Till jobbet med gråten i halsen


20131125-121412.jpg

Mina moderskänslor vill skita i föreläsningen, springa upp till förskolan, hämta Matheo och så flyr vi till en plats där det varken behövs pengar, jobb eller förskolor. Det var otroligt jobbigt att lämna idag, men jag har ju ett jobb.

När jag gick ifrån förskolan så dånade en röst ”det här är inte naturligt!” men samtidigt så vet jag att Matheo skulle tröttna på att vara med mig hela tiden om jag skulle besluta mig för att bli en hemmafru. Tanken slog mig idag på fullaste allvar. Tänk vad härligt att få vara hemma med sina barn. Om mina böcker sålde som Läckbergs så hade jag inte tvekat. Men både Matheo och jag är sociala monster så vi skulle väl dör tristessdöden båda två.

Ni som tyckte det var fel av mig att gå till gymmet innan jobbet. Jag vet att ni menar väl och jag tycker inte ni är några troll. Men jag är precis som många andra föräldrar, jag passar på att träna i anslutning till jobb trots att mitt jobb ser lite annorlunda ut. Jag lovar att jag inte lämnar Matheo på förskolan för att jag ska kunna ta en pedikyr eller träna. Jag är inte funtad så. Jag lämnar för att jag jobbar och ibland när jag jobbar så passar jag på att träna.

/Elaine, sväljer klumpen av gråt och kliver in i Stureplanskontoret där föreläsningen hålls.

Bloggvännerna har ordet

44 svar till “Till jobbet med gråten i halsen”


  1. Ulrika skriver:

    Nu har inte jag några egna barn, så jag är väl egentligen diskvalificerad i frågan, men är det inte så att för att kunna ta hand om sina barn på bästa sätt måste man ta hand som sig själv?
    För din del verkar det vara till stor del med träning och att ibland kunna umgås med dina vänner utan barn. Någon kanske behöver gå till frissan eller ta en promenad. Alla är väl olika och det är väl ändå väldigt få som medvetet ”överger” sina barn för att de inte bryr sig om dem?

  2. Karin skriver:

    Jag tror att det är helt naturligt att känna såhär. Klart du vill spendera all tid som går med ditt barn, det vill alla mammor. Det är sunt dock att du inser att han behöver andra sociala kontakter än bara mamma och pappa, även fast det är svårare att släppa de små liven visa dagar. Ha en riktigt bra dag nu Elaine och krama Matheo lite extra hårt när du kommer hem.
    Puss!

  3. Jessica skriver:

    Man måste kunna göra något när ens barn är på dagis om de nu är att träna ta en promenad äta lunch ringa en vän . Ärligt talat, vad gör de? Man jobbar förmodligen de mesta av tiden i vilket fall och väljer man då ett effektivt tillfälle att tex träna en stund så får man väl för sjutton göra de. Jag är ensamstående få gånger bort mitt barn förutom nu förskola 15 timmar i veckan då jag har förmånen att kunna få de att gå ihop ändå med ”enbart” plugg. Och ärligt talat de är inte så lätt alltid att vara förälder man har mycket att hinna med och ja de har hänt att jag tagit en halvtimmes springrunda för de har vart svårt att få till de utanför denna tid. Man är väldigt begränsad som ensamstående och kan inte ta ett pass på gymmet på kvällen för vem ska ha mitt barn. Så länge som sagt man använder merparten av tiden till att plugga / jobba så tycker inte jag de spelar rulle.

  4. Socker skriver:

    Det är ju inte så att du tränar hela tiden när ditt barn är på dagis. Hade jag haft möjligheten så hade jag också gått å tränat ett par pass i veckan när s är på dagis. Men på vårt dagis får man inte ha barnet på dagis förutom när man jobbar eller är sjuk (kommunalt). Men ist utnyttjar jag friskvårdstimmarna på jobbet, å på ett sätt blir det ju samma sak. Så det kan man väl säga att du gör också!

    Umgås med polare å ha min barn tycker jag inte känns lika ok. Det är redan 14 barn på 3 pedagoger och då tycker jag inte mitt barn (eller andras) ska ta upp pedagogernas tid för att jag eller de andra föräldrarna ska fika med kompisar. Men det är jag det 🙂

  5. Jag har inte heller några barn och är bara 21 år gammal. Men vad jag stör ihjäl mig på är det här samhället där mammorna bryr sig så in i helvete mycket om varandra tycker om deras mammaroll. Jag upplever att ”vi” blir mer och mer oroliga över att vara nog bra föräldrar… Matheo kommer inte få en traumatiserad barndom eller ett sämre liv för att han grät när hans mamma lämnade honom på föris. Elaine, du är en fantastiskt bra mamma och DET VET DU! Unna dig/kläm in en timma på gymmet och säg det till oss – men försök att strunta i dömande kommentarer om ditt föräldrarskap.

