilska. Och så vill jag också ha det. Jag orkar inte heller hata längre och jag har bestämt mig för att också bli stark och uthållig. Flera chipspåsar i veckan håller inte utan att röra på sig och jag blir så inspirerad av dig. Inte på ett skinny-hälsohetsigt-sätt utan på ett bli-stark-och-uthållig sätt. Oj, blev lite hattigt nu såg jag. Det jag vill säga är att trots att jag aldrig har träffat dig eller känner dig personligen så känner jag verkligen med dig. Jag är så glad för din skull och jag ser verkligen upp till dig. Förstår verkligen att det fortfarande är tufft och jag hoppas verkligen att din resa tillbaka gå bra.

    Många styrkande kramar <3

    Christina

  15. Anna skriver:

    Skönt att höra att det gick bra.
    Visst är det skönt när man inte är arg längre. Jag har varit sa fruktansvärt förbannad pa min pappa, men sen gick det plötsligt över. Det betyder inte att jag vill ha kontakt med honom, men han är bara sa oerhört ointressant och det är en underbar känsla. För mig var det sa skönt när ilskan gick över. Jag vill inte heller vara en person som gar runt hela livet och är förbannad pa nagon som inte ens förtjänar min ilska.
    Tack för en jättemysig blogg!

  16. Välkommen hem Elaine! Vad skönt att höra att det gick bra, även om det var tungt såklart.

    Känner med dig angående din pappa. Har haft samma situation de senaste 15 åren, men liksom du kommit till ett stadie där jag inte längre är arg utan bara accepterande. Och ledsen såklart. Lyckligtvis kan man välja nya människor som kan fylla de tomma platserna i ens liv.

    Kram!

  17. y skriver:

    Välkommen hem, massa kramar

  18. Annie skriver:

    Så skönt det måste vara att inte vara arg längre. Jag kan tänka mig att du känner dig många kilon lättare. Välkommen hem igen.
    Kram

  19. Kommenterar sällan, men gillar din blogg starkt! Ville bara säga att det var klokt det du skrev om din pappa. Bara för att man släpper ilskan betyder det inte att man glömt eller förlåtit. Som Oprah sa en gång: ”You just let go”. Har tänkt på dig och din farfar. Kram fina du!

  20. Anna- oroligt preggo skriver:

    Hej!
    Låter skönt att släppa sin ilska, det är nog det bästa man kan göra. Jag har följt dig ett tag nu (tack för en bra blogg!!!) men aldrig riktigt förstått vad som hänt med din pappa eller när. Det behöver ju naturligtvis inte vara allt för ingående, men lite ytligt, vad är det egentligen som hänt?

Lämna en kommentar