Bröllop på G


Mamma och Pascal är med oss och farfar och Emma är barnvakt till de större. Det är många som gifter sig i höst!

Mamma är verkligen min klippa och stjärna! Med tre barn och en massa företag så går det tack vare henne.

Vi börjar förresten närma oss mål med huset. Det är ju den nya terassen som ska byggas. Det är kvar. Jag har sparat före bilder av huset och det ska bli så kul att visa er hur allt förvandlades så småningom.

Film


Jag har verkligen börjat koppla av med filmer på kvällarna. Gustav är helt med på det. Just nu behövs det extra mycket då det är en del stress med bygget som inte är slutfört ännu. Vi ser fram emot terass och det resterande, det kommer bli så fint!

Det här var gårdagens avkoppling, ”Torka aldrig tårar” för kanske femte gången.

Jag älskar serien. Det finns att se på Svt play för er som vill.

Nu ska jag iväg för Crossfit challenge med mina konsulter. Det är Pontus som har kallat till den. Av nån anledning tränar alla fyra retorikkonsulter Crossfit så det ska bli kul att utmanas lite grann. Jag tror att de kommer vara mycket starkare än mig🙈.

Herregud vilken fin film


Jag har varit helt slut i huvudet idag. Högt tempo på kontoret och svårt att beta av allt som ska göras. Men avstressning är träning, det ger mig fokus och närvaro särskilt med barnen efter en hektisk dag. Drog på mig träningskläder 30 minuter innan hämtning av Matheo för att inse att Gustav skulle på aw idag. Så det böev en lätt stressad Elaine och tre barn. Eller stressad är fel ord. Sorgsen. När jag inte får röra på mig så blir jag sorgsen. Så när jag hade lagt barnen så slog jag på Ted, trots att jag hade sett den förut. Jag älskar filmen, syskonkärleken.

Som en flod av tårar i mitt bröst efter filmen. De ligger kvar. Hottar säkert ett tillfälle att gråta ut imrgn. Det är inte för missad träning utan för missad möjlighet att få ut stressen som bor kvar i mig.

Eller det är större än så. Det är enkelt att göra barn. Men att få ihop en vardag med hela familjen är för mig en gåta. Gustav växer mer och mer i mina ögon. När jag bekymrar mig över att Matheo springer och leker med andra, medan hans lillasyster längtar efter sin storebror ”theo”. Då är Gustav lugn.

Jag: Jag längtar tills Pascal blir större så han och evelyn får leka.

Gustav ler: Evelyn kommer ha egna vänner.

Och där hittar tårarna ut, utan träning. Godnatt på er❤️

Höst ändå


Godmorgon vänner, hoppas att livet myser. Själv tycker jag det är så härligt att hösten har kommit och man får dra fram sina mysiga tröjor och byxor!

Idag har jag långt förmiddagsmöte med mina kollegor. Det ska bli så kul! Jag jobbar ju på Snacka Snyggt på heltid nu när jag mer eller mindre slutat blogga professionellt. Det är så skönt!

Tydligen så ser ni inte bilderna? Är ni några som ser?

Förlåt mig


Vad bättre att ha kvar sin blogg för att be om ursäkt för år av kropps- och träningshets. Kanske inte fullt ut, men sammantaget ändå.

Jag såg på första avsnittet av Kroppshets. Häpnar, skrattar och gråter. Gråter för talet till dotter av denna sjuka tid, sekvensen i skogen. Vill höra mer. Vill stå i skogen och gråta bort all kroppshets man haft inom sig. Sen skäms jag, som bara den. Av att jag varit hetsig. Inte avsiktlig, men ändå, hetsig. Ibland har jag varit ”modern” och minsann visat att kvinnor också får ha muskler. Spänt biceps i ett bra skuggljus, men hållit in magen av bara fan. Eller stått sådär snett så man ser lite ”midjigare” ut.

Sen har jag bjussat på lite valkar veckan senare (man måste ju balansera det hela, ”superwoman” måste vara mänsklig för tusan..) och sagt att ”jag älskar mig som jag är det borde du med”. Någon sa att det där var väl ingen svår mage att älska, men jag svarade inte på det.

Bara för att veckan efter det ta en random svettig selfie då jag nyss tränat och ”nästan är tillbaka efter graviditeten”.

Mår illa, av mig själv. men ändå så vanlig och så vanligt. Mitt bidrag till kroppshetsen. Så jag sitter och skäms.

Detta pågick till 2016 då jag fick veta att vår dotter Evelyn har Williams syndrom och hjärtfel. Träningen blev istället för att vara stark och leva länge, jävligt länge för att kunna ta hand om Evelyn och kanske överleva hennes 100-års dag (och dö dagen efter hon dör) särskilt om LSS är som det är. Jag bryr mig inte om en massa kilon hit eller dit jag vill bara må bra och vara stark och orka för mina barn. För mig. Men det vet väl inte folk när jag lägger upp en bild från träningen.. Jag älskar träning, det är min hobby. Men jag vill inte kroppshetsa. Jag tycker det är kul att följa icke kroppsfixerade träningskonton. Jag gillar att se VAD folk kan göra inte hur folk ser ut. Frågan är hur vet man gränsen själv när man lägger upp?

Jag kommer i alla fall tänka två gånger nu tack vara Mia Skärringer . Tack för det! Och det där talet i skogen, finns det en längre version. Lägg upp, lägg ut så vi kan spela det för våra döttrar❤️ för oss, för våra mammor.

Till kroppen vill jag säga Tack, du fungerar. Det räcker så.

Till er andra vill jag säga förlåt, för hets. Det räcker med sånt nu. ❤️

Jag hoppas och önskar att fler influencers tar ansvar så att ungdomar får må bättre än de gör idag.