”Det kommer bli bra!!”


20121029-171959.jpg
Nu sitter jag tryggt i Deshis frisörstol, men för två timmar sedan var jag i luften på ett guppigt plan. Jag brukar inte vara rädd, men jäklar vad det guppade! På vägen till Göteborg kom jag på mig själv med att viska ”Jesus” lite för högt. Han som satt bredvid mig log lite osäkert och jag avfyrade ett coolt leende som om jag var helt oberörd. Så tittar jag ut genom fönstret och då kommer en rejäl luftgrop och jag grabbar tag i armen på honom som sitter bredvid och nästan skriker ”DET KOMMER BLI BRA!!” Och han himlar med ögonen medan han svarar ”JA!”. Han var inte rädd för att flyga, men blev nog lite rädd för mig.

Flyget hem var inte bättre, det var sämre. Då tänkte jag vara ännu coolare, men det resulterade i att jag pratade för kung och fosterland med hon som satt bredvid. Jag pratade lugnt, men onödigt mycket och hon fick inte en syl i vädret – men det var ju inte henne jag ville lyssna på ändå. Jag pratade egentligen till mig själv och min stackars medpassagerare fick höra allt. Det blev inte bättre av att jag läst om orkanen så är på väg till NY. Hur gör ni flygrädda för att hantera er rädsla? Hoppar ni på medpassageraren som jag?

Bloggvännerna har ordet

21 svar till “”Det kommer bli bra!!””


  1. Malin skriver:

    En enkel grej som funkar för mig är att ta ett väldigt djupt andetag precis vid varje ”gupp”, särskilt om man påverkas på så sätt att man blir lite yr. Brukar också göra det om jag blir light headed eller nervös vid själva lyftet. Då fokuserar man på andningen och det hela blir som meditation light!

  2. Linnea Molander skriver:

    Bella bloggade häromdagen om sin flygresa där hon kände likadant men kom på nåt i stil med att ”det är ju inte såhär jag ska dö, vi ska ju gifta oss om 1,5 år” och så blev hon lugn igen.

    Haha, det får mig att tänka på filmen ”Ogifta par” och repliken ”Jag kan ju inte dö nu, vi ska ju ha parmiddag i morgon. Min fru skulle bli jättearg!”

    Annars kan man alltid tänka på lite statistik, det är betydligt farligare att åka bil än att flyga om jag inte minns fel. Du är ju kompis med Gud också och kan snacka lite med honom. Att hålla i sina medpassagerare och prata sig lugn verkar ju också funka, tycker du har hittat finfina strategier.

    Och om allt annat misslyckas får man beställa riktigt många drinkar. 😉

  3. Michaela Andersson skriver:

    Jag sitter på flygplatsen i Ängelholm och ska snart gå på planet till Arlanda för att sen flyga vidare till Luleå, jag är så flygrädd man kan bli så får hoppas på lugna medpassagerare..
    Kram på dig!

  4. Elena skriver:

    Man kan ju dö när som helst: av bilkrock, av hjärtinfarkt, mm. Oddsen att mista livet på planet fyllt med andra resenärer är ganska liten. Jag oroar mig inte på det.

  5. Elena skriver:

    Man kan ju dö när som helst: av bilkrock, av hjärtinfarkt, mm. Oddsen att mista livet på planet fyllt med andra resenärer är ganska liten. Jag oroar mig inte på det.

  6. K skriver:

    Jag är sjuuukt flygrädd, men nu de senaste gångerna jag flugit (stavas det så?) har jag haft öronproppar. Jag har kommit fram till att det är ljudet som gör mig mest rädd, samt starten, och ljudet kan jag ju göra något åt genom att ha öronproppar. Starten måste man ju tyvärr leva med :/
    Dela gärna med dig om du får massor med bra tips 🙂
    Kram <3

  7. EL skriver:

    Jag är flygrädd, har aldrig åkt flyg själv, då min man brukar stötta mig. Men det är så himla jobbigt och tar verkligen på krafterna! Så jag brukar sätta på hörlurarna och lyssna på ”power musik” sånt som gör mig glad och stark, i högre volym. Brukar funka! 🙂 kram!

