Det här med att snorharkla sig så att hela vagnen hör


Jag har precis bråkat med en man som sitter i min vagn. Det här är svårt, jättesvårt. Skulle behöva Magdalena Ribbing och regler i vett och etikett. Vi sitter ett gäng på tåget och har precis fått in frukost och i samma vagn sitter en man (högst 60 år) och tycker att hela vagnen ska höra hans snor rulla fram och tillbaka i halsen. Högt så att hela vagnen hör. Visst man kan vara förkyld osv, men det finns sätt att harkla sig på. Ljuddämpning är inte hans ambition, snarare tvärtom. Folk blir märkbart besvärade och efter den 20:e harklingen så kan jag inte hålla mig. Jag går fram till honom och försöker prata vänligt, det går sådär…

Bild 2014-03-26 kl. 09.58 #3

Jag så vänligt jag kan: Kan du inte göra det där på toaletten.

Han irriterat: Du kan inte beordra mig att gå på toaletten.

Jag trött: Jag beordrar inte dig någonting. Jag bara ber dig att göra dina harklingar där för allas trevnad.

Han grimaserar: Hörredu jag vill inte lyssna på dig.

Jag grimaserar tillbaka: Och jag vill inte lyssna på dig heller.

Han utmanar mig med en stirrblick.

Jag utmanar tillbaka.

Han snorharklar sig och tittar på mig trotsigt.

Jag: Jag kanske skulle sätta mig bredvid dig och kräkas, skulle du gilla det?

Han spänner ögonen i mig: Jag skulle vilja se dig försöka

Vi stirrar på varandra länge och pyser ut hat mot varandra.

Jag bryter tystnaden går in i mammarollen: Har du ingen uppfostran?

Han går in i dryga gubben rollen: Hörru lilla gumman, jag harklar bäst jag vill.

Jag går in i dryga kvinnan rollen med en smula rabies: HÖRRU, LILLLA GUBBEN! Du är äcklig.

Han stirrar på mig.

Jag stirrar på honom.

Han stirrar trotsigt ut genom fönstret.

Jag går och sätter mig.

Han harklar högt så hela vagnen hör igen.

Jag blir jävligt förbannad ställer mig upp och harklar tillbaka ännu högre och tittar maniskt på honom samtidigt.

Folk stirrar.

Han stirrar chockat.

Det blir tyst.

Mannen går till toaletten…

Halleluja!

/Elaine, är inte stolt över sin dialog men är ändå glad att alla på vagnen får äta sin frulle med aptiten i behåll.

Uppdatering: Han snorharklar sig fortfarande, men mindre frekvent och ljuddämpat. Han anstränger sig i alla fall och det tycker jag är good enough. Tycker dock fortfarande att han är en jävla gubbe.

Uppdatering 2: Kvinnan framför mig tackade för att jag sa till! Åh så skönt! Gick från att känna mig rabiesdrabbad till en SJ-hjälte. 🙂

Bloggvännerna har ordet

123 svar till “Det här med att snorharkla sig så att hela vagnen hör”


  1. Emma skriver:

    Hahahahaha vilken syn!
    Vad du råkar ut för sånt här ofta förresten. Är det ”meningen” på nåt sätt att vissa människor ska hamna i din vagn så du kan uppmärksamma dem om sina ovanor? 😉

    • Elaine skriver:

      Nej men jag tror att det är jättevanligt att folk råkar ut för sånt. Det är bara det att det är mindre vanligt att folk gör som jag gör – säger till. Man kan säga att gubben egentligen råkade ut för mig – konfrontativa Elaine. Jag kan liksom inte sitta i tre timmar och höra det där. Sen reser jag varje dag och det kanske händer mig var 20:e gång jag reser. Så så farligt är det ändå inte. 🙂

      • Anna skriver:

        Alltså jaa!!! Önskar att jag hade modet att göra så. Eller att jag alltid har med mig näsdukar så man kan lämna över paketet och säga ”jag tror du behöver dessa mer än mig”
        //anna som numera alltid ska ha ett paket näsdukar med sig

      • Malin skriver:

        Jag tror också att det är så, de flesta råkar ut för liknande saker men få vågar säga något. Jag är ofta ”pinsam” och säger till, blir galen av att alla ska lida i det tysta men ingen vågar öppna munnen. För mig är det tyvärr brist i civilkurage. När min man och jag satt på en föreläsning anordnad av skatteverket (deklarationssnack) en kväll förra året var ett sånt tillfälle. Det började kl 18 (så de flesta av de 25 per som satt där hade jobbat förmodar jag). Det var i en församlingslokal med högt i tak och fantastisk ackustik..Nån timme efter att de börjat så kommer det in en man med sin lilla son på kanske 2 år. Som sedan tultade runt överallt, jollrade, skrattade, härmade föreläsaren. Ja, var allmännt som en tvååring är. Söt. Men inte så passande just där. Vilket pappan borde ha insett tycker jag. Pappan sch:ar hela tiden, och springer efter barnet. Och efter nästan en timme så höll min hjärna på att spricka, jag kunde inte ta in ett enda ord av vad de sa om diverse avskrivningar och fonder och jag vet inte vad.. och man såg hur de flesta andra också var besvärade. Så jag räckte upp handen och frågade om det bara var jag som stördes av detta (nej, många händer räcktes upp och huvuden nickade och hummade) och började sen en dialog med honom att han kanske skulle kunna ta detta en annan gång? Det var gratis och han skulle kunna boka en privattid på skatteverket etctec. Men mannen blev jätteupprörd och upprepade flera ggr att vem ska passa honom? vem ska passa honom? Han tycktes inte förstå att det kanske inte var så lämpligt att ha en tvååring med sig på en sådan träff (som är tillräckligt svår att följa i vanliga fall -_-)Det slutade med att han stormade ut och i förbifarten kallade mig rasist (han hade utländsk bakgrund). Vilket ju verkligen hade med saken att göra…Flera andra nickade bekräftande efteråt men det som stör mig är just att det aldrig är nån som säger nåt? Varför? Är det svenskt? Att inte vilja stöta sig med någon? Att hellre sitta och lida i det tysta? Varför sa inte föreläsaren något? Det borde ha legat lite på deras bord att se till att det blir något vettigt av det hela istället för att pausa eller upprepa sig när det avbröts av den lille. Missförstå mig rätt- det är absolut inte barnets fel! Jag kan inte kräva av en tvååring att sitta stilla och tyst i tre timmar. Något pappan borde ha insett. Hade det varit en träff för utbyte av företagserfarenheter, recept, hälsa ja vad som helst hade ju kanske gått an, men skatteupplysningar??Suck..Ett annat, mkt hemskare exempel är när en bekant ingrep på Kungsholmen när en person misshandlade en annan (mitt på dagen). Den ene låg på marken och fick en massa sparkar på sig i bl.a. ansiktet- hon tänkte nog inte ens, utan bara sprang dit och försökte stoppa gärningsmannen. Som i sin tur slutade och sprang iväg (hon följde efter och mannen kunde sedan gripas). Det fanns flera personer runt omkring som bevittnade detta, bl a ett gäng yngre killar (som ju verkligen borde varit tillräckligt agila att ingripa) men ingen rörde ett finger. Ingen. Sådant gör mig mörkrädd. Vad är det som gör att en kan stå och titta på när något sådant händer? Är vi så mesiga i detta land? Hu vilken tur att det är någon annan och inte jag? Hur får man människor till att backa upp varandra? Jag tänker ofta på de klassiska tågscenarion där några (ofta yngre) retar en person. Och alla sitter och tittar åt ett annat håll, ut genom fönstret. Tänk om vi kunde ställa oss upp och säga: hör ni/du, lägg av med det där. Och om de skulle käfta emot så skulle plötsligt alla resa sig! Tänk vilken effekt det skulle ha. Det skulle duga fint med ett tiotal pensionärer- det är mängden som avgör! Ja..kalla mig galen men jag hoppas att vi får uppleva ett sådant samhälle en vacker dag…

