Omoget av mig, sorry!


Hej finingar! Visst har vi fint väder idag. Gustav, Matheo och jag spenderar dagen i Vinterviken.

20140427-135352.jpg

Jag ville bara be om ursäkt för mitt inlägg igår ”stolt ägare och ägodel” som syftade på delar av kritiken jag fick om att kalla kvinnorna på festen för någons fru. Jag tycker kritiken var riktigt bra och befogad, dessutom formulerade många av den bra på ett sätt som gjorde att jag kunde ta till mig den. Men så var det en liten kommentar som säkert inte var illa menad, men som trycker på en knapp hos mig – den som gör att jag blir irriterad och en smula omogen i mitt bemötande. Det är när man inte bara värderar det jag säger som dåligt utan också mig som dålig.

Det är skillnaden på kritik som landar bra och mindre bra. Jag tycker kritik är viktig och älskar när ni får mig att tänka om och tänka rätt. Kritik från er och andra har fått mig att ändra massor, kalla mig feminist, använda hen osv. Jag vill inte skrämma bort er andra från att ge kritik eftersom jag biter ifrån ibland. Men det finns formuleringar som jag svarar bra respektive mindre bra på och det är ett retoriskt tips för er vardag också:

Me like: Värdera gärna det jag gör som mindre bra och ge ett tips på vad jag skulle göra istället; Ett tips är att inte säga mannens fru, det signalerar ett ägandeskap.

Me don’t like: Asså, du tycker alltså att männen äger kvinnorna!”

Me hate: Det trodde jag aaaaaaldrig om dig!”

Värdera aldrig personen du ger kritik, värdera bara det dom säger. Och ni som har svårt att ta kritik för er är det lika viktigt att se att kritiserar jag något du gör så betyder inte det att jag tycker du är en dålig person. Kort och gott: Skilj på sak och person när du tar och ger kritik.

Sen vill jag återigen be om ursäkt för att jag reagerade så barnsligt för kritiken jag fick och samtidigt tacka för den – jag ska tänka mig för framöver. Puss!

Bloggvännerna har ordet

28 svar till “Omoget av mig, sorry!”


  1. Ulrika skriver:

    Kanske formuleringen ”gift med” fungerar bättre?
    Sedan kan jag tänka mig att om man känner den ena hälften, oavsett kön, kanske man automatiskt titulerar deras respektive med man eller fru?
    Exempelvis, ”Jag är kompis med Anna, på en fest träffade jag Annas man David som jag genast klickade med”.

    Men det går ju lika bra att säga, ”Jag är kompis med Anna, på en fest träffade jag David, som Anna är gift med, som jag genast klickade med.”

    Eller? Det kanske bara är jag.

  2. Lina skriver:

    När jag introducerar mig själv när jag är bjuden någonstans så säger jag alltid min relation till folk jag tror den personen känner. Samma sak när jag återberättar vilka jag träffat under en kväll som du gjorde. Det blir ju mer sammanhängande då. Jag kan se att ”gift med” som personen ovan skrev låter bättre även om jag tycker det är en rätt liten sak, tror man gör det övervägande åt båda hållen dvs säger både att det är kvinnans man o mannens fru, hade det inte varit så skulle jag förstå kritiken lite mer. Men det är en bra tankeställare. däremot Jättekonstigt och löjligt att folk skulle ändra hur de såg på dig pga att du skrev det, haha skrattretande faktiskt.

  3. Ella skriver:

    Alltså herreegguuuudddd Vad FAAAN är felet på svenskar ?! Hur fan kan det Elaine skrev uppfattas som offensive? Vad är det som seriöst har gått åt helvete med svenskars tänkande?! Nu är tydligen någons Fru fel att säga också, TROTS att man nämner namnet på frun. Är det för att det finns så få riktiga problem i Sverige som människor har blivit såhär? Ärd et seriöst bara jag som tycker att hela den hör feminist grejen har blivit ett stort jävla skämt?! Får man nu inte säga att Matheo är Elaines son för herregud vilken kränkning att benämna honom som någons ägodel. Nej fyyyy blir illamående av det här.

    • Hope skriver:

      Jag hatar verkligen när folk uttrycker sig sådär nedvärderande!