  8. Sophia skriver:

    Jag är flygrädd och har mina två syskon utomlands… Vilket betyder att jag måste flyga då och då. Har precis kommit hem efter en resa till min syster i Tyskland. Med mig hade jag mina två barn. Min 4,5 åring pratade oavbrutet om allt på resan ner och min dotter på 12 veckor var lite knorrig hela resan. Det trollade nästan bort min rädsla. För mitt fokus var till 110% på mina barn!

    Men vid start och landning måste jag påminna mig själv om att andas. Djupa lugna andetag! Jag blir yr, kallsvettig, får ont i magen och precis som Du – jag pratar! Oavbrutet!

    Några bra tips har jag inte tyvärr. Önskar man kunde få sova igenom hela resan…! Haha!

  9. Malmötjej skriver:

    Tack för dina inlägg som får mig både att skratta, gråta och få perspektiv i vardagen. Det är skönt att komma in och se endel av andras vardag, när man vill fly sin egen. Tack!

  10. Mikaela skriver:

    Jag är väldigt flyg rädd, förr då jag flög grät jag ofta av panik då jag satte mig i planet. Idag har jag lärt mig mer om mig själv, jag har accepterat att jag är en kontrollfreak. Jag ser alltid till att mina nära och kära sitter framför mig så jag har kontroll, jag sköter om sällskapets incheckning och håller koll på tiden, fungerar utmärkt. Jag tror liksom att jag har kontroll över flygningen. Reser jag ensam så kollar jag bara in någon av medpassagerarna och har kontroll över den personen…. Det här låte ju helt sjukt! men det är såhär jag tänker då jag flyger och det funkar fint!

  11. Sofia skriver:

    Hejhej! Min flygrädsla kommer och går pga hur pass stressad/trött jag är innan flighten, men på de senaste åren har jag varit mer rädd än vanligt. Jag fick ett jättebra tips från min kollega, det är nämligen så att jag har ganska dålig syn men använder inte mina glasögon så ofta och min kollega sa till mig att jag skulle prova att ha på mina brillor vid nästa flygning och det kändes mkt bättre! Plus att jag under hela start och landning lutar huvudet tillbaka för att slippa känna nivåskillnaderna/g-kraften så tydligt och det funkar verkligen för mig.
    Hoppas mina små knep kan hjälpa någon 🙂 kram

  12. Anna skriver:

    Hörde om någon som suttit bredvid en flygrädd person och till en början försökt lugna personen när det guppade att det inte är någon fara, han flög ofta och det var absolut inget att oroa sig för osv. Sen en stund senare när det guppade plockade han fram ett kort på sin familj som för att han var säker på att de skulle störta och dö, enbart för att jävlas med den flygrädda personen bredvid.

    Inte för att jag själv är flygrädd men för alla er som är det hoppas jag att historien inte är sann samt att det inte finns fler sånna idioter!

  13. Annica skriver:

    En fråga som definitivt inte passar på just denna tråden men ändå: Jag såg att du hade gjort fotoböcker, jag undrar vilken sida/företag/program du använder dig av. Jag är varken tekniskt kunnig eller pysslig så jag behöver hitta en väldigt enkel och smidig sida. Om du eller någon annan bloggvän har ett tips tar jag gärna emot det!

  14. Jennifer (flygvärdinna) skriver:

    Några tips: Sitt långt fram (så slipper du se när hela kabinen svajar plus att det känns mindre fram), sänk axlarna, andas med magen, knip med tårna och titta inte ut.

    Fick förklarat för mig av en pilot att luften är som ett hav med vågor, och att flygplanen surfar på vågorna. Tyckte att det var fint sagt! Tänk dig en fin strand med lagom höga vågor 🙂 Brukar lugna mina flygrädda passagerare med detta.