        • Sofia skriver:

          Nu har jag varit motvals nog här, men jag upplever inte det som samma situation ALLS. <3 civilkurage, säga till när folkj blir retade och uppbackning. Men jag förstår att det störde men skatteverkssituationen känns inte som det. Jag har all respekt för att det var störande, men det hade kanske gått att stå ut med? Eller ta inte inför helgrupp i en paus? Mannen kanske var i desperat behov av informationen och inte hade någon annan uppbackning? Handuppräckning om att ngn stör känns också utsatt. Tja, jag vet inte. Olika perspektiv helt enkelt.

          • Malin skriver:

            Ja, helt klart hade det varit mer sjysst att gå dit och ta det med honom i det tysta, det håller jag med om (dock vet jag inte om han tagit det bättre med tanke på den totala avsaknaden av förståelse). Att det blev inför alla var dels för att jag väntat för länge (försökte uthärda i nästan en timme och intala mig själv att det nog går bra det går nog bra, koncentrera dig nu då, jag är fokuserad!!..tills jag nästan fick hjärnblödning av irritation – och det var nog dåligt) och dels för att jag faktiskt ville veta om det bara var jag (jag bad inte folk räcka upp handen, det var en fråga ställd till alla och några gjorde det bara). Hade de flesta sagt, men lägg av du är ju fjantig, så hade jag varit tyst och gått (eftersom jag inte kunde hänga med alls). Han kan inte ha haft någon som helst behållning, för det enda han gjorde var att agera barnvakt. I vanliga fall är jag helt för att vara hänsynstagande, överseende och förlåtande. Men i detta sammanhang tyckte jag mer synd om min man och de andra som troligtvis jobbat hela dagen och såg rätt trötta ut än en person som i mina ögon brast i sitt omdöme vad som är lämpligt. Men som du säger, jag hade kunnat göra det smidigare. Det tyckte min man också ;).

          • Marcela skriver:

            Allra bäst hade varit att leta upp något barnet kunde sysselsätta sig med, papper och penna tex, eller något att titta i. Då hade alla fått det bättre, även barnet som bara var sig själv. Tror inte det är så svårt att komma på något om man utgår från att andra vill lika väl som man själv. Att utsätta en person(som tydligen redan är stressad avsituationen) för en hel grupp, alla mot en, är nog inte rätt väg att gå om man vill undvika konfrontation. Det finna olika sätt att hantera situationen:)

        • Erika skriver:

          Nej, vi är inte mesiga, vi är mänskliga. Fenomenet kallas pluralistisk ignorans, Bystander effect eller Genovese syndrom (efter mordet på Cathrine Genovese). När vi själva är osäkra tittar vi efter reaktioner hos andra för att veta hur vi ska reagera, men glömmer bort att de gör samma sak vilket förklarar hur hela grupper av människor kan vara passiva istället för att hjälpa en människa i nöd.

        • Vannis skriver:

          BRA DÄR, Malin!! Jag älskar när folk reagerar efter känslor och logik. Varför skulle just NI ”behöva” stå ut med att bli störda..? För att han var invandrare? Nej, det finns ingen logik i det. Att en del andra här tycker du handlade fel (gå och leta upp kritor, ta honom avsides…herregud!) beror nog på att han hade utländsk bakgrund, det kommer som ett brev på posten. Likaså att han kallade dig rasist! Sååå typiskt, det var väl å andra sidan det enda han hade att komma med. Visade han hänsyn mot er? Svar – nej! Varför tycker då en del att du/ni skulle visa honom någon hänsyn? Vi tar inte med barn, generellt, till viktiga möten och kurser här i Sverige. Det var väl på tiden att han lärde sig det, tycker du inte? Sedan kunde väl han ha bett om ursäkt när han kom och kanske kommit med någon förklaring eller något? Men nej… vi förväntas vara så tålmodiga och toleranta att det står mig upp i halsen.

          Det är bra att vi visar oss lite (ogillar eg. ordet, men) osvenska, för det är många inte vana vid, varken invandrare eller andra svenskar – att vi fräser ifrån eller överhuvudtaget reagerar. Det är så lätt att komma och ta för sig överallt, köra över folk, när vi är så tysta, snälla och ibland fööör tålmodiga. Så kommer rasist-kortet direkt… då vet man att det är en person som inte är van vid att behöva ställa sig till svars för vad eller hur den personen agerar. ALLA ska visa respekt, och han mådde nog bra av att få sig en tillsägning!
          Du ska inte behöva be om ursäkt för vad du sa, Malin! Jag blir uppriktigt upprörd över vad Sofia och Marcela har skrivit. Hur tänker de? Att det var din uppgift att stimulera barnet? Att ni alla fick stå ut med att tåla att få en kurs förstörd för att EN pappa inte visar hänsyn mot varken er eller barnet? Och vad var det för en mesig lärare? Suck…

      • Emma skriver:

        Men du menar att han ska harkla sig tre timmar på toaletten?

        Försök lev dig in i hans livsvärld. Självklart kan det varit så att han va lat och inte orka gå på toa. Men det kan också varit så att han va sjuk och har problem med slem konstant vilket inte alls är ovanligt. Att han va ”trotsig”. Han kanske va en sjuk människa och blev kränkt?

