Balans


Sedan farfar dog så kan man lugnt säga att jag är lagd åt det spirituella hållet. Jag söker mig till böcker som behandlar ämnen som livet efter döden, utan för kroppen upplevelser osv. Väntar ivrigt på boken Proof of heaven, som handlar om en neurolog som lämnade sin kropp och fick se himlen under en koma. Men så vet jag att det kan skena iväg. Så därför balanserar jag med den här boken där författaren, likt min farfar, hävdar att allt sånt är trams. 🙂

20121227-094151.jpg
Jag tycker det är viktigt att ha balans i livet, sätta sin egen övertygelse i perspektiv och ödmjukt lyssna på skeptikerna. Två saker kan hända: jag bli övertygad av dem eller mer övertygad i min tro. Men oavsett så gör det mig mer ödmjuk. ❤

Hur är det med er bloggvänner? Tror ni på liv efter döden? Tror ni att själen kan lämna kroppen och komma tillbaka? Har ni erfarit det? Jag är så nyfiken och behöver balansera ateistboken jag läser nu. 🙂

Bloggvännerna har ordet

17 svar till “Balans”


  1. Sofia skriver:

    Liv efter döden låter så makabert på något sätt, jag tror mer på att det riktiga livet på sätt och vis börjar efter att man dött här på jorden. Missförstå mig inte och tro att jag längtar efter att dö, för det gör jag inte. Men jag längtar så jag nästan spricker och är ivrig som ett litet barn när jag tänker på allt det härliga som komma skall.

    Jag tror på himlen. En plats man inte kan beskriva annat än genom att säga hur det inte kommer att vara där. Det kommer inte finnas några olyckor. Ingen smärta. Ingen besvikelse, inga ljud som får håren på kroppen att resa sig. Inga skavsår, inga dödsfall, ingen magvärk, ingen ångest. Inget som är ont. Hur kan man inte bli så förväntansfull när man tänker på denna plats att man knappt kan sitta still, när man får inse att även JAG kan få komma dit! Lilla jag, som gör så mycket fel, blundar för så mycket, är så otillräcklig. Tänk att jag får komma till denna plats! En obeskrivlig lycka.

    Jag tror även på helvetet. En plats som inte kan beskrivas på annat sätt än genom total frånvaro av kärlek. Jag blir så ledsen när jag tänker på denna plats. Ledsen när jag tänker på att det faktiskt finns människor även där. Ledsen när jag tänker på att de genom ett enkelt val kunde sluppit allt det mörka.

    Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad – Rom 10:9. Räddad från det onda och till kärleken. Kärleken som övergår allt förstånd. Alla har ett val. Den som vet att valet är att spendera evigheten i antingen något som är ont eller något som är gott väljer väl knappast att spendera den i något som är ont? Man väljer ju aldrig en äcklig godis före en god. En obekväm stol framför en bekväm. Ett slag i magen mot en klapp på kinden.

    Himmelriket är nära. Jag längtar så jag knappt vet var jag ska vägen. Jag hoppas, innerligt och med hela mitt hjärta, att jag möter just dig som läser det här där. Det är du värd.

    • Milea skriver:

      Och de som inte tror som du – vad blir det av dem?
      Jag tror att när man beskriver Gud förminskar honom – vi har inte referensramar stora nog. I vilket fall, jag tror inte på en Gud som man tillskriver en djävuls egenskaper. Gud straffar inte och kommer inte att låta någon finnas i ett helvete: det enda helvete som finns är det människor har inom sig här och nu.

  2. Pauline skriver:

    Vet inte vad jag tror, men var med när min bonuspappa tog sitt sista andetag och det kändes i hela rummet när själen lämnade kroppen. Och de var fint, blev ett lugn! Kram

  3. Hope skriver:

    Min faster som höll på att drunkna när hon var tonåring säger att hon såg ett starkt vitt ljus och hon ville inte ”komma tillbaka”
    Hon är övertygad om att himlen väntar på henne, lika övertygad är hon att jag kommer hamna i helvetet eftersom jag var sambo ett antal år innan jag gifte mig.
    Hela min familj är frikyrkliga fanatiker och anser att alla som ej tror kommer att hamna i helvetet.

