Berivan tänkt att alla våra filosofiska samtal ledde någonstans


Berivan och jag en sommar på hennes balkong på Söder

Så många timmar och så många år som Berivan och jag har analyserat manssläktet och oss själva. Hjärnorna har kokat och vi har verkligen haft ambitionen att få ut det mesta och bästa ur ett förhållande. Berivan har väl gett kärleken fler chanser än jag. Jag har extremt dåligt tålamod, gjort slut efter fem månader (har skett många gånger) om inte jag själv blivit dumpad efter lika länge (har skett två gånger). Den enda jag gav en chans var Gustav, vilken jackpott. Men nu står vi här, efter tusentals analyserarsamtal, men våra prinsar.

Jag tror att det är bra att reflektera. Om något gick snett ska man inte grubbla över det i en evighet men ändå reflektera en stund. Vad gjorde jag fel? Vad gjorde hen fel? Hur kan jag undvika det i framtiden för att få det förhållande jag faktiskt vill ha?

Mina bästa tips till er som vill träffa kärleken är:

1. Gå ut och dejta massor. Prinsen kommer inte komma och knacka på dörren bara för att du längtar efter han.

2. När du väl dejtar. Fundera inte över hur du kan vara rätt för honom, då blir du en osäker version av dig själv och mindre attraktiv dessutom. Vänd på steken. Fundera på om han är rätt för DIG.

3. Vänd inte upp och ner på ditt liv för att träffa honom. Kanske är det mer värt att tacka nej till hans föreslagna dejt för att få vara med morfar en stund. Killar är inte allt och morfar lever inte för alltid.

4. Ha några bollar i luften. Om ni är som jag så kan ni förmodligen betraktas som lite påflugna och ni bara dejtar en person i taget. Dejta flera! Då blir det lättare att vara cool och säga ”tyvärr jag kan inte träffa dig på torsdag, men nästa vecka.”

Det här är mina högst individuella tips. De funkade för mig. Jag fick ju Gustav på kroken! 🙂 Ni bloggvänner som har hittat era kärlekar därute. Vad är ert bästa tips till singlar som vill?

Bloggvännerna har ordet

25 svar till “Berivan tänkt att alla våra filosofiska samtal ledde någonstans”


  1. Tina skriver:

    Hej Elaine! Jag har funderat på en sak i några år, jag och min sambo väntade vårt första barn 2008, när vi berättade detta för hans kusin fick vi ett surt mottagande. vi blev väldigt sårade.. men vi tog inte upp det med henne. Nu i November 2012 fick vi vårt andra barn, överlyckliga som vi var efter en helvetes graviditet med inläggning på sjukhus m.m. så besökte jag min sambos kusin med min svärmor. Inte ens att hon gratulera mig eller tittade ner i vagnen. Jag blev verkligen så ledsen, och jag lovade mig själv att när hon blir gravid kommer jag inte att gratulera henne. Men är jag sådan?! Svar nej, På nyår berättade hon för mig och en god vän att don var gravid, jag gratulerade henne hjärtligt för jag är sådan som person. Men jag har funderat över om jag skall tala om för henne hur sårad jag faktiskt blev? Det är så oerhört tråkigt eftersom jag trodde vi stod varandra nära ändå. Det är ju inte så att jag tycker att hon skall slänga sig på mig och säga grattis, men inte ens titta ner i vagnen när vi står och pratar med varandra! Vad hade du gjort i min situation Elaine, hade du berättat om hur du känt??

    • Nadia skriver:

      Jag hade rensat luften iallafall. Latt hant att man bar med sig osagda saker lange som leder till en explosion. Inte so roligt med sadana samtal, men lycka till 🙂

  2. enmammablogg.com skriver:

    Åh, om du har tid någon gång, kan man inte få se lite bilder från ert bröllop? Stor kram!

  3. *Antecknar för fulla muggar och springer på dejt*
    Typ 😉

  4. Angie - den musikälskande studenten med längtan efter kärlek skriver:

    *lägger på minnet*

  5. Mitt största tips är ”dont play the game”. När jag träffade Tyler var jag så trött på killar som spelade efter reglerna. Ni vet.. vara lite svårtflirtade, inte ringa på några dagar, spela hard to get, inte veta vad de vill… Så jag slutade spela efter de reglerna med. Jag ringde när jag ville och skickade SMS när jag ville. Och det var så skönt att han gjorde detsamma. När jag dejtade andra killar satt jag ofta och tänkte ”Varför hör de inte av sig”, ”Vad gör jag för fel”, ”Vad vill de” men med Tyler så vågade han va lite ”på”. Han ringde och SMSade ofta och spelade inga spel.. Det var väldigt skönt att slippa överanalysera allt han sa för det är ju vi tjejer väldigt bra på 😉

    Kram,
    Hanna Watson

    • Jag håller med! När man träffat rätt person finns det ingen anledning att spela, det sabbar bara. Är man ute efter samma sak, känner likadant… varför hålla på och dejta andra för att verka ”mindre på”? Jag tror inte jag skulle falla för en man som träffade andra samtidigt som han uppvaktade mig. Men det är min åsikt, alla funkar olika.

