Att kunna granska sina argument


Jag har suttit och pillat på boken ”Modern retorik” som är för gymnasieelever i 3:e ring. Det är en konst att göra ämnet retorik attraktivt för dem. Istället för paralleller till Cicero eller Churchill så vill jag ge dem paralleller som de direkt kan relatera till som en förälskelse till exempel. Här är lite av det som jag skrev i all hast idag, ni får ha överseende med stavfel och annat.

”Argumentationsteknik är ett ansvar.

När du argumenterar har du ett ansvar att sträva efter sanningen och därför ska du inte bara granska motståndarens argument utan även dina egna. Du har säkert varit övertygad om många saker i ditt förflutna som du idag har ändrat åsikt om. Och det är inte säkert att det du är övertygad om idag kommer vara det du tycker resten av livet. Vi förändras och det är bra, men för att få större insikter och mer substans i det du tycker, gräv i dina egna argument såväl som i andras. Ibland kan man vara övertygad om något bara för att det känns bra för stunden – frågan är om det verkligen är bra. Det kanske känns bra i hjärtat. Ta något så enkelt eller svårt som en förälskelse.

Någon gång har du säkert varit övertygad om att h@n skulle vara rätt för dig, men vilka argument står det på – egentligen? Kan man verkligen argumentera för och rationalisera om något som känslor, kanske du undrar. Absolut! Det vi brinner för och de frågor vi propagerar för bygger ju på att vi har känslor för eller emot frågan. Ibland har man känslor för en person, hjärtat säger att h@n är bra.

Men frågan är vilka argument du har för det? När förälskelsen har lagt sig och du inte längre är kär i personen så har du förmodligen en massa argument emot att vara kär i personen. Det kanske till och med var tur att du inte blev tillsammans med personen. Det finns de som går in i destruktiva relationer utan att riktigt veta varför. De lever år och ibland ett helt liv med en person just för att de aldrig ställt sig frågan: Varför?” Varför är jag tillsammans med personen egentligen? Varför tycker jag som jag tycker egentligen? Så att granska varför man tycker eller känner något är bra för att det kan få en att känna och tycka något annat som är närmare sanningen – inte alla gånger men ibland. Det handlar om att du ska ha förmågan att ha distans till dina åsikter och kunna ta avstånd eller hålla i dem ännu hårdare för att det känns bra. Att granska sina argument är inte bara ett ansvar för andra utan också för dig själv.”

/Elaine, har tack och lov massor av argument för sin Gustav och inte ett enda emot. Undrar hur  bloggvännerna som är i förhållanden har det?

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “Att kunna granska sina argument”


  1. Bönan skriver:

    Bra skrivet! Använder du @ i boken? 🙂 Bara fördelar på min lista också btw! Känns härligt i magen, särskilt i sommartider! 🙂

  2. Catharina skriver:

    Vad fint skrivet! Är 24 år men tror att jag uppskattar texten precis lika mycket som 3:e ringarna kommer göra. Kram

  3. Evelina skriver:

    Jag har också bara en massa argument för min Mathias. Det är helt fantastiskt!

  4. Eve skriver:

    Jag går just nu och funderar över hur jag ska ha det i min relation. Det finns många nackdelar och en handfull riktigt starka fördelar. Svårt ibland att veta vad som är bäst.

  5. V skriver:

    precis som Eve går jag också i tankar vilka fördelar och nackdelar som finns i mitt nuvarande förhållande. Det känns inte bra i magen då jag vet hur det kommer att sluta… 3,5 fina år som jag inte ångrat men jag har under senaste året, mycket på grund av min utbildning, fått chans att se mitt värde och förstå mitt eget värde och min egen tid. Jag vill inte längre åt samma håll som vi båda alltid tidigare velat. det är dags att satsa 110 på mig själv nu!

  6. Carolina skriver:

    Jag tycker inte riktigt att ditt sätt att använda @ funkar för att vara könsneutral.. Det ser bara ut som ett a för mig, alltså han.

    Jag tänkte på det häromdan att varje gång som du skrivit så om knodden så har jag läst han i mitt huvud 🙂 Det heter ju ett snabel-a. Det är då bättre att använda hen om man nu inte orkar skriva hon/han.

