Vart går gränsen för kritik?


Jag gillar kritik, speciellt konstruktiv kritik för då lär jag mig något nytt. Personliga påhopp gillar jag inte, men det är ju något helt annat. Varför skriver jag det här, jo för jag undrar vad gränsen går för kritik, när är det inte längre tillåtet att kritisera en person. Om en person har karaktärsdrag som dyker upp ibland där både jag och annat folk blir irriterade utan att h@n märker det – ska man säga något då? Det är ju så personen är, kritik ska väl säga något om det personen gör och kanske borde göra annorlunda. Det gör faktiskt lite ont i mig när jag ser och hör hur folk blir irriterade på en person i omgivningen men inte pratar med personen utan om den. Samtidigt förstår jag de som pratar eftersom det är betydligt mycket lättare att berätta för någon att gylfen är nere, det är lättare åtgärdat än ett karaktärsdrag. Jag hade velat veta, men det hade varit svårt att höra om det hade med mig som person att göra.

Meryem, Berivan och jag pratar alltid till varandra, det är därför vi är så himla bra vänner. Är det något man säger eller gjort som är fel så får man höra det direkt, det landar bra för man vet att det kommer från ett bra ställe – kärlek. Så har jag det med de flesta i min omgivning tack och lov. Men det finns vänner, ibland släkt som skulle behöva höra saker inte bara för andras skull utan främst för sin egen. Känner ni igen det här? Hur gör ni? Vart går egentligen gränsen för kritik?

/Elaine, klurar i soffan medan hon svarar på mejl.

Bloggvännerna har ordet

9 svar till “Vart går gränsen för kritik?”


  1. Theresia skriver:

    En bra fråga att ställa sig är om personen kan ta emot kritiken från mig. Kommer h@n lyssna/förstå när jag säger det? Om inte, är det kanske lika bra att låta bli. Ibland har jag sagt saker som inte tycks gå fram, men man har ändå märkt i efterhand att personen måste ha tagit till sig på något sätt. Det är svårt att veta alltid i förväg om det är en bra idé eller inte.
    Jag tror väldigt många är väldigt känsliga för kritik, utgångspunkten måste nog vara om jag är rätt person att säga något.
    Hur som haver tycker jag alltid man ska skita i att prata ner en annan person inför andra.

  2. Gabriella skriver:

    Jag tycker att ett bra råd är att kritik ska innehålla ett tips om vad man kan göra istället för det man i nuläget gör.Det blev lite klumpigt formulerat men här är ett exempel. Kan du snälla sluta tugga med öppen mun = kritik
    Gud va äckligt det är att du tuggar med öppen mun=påhopp
    Varför har du alltid på dig svart, du är ju så fin i färg! = kritik
    va tråkig du är som alltid har på dig i svart = påhopp
    etc etc 🙂

  3. emma skriver:

    Precis som Theresia säger så tror jag också att mycket handlar om personen som ska ta emot. Vi va ett gäng i min klass som en period inte längre stod ut med en viss tjej för att hon var så ”plugghetsig” och vi fick sån stress och ångest av att bara vara i närheten, för hon utstrålade bara stress och negativ energi. Vi visste inte alls hur vi skulle påpeka detta, då vi också visste att personen i fråga skulle ta all eventuell kritik som personliga påhopp och reagera med saker som ”ni vill inte va mina vänner och ingen tycker om mig alls” osv.. Det hela slutade med att flera av oss struntade i skolan vissa dagar och började ignorera henne. Inte den smidigaste lösningen, men budskapet gick fram. Hon insåg vart problemet låg och drog ner lite på sin ”attityd”.

  4. Det är så jäkla svårt och jag tror man måste känna efter lite själv utifrån den specifika situationen och vem det är det gäller. Är det jag som behöver ”lugna ner mig lite” och lära mig att acceptera det här eller tror jag att människan i fråga faktiskt kan förändra sig till det bättre för sin egen och alla andras skull och bör jag därför säga något? Alternativt bör man fundera över om det bara är så att VI kanske inte går ihop som vänner och då försöka avsluta relationen. Men det är också lite svårt, ska man då påpeka varför man vill avsluta relationen eller finns det en risk att hen blir sårad då?
    Det är så svårt sånt där, man får gå lite på sin egna magkänsla tror jag!

  5. Anna skriver:

    Jag håller med Theresia. Var faktiskt precis det jag tänkte skriva. Är personen mottaglig för kritiken bör vara utgångspunkten. Sen är det även stor skillnad beroende på hur situationen ser ut. Och för det tredje så tycker jag att man alltid ska framföra kritiken när man är ensam med personen. Om flera personer irriterar sig på en person och framför det tillsammans så blir det en väldigt obekväm situation för den utpekade, som ett påhopp.

  6. Elin skriver:

    Hej!
    Läser din blogg varje dag och gillar den skarpt!
    En helt annan fråga, som inte hör till inlägget, Vad har ni för namn i topp nu när bebis snart är här!? 🙂

  7. Anna-Yoga skriver:

    Hej! En liten försenad morsdagspresent (http://www.youtube.com/watch?v=ZdvXsnoFfPY&feature=plcp
    ) till alla fina, fina mammor och blivande mammor (som du Elaine!) där ute i Sverige! Ta hand om er och era magmuskler! Anna

  8. Mia skriver:

    Ibland kan det vara jobbigt, men bra i längden. Jag fick i tonåren höra några gånger att jag var en besserwisser. Det sved, vill jag lova, men när jag insåg att det lite skämtsamt kom upp gång på gång började jag inse att jag hade något att jobba på. Det var många år sedan sist och jag hoppas att jag har jobbat bort det.
    På samma sätt har jag och en vän fått ta ett samtal med en gemensam vän (okej, det blev min kompis som tog själva samtalet, men vi hade pratat mycket om det innan, och diskuterat hur ärendet skulle hanteras) om en egenskap hon har som verkligen skadade vår relation. Det blev många tårar vid tillfället, men hon har verkligen utvecklats, och jag tror att det har gynnat många av hennes relationer efter det.
    Tufft med personlig kritik, men ibland bra i längden!

  9. Jag tror man måste fråga sej själv; är det värt att ta fajten? Är vänskapen ens värd den energi det faktiskt tar att försöka förklara att man gång på gång blir besviken på ett visst beteende. Och ännu viktigare, finns chansen att hon eller han faktiskt ändrar sej? Om svaret är nej och då undviker jag hellre dessa människor så gott det går och fokuserar på dem som betyder mest för mej istället!

Lämna en kommentar