Var inte rädd för sanningen


Hej älskade bloggvänner, hoppas att ni har det bra ute i solen. Jag håller mig inne eftersom jag svullnar bara jag kommer i kontakt med solstrålarna. Jag njuter istället av svalkan hemma och ögnar igenom lite fina bilder i pluggpausen.

20120525-123448.jpg

Idag är jag på ett filosofiskt humör igen och funderar på hur långt vi är beredda att gå i strävan efter att bli omtyckta älskade. Många går ganska långt och låter sig själva trampas på för att vara med i ett gäng eller i ett förhållande.

För några dagar sedan så skrev jag om det här med lösa förhållanden och hur den man dejtat för länge går mellan att vilja vara vänner och vilja ligga – mitt blinda hjärta tolkar det som att han vill vara vän eller vara ihop. Det är väl ett sorts skydd att tänka så och ger en ett skäl att fortsätta träffa den man är kär i. Men man borde ta av sig ögonbindeln och se vem h@n verkligen är.

20120525-123453.jpg

Jag har en vän vars dejtande kille kom på att han bara ville vara vän med henne. Men så kom det där sms:et veckan senare om att han saknade henne och så vidare, att han ville träffa henne hemma hos sig. Tack och lov var hon smart nog att säga att de skulle hålla sig till hans plan att vara vänner och därför träffas som vänner – inte hemma hos honom en sen kväll. Fick hon något svar? Inte från honom, men hon fick svar av hans agerande. Hon insåg att han förutom att inte vilja vara ihop med henne egentligen inte ville vara hennes vän heller. Han ville inte träffa henne offentligt med andra vänner på något fik, han ville inte snacka kompissaker utan det han menade med ”vän” var egentligen att vara ett KK och vara tillgänglig på hans villkor.

20120525-123501.jpg

Den informationen sårade självfallet henne eftersom hon trodde att han hade högre tankar om deras relation. Men samtidigt som det sårade henne så föll ögonbindeln från hennes ögon, hon såg vem han var egentligen och kunde äntligen gå vidare på riktigt. Tack vare att hon insåg det så öppnades ögonen upp för andra härliga saker och personer i hennes vardag.

20120525-123507.jpg

Så sanningen kanske gör ont, men den får dig att se och inse att den du kanske är kär i är din drömbild av personen, när verkligheten är något helt annat. Så var inte rädd för att få reda på sanningen, jaga den istället. En tröst för mig när jag upptäckte att prinsarna var grodor, det var att skriva en prinslista. Gör det du med!

Puss och kram från Elaine

Bloggvännerna har ordet

3 svar till “Var inte rädd för sanningen”


  1. Mia skriver:

    Hej fina underbara du!
    Vill bara passa på att önska dig allt lycka till med den kommande förlossningen. Jag älskar att du bjuder så mycket på dig själv, både när du är på topp och när du är nere, du är så mänsklig och inspirerar andra till att det är ok. Skönt!
    Jag har varit så sugen på att åka till Dalarna också sen jag såg ditt inlägg från när ni var där. Som sagt, du inspirerar massor bara genom att vara dig själv! Fortsätt med det.
    Stor kram

  2. Nikki skriver:

    Hej kom in på din blogg för några dagar sedan av en slump och jag måste verkligen säga att du inspererar! Behövde verkligen höra de du precis skrivit, mer sånt! Hoppas du får en jätte härlig helg!
    Kramar från en som just har beställt alla dina böcker!

  3. K skriver:

    ÅÅÅhh.. Jo det är jätteviktigt det där och är något jag tvingar mig själv att se även ifall det kommer automatiskt numera. I mitt fall var det annat. Det var min egen pappa. Den drömbilden som jag, eller rättare sagt, han målade upp var aldrig sann. Det tog mig många år och besvikelser att inse det men när man väl gjorde det- kunde bli arg, ledsen och bryta ihop var det som om en ny människa kom ur det. Jag lyssnar inte på någon annan än mig själv. Den som ljuger för sig själv står i slutändan som förlorare på alla plan. Viktigt att inse det hos andra men framförallt hos sig själv. Det är då ens riktiga liv kan börja.

Lämna en kommentar