”Hur vet man att man är tillsammans med sin sanna kärlek om det är ens första förhållande och man inte har något att jämföra med?” – dagens önskerubrik


Det vet man inte. Jag har trott att varenda person jag har varit kär i har varit min stora kärlek och de var de faktiskt, fast med den tidens mått. Om jag tänker på mitt ex Boris och vad jag kände för honom så är det bara löjligt lite i jämförelse med Gustav. Nu i efterhand är jag glad att han dumpade mig och att jag kom på honom med att snacka skit om mig efter dumpningen. Så sörjer man inte direkt. Men då trodde jag att han var min stora kärlek och att han gjorde ett STORT misstag i att dumpa mig, men i dag så är jag glad JÄTTEglad att det blev så.
Gör din kärlek dig lycklig 6 dagar av 7 så är det nog din stora kärlek. Är det bara två dagar av sju så skulle jag tänka om. Men gör inte slut på något som gör dig lycklig bara för att det är dig första kärlek. Många gör det och träffar ingen bättre och ångrar sig i flera år. Så ta varje dag som den kommer. Är du lycklig så var kvar, är du inte lycklig så finns den stora kärleken i framtiden – gå dit.
/Elaine, var väldigt kär i Boris men också väldigt olycklig i förhållandet.

Bloggvännerna har ordet

13 svar till “”Hur vet man att man är tillsammans med sin sanna kärlek om det är ens första förhållande och man inte har något att jämföra med?” – dagens önskerubrik”


  1. Erica skriver:

    Åh, häftigt att du tog en av mina bloggrubriker 🙂 Väldigt bra svar också, tack!

  2. Linda skriver:

    När jag läste rubriken så tänker jag ”Wow, det här måste vara ett tecken eller något, nu kommer jag kanske få lite vägledning i vad jag ska göra!”. Tyvärr fick jag inte det, även om ditt råd är bra.

    Har alltid tänkt att kärlek borde vara enkelt, annars är det inte rätt. Och nu efter 4 år så är det inte enkelt längre och jag känner mig ytterst vilsen. =(

    • Linnea Molander skriver:

      Det är då man ska gå till en coach! 😉

      Jag tycker det är fascinerande att vi tror att kärlek ska ske av sig själv när allt annat i livet – utbildning, god kondition, drömjobbet, kunskap – kräver ansträngning. Jag brukar sätta in allt ”vara bara dig själv, det händer när det händer”-prat när det gäller kärlek i andra sammanhang för att visa hur absurt det blir. ”Ska du verkligen utbilda dig och SÖKA drömjobbet, det tycker jag känns krystat, var dig själv bara så så ska du sett att det dyker upp när du minst anar det.”

      Kruxet är att vi får aldrig lära oss att hantera våra mönster, känslor, vilsenhet eller kunskap vad som faktiskt skapar attraktion och en god relation så alla gör så gott de kan utifrån de erfarenheter de skaffat sig genom livet. Och att över 50% skiljer sig säger väl det mesta om hur bra det funkar… Läs om min coaching i förra inlägget och kontakta mig om du vill ha hjälp. 🙂

  3. S a n d r a skriver:

    Första gången jag klickar mig in här och möts av detta inlägg, precis vad jag behövde läsa!

    ”Gör din kärlek dig lycklig 6 dagar av 7 så är det nog din stora kärlek. Är det bara två dagar av sju så skulle jag tänka om. ”

    Tack för det 🙂 Nu ska jag läsa vidare….

  4. jenny skriver:

    Himla bra formulerat ”Jag har trott att varenda person jag har varit kär i har varit min stora kärlek och de var de faktiskt, fast med den tidens mått”

    Det finns liksom inget facit eller riktlinjer. Det är något man känner. Jag tycker det är sorgligt om man gör slut med en person för att det råkar vara ens första förhållande och att man är osäker på att det är ens livskärlek. Hur länge har man varit tillsammans tycker jag är väldigt väsentligt! T.ex. jag och min pojkvän var inte lika självklara efter 1-2 år. Men nu efter 6 år känns det som att man känner personen på ett djupare plan och att man har bråkat och utvecklats under tiden har lett oss dit.. Låt saker ta sin tid! Känn efter.