    Jag minns än idag när mamma och pappa skulle iväg på middag/fest när jag var kanske 4 år. Farmor skulle vara barnvakt. Men när mina älskade föräldrar skulle gå iväg så skrek jag, gallskrek och ville springa efter så min farmor fick hålla hårt i mig. När jag lugnade ner mig senare sa jag ”När jag blir stor och blir bortbjuden på middag, då tänker jag säga att om inte mina barn får följa med så kommer jag inte!” Jag blev rätt lyckad än då, och mina föräldrar gör allt för mig – men de var väl medvetna om att ett skrikande barn lugnar ner sig och dör inte av att bli lämnade utan sina föräldrar för en stund.

    Massa massa kramar till dig, det är fullt förståeligt att du känner som du gör – men du behöver inte tvivla på att du är en bra mamma!

  6. Jennie skriver:

    Jag är mamma på heltid, har två barn och jag tycker jag behövs bättre hemma än på jobbet. Nu går ena barnet i skolan men det andra är hemma med mig och kommer vara det till han börjar skolan. Är inte det minsta långtråkigt, tvärtom. Jag har inget emot förskola men känner att det inte är för oss. Vill inte behöva stressa ihjäl oss. Karriär får bli senare. Var sak har sin tid.

    Nu vill jag poängtera att jag skrivit denna kommentar för att uppröra någon. Ville bara poängtera att det inte nödvändigtvis är tråkigt eller osocialt att vara hemma-mamma. Det var allt jag ville få sagt.

    Jennie

    • Åh så häftigt!! Beundrar dig som gör det! 😀

    • Kan tänka mig att det rör sig lite om en ekonomisk fråga i mångas fall… Har jag möjligheten skulle jag nog tycka att det var väldigt skönt att vara mamma på heltid i framtiden när det blir aktuellt! 😉

      • Tror faktiskt det handlar om vilja mer än nåt annat. Min mamma var hemma med mig tills jag var 6, ett medvetet val mina föräldrar tog tillsammans även om de inte hade någon ekonomi att tala om. Men förväntar man sig kunna ha samma levnadsstandard som innan barnet kom är det förståeligt att man inte kan vara hemma hur länge som helst. Man kan ju inte få hela kakan och äta den samtidigt liksom! 🙂

        • Jennie skriver:

          Jag kan inte svara för alla men i vårt fall prioriterar vi tid med barnen. Det betyder att vi lever på en lön. Vi tänker ekonomiskt. Inga dyra renoveringar. Handlar mycket second hand eller på reor….köper vinter kläder på våren tex. Äter mycket vegetariskt. Som allt i livet måste man prioritera det man själv tycker är viktigt. I vår familj är det tid med barnen. Det är rätt för oss och vår familj. Tror alla måste få prioritera det som är viktigt för dem.

          • Klart att alla mår bra av olika levnadssätt, skulle varken säga att något är bättre eller sämre pga nåt sånt. Jag beundrar er ändock eftersom det känns så unikt för tiden! Och att du dessutom står upp för det helt öppet eftersom många gärna vill ”förfula” det på något sätt och påstå att det är en rikemansförmån mer än nåt annat när så kanske inte är fallet 🙂

          • Jennie skriver:

            Tack för din fina komnentar. Jag är van att bli påhoppad och kritiserad för vårt val. Så din kommentar värmer. Men jag lovar att jag inte är någon lyxhustru utan vi är en vanlig familj som gör det som är rätt för oss. 🙂

          • Magda skriver:

            Samma här. Jag tror mycket går, bara man planerar. Vi lever också på en lön bara man vi har inte hus, bil och lån som många andra. Och vi är inga storkonsumenter. Vi gör detta för vi vill och för att småbarnstiden försvinner så fort.