        • Sanna skriver:

          Hade han varit sjuk hade han förmodligen inte blivit så sur och hade enkelt kunnat svara med just den förklaringen ”jag är sjuk och kan inte rå för det”. Nu är det rätt uppenbart att det bara var en ovana och han blev sur för att någon hade mage att be honom sluta med den.
          ”Kränkt” är för övrigt ett missbrukat ord, vänligen välj dina ord lite bättre.

  2. Nadia skriver:

    Hahahaha…. Bra Elaine!

  3. Nathalie skriver:

    Jag hade blivit glad om jag hamnade i samma vagn som dig!!!

    Önskar jag va lika bra på att argumentera som du. Jag stakar mig alltid och kommer på massa bra ”svarpåtal” efteråt. Nu undviker jag hellre situationer som denna, fast jag inget hellre VILL än att att ta konversationen för allas trevnad och bästa.

    Kram på dig!

  4. Ellen skriver:

    Haha, du är ju störtskön! 🙂

  5. Jennifer skriver:

    Åhhhhh!!! Så där har jag alltid velat göra men aldrig riktigt vågat. Braaa!!!!!

    • Emma skriver:

      Lite läskigt att du läser till sjuksköterska och inte har mer förståelse för en stackars man än såhär?

      • Cissen skriver:

        Men kära nån, det var väl inte så farligt att hon sa till, Emma! Eller för den delen att en sjuksköterska tycker det var bra att Elaine sa till. Det har ingenting med empati att göra. Och om vi nu talar om empati, så tycks inte den här mannen ha särskilt mycket av den vara heller. Oftast handlar sådan här beteenden om tvångsmässighet. Dessutom så finns det fler människor i världen än bara den här mannen, så det handlar också om hänsyn. Om alla blir illamående, så måste han ta hänsyn till det. Kanske, om han nu är sjuk vill säga, inte skulle ta tåget, eftersom det innebär att han smittar alla i vagnen. Är det en ovana bör han gå i terapi, för att sluta med det.

        • Emma skriver:

          Men snälla människa- alla sjukdommar smittar inte. Han kan tex ha icke smittsamma sjukdomar som ej syns. Så du menar att folk som har cancer inte får åka tåg om dem stör någon pga kräks efter en cellgiftsbeh.? Exakt samma sak. Vem är du att värdera sjukdomar!?

  6. Jessica skriver:

    Hahaha!!! Dagens bästa

  7. Therese skriver:

    HAHAHAHA U GO ELAINE!! Själv hade jag aldrig vågat, men jag är glad att du gjorde det 😀

  8. susanne skriver:

    Haha, Så härlig du är. Modig som vågar ta en konfrontation! Är galet konflikträdd och jag älskar dessa historier och upplevelser som du vill dela med dig utav! Får mig att vilja våga lite mer.

    • Elaine skriver:

      Jag är inte det minsta konflikträdd, tvärtom snarare. Inte så att jag vill bråka, men det kan vara skönt att rensa luften i bland. Nu var luften fylld av snor. 🙁

  9. Johanna skriver:

    Haha det här gjorde min dag, han kanske fortfarande är en jävla gubbe men han är en besegrad jävla gubbe som förhoppningsvis tänker en gång extra innan han snorharklar nästa gång

    • Vannis skriver:

      Ja, hon gjorde rätt. Men det beror på av vilken anledning hon sa till. Det var av rätt anledning. Det är däremot fel att gilla att just ”en jävla gubbe” blev tillsagd, det verkar som om det är det du glädjer dig åt? Manshatare eller?

  10. Ruffie-Lina skriver:

    Hahahahahahahaa åhhhh jag sitter och skrattar HÖGT för mig själv på jobbet i väntan på nästa patient, hihihi du är bara för bäst! XD
    Jag hade gett MYCKET för att få sitta på första parkett och se spektaklet utspela sig, och jag tycker du gjorde helt rätt! Sen är frågan om jag själv hade kommit mig för att göra det…,men det är en annan fråga 😉

    Kram och ha en fin dag!

  11. Caroline skriver:

    Jag har det senaste kommit på mig själv med att vara vad vissa kallar ”typiskt svensk” och har låtit bli att säga till folk som stör. Nu när jag upptäckt det skall jag försöka bättra mig och din dialog gav mig lite uppmuntran 😉

  12. Caroline skriver:

    Alltså, du är min idol Elaine! Så jäkla bra! Om jag ändå hade 5% av ditt mod – ska försöka mig på det! Kram!

  13. Esther skriver:

    Alltså hejja dig! Det behövs fler som ifrågasätter och sätter gränser för gubbarna. Och jag blir imponerad över att du verkar ha lyckats hålla dig lugn även efter att han kallade dig ”lilla gumman”.

    Måste förresten passa på att berätta en annan grej. Min kille (aka mannen med de gula byxorna) kom hem igår från Relationsdagen, och han sammanfattade föreläsarna med att ”Sauk var platt och gav ingenting, Skavlan var väl, tja, rolig, men Elaine Eksvärd var hur bra som helst och det gav verkligen något att lyssna på henne!”. Jag blev lite avundsjuk faktiskt, hade varit himla kul att få höra dig föreläsa!

  14. Tove H skriver:

    Hejja hejja!

  15. Johanna skriver:

    Haha! Underbart! Det är mitt absolut värsta när folk snorar, hostar och har sig RAKT UT på tunnelbana, bussar mm. Senast var det en kvinna som hostade sig i handen med ungefär samma snorharkel som du beskrev mannen på tåget hade, för att sedan ta tag i ledstången där jag stod med samma hand…jag balanserade resten av min resa…

  16. Jag måste börja åka tåg oftare, med mission att någon gång hamna i samma vagn som dig. 😀

  17. Amanda skriver:

    Blir lite ledsen samtidigt när jag läser det här, om vi nu bortser från konversationen ni hade så tänker jag själv mig in i hans situation. För ungefär 6 månader om året är jag nog den som kan upplevas som störande antar jag.. är allergisk och gör allt jag kan med mediciner för att hindra det men vet om att jag vissa perioder måste snyta mig och hålla på flera gånger i minuten. Det funkar ju inte om man varje gång ska gå in på en toalett. Sen finns det ju självklart sätt man kan göra det på för att sköta det snyggt och lugnt för den delen med:) Men jag kan tänka mig in om någon hade kommit och sagt till mig när jag sitter på tåget och har mina allergibesvär att jag får sköta det bättre så hade jag nog blivit både arg och ledsen! En liten tanke jag hade bara, hoppas du får en bra dag Elaine i min underbara hemstad!