    Om Gud finns så tror jag inte att han skickar oss till helvetet för en sådan trivial
    sak, men vad vet jag…

  4. Carro skriver:

    Jag som lider av kraftig dödsångest tycker det är extra speciellt att följa din blogg just nu i dina frågor kring liv efter döden – det känns så sammanträffande för tiden i mitt liv. Tänker på din farfars upplevelse trots sin syn på det hela.
    Jag önskar av själ och hjärta att det finns NÅGOT, det spelar ingen roll vad, men något, ”liv” efter döden. Måtte det inte bara bli svart.

    Mitt andra barn föddes för 6mån sen. I samband med förlossningen blev jag tungt medicinerad med en medicin som visade sig kunna ge hallucinationer – vilket jag också fick. Jag var övertygad om att jag höll på att dö, under förlossningen. Skrek som om det vore det sista jag gjorde – inte av smärtan utan för att ingen i rummet förstod att jag höll på att dö.
    Tokigt men så blev det. Går i terapi än idag efter förlossningsdepressionen som blev en efterföljning av det hela. Och börjar allt mer få rätsida på livet. Blev jätteglad när du för ett tag sen visade boken ”döden är livsviktig” – klickade hem den med detamma och hoppas den ska ge mig mer övertygelse.

    Så, som svar på din fråga så är jag inte övertygad idag men önskar jag vore det!

    Ha en fortsatt underbar semester!

    <3

    • Linda skriver:

      Precis som du lider jag av dödsångest som blivit mycket värre sedan jag fick barn (är nog vanligt). Önskar inget hellre än att bli övertygad om att det finns något efter döden, men har alltid varit en stor skeptiker till allt sådant. Av flera anledningar så är jag lite beredd att tänka om nu, men vi får se. Det kanske bara är önsketänkande.

  5. J skriver:

    Jag förstår att du är i en funderande situation. Eftersom att jag tror att du brukar tänka på dig själv som kristen, tror du på den kristna världsbilden med himmel och helvete?

  6. Sara skriver:

    Du borde läsa ”omsluten av ljuset av Betty J Eadie också.

  7. Sara skriver:

    Du borde läsa ”omsluten av ljuset” av Betty J Eadie också.

  8. Milea skriver:

    OM jag tror på livet efter döden. Jag vet. För jag vet att jag står med fötterna stadigt på jorden och ändå pratade med min mormor som dog när jag var tre senast för en vecka sen.

    När jag var barn uppfattade jag att hon satt med oss vid matbordet. Och ajg är på inget sätt dum i huvudet.

    Testa att prata med din farfar – han kommer ge dig tecken på sin närvaro.

    Jag vill också rekommendera en bok: Samtal med Gud. Den handlar inte riktigt om just det här, men den satte allt i min tro på rätt köl. Biblen är ju trots allt en komplex sak.

    Kramar!

  9. Miri skriver:

    Jag har alltid varit spirituell och medial. Minns en gång när jag drog med min väldigt skeptiska Mamma till en storseans (alltså, ett rum fullt av människor och ett medium som får kontakt med anhöriga till en del av personer i rummet). Det gick en stund, mediumet gick runt till alla möjliga och så plötsligt stannar hon och titta på min mor och säger ”Det står en man bakom dig.” Mamma var fortfarande skeptisk men lyssnade på vad kvinnan sade. Hon började beskriva mannen, hur han såg ut, hur gammal han blev, hur han brukade klä sig, hon berättade att han rökt pipa och hon kände på sig att det var mammas far hon fått kontakt med. Allt hon sagt hittils stämde men mamma ville fortfarande inte riktigt tro på det. Hon bad honom bevisa att det var han. Och mediumet började beskriva hur han hade arbetat med att snida möbler när han och mormor träffades, hur han hade inrett delar av deras hem med saker han gjort. Och här tappade mamma hakan kan man väl säga… 🙂 Resten som han ville förmedla efter att han fått mamma att förstå att det verkligen var han vill jag inte skriva här, det är lite för privat. Men det var en häftig upplevelse!

