”Du är så lång”


Eller ”jag är så kort” för den delen. Jag tänker på när man ska ta kort med någon och man antigen blir anklagad för att vara för lång eller någon ursäktar sig för att vara för kort. Varför gör folk så? Jag blir alltid obekväm vid det där replikskiftet. När det vankas foto och personer förvånas över vår längdskillnad.

Personen: Oj, vad lång du är.

Jag: Nej då eller, jo men det spelar ingen roll.. cheese!

Det blir så tafatt så konstigt. Jag vet inte vad jag ska säga.

Personen ursäktar sig: Oj, jag är så kort.

Jag: Nej då, det är jag som är lång…

Konstig tystnad över att vi ursäktar oss över våra av naturen givna längder. Det är så bisarrt. Osäkra leenden fångas på bild.

Vad gör egentligen längdskillnad för skada? Hur är det att förstöra ett foto att våra axlar möts på olika höjd? Vem bryr sig om det? Där är du och där är jag, helt unika men bredvid varandra nu förevigade i ett foto.

Tänk om man skulle haka upp sig på annat, för längd är ju bara en aspekt.

Personen: Oj min näsa är mycket större än din.

Jag: Åh ja men äsch, d ok. Min är så fasligt liten.

Personen: ohhh, mina ögon är blå och dina är bruna. Sorry.

Jag: äsch det ör ok, mina är ju jättebruna och det kan ju inte du råför.

Personen: åhhhh jag har ju inget hår och du har långt.

Jag: Det har du rätt i. Vi kan fan inte ta ett kort.

Det jag skulle vilja är att vi slutar med dessa tramskommentarer om varandras längd på kort. Vi ska ta kort. Inte gå en tävling som går ut på att ha ett färskt ägg mellan våra axlar i 8 km utan att tappa det. Då hade det kanske varit ett problem, men i ett foto. Shöööt up. Puss❤️

Bröllop på G


Mamma och Pascal är med oss och farfar och Emma är barnvakt till de större. Det är många som gifter sig i höst!

Mamma är verkligen min klippa och stjärna! Med tre barn och en massa företag så går det tack vare henne.

Vi börjar förresten närma oss mål med huset. Det är ju den nya terassen som ska byggas. Det är kvar. Jag har sparat före bilder av huset och det ska bli så kul att visa er hur allt förvandlades så småningom.

Film


Jag har verkligen börjat koppla av med filmer på kvällarna. Gustav är helt med på det. Just nu behövs det extra mycket då det är en del stress med bygget som inte är slutfört ännu. Vi ser fram emot terass och det resterande, det kommer bli så fint!

Det här var gårdagens avkoppling, ”Torka aldrig tårar” för kanske femte gången.

Jag älskar serien. Det finns att se på Svt play för er som vill.

Nu ska jag iväg för Crossfit challenge med mina konsulter. Det är Pontus som har kallat till den. Av nån anledning tränar alla fyra retorikkonsulter Crossfit så det ska bli kul att utmanas lite grann. Jag tror att de kommer vara mycket starkare än mig🙈.

Herregud vilken fin film


Jag har varit helt slut i huvudet idag. Högt tempo på kontoret och svårt att beta av allt som ska göras. Men avstressning är träning, det ger mig fokus och närvaro särskilt med barnen efter en hektisk dag. Drog på mig träningskläder 30 minuter innan hämtning av Matheo för att inse att Gustav skulle på aw idag. Så det böev en lätt stressad Elaine och tre barn. Eller stressad är fel ord. Sorgsen. När jag inte får röra på mig så blir jag sorgsen. Så när jag hade lagt barnen så slog jag på Ted, trots att jag hade sett den förut. Jag älskar filmen, syskonkärleken.

Som en flod av tårar i mitt bröst efter filmen. De ligger kvar. Hottar säkert ett tillfälle att gråta ut imrgn. Det är inte för missad träning utan för missad möjlighet att få ut stressen som bor kvar i mig.

Eller det är större än så. Det är enkelt att göra barn. Men att få ihop en vardag med hela familjen är för mig en gåta. Gustav växer mer och mer i mina ögon. När jag bekymrar mig över att Matheo springer och leker med andra, medan hans lillasyster längtar efter sin storebror ”theo”. Då är Gustav lugn.

Jag: Jag längtar tills Pascal blir större så han och evelyn får leka.

Gustav ler: Evelyn kommer ha egna vänner.

Och där hittar tårarna ut, utan träning. Godnatt på er❤️

Höst ändå


Godmorgon vänner, hoppas att livet myser. Själv tycker jag det är så härligt att hösten har kommit och man får dra fram sina mysiga tröjor och byxor!

Idag har jag långt förmiddagsmöte med mina kollegor. Det ska bli så kul! Jag jobbar ju på Snacka Snyggt på heltid nu när jag mer eller mindre slutat blogga professionellt. Det är så skönt!

Tydligen så ser ni inte bilderna? Är ni några som ser?