    • Elaine skriver:

      Jag förstår dig till hundra procent. Men du hade ju sagt ”förlåt jag är allergisk” och då hade ju en som jag skämts som en hund och bett om ursäkt för att jag sa till. Sen tycker jag att snyta sig stup i minuten och harkla sig med öppen mun och så alla hör, det är stor skillnad.

      • Amanda skriver:

        Absolut, ville bara ge ett litet annat perspektiv på upplevelsen antar jag;)

        Ha en fin dag!

      • Evelina H skriver:

        Vaddå, så om personen kan ge svar på tal med en enligt dig giltig diagnos så är det ok, men annars är det ohyffs?
        Nej. Vissa harklar sig utan orsak och det ÄR ok.

        • micro113 skriver:

          Tack!
          Har själv besvär med luftvägarna ibland och undviker då människor just eftersom det är så obehagligt att harkla som en halvdöd hund och bli utstirrad.

          Jag förstår inte varför någon tror att man sätter sig på ett tåg och harklar/hostar/nyser osv för att jävlas.
          Helt ofattbart för mig att man inte kan förstå att den människan som gör det har besvär som den lider av – utan att den skall behöva förklara det för hela omgivningen.

    • Mia skriver:

      Jag blir också lite ledsen när jag läser detta. Bortsett från att mannen verkade ganska otrevlig i konversationen ovan så kanske han hade ett tics, en sjukdom eller liknande som gjorde att han harklade sig ofta. Det gör inte situationen bättre eftersom han fortfarande störde resten av passagerarna, men det kan vara en förklaring. Anledningen till att han var otrevlig kanske var för att han blev ledsen och arg när han insåg att alla i hela vagnen tyckte att han var ”äcklig”.

      Jag var med om en liknande situation på en 4 timmar lång bussresa där en man hostade nästan oavbrutet. Det var självklart otroligt störande och jag svor lite för mig själv där jag satt. Jag är dock glad att jag inte kommenterade hostandet för när vi kom fram visade det sig att han var en cancerpatient som åkte sjuktransport.

      • Hope skriver:

        Så slutsatsen är att eftersom man inte vet varför vissa människor beter sig på ett visst sätt så ska man absolut aldrig säga någonting?

        • Amanda skriver:

          Absolut inte:)! Finns ju olika typer av beteenden och handlingar människor gör som man absolut borde reagera på! Men just i det här fallet så var det ju ”små” kroppsliga åkommor vi diskuterade:)!

  18. Lain skriver:

    Hahha! Du är såååå bäst!

  19. Anna-Karin skriver:

    Guuu så bra gjort! Du är så jäkla skön

  20. Linda skriver:

    Heja Elaine!

  21. Marie skriver:

    Hahahaha du är ju bäst!!!

  22. Hillevi skriver:

    Alltså, du är så jävla bra!!! Det är sådär jag önskar att jag borde göra i samma typ av situationer. Nästa gång ska jag tänka på dig och peppa mig själv till att säga ifrån. Dock hoppas jag att det inte är en så dryg gubbe. Hur funkar folk egentligen? Det hade varit ännu roligare om du hade kräkts… på honom, men det är nog straffbart och bäst att undvika. Du är verkligen en förebild!

  23. Maria skriver:

    Min hjälte & idol! 😀

  24. christina skriver:

    Åh Elaine jag älskar att du göra det vi alla vill göra. Jag vågar absolut inte göra sånt. Inte för att jag är konflikträdd (ok lite men vågar ändå), utan för att innan jag ska göra något sådant så tänker jag alla möjliga seminarium i mitt huvud. ”Han kanske har nån sjukdom”… ”tänk om han blir hotfull”…. ”Kan jag som är 22 verkligen säga till en 60årig man/gubbe”…

    Jag har haft några konfrontationer och alla gånger så har det inte lett till något. Båda blir bara arga och säger onödiga saker, det har till och med hänt en gång att en man ville polisanmäla mig för att jag kränka hans personliga integritet (konfrontationen rörde att lämna en 7veckors valp utanför en affär i 30min), han ansåg att jag inte har att göra med hur han lever sitt liv. Ok skit samma.

    Buss/tåg/tunnelbana alla har vi varit där med den där personen som inte kan visa respekt. Gör ett inlägg kring dina bästa tips! Hur ska vi 20någonting tjejer kunna säga till om något och bli tagen seriöst?? Skulle vara så intressant att höra vad du tycker!

  25. Sanna skriver:

    Bra gjort !

  26. Em skriver:

    Bra! Jag säger också till men främst ungdomar, barn som beter sig illa mot varandra eller andra. Det brukar funka bra också när jag säger till trevligt faktiskt. Sade till några ungdomskillar som ropade hora till sina andra killkompisar. Då sa jag ”Pratar man sådär nuförtiden? Det låter verkligen inte trevligt.!” Jag tycker inte att ni ska ha en sån jargong. Då mjuknade killarna och fattade vad jag menade.

  27. Anna skriver:

    HAHA! Det är bra Elaine. Intressant att han lyckades inkludera två idiotdrag samtidigt: brist på respekt för andra passagerare och förminskningen av kvinnokönet.

  28. Mo skriver:

    Helt underbart! härligt att du vågar säga till,det är sådant där man vill göra men aldrig vågar. Bra jobbat!

  29. Underbart!
    De gånger jag säger ifrån brukar pulsen öka och jävlar vad jag känner mig levande när adrenalinet rusar! Särskilt när man möter såna där stolpskott som snormannen. 🙂

  30. Rebecca skriver:

    Hahaha jag älskar dina historier, du är så skön som vågar säga till 🙂

  31. Emelie Ohlsson skriver:

    Nä FYFAN vad bra!!!! Jag hade nog också sagt till men inte vågat vara lika modig som du <3

  32. fanny darling skriver:

    åh jag minns den gången du skrev om när du räddade en man på flygplatsen när han blev utskälld av flygpersonal. det var SÅ bra av dig.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Åhhh, det minns jag i alla fall i hjärtat. Aj vad ont det gör när jag tänker på den stackars hjälplösa mannen. Måste leta i arkivet efter det blogginlägget. Tack!