    • Chiaki skriver:

      Nej, det är inget fel att säga så. Däremot kan det vara bra att fundera på hur språket påverkas av vårt samhälle, och hur språket i sig fortsätter påverka och reproducera normer. Ibland hittar man mönster. T.ex. att par ofta benämns som ”Herr X med fru”. Det beror ju på ett samhälle där mannen anses vara överhuvud och frun liksom hänger på och inte är så viktig, och genom att fortsätta att prata om frun som en del av Herr X så reproduceras den här synen. Därför kan man aktivt försöka ändra på det och säga t.ex. ”Det här är X och Y, som är gifta med varandra”.
      I många sammanhang idag har det här dött ut, och man pratar kanske lika mycket om Hans fru som Hennes man (eller Hans man, Hennes fru), kanske beroende på vem av dem man känner bättre, så det är kanske inte mycket av ett problem. Jag tycker nog inte heller att Elaine sa något väldigt tokigt. Dock tycker jag alltid att det är bra att fundera på vad man säger, varför man säger just så, och vad det leder till att man säger så. Jag tror att språket kan vara ett väldigt effektivt sätt att förändra saker i samhället på!

      • Lina skriver:

        Absolut DET håller jag med om. När det är tydligt i språk hur mannens ägande över kvinnan genomsyrar ett uttryck tycker jag vi ska tänka på hur det reproducerar förtryck. Jag bor i USA o säg att mannen heter tom jones, då kan en inbjudan vara till ”mr and mrs tom jones” t ex o det stör mig. Men det som elaine skriver tycker jag inte faller i den kategorin riktigt.

      • Nina skriver:

        Ett förtydligande är att denna replik var ämnat till sign.Ella.

    • Nina skriver:

      Förlåt men nu tycker jag att du får lov att andas lite.Det är just den typ av kritik du ger blandad med svordomar som gör att jag tror du har hamnat på fel blogg
      Eftersom du dessutom blir illamående gör att jag föreslår dig en annan blogg.
      Vad som gör Elaines blogg unik är den goda tonen även mellan de som kommenterar och från Elaine själv även när man inte delar åsikter alla ggr.
      framför gärna dina åsikter på ett trevligt o respektfullt sätt annars föreslår jag faktiskt att du försvinner härifrån därför att du förstör!

    • Sophie skriver:

      Och jag blir så FÖRBANNAT trött på när någon person går fullkomligt bananas och direkt förkastar feminism som helhet. Som tycker att ”hela feminist grejen har blivit ett stort jävla skämt” utan att överhuvudtaget förstå vad feminism är eller vad det står för. Bara för att någon väljer att diskutera en viss företeelse (med alla rätt – man behöver inte hålla med alla, men man kan väl för sjutton ändå diskutera saker och ting). Om du, Ella, tror att ”hela feminist grejen” handlar om vad Elaine bör eller inte bör skriva på sin blogg så har du mycket att lära dig.

  4. Jag förstår inte vad folk var så upprörda över i det här? Vad är problemet med att jag introducerar min man som just min man? Varför måste jag omskriva det till mannen som jag är gift med för att folk inte ska se ner på mig och tycka att jag har en hemsk människosyn?

    Förresten, måste jag använda den regeln om alla människor jag känner? Får jag säga min vän X eller måste jag säga X som jag är vän med? Får jag säga min son Y eller måste jag säga Y som är min son? Men att säga att han ÄR min son kan ju antyda att hela hans identitet bara är i förhållande till mig, kanske bättre att säga Y som jag har fött? Mina föräldrar blir då ”Personerna som har gett mig liv”, det är ju inte som att jag äger dem? Var går gränsen?

    Jag är språknörd och arbetar som tolk och kan ju tillägga att rent språkligt gör passiva meningar och långa omskrivningar att kommunikationen ofta blir krångligare och det oftare uppstår missförstånd.

  5. Maline skriver:

    Jag förstår grejen med att vissa formuleringar låter som en ”äganderätt” och att det kan upplevas som problematiskt. Samtidigt tycker jag om när sambon presenterar mig som hans flickvän/fästmö/sambo. Det kanske är naivt att tänka så men jag har med fri vilja gett honom ”rättigheterna” till mig som flickvän och sambo. Jag kan ta ifrån honom de rättigheterna också, men så länge JAG bestämt att han har dem får han och våra vänner gärna presentera mig (oss) som respektives flickvän/pojkvän/sambo+namn. Jag känner mig inte reducerad av det, den känslan skulle först infinna sig om någon trodde att jag inte var något mer än så.

  6. Hella skriver:

    Varför kritisera någon om man inte kan ge förslag på vad personen kan göra annorlunda? Kan man inte ge förslag på hur personen i fråga istället kan göra/ säga så ger ju kritiken man ger ingenting förutom just kritik. Nej konstruktiv kritik ska det vara.

  7. Mary Sane skriver:

    Men kan man inte bara säga: ”Det här är Ulla-Bella Trastsång! Hon är för övrigt gift med Bengan Storklund.”