    En annan kul grej var när jag bodde i ett väldigt gammalt hus i Spanien ett tag. Jag stod i köket och pysslade sent en kväll, och min vän som jag bodde med hade just gått och lagt sig. Helt plötsligt ser jag en kvinna gå genom vardagsrummet. Jag ser henne lika tydligt som om det vore en levande person nästan. Hon går in i sovrummet där min vän är och jag springer efter. När jag kommer in så sitter han upp i sängen, möter min blick och innan jag hinner öppna munnen så säger han ”Såg du henne också??”. Jag som alltid sett och hört konstiga saker har ändå ofta ”viftat bort det”, men just den gången kändes det lite creepy när jag fick det så bekräftat att hon faktiskt var där… ryser bara jag tänker på det haha.

    Jag vet ändå inte riktigt vad jag ska tro, jag vet inte exakt hur det funkar med andevärlden (det kan ju ingen veta), men jag tror absolut att man kan uppleva sådana här fenomen. Antingen det, eller så är jag schizofren. Men det tror jag inte. 🙂

  10. Ewa skriver:

    Ja! Och på Gud.

  11. Olivia skriver:

    Jag har erfarit ungefär det du säger; när själen är på väg att lämna kroppen. Jag gjorde ett självmordsförsök för några år sedan med en väldigt stor dos tabletter. Alla jag kunde hitta i mina föräldrars skåp; och de tar MYCKET medicin var! Smärtan var olidlig men efter en bra stund började jag känna mig trött och allmänt sömnig. Det jag kände var att jag höll på att somna, som när man sitter i en föreläsning som är extremt tråkig och själv är trött. Fast mycket mycket värre såklart. Då kände jag hur min själ höll på att dras bort från min kropp och in till ett ljus, samtidigt som jag var i medvetande.

  12. Megis skriver:

    Hej Elaine!

    Jag har nyligen börjat läsa din blogg och klickar in mig här minst ett par gånger i veckan. Tack för en underhållande och trevlig blogg!

    Jag tror absolut på livet efter döden – jag vill gärna hänvisa till en hemsida som jag tror förklarar på ett ganska bra sätt vad jag tror på.
    http://www.onereason.se/vad-ar-syftet-med-ditt-liv/doden/

    Trevlig semester!

  13. Anna skriver:

    Jag tror på livet efter döden. Jag tror att det finns en större mening med livet än vad vi kan förstå här och nu. Försöker leva ett så gott liv som möjligt och försöker värna om de som har det sämre ställt än mig.

    I samband med min förlossning (inte under själva förlossningen men under värkarna) såg jag en tydlig bild av Jungfru Maria. Efter att jag sett henne blev min tro ännu starkare. Jag har även sett en skymt av min babys skyddsängel. Det kan inte ha varit något annat jag såg!

    Tack vare att jag sett Jungfru Maria och skyddsängeln är jag övertygad om att det finns något bortom vårt liv på jorden!

  14. Emma skriver:

    Min pojkvän ser ibland skepnader, andar, spöken, vad man nu vill kalla det, och jag tror ju på det han säger, jag tror på själen och att man kan ”fastna”. Det jag inte tror på är dualismen himlen/helvetet, som någon annan skrev så har många nog med helvete här på jorden.

    Jag är inte religiös alls, men jag tror mycket på människors energier. Att man kan styra sin energi (det man utstrålar till andra), att vi alla hänger ihop och att energier är något evigt som flödar mellan oss. Begreppen energi och själ hänger ihop enligt mig. När kroppen dör måste själen, energin ta vägen någonstans. Jag tänker mig att det finns ett fridfullt ställe där energierna flyter samman och får vila (om ni sett star trek – tänk odo, hur hans folk är ett när dom är flytande).. Vill man kalla detta himlen, visst.

    Ett tips är att läsa om hur indianer ser på livet, jorden, döden. Mycket kretsloppstankar och ödmjukhet, något som gjorde mig mindre rädd för döden, även om jag inte är kompis med den än.

  15. Nadia skriver:

    Klart världen är större en jordelivet 🙂 jag funderar inte så mycket utan är trygg i att kärleken och tankens kraft är det största. Vi kommer träffa de vi älskar igen, 🙂

Lämna en kommentar