  15. Therese skriver:

    Usch då. Jag är riktigt flygrädd och och har nu undvikit att flyga på 2,5 år nu. Men då min sambo inte har sin familj i Sverige så måste jag flyga ibland. Längtar inte tills nästa gång. Samtidigt är det så himla tråkigt att inte vilja flyga, då det är svårt att ta sig utanför Europa, och jag som gillar att resa. Något jag får jobba vidare på i framtiden för att orka med det!

  16. Olivia skriver:

    Hej Elaine! Jag är extremt flygrädd och med en pappa som är pilot och en syster som är flygvärdinna är detta lite komiskt. Mitt tips är att nästa gång du åker buss, blunda och låtsas att du är på ett flygplan. Så som de skuppar i bussen är det sällan på ett flygplan! Se det för vad det är, luftgropar, gropar i vägen ! 🙂 En annan sak jag brukar tänka på är att min pappa har det som jobb, vissa dagar har han 5 start/landningar per dag! Sannolikheten att något händer är minimal. Jag har hört att fler människor dör av åsnor varje år än i flygolyckor. Kul kuriosa att roa sig med! Lycka till nästa flygning och hoppas den inte är lika skakig! Kram Olivia

  17. Irina skriver:

    Jag är extremt flygrädd å har spytt (förlåt för infot) av rädsla. Nu kör jag med 2 atarx vid flygresan vilket funkar perfekt & blir väckt 5-10 min innan landning då jag av någon konstig anledning älskar landningen!! Flög med ett bolag som heter Niki i somras och behövde ej mina tabletter då för de flög lågt, hade en otroligt kort start och trevlig personal!

  18. Elin skriver:

    Jag blir nästan lite arg på människor som kommer med en massa statistik
    ”det är större risk att dö i bilolycka” bla bla bla. Ja, men då är du banne mig inte flygrädd och det är ju superkul för dig! Det handlar ju inte om att jämföra med vad som är ”värst”? Att flyga för mig är inte naturligt. Vi ska inte vara i luften. Skulle vi vara det hade vi haft VINGAR. Så att flyga är ju jättekonstigt och inte alls ”normalt” på nåt sätt. Därför är jag livrädd när jag ska flyga.

    Nu kommer det säkert komma någon kommentar om att åka bil eller tåg inte heller är naturligt, men min kropp reagerar i alla fall på sånt där jag inte är på marken, där jag är född att vara 😉

    Några tips har jag nog inte. Åkte med matförgiftning från Thailand förra året så jag är nog rätt härdad. Fick med lite våld och bevis i form av en ”upp-till-kanten-full” spypåse med ”egen risk” sätta mig på toaletten under våldsam turbulens. Trodde helt ärligt skiten skulle flyga upp på min stackars rumpa igen.

  19. Amanda skriver:

    Jag tycker att tipset att tänka sig att piloten surfar fram planet på luftgroparnas vågor var inovativt och roligt! Sen om det funkar i praktiken är ju en annan femma 🙂

  20. Anna skriver:

    jag brukar vara livrädd för att flyga just för att jag känner mig så maktlös om något händer. men på väg till usa förra veckan blev min bror flygrädd, livrädd, väl på arlanda. han fick panik. han har flygit mer än jag. jag fick en black out och glömde min egen rädsla och spela stark för att han skulle åka med. vilket gick bra. Men på väg hem från usa i torsdags (tack gode gud att flyget ej var inställt hem pga sandy som redan förstört typ hela resan till NY) fick jag panik. På planet från amsterdam till stockholm trodde jag att min stund var kommen. 2 minuter kvar till landning smäller det till utanför planet och det bara lyser upp som i form av blixtar. Jag skrek till och satt med ansiktet fastklistrat på rutan för att se om någon vinge eller motor åkte av. Men såg inget. Var mörkt på köpet. Men såg ingen rök. Alla blev jätteoroliga och visste inte vad som hände. En dam började storgråta och då började jag spela lugn igen. Men vi landade utan problem och fick inte heller något svar på vad som hände… hjälp. Att spela lugn funkar för mig, vet inte varför. Men det bara funkr…haha

Lämna en kommentar