      Jag är gift med killen jag satt och suktade över i skolkatalogen, så jag är nöjd med mitt kap. Kram på dig!

      http://www.edwardochjag.wordpress.com

  6. Mitt största tips är nog att ”dont play the game”. När jag träffade Tyler var jag så trött på killar som spelade spelet … typ Ring inte för ofta, Spela lite svårflirtad, Ha svårt att bestämma dig, Ge dubbla signaler.. etc.. så jag bestämde mig för att inte göra detsamma. Jag ringde när jag ville och SMSade när jag ville och han gjorde detsamma. Det var raka puckar och jag slapp sitta och överanalysera hans sms (som vi tjejer är så bra på) och undra varför han inte ringde eller vad han menade med vad han sa. Vi vad tydliga och ärliga från började och det var himla befriande faktiskt…

    kram,
    Hanna Watson

  7. johanna skriver:

    Jag vill dejta men känner lite ”hur då?”!

    Och vad tror ni, finns det hopp att börja dejta ett one night stand? Det har gått ca en vecka och vi har inte hörts, men det är ju inte så svårt att hitta vänners vänner på fb… Borde jag söka upp honom?

    Sedan är det en gammal dejt som jag träffade häromdagen som jag är sugen på igen, men vi sa ingenting om att höras igen och jag är rädd att han bara såg vår natt som en trevlig natt punkt.

    Hade jag varit någon annan hade jag rådgett mig att svälja stoltheten och höra av mig, är de inte intresserade så är det väl inte hela världen, världen är stor! Men kanske någon klok här med egna tankar och tips? 🙂

    • Vet flera som blivit tillsammans med one night stands…. Finns nog inga regler for vad som kommer handa beroende po hur man traffas. Men du forlorar ingenting, sluta skammas och var stolt anyway. Hor av dig nar du vill om du vill och leder det ingen vart so ar du ett steg narmare slutmalet.
      Ville han inte ha dig so var han inte ratt sa da har du inte forlorat nagot, right? 😉

    • Cissi - i dag en bedrövad, ledsen vagabond singel som dansar livets dans med svåra steg skriver:

      dra iväg ett sms. det räcker. avsluta med en fråga så att han känner sig mer manad att svara.

    • Ida skriver:

      Johanna! jag tycker absolut du ska skicka ett sms till din gamla dejt och pröva facebook angående den andra. Nu har det ändå gått ett par dagar som du skriver. Man måste ju verkligen pröva många ,ånga gånger innan det blir rätt, så varför inte?

      Har varit med om liknande situationer många gånger, haha, tycker att man alltid ska pröva men försöka att inte bli besviken om han inte får det gensvar man önskar. Njut av livet! Lycka till, kram 🙂

  8. Cissi - i dag en bedrövad, ledsen vagabond singel som dansar livets dans med svåra steg skriver:

    Gå ut o datea. ja tack. Jättegärna, men jag har försökt att få till en ynka liten date med faktiskt vem som helst som jag är lite intresserad av under mer än ett års tid, men det vill sig inte.
    Jag testar nätdateing, frågar kompisar om de känner någon, har varit på krogen. Det känns som att jag slår knut på mig själv bara för att någon som faktiskt verkar trevlig överhuvudtaget ska prata/svara mig.
    Självkänslan är på botten.
    Jag Vet att jag är söt (jag kan till o med se riktigt jävla snygg ut om jag fixar ett tag), jag är snäll, trevlig och vettig. Men det spelar ingen roll överhuvudtaget för om jag försöker prata med någon så tittar de på mig som att jag är något katten släpat in. När jag skriver till killar på nätdateingsidor så svarar de inte ens. Vad är det de vill ha? För det är uppenbarligen inte mig. O kom nu inte o säg ”det kommer när du minst anar det” – för det är den värsta frasen jag vet. Den inger överhuvudtaget inget hopp hos mig.
    Det kanske börjar bli dags att att ge upp och skona sig själv från denna ständiga smärta och besvikelse, kanske är det dags att börja vänja sig vid tanken på att skaffa hundar istället för familj.