  5. Anna skriver:

    Jag tycker 7 dagar av 7!

  6. Men asså, vad fan är ”sann kärlek” egentligen? Är det den där myten om ”den rätte”, den där ENDA personen, själsfränden, man hör ihop med? För det tror jag definitivt inte på.

    Jag tror på att man passar bra ihop med vissa och mindre bra med andra.

    Älskar man varandra (fortfarande efter den initiala kåthets/förälskelsfasen), trivs ihop och har gemensamma mål och värderingar, DÅ är man något riktigt bra på spåret. (och detta är ju helt oberoende av hur många eller få man haft innan.)

  7. Britta skriver:

    Amen Linnea och Lady Dahmer!

  8. Jacqueline skriver:

    Jag har brottats med den här frågan i fyra år. Jag blev tillsammans med mitt ex när jag var 19 och har sedan dess försökt komma underfund med detta. Jag fattade beslutet att avsluta relationen men nu när jag läser det här önskar jag att jag fick höra just dem här orden tidigare. Utifrån min ålder tänkte jag på att jag inte kan veta, eftersom jag hade inga tidigare relationer bakom mig.

    Jag håller med Linnea till 100%. Lika mycket som vi anstränger oss för en utbildning, körkort, skaffa bostad etc måste vi anstränga oss för relationer i våra liv. Jag har som tur är kommit till den här insikten tidigt. Vi får heller inte glömma att samhället förmedlar en bild av relationer utan avig sidorna och den energi man lägger ner i en relation.

    Tack Elaine för ditt perspektiv på detta, det är ovärderligt! 🙂

    Kram!

  9. Sofia skriver:

    Jag håller med Linnea och Lady Dahmer!
    Och tjejer – tänk efter, finns det verkligen en ’rätt’ kärlek? Finns det ’rätta’ förhållanden?

    Efter MYCKET ångest om relationer så har jag fattat att det där med ’rätt’ är väldigt svårt att mäta. Det finns inga enkla svar, så gå nu inte hem och analysera hur många dagar i veckan din pojkvän gör dig lycklig. Självklart ska man inte vara tillsammans med någon som gör en olycklig, men häng inte upp en massa krav på en annan människa att göra dig lycklig. Det får man, tyvärr, faktiskt fixa själv – tycker jag i alla fall.

    Det finns inga ramar för hur ett förhållande ’ska’ se ut. Det jag skulle säga är att det ska vara rätt enkelt, och om det inte är enkelt, så krävs det ändå någon slags vilja att göra det enklare. Ett beslut om att ni ska försöka helt enkelt. Sen tycker jag det Lady Dahmer sa var bra, det är en bra bas.

  10. Anna skriver:

    Jag gifte mig med min första (och enda) pojkvän. Har fått en hel del kommentarer om att jag omöjligt kan veta om han är ”den rätta” när jag inte ”provat på” någon annan. Men han gör mig lycklig 7 dagar i veckan och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom.

    Sen kanske det finns bättre, det vet jag ju faktiskt inte. Men jag har o andra sidan absolut inget behov av att hitta någon bättre så det spelar ingen som helst roll.

  11. Ida skriver:

    Sedan kan det väl vara så, att om man väl har börjat fundera kring om ens partner är ”rätt”, kanske man faktiskt har börjat syna sitt förhållande i sömmarna. Speciellt i unga år är det lätt att falla pladask för någon i första förälskelsestadiet, och inte alls börjat fundera kring vad vill få ut i ett förhållande eller vilka egenskaper hos en partner som man inte kan leva utan.

    Så, svårt att veta om ens osäkerhet endast ligger i yttre påverkan från omvärlden som redan ogiltigförklarat ens förhållande, eller om det faktiskt är så att det inte känns helt rätt längre.

  12. Vaniljyoghurten skriver:

    Jag undrar vad man ska göra om det varierar mellan att man är lycklig 6 dagar av 7 och 2 dagar av 7? Och om det bra är helt perfekt men det dåliga får en att må rejält hemskt. Vad ska man göra då?

Lämna en kommentar