    • Linn skriver:

      Lustigt jag läser det som hon eftersom rundningen får det att se ut som ett o. Jag tror att elaine som många av oss andra är trötta på ”hen” skönt med alternativ som rabiata feminister inte använder. Sen har hon ju sagt att hon inte är politisk korrekt till 100% så låt henne använda @ om du ändå fattar poängen.

      • Carolina skriver:

        Nä, jag är inget fan av hen heller men jag menar att det funkar inte att ha det i en bok exempelvis om det finns vissa (som jag) som läser HAN där Elaine vill vara könsneutral.

        Det var menat som konstruktiv kritik 🙂

        • Elaine skriver:

          Jag älskar konstruktiv kritik, tack snälla Carolina! Kul att också höra dina tankar Linn!

          Kram på er båda! 🙂

  7. J skriver:

    Har aldrig tänkt på det fast ändå gjort det omedvetet.. Var i ett väldigt dåligt förhållande tidigare som slutade väldigt illa. Det tog lång tid innan jag insåg saker och inte förrän jag själv mådde riktigt dåligt blev jag tvungen att gå, därefter kom insikten och också ilskan över hur jag kunnat låta det gå så långt utan att ens inse hur hemskt jag blivit behandlad. Idag har jag och min sambo varit tillsammans i över 4 år och varje gång vi tjafsar, för of course gör vi det, så räknar jag upp alla anledningar till varför jag anser att han är bra kontra det jag stör mig på och som jag ser som negativt just då. Oavsett vad andra säger om sina förhållanden och råd om hur man bör/inte borde göra så kan jag verkligen med hjälp av det tänket konstatera att det är såå mycket värt det.

    En person sa något väldigt fint till mig när vi diskuterade religion, då jag hade en smärre döds-kris, delvis orsakad av det faktum att jag tror att vi dör och inget mer, dvs inte kommer till himlen. Hon är troende och jag frågade henne hur hon kunde vara så säker på sin tro. Då bad hon mig likna det vid mitt förhållande med min sambo. Hon frågade mig hur jag kunde känna och VETA att han är den Rätte för mig. Jag blev alldeles chockad av frågan för för mig är han det absolut självklara alternativet för mig och det finns ingen annan! Och det är inte för att jag är patetiskt efterhängsen och ensam (även om jag älskar mys) och inte tror att någon annan kan duga utan för att det känns så oerhört starkt i hjärtat, han fyller mig med glädje och tacksamhet som inte är av denna värld varje gång jag ser och tänker på honom och alla de saker han gör för att visa sin kärlek! Hon bad mig bevisa hur det kunde vara möjligt att vi skulle vara rätta för varandra när det skulle kunna finnas så många som skulle kunna likna honom och kanske ta hans plats och jag kom då till insikt att det är känslan, känslan som säger en att det är så och att det inte går att peka på något specifikt! Där ville hon likna det vid hennes tro på Gud. Jag är ledsen att jag är så dålig på att återberätta men hennes uttalande gjorde verkligen intryck. För även om jag inte blev troende så kunde jag verkligen i den stunden acceptera att vissa saker är så just för att man känner så starkt! Och tro mig, 4 år efter att vi träffades är jag fortfarande lika kär, även om det inte är på samma sätt. Människor som tappar passionen och inspirationen man får från den andre, dom tycker jag synd om. Tänk att stanna kvar för att det är bekvämt och man inte orkar något annat, det är tragiskt. Sorry för det långa inlägget men jag gick igång på ämnet! Alltid lika inspirerande att tala om såna här ämnen. /J

  8. J skriver:

    Hej Elaine! Jag tycker du är grym och älskar att läsa om dina tankar om relationer och kärlek osv i din blogg. Dock tycker inte jag att det passar i en bok för skolelever som handlar om retorik. Försöker formulera mitt ”argument” till att jag inte tyckte om texten du skrev men kan inte riktig sätta fingret på det. Jag tror 18 åringar kanske uppfattar det lite som en självhjälps med den sortens texter.

Lämna en kommentar