  33. Cess skriver:

    Hej världens bästa Elaine!
    Här kommer ett önskemål på blogginlägg. Jag älskar dina inlägg om att hitta Mr.Rätt. Jag är inne i hela den här dejtingdjungel och har vart ett bra tag nu. Det är både en spännande och rolig process och har gett mig många roliga möten och kontakter. Dock fortfarande inte den där rätta just för mig, vilket är okej – jag inser att det ska ta tid. Min rädsla är bara att för varje gång jag träffat någon som inte varit rätt blir jag mer och mer kräsen och begränsar redan i tidigt skede vilka jag kan tänka mig att träffa och inte. När du dejtade innan du träffade Gustav, hur tänkte du på det här med att vara kräsen? Någonstans vill jag ju hitta någon som man passar med och har egenskaper som man trivs med och attraheras av. Jag känner ibland att min ”kräsenhet” kanske sätter lite för mycket gränser, fast å andra sidan måste jag väl kunna ställa krav på vad jag vill ha? Storasyster Elaine på nätet, hjälp mig, vad är en bra balansgång? Hur tänkte du när du dejtade? 🙂

  34. Fanny skriver:

    Bra gjort! Jag hade aldrig vågat säga till, konflikträdd till tusen men hur bra som helst att du gjorde det 🙂

  35. Katrine skriver:

    Fan..fucking.. tastic 🙂 Elaine for president <3

  36. Niina skriver:

    Sorgligt! Och omoget, så gör man INTE. .. Min plastdotter har tix och harklar på en hel del. Folk HAR anledningar till varför de behöver harkla sig. Och du borde veta bättre

    • wigwag skriver:

      Fast om man säger till snällt och trevligt som Elaine verkar ha gjort är det väl ok? Jag skulle dock inte börjat argumentera om bemötandet av den trevliga tillsägningen inte fallit i god jord utan gott därifrån, varit nöjd med min insats för allas trevnad, och lidit i tystnad resten av resan. Men det är jag det.

      • Evelina H skriver:

        Herregud, jag håller med Niina. Finns inget trevligt sätt man kan klanka ner på andra. Ibland äger man sitt problem på grund av sin egen attityd till problemet. Det är inte gubbens fel att Elaine har ett problem med detta, precis som han säger. Det är Elaine som behöver jobba på sin attityd mot andra människor och deras alla olika sidor- vilket man får öva på på ett tåg.

        • wigwag skriver:

          Försökt komma på ett trevligt sätt man kan säga till på. Och det landa så här: ”Hej! (glatt) Vi är ett gäng som sitter två stolar bort till höger och vi hör vad du säger men förstår liksom inte språket. Allvarligare. Är det kroniskt eller tror du det går över snart? Vi ska ju sitta i samma vagn ett tag nu och vi störs av ljuden.” Nåt sånt kanske. Men jag vidhåller att om det inte tas emot väl får man nog finna sig i situationen bäst man kan.

          • Evelina H skriver:

            Fast nej, att säga något otrevligt och oacceptabelt är inte ok även om man låter snäll när man säger det

  37. Kari skriver:

    Jag sade till en yngre tjej (hon var 18 kanske, jag är över 30) i omklädningsrummet på badhuset en gång och det blev jättefel. Hon hade på sig skorna hela vägen in i omklädningsrummet (trots tydlig ”skogräns”) och eftersom det var vinter drog hon in en massa smuts och grus som gjorde det otrevligt för oss andra. Jag påpekade vänligt att man inte fick göra så och hon ignorerade mig totalt, jag höjde rösten lite utan effekt, jag knackade henne på axeln och upprepade min kommentar men utan att hon över huvudtaget tittade upp. Vid det här laget tittade halva omklädningsrummet på oss och jag sade något om det var ett märkligt beteende. Hon tittade då upp och sade något om att jag var otrevlig som pratade om henne om om hon inte var där och jag såg att hon var gråtfärdig av skam.

    Nog för att man skall ta av sig skorna innan man går in i omklädningsrummet men det är ju inte en princip som är värd att få folk att gråta för! Det stämde ju dessutom att jag varit otrevlig när jag pratade om henne inför de andra eftersom jag vid det laget var ganska provocerad av att hon ignorerade mig. Men det är ju ingen anledning till att vara otrevlig – då förlorar man ju hela det övertag man hade från början som försvarar av lag och ordning, vett och etikett.

    Jag har inte vågat säga till någon sedan dess (men misstänker att hon inte heller har vågat ha på sig skorna i omklädningsrummet).

    • T skriver:

      Kanske första gången någon sa till henne om något? Inte ditt fel att hon betedde sig på det där märkliga viset!

  38. Mikaela skriver:

    Bra gjort Elaine! Någon måtta får det ju allt vara 🙂

  39. Johan skriver:

    Visst bör man harkla sig så diskret man kan, men att be någon gå på toaletten för att harkla sig är både elakt och orealistiskt. Det var nog därför han blev arg.
    Det finns gott om människor som lever med sådana här besvär ofta eller alltid på grund av till exempel astma eller KOL.

    Det är förmodligen minst lika jobbigt för den som harklar sig som för oss som lyssnar, så han satt där knappast av ren lättja och harklade sig.

    Nästa gång kanske du kan fråga om harklaren kan hålla sig för munnen om det besvärar dig?

    • Sav skriver:

      Tänkte direkt på att han kanske hade KOL jag också när jag läste detta. Förstår om man blev provocerad då.

      Har själv problem med lungorna och hostar slem varje morgon, känner mig extremt jobbig när jag sitter på en föreläsning eller i bussen och hostar, men vad ska man göra liksom? Kan ju inte hjälpa det. Skulle någon be mig gå iväg på toa eller gå av bussen skulle jag bli jätteledsen. Och jag skulle verkligen inte vilja berätta för hela bussen/klassrummet vilken sjukdom jag har, det ser jag som en privat sak som jag bara talar med de närmaste om. Man kan inte bara utgå ifrån att sjuka personer ska förklara sig med att berätta om sin sjukdom till främmande människor.

  40. Maline skriver:

    Det här visar väl lite att det inte alltid är VAD man gör utan HUR man gör det som irriterar folk. Att någon har hosta vid en kraftig förkylning t.ex. är inget personen kan göra något åt. Däremot kan hen hålla för munnen och inte hosta rakt ut i tomma intet på exempelvis pendeltåget. Visas den respekten för medpassagerare så hoppas och tror jag att de i sin tur accepterar och visar förståelse för att en person inte väljer att få hosta liksom.

    Samma sak om personen du hade oturen att hamna i samma vagn som nu, Elaine, hade varit allergiker. Då hade han likväl svarat att ”jag vet att det är jobbigt men dessvärre är jag pollenallergiker så jag rår inte för det” och så hade du (som du skrev som svar på en annan kommentar här) fått skämmas lite 😉

    Finns nog en läxa att lära här både för den som eventuellt stör och den som blir störd! 🙂

  41. Modigt av dig:-) Civilkurage! Alltför många som blir upprörda och arga i det tysta. Du blev hela vagnens röst.

  42. sara skriver:

    Bra att stå upp för sig (och vagnen), men den där bilden var lite för mycket för min smak…

  43. T skriver:

    Påminner om en teaterföreställning jag var på för några veckor sedan. Många i publiken hostade och skådespelarna blev synbart påverkade av detta. Tillslut, under en monolog som jag missat flera ord av pga hostningarna, avbryter de föreställningen och ber publiken att försöka hosta lite tystare. De vet att det är förkylningstider osv men pjäsen betyder mycket för dem och att det finns möjlighet att lämna föreställningen och få biljetter till en någon annan kväll. Kan säga att jag satt rätt chockad under detta!! Även fast jag var rätt irriterad på hostningarna så kände jag att man kan ju inte hjälpa att man är sjuk..