      • Fia skriver:

        Ja det har det verkligen! Vi hade gärna gått ner till 75% båda två för att kunna få mer tid för barn och för varandra. Att va hemma på heltid passar nog inte mig dock. Å det handlar inte om att inte vilja va med mina barn utan det handlar om att berika livet med olika saker. Jag mår bra av att jobba och min hjärna skulle bli så ledsen om den inte fick tänka och fokusera.
        Men hade min sambo velat vara hemma-man och vi hade haft råd så hade det ju varit lysande. Men då hade det varit viktigt att de hade många mötesplatser med andra barn. Tror det kan bli rätt tråkigt för barn att bara vara hemma; speciellt när man som vi bor i lägenhet mitt i stan där möjligheten att ”släppa ut dem” är väldigt liten.

    • Magda skriver:

      Måste faktiskt få hålla med dig om det. Jag är hemma med min tvååring, planerar att inte ha honom på förskola närmsta året åtminstone. Sen får vi se vad han vill och behöver. Vi gör en hel del ändå, går på rytmik, hänger på lekplatser osv. ´Har nog aldrig varit så lycklig över min tillvaro som nu.

  7. Alla barn är olika och en del behöver stimulansen. Vi är två hemmaföräldrar (jag drar in pengarna på kvällen när barnen sover), vi bor i USA där många hemskolar och det alltid finns barn på lekplatserna, jag har tre stycken, vardera med 21 månader mellan och vi har Disney World och alla Orlandos roligheter runt hörnet. Jag hade bestämt att jag skulle vara hemma med barnen och kanske till och med hemskola, men nu är äldsta dottern nästan 4 år och jag tänker sätta henne i public school i höst för hon är också ett socialt djur och jag känner att hon skulle må bäst av det 🙂
    Om du känner att det är bäst för Matheo att få vara med sina kompisar på dagis så är det antagligen så, du känner honom bäst.

    • Karin skriver:

      Jag har alltid varit lite nyfiken på det där med home school. För mig som svennebanan låter det ganska konstigt att inte ha barnen i skolan eftersom att det är där man kan träffa nya kompisar och utvecklas socialt. Men hur är det egentligen? Varför väljer man att hemskola?

      • För att skolsystemet här inte är något vidare. Mina barn kommer att bli indoktrinerade med religion, något jag inte är vidare nöjd med.
        Maken är inte alls positiv till att sätta dottern i skola, just på grund av den dåliga skolan här.
        Det är däremot väldigt vanligt att hemskola barn här så det är väl egentligen inte några problem med det sociala för det finns hemskolningsgrupper man kan gå med i där man träffar andra barn, gör utflykter och sådant med.
        Det blir inte något fel på barn som hemskolas – snarare tvärtom. Finare barn får man leta efter. De spenderar mycket tid med sina föräldrar, så det uppstår aldrig mobbning eftersom föräldrar oftast är närvarande.
        Det sociala får de som sagt ändå och många har ju aktiviteter (vår dotter dansar två dagar i veckan).
        Men – eftersom jag är den som drar in pengar här i familjen, vi har en nyfödd och vi vill ha ett fjärde barn om något år så känner jag inte direkt att jag har tid heller att hemskola just nu OCH se till att hon får träffa andra hemskolade barn dagligen eller några gånger i veckan.

  8. Apolonia skriver:

    Alt er og bliver godt for dig Elaine. Du kan glemme (det er måske svært) dårlig samvittighed. Du gør jo ingen fortræd.
    Matheo har godt af at have andre børn omkring sig og spejle sig i dem. Lige som du har det godt med andre mennesker omkring dig og dit arbejde.
    I lader op og nyder bagefter tiden sammen hjemme.
    Respekt for dig Elaine. Lige som for alle andre som lever deres liv på deres .måde.
    Så længe man ikke glemmer kærligheden er alt, som det skal være.

  9. wigwag skriver:

    Du är bäst Elaine! Men det vet du ju redan. Och Matheo också. Lite separationsångest var det nog bara. Det går över. Jag tycker du gör det så bra. Reser land och rike runt och föreläser, skriver böcker och fixar mammarollen suveränt. Matheos gråt när du lämnar honom är kvitto på det sistnämnda. Helt naturligt ju för en så liten som Matheo och som knutit an till mamma perfekt. Skulle väl vara mer oroväckande om Matheo inte blev ”kinkig” känner jag. Det kommer senare när lämnande och hämtande blir rutin. Bli inte ”hemmafru”! Sket på mig nästan när jag läste att du gick i dom tankarna. Hela Sverige behöver såna som dig och Bella. Kvinnor/tjejer som gör karriär och bygger varumärke på sina namn samtidigt som Ni syr ihop den privata biten också. Tänker osökt på en sån ängel som Anna Lind. Ni är samma andas barn.