    • Madeleine skriver:

      Jag är ledsen, men det spelar ingen roll hur snygg eller trevlig man är – osar det desperation efter att träffa någon är det ingen som är intresserad (jag talar av egen erfarenhet). Börja med att njuta av DIG SJÄLV, ditt singelliv och tänk inte ”måste träffa någon” utan tänk ”vad många män som vill träffa någon och snart kommer få träffa mig”! 🙂 Lovar att du inte lär ha några problem att träffa någon med den attityden (ej sagt att du ska bli arrogant)

      • Cissi - vagabond singel som dansar livets dans med svåra steg skriver:

        Jag gillar mig själv väldigt mycket, för jag brukar tänka att ”om inte jag gillar mig själv och är snäll mot mig själv – vem kommer vara det då?”, det kan låta lite negativt kanske, men jag kan tycka att det är ett sätt att komma undan ”Jante-mentaliteten” som kan så lätt att fastna i i vår kultur.

  9. Jag tror att det till stor del handlar om att bli till den personen som vi längtar efter att få träffa. När vi gör oss till en attraktiv person inför våra egna ögon, blir vi likt en magnet, som drar till oss de kvalitéer vi vill ha i våra liv.
    Jag har själv sysslat med självsabotage när det kommer till relationer, men det har gett mig insikter.
    När vi verkligen ser vårt eget värde, så händer det saker (jag har ännu inte mött Henne, men när våra vägar en dag korsas – bara VET jag).

    Ett bra citat jag läste en gång:” Don’t worry about finding the right woman, concentrate on becoming the right man”

    • Johanna - Ledarskapsentusiast och hundförare som drömmer om mr right! skriver:

      Du har så kloka kommentarer 🙂

      Jag kikade in på din blogg, verkligen intressant läsning!

      Kram!

  10. A skriver:

    Cissi!

    Jag kände igen det du skrev, Jag känner världens finaste människa som har dejtat mycket(!) men det klickar bara inte. Så, om det inte är alltför konstigt, hur gammal är du? Yrke?:)

    • Cissi - vagabond singel som dansar livets dans med svåra steg skriver:

      Hej A.
      Jag är 28år, bor i Jönköping, arbetar som lärare i språk på en högstadieskola.

  11. Johanna - Ledarskapsentusiast och hundförare som drömmer om mr right! skriver:

    Åh, prinsinlägg, love it 🙂

    Jag och en kompis filosoferade över det igår, hon sambo med sin mr right och gravid och jag singel, men vi var båda överens om att inte fokusera på att träffa någon utan att fokusera på sig själv, ha kul och må bra med eller utan mr right. Det måste ju va när man mår som bäst man drar till sig nån tänkte vi.

    Kram kram

  12. Förresten, jag älskar verkligen nummer 2 här. Det är det absolut bästa, inte hur ska jag vara rätt för honom utan, men är han verkligen rätt för mig? Är HAN VÄRD MIG? Så, så ska man tänka 🙂 <3

  13. Cissi - inte lika ledsen vagabond singel som dansar livets dans med svåra steg skriver:

    Många säger till mig att jag inte får visa vad jag känner för någon för tidigt, för då skrämmer jag iväg dem.
    Det är då jag inser det absurda i det hela eftersom jag har så många saker jag vill göra tillsammans med min framtida kärlek, så när (eller snarare om) vi väl träffas så kommer stackarn bli helt överväldigad över alla mina infall – och jag kommer antagligen skrämma iväg honom innan vi ens fått chansen att försöka.
    Det är inte lätt när det är svårt helt enkelt.

  14. Alice skriver:

    Cissi!

    Är du helt säker på att du verkligen känner det du känner? Eller är det viljan att känna det du vill känna och personen framför dig blir ditt ”mål” för dina känslor? (Alltså det här med att vara kär i kärleken).För jag menar, regel nummer ett är väl ändå att killen ska vara tokig i dig, och först då kan du fundera på om du ska vara tokig tillbaka. Jag passar på att citera och understryka det som Jennifer skrev:

    /…/ ”inte hur ska jag vara rätt för honom utan, men är han verkligen rätt för mig? Är HAN VÄRD MIG? Så, så ska man tänka <3"

    Jag vill bara vara tillsammans och lägga ner tid och energi på en kille som verkligen är kär i mig. Inget annat!

Lämna en kommentar