”Saker jag borde gjort/hanterat annorlunda” en till önskerubrik


Det enda jag ångrar i mitt liv det är när jag varit för feg för att säga till en kille att jag var kär i honom. Jag var 16 år då och det gjorde att jag var kär i honom i massor av år utan att han fick veta. Hade jag fått veta så hade jag inte hängt upp mig på honom en massa år. Det hade inte ändrat mitt liv idag för jag är SÅ glad att det inte blev vi i vuxen ålder. Men det hade ändrat ett och annat för tonåringen Elaine, hon hade vetat och hade kunnat förhålla sig till det.

Så det är mitt heta tips till er där ute; berätta för dem ni är förtjusta i att ni faktiskt är det. Får ni dåliga nyheter så kan ni i alla fall jobba på att komma över det. Då vet du. Men är det goda nyheter så är det bara att hångla loss och bli tillsammans. <3

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “”Saker jag borde gjort/hanterat annorlunda” en till önskerubrik”


  1. Linnea Molander skriver:

    Precis den strategin körde jag med i många år. Jag blev så outhärdligt kär att jag till slut var tvungen att tala om det för killen eftersom ett eventuellt nej inte hade skapat ens i närheten av samma ångest som den jag kände av att inte veta. Dessvärre sa alla killar jag berättade för nej vilket såklart krossade mitt hjärta totalt och gång på gång mosade min självbild i botten. Men inget ont som inte för något gott med sig för till slut fick jag nog och bestämde mig för att lära mig allt om attraktion, vände min självbild helt och jobbar nu med att hjälpa andra som är missnöjda med sina kärleksliv. Håller helt med dig Elaine om att det är bättre att veta så man kan gå vidare, men jag förstår att man tvekar inför att berätta för dom där samtalen är förmodligen det absolut läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Men nödvändigt och värt det. 🙂

  2. Olivia skriver:

    Oj, lite smått komiskt att du skrev detta inlägget precis nu för om två timmar ska jag träffa en kille som jag dejtat ett tag och berätta för honom att jag är kär i honom.. Är supernervös! Tack för en bra blogg 🙂

  3. Sanna skriver:

    Haha måste berätta en sak, när jag var liten var min högsta önskan att vara mulatt (är vit) och då ville jag se ut precis som du gör på denna bilden! Har alltid trott att jag blev född i fel land & borde vara afrikan 😀 sjukt söt var du!

  4. Milea skriver:

    Å men det hör ju lite tonåren till att vara kroniskt olyckligt förälskad. Jag tror nästan att jag ville ha det så – för det kunde jag hantera. Hade han med stort H i det läget sagt att han var kär i mig hade det skrämt skiten ur mig…

  5. Eliza skriver:

    De har hänt mig, jag var jätte kär i en kille jag jobbade med. Men tyvärr så gillade han inte mig. Jag sa typ till honom att jag gillade honom och han dissade mig. Det var nog den hemskaste och pinsamaste situationen i mitt liv. Vill aldrig göra om en sak igen. Men jag vet att jag samtidig måste. Men fy vad jag mådde dåligt efter de, mitt självförtroende fick en rejäll törn!!.

    Hur ska man göra för att våga göra en sådan sak igen??

  6. Emma skriver:

    Jag vågar verkligen inte berätta – jag är så rädd för att han ska dissa mig eller skratta åt mig med sina vänner. Superlöjligt, jag vet, men jag kan bara inte göra det. Dessutom har vi inte träffats på några månader för att vi befinner oss i olika länder så jag vet liksom inte om han inte bryr sig mer, eftersom det har gått så lång tid men det slog mig först att jag hade känslor för honom efter två månader borta från allt. Så jag vet inte, det kanske är försent och jag vet inte ens vad jag ska säga… Men en vacker dag kanske jag tar modet till mig, vem vet 🙂

  7. Amanda skriver:

    Oh… sitter i samma sits som flera av er andra. Men det känns så omöjligt att han skulle kunna vara intresserad, även om jag intellektuellt VET att det är fullt möjligt. Kanske borde… göra nåt åt det. 😛

  8. Anna skriver:

    Hej Elaine! Jag måste bara säga att du skriver så otroligt bra och verkar vara en så varm, genuin och intelligent person. Som jag vet att någon skrivit tidigare så känns verkligen din blogg som en storasyster! Det är även skönt att inse att man inte är ensam om sina tankar och funderingar- att vi alla faktiskt är ganska lika och ofta bär på samma känslor! Jag är inne i en period nu då jag känner mig otroligt ensam, har inte många vänner alls som hör av sig och jag tror såklart att det beror på att jag gjort/sagt något som fått dem att inte vilja umgås med mig. Det är också svårt att skaffa nya vänner (även fast jag är ganska ung, 23) när man blir ”äldre”. Jag är bara så rädd att jag om fem år kommer sitta helt ensam och inte ha kvar några vänner alls. Det är inte det att jag tycker synd om mig själv, utan att jag är rädd för hur det utvecklas. Hur kan jag skaffa nya vänner? Eller säga till dem jag har på ett snyggt sätt att jag vill att de ska höra av sig mer (för att bara vara den som hör av sig hela tiden blir väldigt tråkigt och jobbigt i längden, till slut blir det ju en envägskommunikation) på ett schysst sätt då förstås? Kram och tack för en superbra blogg Elaine!

  9. Samira skriver:

    Fick han någonsin i efterhand reda på att du var kär i honom?
    Får man veta vad han heter? Inte för att det är relevant utan
    Nyfikenhet

Lämna en kommentar