    Och Matheo har inget att vinna på om du ger efter för moderskänslorna och börjar stanna hemma mer. Det tror inte jag på iaf. Kram wigwag.

    • Karin skriver:

      Vilken hemsk kommentar tycker jag. Tror nog både barnet och mamman mår bäst i längden genom att verkligen lyssna på sina moderskänslor – eller ska vi kanske offra Matheo så att Sverige får ännu en karriärskvinna?

      Nej Elaine, lyssna på ditt barn för Guds skull!! Han behöver dig, han är inte klar m anknytningsprocessen. Det är barnen som ska avlägsna sig, successivt, från föräldrarna – i te tvärt om som i den galna dagisvärld vi lever i.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jag blev i alla fall glad för din kommentar wigwag, kanske för att jag fattar dig och du mig. Gamla bloggvänner! Kram och tack!

      • wigwag skriver:

        Tack Elaine. Och vad roligt att det gick så bra sen då! ”Log lite, lekte lite till och kom sen för att långkramas.” Som att han tänkte att ”Nu ska hon minsann få se! Klarar mig själv. Jag är tuffare än somliga tror. Men nej! Det är mamma och jag älskar mamma!”

  10. S skriver:

    Men… det är väl inget fel på att lämna ett barn på förskolan för att gå och träna/annan egentids-grej ett par timmar nån/några gånger i veckan? Nu har jag inte barn, men jag tycker det är självklart att få ha tid för sig själv också. Det verkar vara en sån dålig stämning bland föräldrar där det ska hackas och kritiseras för allt möjligt? Kan inte alla bara få vara föräldrar på sitt sätt så länge inte barnet far illa?

  11. Linn skriver:

    Jag tycker att det är förfärligt med folk som måååste komma med smått negativa kommentarer om en mamma som är öppen med att hon gör något annat än sliter på jobbet under tiden barnet är på förskolan. Fan, alla småbarnsföräldrar kämpar väl på bäst de kan och trixar och fixar för att göra det så bra som möjligt för sina barn.
    Under våra förskoleår stötte jag aldrig på någon som systematiskt försökte ”utnyttja systemet” (subventionerad förskola) för att istället ha egentid. Vanligare var det grupptryck som gjorde att många nästintill tävlade om att lämna sist och hämta först.

  12. Carolina skriver:

    Hmm ni som inte tycker att det är konstigt att man lämna sina barn på förts för att få lite egen tid. Det är lagstiftat att man enbart får ha sina barn på förskolan under arbetstid och resor till och från. Vid ledig tid och semester ska man vara med barnet. Varför vill man inte vara med dem?

    Och hur kan man hinna träna under tiden man jobbar, Elaine?

    • S skriver:

      Jag har ju lite noll koll på barnsvängen så tänkte inte på att förskolan är gratis vilket förstås innebär en del regler…

      Men dagmammor och barnvakter betalar man väl själv ändå? Alltså, det är just grejen med att lämpa över barnet en stund för att få tid för sig själv som jag inte tycker är något fult eller dåligt alls. Själv är jag en introvert person som Behöver vara ifred ibland annars blir jag helgalen. Om jag skaffar barn någon dag kommer jag bli tvungen att skaffa mig själv egentid, annars kommer skulle jag till slut dumpa ungarna på nån annans trapp i ren desperation. Jag tror att de allra flesta föräldrar gör så gott de kan utefter egna förutsättningar, blir så trött på allt skuldbeläggande hit och dit.

  13. Malin skriver:

    Tycker det är grymt bra att hinna träna på lunchen!
    Att ta sig tid att träna är viktigt både för hälsa o självkänsla.
    Annars så vill jag bara säga att du inspirerar mig 🙂

  14. Hej skriver:

    Hej! Om du känner att det känns jobbigt att lämna din son. Då kan ni ju tex bo billigare och dra in på vissa saker, för man måste inte tjäna som läckberg för att kunna vara hemma med sitt barn. Min man och jag lever på vårdnadsbidrag bostadsbidrag och hans CSN lån för att inte behöva lämna vår plutt, vi får ihop det genom att bo i lägenhet och inte ha bil. Man kan prioritera! Men inget illa menat! Ha det gott

  15. Hej skriver:

    Menar inte att döma, en del måste lämna på dagis, men långt ifrån alla om man omprioriterade i livet. Ha det bra! Det var ett tips bara

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Du dömde inte, det var en klockren feedback. Som om man skulle behöva vara mångmiljonär för att vara hemma med barnen. Jag tänkte läckberg och du gav mig CSN, jag kom ner på jorden igen kan man säga. Bra reality check! Tack för det.

