”Kuk-kriget! Splat – du har just blivit ollad!” – felskickade sms.


En härlig söndagmorgon. Sitter med Gustav och tittar på Sopranos, men så fick jag syn på den här boken som min kloka retroikkollega Kjell Dahlin har skrivit.

IMG_1349.jpg

Boken är grymt roligt och en storsäljare så jag berättar nog inget nytt. Men den handlar om felskickade sms som blev väldigt roliga. Den ger mycket skratt och tröst till alla som nån gång skickat sms till fel person. Jag tror att min berättelse tar priset, jag får ge den till Kjell om det blir en uppföljare.

IMG_0757.jpg

Min kära och lustiga vän Cristian skickade det här sms:et till mig:

”SPLAT! Du har precis blivit ollad! Du är med i Kuk-kriget! Nu måste du olla så många du kan, men du får inte olla den som ollade dig först!”

Vet ni vad som hände? Jag vann kriget, helt omedvetet! Jag skrattade lite åt sms:et och la telefonen i väskan. Jag vet inte vad som hände med på något sätt lyckades jag forwarda sms:et till varenda kontakt på min kontaktlista!!! Jag fick först svar från min gamla basketcoach Anders ”hahaha!” och det slutade inte där. Jag fattade ingenting men så såg jag att sms:et skickades till alla och jag fick ju panik, jag hade precis blivit tillsammans med Gustav och hade hans pappas nummer!! Jag ringde upp Gustav och hans syster Hanna som bröjade asgarva, inte jag! – NI MÅSTE SÄGA TILL HONOM ATT RADERA SMS:ET!!!” Sms:et nådde hur som helst fram… Nu, 1.5 år senare så kan jag skratta åt det. Vill ni också garva en massa så köp boken, jag kan varmt rekommendera den!

/Elaine

 

Bloggvännerna har ordet

1 svar till “”Kuk-kriget! Splat – du har just blivit ollad!” – felskickade sms.”


  1. Peter von Fábry-Eichner skriver:

    Allvarligt talat, jag förstår inte fenomenet ”ollad”. Själv skulle jag aldrig gnida mitt ollon mot en massa smutsiga och frånstötande ytor (Poliser / polisbilar), tycker det är äckligt.Retorisk bedömning av Jan Björklund; tja, han är betydligt mer sympatisk i sin lite improviserade mångordighet, har en trivsam dialekt och verkar pigg, vaken och uppriktig. Sahlins uttryckssätt har jag riktigt svårt för. Hon talar så långsamt, så tydligt och med en stockholmsk söderdialekt, komplett med felaktigheter jag omöjligt kan tro är genuina t.ex. ”andvända”. (Vända änder?) Snarare upplever jag det som ett försök att vara folklig, identifiera sig med underhundarna. Visserligen är långsamheten tydlig, men samtidigt kan jag inte komma över känslan av att den är beräknande, dvs hon vill ge sig själv gott om tid för att tänka över sina formuleringar, vågar inte tala spontant ur hjärtat.Att jag inte är socialdemokrat har faktiskt inte med saken att göra; Jan Eliasson (f. utrikesministern) har en, för mig, långt trevligare diktion. (Han gjorde förresten en slät figur i kvällens debatt mot Carl Bildt på Agenda.)

Lämna en kommentar