Plötsligt händer det


Efter år av att ha pussat grodor så får tillslut prinsessan sin prins. Hade precis ett underbart samtal med en god vän som precis har blivit tillsammans med sin prins. Oj vad hon förtjänar det. Vilken härlig start på morgonen att få höra hennes kärlekskvitter!

Vilken härlig tisdag ni bloggvänner verkar ha, kul att fler än jag som har jordgubbsfrossa!

Nu ska jag iväg på ett kundmöte med Gustav, en aktivitet per dag fungerar bra än så länge.

 

 

Bloggvännerna har ordet

3 svar till “Plötsligt händer det”


  1. Cecilia Larsson skriver:

    Att varje dag läsa din blogg hjälper mig att öppna upp ögonen och se vad jag faktiskt har, mitt liv är fantastiskt och det är mycket din förtjänst! Att följa din vardag och läsa dina reflektioner för att jag reflekterar över min dag. Trots att mitt liv skiljer sig abnormt emot ditt får man endå känslan att din framgång inte är målet utan hur man når sina egna mål och hur man mår när man når dem! Tack för att du delar ditt liv, bloggen har blivit som en kärlek där jag blir pirrig och glad när jag ser ett nytt inlägg 😉

  2. Anna skriver:

    Äsch.. Vet inte vad eller hur jag ska börja. Är bara så trött på allt som har med killar och ”träffa den rätta” att göra. Jag är ett typexempel på en tjej som SKA träffa den rätta, helst tidigt. Nu är jag 24 år, har haft två väldigt långa förhållanden och är sedan två singel. Jag saknar närheten och skrattet med någon SAMTIDIGT som jag älskar mitt liv som det är just nu. Jag festar, tränar, jobbar, festar tränar jobbar – ja du fattar. Jag gör exakt det jag vill när jag vill det. Helt perfekt. Men så var det det där med att hitta ”the one”. Jag träffar just nu en kille, något äldre än mig, helt perfekt. Men jag är livrädd. Rädd för att våga tro för mycket. Rädd för att tro på kärleken igen. Rädd för att säga de rätta sakerna vid rätt tillfälle. Rädd för att höra av mig. Rädd för att visa FÖR mycket. Och till själva sluttampen – jag kan för mitt liv inte läsa av människan. Det går bara inte. Jag är expert på det i vanliga fall. Men denna man, det funkar inte. Jag får panik. Är i stadiet där jag antingen ska backa ur eller fortsätta, det lutar faktiskt åt det första. Pallar inte. Inte igen liksom

    Och du Elaine, tusen miljoner driljoner tack för den bästa bloggen – på ALLA plan!!!! Lycka till med barnafödandet och allt som hör där till!! KRAM från mig

    • Theresia skriver:

      Undra om det inte kan vara så att han är svår att läsa av för att du också är svår att läsa av för honom?
      Jag tror att ens egna rädsla lätt kan smitta av sig så att en relation blir förvirrande.
      Det är inte hela världen om det skiter sig, då var det ändå inte meningen. Då finns det någon annan för dig. Om du tänker så kan du kanske slappna av lite mer. 🙂

Lämna en kommentar