  16. kim skriver:

    Jag är också hemma förälder och antagligen extra unik i tiden då jag bara är 25 år och är hemma med tre barn som är 3, 2 och 4 månader. Vill nog bara säga att allt går, man måste bara hitta vilken väg man vill gå först. Jag avslutade en lång utbildning och fick dröm jobbet med bra lön, jag va aldrig hemma o grät alltid så fort jag blev ensam, nu när jag fick min tredje och sista, slog de mig att de flesta minnen från barnens uppväxt hitintills va ångestfylkda. Jag ss upp mig och är hemma helt utan lön idag då vi inte har vb. Jag och barnen bakar, odlar, renoverar huset, städar mm medan mannen jobbar för att spara pengar. Ingen ekonomisk lyx här, men lyxigt mycke kärlek och kel med barnen varje dag♥

  17. eailicec skriver:

    Du behöver inte bli hemmafru, bli hemmaförälder istället 😉
    De säger så mycket mer och är inte ett lika negativt-laddat ord. Det finns en orsak till att du hör den där rösten du pratar om. Men vi ska i dagens samhälle inte lyssna till den. Hoppas ni hittar ett sätt som känns bra för er. Men har man råd att vara hemma ett år så borde de gå med två år också.. Väldigt viktig fråga som du ställer dig själv!

  18. Lo skriver:

    Hej!

    Ville bara säga att jag tror människor av idag skulle behöva börja lyssna lite mer på sin magkänsla. Min fasta övertygelse är att det känns fel för att förskolan inte är det ”bästa” för våra små barn.

    Vi är inga höginkomsttagare, har två medellöner efter en varsin högskoleutbildning men vi har inte alls valt någon standardlösning. Vi pysslar ihop det och väntar med förskola till barnen är 2,5 år och sedan arbetar vi deltid båda två så de kan gå 15 Tim/v. Man behöver inte följa med strömmen och ibland är det bara att göra det som känns bättre, som är det rätta.

    Läs boken ”Tid för barn” av Per Kågeson. Väldigt bra bok i ämnet!

    Vi kan heller inte hålla på att jämföra våra egna erfarenheter med hur förskolan såg ut när vi var små. Extremt mycket har hänt. På 80- och 90- talet började man förskolan som 1,5 åring och det var en pedagog på 3 barn. Många barn gick även deltid och syskon var hemma tillsammans. Idag kan det vara så många som 5 jämnåriga barn på en pedagog och många har barnen där på heltid. Det säger sig självt att de inte hinner med att finnas där för varje barn, se dem, trösta och samtala.

    Så börja lyssna lite mer inåt och ta fasta på det du upplever.

  19. Linda skriver:

    Dina instinkter är helt rätt! Det är inte naturligt att lämna sitt barn gråtande i en grupp med många små andra stressade barn. Tänk hur du känner, som är vuxen, rationell och tänk sedan på hur du tror ditt barn känner sig som inte förstår varför han inte får vara med dig… Jag har valt att stanna hemma sedan min son föddes för sex år sedan och väntar nu barn nummer 6 till sommaren. Just nu jobbar jag hemifrån men slutar till jul för att få mer tid med mina små. Man blir inte rik av att vara hemma, men den tid du får med ditt barn är värd alla pengar i världen! Tyvärr är Sverige idag uppbyggt för att familjer inteckna klara sig på en lön, men det går med lite vilja.

  20. Johanna skriver:

    Hej!

    Känner så igen mig, skolade in min lilla tjej på 1 år och 9 månader för snart 2 månader sedan. Det känns fortfarande hemskt att lämna henne där och inte vara med henne! Studerar och har henne så lite som möjligt på förskolan, även om jag önskat jag kunde ha henne hemma några år till! Tror inte alls barn tröttnar på sin mamma om de går hemma. Varför skulle de göra det? Nu delar de uppmärksamheten med 15 andra barn, slår någon annan sig får man snällt sitta i gungan utan att någon puttar på eller tar ur en. Man får sitta och äta i massa skrik och intryck och ingen som är där och kan bekräfta när man gjort något nytt i utvecklingen. Nä, jag är så glad att jag är gravid och kan ta hem min tjej igen till våren!
    Men förskolan är bra! Om man behöver jobba för ekonomin eller för en själv som person! 🙂 Skulle aldrig döma någon som tycker förskolan är bättre, men själv anser jag mig som mamma vara det absolut bästa för min dotter dygnets alla 24 timmar! 🙂

