Currently viewing the category:
"Vardagsretorik"
/Elaine, tackar tweetvännen Jessica för gott skratt.
Sharing is caring
Nu får ni spänna fiolerna mina bloggvänner för här kommer min klagosång. Jag sov två timmar i natt för att plutten är sjuk. Gick upp åt en härlig lunch i Riksdagen med Stefan Löfvens talskrivare. Haltade därifrån med min sträckta höftled. Gick försiktigt ner för trappan vid Gamla stan och då var det en KÄRRINGJÄVEL som gick ner efter mig rygg i rygg och puttade ner mig med sin jävla dragvagn. Hon var ingen skruttig varelse, bastant, stark, pigg och i mammas ålder.
Jag: Ta det lugnt!
Hon: Jag går också här!
Jag: Jo, men jag går framför du kan fan inte putta ner mig.
Hon: Jag går i min takt och du i din! Jag har rätt att gå här!
Jag: Men jag går ju framför!
Hon: Det är ditt problem, jag ska fram.” så puttar hon fram mig igen med sin vagn och ni vet då kokar jag så in i helvetet. Så jag vänder mig om och frågar vad fan hon håller på med. Hon stirrar på mig som att jag vore ett avskum.
Jag: Du såg ju att jag gick framför dig, du kan inte putta på folk sådär.
Hon: Du såg att jag gick bakom dig så du kunde ha lagt på ett kål.
Jag: Du är en idiot.
Hon: Du är en större idiot.
Så gick hon med sin jävla vagn framför mig och vad gör Elaine? Jag haltar efter henne sparkar till hennes vagn (jag vet, inte superretoriskt eller pedagogiskt alls) och säger ”OJ ursäkta! Du får lägga på ett kål!” Vet ni vad hon gör då? Hon tar sin vagn och kastar den på mina ben. Det enda jag kommer på att göra är att börja böla. Tanten såg det som en triumf och gick därifrån med orden: Passa dig!
Sen haltade jag, om än mer, till banken. Där får jag veta att mitt businesskort har blivit skimmat på 84.000 kronor. Tjena. Och nu ska jag iväg och tömma farfars lägenhet. En riktig skitdag.
/Elaine, avskyr pensionärer som tror att de har rätt att vara skitstövlar.
Sharing is caring
Är du en av dem som seriöst överväger att gå en av våra kurser? Du kanske vill följa med till vårt Snacka Snyggt boot camp i New York nästa år? Gå vår Snacka Snyggare på Görvälns slott? Eller slipa på presentationer, kommunikation och sälj på ditt jobb? Nu på torsdag har vi en retorikfrukost för er som är intresserade och vill veta mer. Ni får frukost och träffa oss från Snacka Snyggt för att ställa frågor. Det är med andra ord ingen bloggträff, utan strictly business. Vi tar in max 50 stycken och i dagsläget är det 40 anmälda. Ta med en kollega, tipsa din chef eller något du tror skulle ha glädje av Snacka Snyggts retorikkurser!
Ni anmäler via denna länk: http://simplesignup.se/event/25929-retorikfrukost-med-snacka-snyggt
Vi ses på torsdag!
Sharing is caring
Sharing is caring
En sekund tog hon upp telefonen för att kunna dela ett fragment av den upplevelse vi hade av Havsvidden.
Resten av tiden så blickade hon på utsikten med ett glas vin i handen. Hon satt och log, i ögonen glittrade solnedgången och i hennes glas bubblade rosé. Jag sneglade på henne över min telefon. Hon är Bitte, född på 60-talet och hon har inte greppat det där med sociala medier eller smartphones helt och hållet. Däremot greppar hon tag om livet. Jag tittade på mina vänner och generationskamrater bredvid mig. Vi satt identiskt hopkrupna i soffan täckta i ett orangerosaljus också kallat solsken. Våra ögon – maniska, våra händer krampaktigt hållandes i våra telefoner och uttryck som ”så jävla braaaa!” när vi malligt lägger ut våra bästa bilder från semestern.
Bekymmersrynkan definierades sakta i pannan när jag såg spektaklet. Jag tittade på Bitte och frågade ”Blir du inte tokig på oss”. Hon lät blicken lämna solnedgången, ställde ned glaset och tittade på mig med ett leende: ”Nej, inte alls. Det är en generationsfråga”.
Jag blir däremot bekymrad, för jag är inte Bitte. Iphone känns som vad tobak var på 40-talet. Alla rökte och det var så hippt. Inte kunde folk ana vilka konsekvenser det skulle få. Iphone kanske inte ger tumörer (det tror i och för sig jag) men vi är många som missar livet för vi är så upptagna med att dokumentera det.
Kommer jag dö mitt en tweet, förvånad över hur fort livet tog slut?
Är det någon mer än jag som har telefonångest? Kan vi hjälpa varandra att skära ned på iphonehetsen?
/Elaine, lägger ned telefonen med lätt ångest över att batterit snart är slut och att telefontummen krampar.
Sharing is caring
Var det retorik du sökte?