    Föreställningen fortsätter. En tant börjar hosta igen och reser sig upp för att gå ut därifrån. Halvvägs till dörren faller hon ihop på golvet och föreställningen bryts igen! Några ur publiken rusar fram till henne, samt de som var på scenen..

    Efter ett tag förstår vi att allt var en del av den riktiga föreställningen! Den hette nämligen ”Utbrott!”. Tanten var smittad av ett zombievirus. Poliser kommer in och säger att vi inte får gå ut, eftersom något har hänt i staden vi bor i. Det visar sig dock tillslut att vi hålls i karantän. Några fler i publiken insjuknar. Det hela var mycket spännande!

    Det var verkligen intressant i början innan vi greppat att allt bara var en del av föreställningen. Men jag kan inte tro att alla hostningar var på låtsas. Tänk de som hostade på riktigt? Oj vad de måste ha skämts!

  44. Magdalena skriver:

    Herregud vilken överdriven attityd du visar. Vad förvånad jag blir av alla hyllande inlägg här…. Själv blev jag minst sagt ställd av att läsa hur du hanterade den här situationen. Bara jag?

    Sympatiserar mer med den harklande mannen i det här fallet än den påträngande, rätt så kaxiga retorikexperten. Ursäkta om det låter hårt men jag blev nästan lite chockad över det här inlägget, Elaine.

    Ger extremt dåligt intryck från din sida. Han harklade sig ju bara! Vissa kan inte hjälpa det, och ska inte behöva förklara VARFÖR de har eventuella tics eller liknande. Du har ingen aning om orsaken till detta och borde inte heller förvänta dig att mannen ska förklara något som bara angår honom, inför en helt okänd person som inte verkar kunna lägga band på sig själv.

    Usch vad jag hade tagit illa upp om jag var mannen, blivit riktigt ledsen faktiskt.

    Förklara snälla hur du rättfärdigar detta? Vill förstå ditt resonemang.

    • Evelina H skriver:

      Jag håller med dig. Antar att vi alla ibland balanserar på en linje av katastrofal människosyn. Men i min värld harklar sig vissa och andra inte. Du Elaine kanske är uppfostrad att det är fult men alla är faktiskt inte det. Vissa har tvångstankar, vissa har tics, vissa bara gör det för att de inte ser någon större sak åt det.

      Det är Elaine som har problemet här, inte mannen! Jag hoppas mannen har en blogg och kan skriva i den om vilket överfall han varit med om idag. Stackars honom. Inför hela kupén också. Usch. Sorligt är vad det är.

      Tänker på en scén ut Lotta på Bråkmakargatan. Lotta är lite snuvig och är i en affär och ”snuvar” lite med näsan. Hon drar inte in snorlobbor utan sådär som mest alla gör nu för tiden när ingen går runt med nösdukar i bröstfickan.
      Då säger en tant ”har du ingen näsduk, du” till Lotta, och Lotta svarar ”tänkt för att jag har det, men jag delar inte den med personer jag inte känner” och så snuvar hon lite igen. Jag tycker den scenen är så bra för idag är det ingen sak att vara lite snuvig. De flesta är det. Men då skulle man hela tiden badda med en liten näsduk, annars kom det ”fina tanter” som gärna uppfostrade andra.

      Nej, detta var inte så lyckat och går heller inte in under kategorin ”civilkurage”.

      • Sandra skriver:

        Jag håller också med. Det är ju rätt uppenbart att du, Elaine, gillar att konfrontera människor och skapa någon sorts diskussion. Retorikexpert i all ära, men skärp dig. Skulle du vilja att någon sagt till din morfar/farfar på det där sättet?

        • Sofia skriver:

          Ja! Så kan jag också uppleva det ibland, via bloggen. Jag läser ju Elaines blogg för att det är spännande att följa hennes vardag, men jag kan också då och då blir konfunderad över dessa situationer (där du mångt och mycket blir hyllad). Stämmer halvbra överens med Jesusambitioner. Jag är all for att stå på sig/civilkurage, men flera av dessa situationer känns onödigt hårda. Jag hade själv aldrig velat blivit bemött på det sättet, du skriver ju själv om mammarollen (ganska översittarmässigt), att du ska kräkas brevid någon (vilket mannen ju inte gjorde?) osv.

          Ska bli spännande att se om vi som inte håller med dig viftas bort som troll. Tror nämligen inte att vi är det, men kan behövas en motvikt till hyllningskören.

        • Emma skriver:

          Precis! Det kunde ju lika gärna varit fin farfar som blev tillsagd. Och säg nu inte att han inte såg sjuk ut för jag som jobbar inom sjukvården vet att det kan du absolut inte alltid se!

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Ja, ser inga problem med det alls. Skärp kan du vara själv.

      • Emma skriver:

        Bra kommentar!

        Tycker civilkurage skulle ha varit om nån stått upp för denna stackars farbror.

    • Emma skriver:

      Jag håller också med. Han kan ju ha en respiratoriskt problematik och att bli tillsagd på detta sätt och dessutom få medhåll tycker jag känns lite mobbing nästan. Detta kanske följer med honom länge. Jag skulle bli jätteledsen.

      Också sjukt skrämmande att så många ser det som inspiration. Känner mer att det är synd om personen som är sjuk än om personen som måste lyssna.

  45. Vilken historia!
    Det var riktigt spännande att läsa hur det hela utspelade sig.

    Go, go, go Elaine!

  46. Hope skriver:

    Nu rubriceras tydligen detta som överfall också.
    Akta dig Elaine, snart kommer polisen och tar dig 😉
    ”What you gonna do when they come for you”

    • Evelina H skriver:

      Man sitter och är sig själv och blir åtsagd om detta inför hela tågkupén? Vi människor är flockdjur och det är ett slags ”socialt” överfall i mina ögon, ja.

      Jag antog att Elaine tog upp detta i bloggen för att bli lite breifad på hur andra kan känna för det hon gjorde? Om hon ska akta sig för åsikter så är det inte så smart att skriva om det i en blogg där hon uppmanar till konversation.