    Och lyssna inte på kritiken om träningen. Jag brukar laga dagens middag på min ”lunch” när jag studerar hemifrån. Är ju exakt samma som de som sitter i lunchrummet en timme om dagen utan dåligt samvete 🙂

    Vill även tipsa dig om borago-olja. Du får själv googla det och bilda dig en uppfattning. Men det fungerade för mig 🙂

  21. Zandra skriver:

    Magkänslan är oerhört stark och viktig och den bör man lyssna på

    Småbarnsåren går oerhört fort och man ångrar sig oerhört om man ej tar tillvara på tiden

    känner du att du vill ta hand om och vara med ditt barn så är det det som är rätt

    Sverige är starkt på väg utför ….!

    Vi lämnar våra små små barn nästan direkt
    vi stressar jobbar sliter och har knappt tid för familjen
    vi lämnar våra gamla på hem och sen har vi mage att sitta med skuldkänslor

    Vi borde ta efter andra kulturer som tar hand om de sina och verkligen förstår vad livet är….
    kärlek familj och tid tillsammans

  22. Johanna skriver:

    Jag har mitt barn på dagis 15 timmar per vecka eftersom jag är arbetslös. Jag har gått till frisören, läkaren, träffat vänner över lunch och även handlat mat och kläder- medan ungen varit på dagis. Har givetvis även sökt jobb både framför datorn, ute hos arbetsgivare och på Arbetsförmedlingen, gått på intervjuer samt ringt samtal som kan leda till jobb.

    Ska jag ha dåligt samvete för detta, att jag ibland gör annat än att söka jobb under den 15 timmarna? Nej ni mammamaffian. Mitt barn råkar trivas super bra på dagis och jag önskar vi hade haft rätt till mer tid per vecka. För det är så jag ser det- det är hennes RÄTTIGHET att få vara där och leka, utvecklas och lära sig. Hon behöver det, hon mår bra av det.

    Att det egentligen ens ska spela roll om man jobbar, pillar navelludd eller tränar medan barnet är på dagis. Ungen vet ju bara att hen är på dagis, och det är hen oavsett vad föräldrarna gör.

    Är lite less på människors syn på dagis som något dåligt. Jag tycker dagis är fantastiskt! Tänk vad bra att det finns!

  23. kim skriver:

    Johanna; att man behöver ha sina barn på dagis om man vill ellee måste jobba är en sak, men att lämna dem där utöver arbetstid för att pyssla om sig själv efter en dag på jobbet är känslokallt. Tror du inte att din ”unge” som du kallar hen är trött som de är efter 8 h på dagis, antagligen 5 ggr så trött som du efter en jobbe dag. Att vissa barn tycker om dagis betvivlar jag inte(i måttlig mån), men att tro att en 1 åring behöver de är bullshit! Många upplever däremot att barnen blir betydligt livligare när man inte är på dagis, de är antagligen för att de är vana vid att få bete sig som odjur men de får man inte hemma, därför är de oftast ganska trotsiga hemma om de är dagis barn. Vill nog bara ha sagt att barn anpassar sig både till saker som är bra och såliga för dem, men bara för att de inte syns betyder de inte att de inte känns!

  24. Linda skriver:

    Varför sätter vi barn till världen? Det är människor vi pratar om, levande människor som behöver ”nötas och blötas” mot andra levande människor. Det händer så mycket i oss när vi är små. Hjärnan fullkomligen exploderar av utveckling och då behöver vi ha någon nära oss mest hela tiden. Någon som finns tillhands och kan guida oss genom ”explosionerna”. Om man tror att denna någon finns på en förskola åt var och ett av alla barn bör man göra en reality check.

    Nej, ta vara på tiden! Det är skithäftigt att följa en annan människa som växer på så nära håll som man kan följa sitt eget barn. Var nära, titta, observera. Det ligger något djupt osunt i vår tids förkärlek till att skratta åt ANDRAS gulliga barn på Youtube medan våra egna barn befinner sig NÅGON ANNANSTANS.

    Egentid existerade inte förr. Egentid valde du till stor del att ge upp när du valde att sätta en ny människa på denna jord.

    Togetherness is the shit. 🙂

Lämna en kommentar