Blir fotad på stan


Goddag finingar! Ledsen för sen uppdatering, jag var upp med tuppen för en plåtning med Olof Röhlanders bror Jan Röhlander. En av de trevligaste jag har träffat! Vad är det med fotografer egentligen, jag tycker alla de bästa är sociala genier by nature som Janne!
20140117-112809.jpg

Jag vet inte riktigt hur jag jobbar och bloggar samtidigt. Har ju lyckats på nån vänster förut så det ska inte vara några problem. Vi har fotat pressbilder och kanske en till header för framtiden. Fucking Åmål hissen bjöds på denna business outfit.

20140117-113159.jpg
Jag har på mig en av mina favorittoppar från Ahlvar – älskar det märket och vill lyfta det efter som det är en supergo och talangfull tjej som startade märket för nåt år sedan. Blir så glad när kvinnor ger sig ut för att starta eget!

Jag föreläser för fastighetsmäklare idag, så kul! Första jobbdagen kan man säga! Är ledig i eftermiddag och fredagen kommer ägnas åt att gosa med min lilleplutt. Har redan abstinens efter tre timmar från honom.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Blir fotad på stan”


  1. Elin Nilsson skriver:

    Tycker att ni alla ska läsa Olof Röhlanders blogg på http://www.upphopp.se Olof är mental tränare, föreläsare och enligt mig Sveriges bästa talare. Så klicka in för inspiration i vardagen och ett tillskott av mental styrka!

  2. Det blir bättre bilder om man känner sig bekväm med den som står framför kameran så då får man dra på charmen och grejen är ju att fotografer (de flesta) älskar människor rent allmänt 🙂

  3. 81:an skriver:

    Hej Elaine och läsare!

    Jag behöver ett systerligt råd!
    Har en sambo sedan många år tillbaka ( är 31 år) och det mesta är bra. Vi har trevligt tillsammans, bråkar inte så ofta, och är inte bar apartners utan också vänner.

    I början när vi träffades hade vi ganska barnsliga bråk där jag var en dramaqueen och han en person som försökte visa makt med hög röst och hotfulla gester. Men tack och lov har vi båda slutat med det och inte haft liknande bråk senaste 5 åren.

    I juni gifter vi oss och vi har planerat att skaffa bebis så snart vi kan och det har känts både rätt och förväntasfullt.

    Dock har har han börjat uppföra sig som en riktig idiot när vi bråkar nu förtiden.
    Han säger ofta saker som att ” Alla kvinnor är likadana” ” Ni kvinnor är falska” ” Ditt sätt att prata äcklar mig”, ” Kan du inte bara hålla käft någon jävla gång eller måste jag tysta dig?!” ” Är du verkligen störd?!”
    ” Ingen gillar dig eller vill umgås med dig” ” Du tjatar bara emot” ”Du är verkligen värdelös, jag är säker på att du har en diagnos” Och den klassiska
    ”Du lever inte i verkligheten, fattar du det, du är sjuk!!”

    I början blev jag jättearg och ledsen, så här höll han på för kanske tio årsedan men efter att jag gjorde slut och vi blev ihop igen så slutade han.
    Därför blir jag så arg och besviken nu. Han är ju för sjutton inte tjugo längre, utan närmare 40!

    Jag har ett jobb som toppchef på ett större företag och han brukar säga att han är så stolt över mig, själv har han precis blivit arbetslös vilket han tycker är skit, så klart. Så ibland tänker jag att han kanske säger så för att han mår dåligt.
    Men det spelar ingen roll! Det är inte okej!!
    Jag har sagt till honom att man kan bråka men det finns gränser för hur man är. Men då skriker han bara att jag inte bestämmer över honom.

    Nu blir jag ju tveksam till hela giftemålet. Från att ha haft en underbar kille i över tio år så börjar han så här, vilket pågått i 6 månader.
    Jag har frågat vad som är fel, men när vi inte bråkar så säger han bara att han inte menar det. Men ändå gör han samma sak igen.
    En sådan karl vill man ju inte skaffa barn med.

    Hur bemöter man sådant här??? Hur bryter jag beteendet???
    Blir det ingen ändring får jag ju lämn ahonom, men vill intege upp utan ett försök. Och ja, jag har sagt att det inte är okej.

    Snälla, råd!

    • Anneth skriver:

      Har ni provat att prata om det hela vid ett neutralt tillfälle när allt är bra mellan er? Dvs att lugnt och stilla ta upp ämnet t.ex. när ni sitter på något mysigt café i stället för i stridens hetta precis när han vräkt ur sig någon galen förolämpning? Då kanske han är mer mottaglig för en vuxen diskussion.

      Självklart kan han inte hålla på så där, det är inte så man behandlar en partner (eller någon, egentligen). Det är respektlöst och kränkande. Jag tycker att du ska ta upp med honom precis hur det får dig att känna, och att du börjat tvivla på ett liv tillsammans med honom just för att hans sätt mot dig naggar i kanten på den kärlek som du känner.

      Jag kan tänka mig att han bär på en massa stress och frustration som bubblar upp på detta sätt, men även när man är arg ansvarar man ju till fullo för sitt eget beteende. Han får lära in strategier för att hantera sitt beteende, tex. att lämna rummet eller räkna till tio…vad som helst som gör att han inte landar i att skrika förolämpningar. Han är en vuxen människa, förstår han vad hans sätt gör med dig så borde han göra vad som helst för att undvika det, tycker man ju…

      Stora kramar till dig, hoppas att ni löser situationen.

  4. 81:an skriver:

    Tack snälla Anneth!! Ja, jag får verkligen försöka förmedla detta till honom när han är ” Vanlig”, känns så himla hemskt bara och ganska overkligt.

Lämna en kommentar