      • Sofia skriver:

        Evelina, jag förstår vad du menar. Elaine, du skriver att det är typiskt svenskt att inte säga till men jag tycker nog att din attityd var typisk svenskt – i den bemärkelsen att folk låter! Jag upplever det snarare som mer svenskt att barn inte får låta, allt ska vara korrekt och tyst osv. Jag blev tillsagd en gång för att jag pratade i telefon på tåget (inte i en tyst kupé kan tilläggas), med orden ”ska du babbla hela jävla resan, eller?!”. Till viss del en annan situation, men jag kan tänka mig vad den gubben kände.

        För det första hade han nog en anledning att harkla sig. Vem harklar sig bara för att störa andra? Sen att bli förolämpad (vem kallar någon annan äcklig, t.ex.?) utstrirrad och konfronterad framför hela vagnen – inte kul.

        För mig handlar det som du beskrev inte alls om en ”retoriker som vågade ta fighten” eller civilkurage utan en situation som verkar gå övertstyr från din sida.

        Blev väldigt förvånad över allas glada tillrop. Är det verkligen ok, att stirra ner folk, kalla dem äckliga, ”har du ingen uppfostran” känns hårda och elaka.

        Kan tillägga en sak, jag själv brukar inte harkla mig, men satt på tbanan i stockholm för någon vecka och fick en enorm hostattack. Är glad att ingen sa till mig, spände ögonen i mig eller bad mig ”hålla mig tills jag klev av” – det var tillräckligt jobbigt än då.

        Det handlar ju också om satt tolka folk välvilligt. Vad är det som säger att han gjorde detta för att jävlas med dig? Han kanske bara blev så stressad av situationen att han inte förmådde gå in på toan.

        / Sofia som inte heller gillar gubbslem eller harklingar

  47. Evelina H skriver:

    Hade jag suttit i den tågvagnen hade jag velat sjunka genom jorden och skämmas å dina vägar Elaine. Jag hade försökt gå fram till gubben och ge honom ett skak på axeln och säga att han är helt ok som han är och be han skita i folk som här snäv syn på hur människor fungerar.

    Jag kan inte stå ut med ljudet av när någon drar med fingrarna mot papper. Det ljudet får jag ofta höra på bussen eller liknande när folk bläddrar i en tidning. Men jag skulle aldrig någonsin få för mig att jag var en människa som stod över den andra och hade mandat till att be den sluta blädda så att det stör mig.

    Usch jag blir sååå provocerad, som ni märker. Och ledsen.

  48. Anette skriver:

    Jag har en vuxen son med just höga harklingar som tics. Det är superjobbigt att lyssna på även om man med åren vänjer sig lite. Om man inte vet att det är tics är det nog lätt att irritera sig. Kanske bör man ha i åtanke att många har just den åkomman och att de finns mitt ibland oss. Jag hade nog bytt plats om det var möjligt på just det tåget.

  49. Eveliina skriver:

    Men hon skriver ju att det inte handlar om en eller ett par harklingar utan att han gör det 20 gånger? Jag håller med er som skriver att olika saker upplevs som olika jobbiga av olika individer men det är inte det Elaine varit med om. Gubben har antagligen gjort det här till en dålig ovana och inte reflekterat över att andra upplever det som obehagligt, just för att ingen innan Elaine sagt något, och just därför blir konfrontationen så pass mycket jobbigare för honom. Han tyckte säkert det var superjobbigt och man kan självklart reflektera över om Elaine gjorde rätt men jag tycker han kunde visat större hänsyn och omtanke emot sin omgivning.

  50. Emma skriver:

    Tycker du är skön som vågar säga vad du tycker- det är äkta. Bättre än skitsnack..

    Men sen jag börja jobba som sjuksköterska har jag insett att alla kanske inte vill berätta om sina sjukdomar utan tyvärr måste leva med dess besvär ändå.

    Kanske va mannen sjuk och gick i försvar och därmed va otrevlig? Tro mig det är vanligt. Vissa har sjukliga problem med stor och slem och ska dessa personer då sitta hela resan på toaletten alt behöva anstränga sig och må dåligt för att folk inte ska bli äcklade av honom?

    Tro mig jag tycker också sånt är äckligt fast jag har förståelse för att folk inte alltid rår för eller har samma förutsättningar som en själv.

  51. Hope skriver:

    När jag tänker efter så blir jag faktiskt lite beklämd.
    Vad än mannen hade för orsak att ”snorharkla” sig så tror jag att när du bad honom
    att göra det på toaletten så blev han ju såklart förbannad. Det blev fel på något sätt tycker jag, även om han harklade sig lite mer dämpat resten av resan.
    Magdalena Ribbing hade nog föreslagit att du skulle ge honom en halstablett eller bjuda honom på en kopp te, en subtil gest.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Ja, hade inte en tanke på vart annars man hade kunnat harkla sig på det där sättet. Toaletten var inte tanke som nedlåtande utan det är där jag gör sådana läten. Det var mer ett förslag. Så ni tycker att jag borde ha erbjudit honom ett glas vatten istället?

      • Hope skriver:

        Äh, så himla lätt att sitta här och skriva vad du ska göra.
        Mormor brukade ge en halstablett eller ett glas vatten, svärmor gör likadan och hon har kol så hon brukar säga det när hon får sina hostattacker för folk brukar rygga undan eftersom alla tror att hon är förkyld.
        Tror att de flesta människor blir provocerade när dom blir tillsagda även om man gör det på ett trevligt sätt.

      • Madeleine skriver:

        ja det var ett bra förslag! Det som jag blev lite ledsen för var att du ”blev hela tågets röst”. Han måste känt sig fruktansvärt utsatt då hela tåget hörde och säkert därför blev otrevlig och aggressiv. Hade du inte kunnat gå dit och viskat det som ett tips ”typ, du kanske inte tänker på det, men dina harklingar hörs i hela vagnen”.

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Men jag viskade i början. Det var när han började lilla gumman mig som det blev högljutt.

      • etiopiska/svenska/sjuksköterska/mamma/fru och springentusiast skriver:

        Det hade varit snällare! Tycker väldigt mycket om dig som bloggare, men det här tycker jag var hårt och onödigt!

  52. Apolonia skriver:

    Storm i et glas vand.

  53. Apolonia skriver:

    Jeg tænkte på den måde du optrådte Ellen.

  54. Jayzee skriver:

    I love you, Elaine! Jag är rätt bra på att säga ifrån och kan också chockera min omgivning. Men det där skulle jag bara våga i mina vildaste drömmar. Haha! Du inspirerar verkligen. Äckelsnorare ska ställas till svars.