  8. Therese skriver:

    Jag tycker som några ovan, att det inte känns som ett problem. Visst kan det vara bra att reflektera över hur man använder språket, men i alla fall i Sverige upplever jag det som att lika ofta som Anna är Johans fru, så är Johan Annas man. För mig är detta inte en genusfrågan, det är enklare att förklara relationer mellan människor på det viset. Kan också känna att ägandeformen (låter så hårt!) inger lite mer värme och känsla , men det kan ju bara vara jag. Min sambo är ju min, inte någon som jag (råkar) vara sambo med..

  9. Eva Ekholm skriver:

    Vi fick en gång ett julkort som var skickat till min sambo. Jag hade inget emot att det var skickat bara till honom, det var från hans gudmor. Men jag blev rosenrasande när jag såg att hon hade skrivit ”God Jul till dig och din Eva”.
    Jag är inte min sambos. Jag är jag. Hon borde ha skrivit bara ”God Jul till dig och Eva.”
    Min sambo fattade inte alls det här.
    Jag tycker det är bra Elaine att du tydligt skriver hur du reagerar och varför när folk kommenterar!

    • Ella skriver:

      Hur var det bara till din sambo när ditt namn också fanns med? Att sedan bli rosenrasande över att du kallas för hans, det säger mer om dig än personen man skrev det. Ens kärlek är ju speciell, det är därför man säger att man tillhör varandra. Det är därför man går genom hela cermonin i kyrkan där man lovar att vårda och ta hand om varandra. Du ÄR din sambos kvinna, vad är problemet?

      • Eva skriver:

        Japp, det säger massor om mig! Det säger att jag är jag och inte min sambos och så ska det förbli! Jag älskar honom så att hjärtat värker men jag är inte hans Eva, jag är Eva.

    • Elle skriver:

      Men snälla, förstår du inte den fina tanken i det? Det handlar inte alltid om ägandeskap, utan kanske om stolthet och samhörande. Att bli rosenrasande över en sådan sak är i mina ögon en signal på att man prioriterar fel och fokuserar på fel saker, och väljer att tolka det negativt. Tycker det var fint skrivet.

  10. Nina skriver:

    Ja hur ofta har man inte fått ett julkort på posten eller liknande där det står Mannens för- och efternamn med familj även om det börjar förändras med nätets inträde. Ex Herr Ove Bråkenhjelm m familj.
    Jag tycker det är spännande att man mer o mer börjar reflektera över de ord vi använder,och den makt den för med sig .Så skriv gärna mer om det Elaine.

  11. Kim skriver:

    Du är sjuuuuukt snygg! Och efter att ha läst en och en halv bok av dig kan jag med säkerhet säga att du är min idol! Tack!

  12. rockpaperscissorlizardspock skriver:

    Hej! Jag har ingen kritik men en (för)fråga(n). Jag vet att du nämnt tidigare att du är noga med att inte göra gratisreklam och det tycker jag är både klokt och berömvärt så – YAY för det!
    Men sedan är det ju det här med att du klär dig så förtvivlat snyggt, i synnerhet när du ”powerdressar”! Hur vi framställer oss själva utseendemässigt är ju också en del av retoriken så min fråga är om du inte skulle kunna tänka dig att berätta hur du gör och tänker rent strategiskt när du powerdressar dig. Färger du undviker? Längd på kjol? Urringning? Skor? Accessoarer?
    Om jag har förstått saken rätt (har för mig att du nämnt det i något inlägg) så är du i grund och botten ganska ointresserad av kläder och shopping, det är just det som gör det så intressant att veta hur du gör för att fixa det ändå!
    Hoppas hoppas att du tycker att detta förslag är roligt och inte skitjobbigt och att det kanske dyker upp något inlägg eller så framöver 🙂 Hoppas att du har en underbar söndag!

    • Nina skriver:

      Ja snälla Elaine gör det,jag tycker att du verkligen tänker på detta att varken klä upp dig eller ner,utan du visar respekt för de du föreläser för.Så skulle se fram emot om du ville skriva mer om det.

  13. Elle skriver:

    Bra tips på hur man kan formulera sig, men det är ju också då, alla har inte språkets gåva. Och då blir det lätt fel.

  14. emma skriver:

    här håller jag faktiskt med dig eleine och förstår inte alls kritiken.

    det är ju hans fru på samma sätt som han är hennes man. folk kanske inte borde gifta sig om man tycker att det inte går att säga på det sättet. för du sa ju bara sanningen.

    mvh ogift men någons sambo

  15. emilia skriver:

    Jag har nu i 10 dagar tänkt på hur jag ska säga det på ett passande sätt, men inte kom på det…. Så ursäkta språket men… Du är så jäkla sexig här på denna bilden! Kroppsmässigt, men främst leendemässigt!

Lämna en kommentar