  55. Karro skriver:

    Vad är det för gest du gör på bilden? ”Skjuta sig i huvudet” eller ”korkad”?

  56. Anette skriver:

    Eveliina om man har tics så upprepas de hela tiden inte en enstaka gång. Att harkla sig 20 gånger på raken är ingenting i det sammanhanget.

  57. Josefin skriver:

    Jag tycker du skriver så oerhört målande och roligt, jag läste upp dialogen du hade med mannen på tåget högt för min sambo och det kändes som jag var du när jag läste upp den 😉 Otroligt bra på att skriva är du tycker jag! Kram från Norrland 🙂

  58. Moa skriver:

    Jag tycker du gjorde helt rätt. Svenskar är väldigt ouppfostrade och den här mannen var helt klart en översittare. Normala människor hade tagit till sig detta på ett betydligt bättre sätt. Nä han hade förmodligen inte tics eller något annat som de flesta av er verkar tro!

  59. Wictoria skriver:

    Jag åkte buss en gång med en man som bajsat på sig. Det luktade så illa att en pojke började kräkas, och vi andra passagerare fick hålla oss till den andra halvan av bussen, trots att den var så gott som överfull. Jag kunde tillslut inte med att sitta kvar på bussen, men kunde heller inte låta bli att känna sorg för mannen som förutom att han stank, hade sönderrivna kläder och skor, och haltade. Som en hemlös man som varit med om ett överfall. Skulle jag ha gått fram till honom där och säga att han stinker, som om han inte vet det själv?

    Själv är jag förutom bajslukt överkänslig mot ljudet av äpple eller knäckebröd. Så till den grad att jag måste tvångsmässigt upprepa för mig själv: det är över snart, det är över snart, snart är äpplet uppätet.

    Men jag känner ett sting i hjärtat över vart världen är på väg. Inte så mycket för ditt agerande, då vi alla kan agera taktlöst ibland, men för de efterföljande hurraropen. Och vad många verkar se som föredömligt. Du skrev häromdagen, angående självhävdelse och avund, att istället för att bli irriterad på en annans självförtroende, ta den energin och göra något gott av. Men hur är det med toleransen åt andra hållet, mot dom som är sjuka och svaga. Är inte även den toleransen något (för somliga, harklar mig här) att jobba för? Eller ska verkligen dom sjuka behöva gömma sig på toaletten?

    • Elaine Eksvärd - Retorikkonsult med Jesusambitioner skriver:

      Jag förstår hela ditt resonemang och tycker du gjorde helt rätt på bussen. Jag är nog till och med det som hade erbjudit mannen hjälp, kanske till och med tagit hem honom till mig för att få låna duschen. Har själv jobbat inom äldrevården så jag hade kunnat hjälpa till.

      Dock så utgår du och alla andra som blev arga på mig att mannen på tåget var sjuk. Utifrån den premissen så basunerar ni ut argument över att jag inte är medmänniska – en premiss ni inte har grund för. Jag var ju på plats och efter min tillsägelse så hade han uppenbarligen förmågan att göra tystare och mindre frekventa harklingar. Så när du säger ”ska sjuka verkligen behöva gömma sig på toaletten” så drar du mitt agerande ganska långt. Om någon rapar, pruttar eller harklar högljutt oavsett om de har problem med tarmar eller rapreflexer så tycker jag att man trevligt kan be dem att göra det på en plats där andra inte vistas. Och att göra det betyder inte att man är ihuman eller vill sjuka illa.

  60. daniela skriver:

    hejja elaine! 😀

  61. Elin skriver:

    Du är so go som säger till! Det är sådana saker som många faktiskt stör sig på, harklanden och sådant, men som man inte vågar säga till om. Jag ska försöka bli bättre på det 😀

  62. Emma skriver:

    You go Elaine!
    Sjukt eller inte så ser man väl till att tänka på andra. Jag säger alltid till min roomie att gå och snyta sig, hon drar alltid in snoret in i näsan och ner i munnen, för att sen svälja. Spyr för mindre!
    Det är så äckligt när människor sitter och snörvlar och gör andra (medvetna) kroppsljud utan att tänka på dem runtomkring.

  63. Chris skriver:

    Men detta är helt underbart! Så mycket jäklar anamma så att det blåser en mindre stormvind runt det.

  64. Sandra skriver:

    Klockrent att du sa till! Visst, som du säger, man kan vara förkyld men det finns fan gränser alltså. Jag skulle inte kalla mej själv känslig på något sätt, men snorslem är ändå nästan mer än jag klarar av. Även sjuksköterskor har sina akilleshälar, haha.

  65. Linn skriver:

    Det är såklart lätt att säga vad det ”perfekta handlandet” hade varit såhär i efterhand och när man inte själv varit om situationen. Ni som skriver exakt hur Elaine borde ha sagt och gjort, tror ni att ni hade agerat så själva i stundens hetta? Jag tycker förvisso att Elaine var ganska hård men jag förstår att hon reagerade som hon gjorde. Jag hade inte tyckt att det varit trevligt att sitta och lyssna på harklande under en tre timmars tågresa. Jag hade definitivt inte tyckt att det varit trevligt att bli kallad ”lilla gumman”. Och även om jag nu när jag sitter framför datorn och försöker tänka mig in i situationen hoppas att jag hade varit trevlig mot personen som harklade sig vet jag också att den ”perfekta världen” ofta skiljer sig från verkligheten.

    Ni som tycker att Elaine betedde sig så hemskt, hade ni verkligen inte sagt till en medresenär om ni inte kunde sluta störa sig på något den gjorde? Vare sig det var att harkla sig, prata högt i telefonen eller lyssna på musik med så hög musik i hörlurarna att halva vagnen hörde? Personen som nästan skriker i telefonen kanske gör det för att den hör dåligt – men stör i alla fall halva vagnen, och samma sak med personen som lyssnar på hög musik. Är det verkligen fel att be den sänka då? Jag tycker att ni har så många ”om” i era argument – tänk OM han var sjuk, tänkt OM han hade tics. Det där kan ju appliceras på nästan vilket beteende som helst. ”Det var okej att X snattade Alvedon på Apoteket, han hade inga pengar men han var ju sjuk”. ”Det var dumt att X kastade mjölkpaket runt omkring sig på ICA, men han hade kanske tics”.

  66. Aa skriver:

    harklandet är det värsta som finns va tror dom att dom är bäst och sitta harkla åt alla harkla kan man göra på ett snyggt sätt också inte bara ÄÄÄHUUUMM tyst 5 sekunder sen ska dom ha uppmärksamhet igen ÄÄÄÄHUUUUUM

Lämna en kommentar