Mitt cribb i tre dagar och lite tankar om hängiga bröst


20130828-224054.jpg20130828-224100.jpg

Jag mår så bra här borta. Att få vara ensam gör mig så stark. Jag får perspektiv på saker och ting. På hur mycket jag älskar Gustav. Han är så fin. Han har verkligen hjälpt mig genom hela den här ”älska-min-nya-kropp-processen”. Ni kanske tycker jag ältar, men det skiter jag i. Det är inte en lätt grej att vakna upp i en ny kropp i en utseendefixerad värld. Men jag älskar min nya kropp. Jag tycker mina hängiga bröst är jättefina, på riktigt. Jag har sagt det så många gånger att det faktiskt börjat sjunka in. Fast jag gillar inte att kalla dem ”hängbröst” det är sista gången jag gör det. Det är mina bröst och de är fina, att ge detaljer som ”hängiga” känns för privat. Men så vill jag ju stå upp för mina bröst och ge hopp till andra ”hängisar” att man kan komma över deppen. Så det blir lite dubbelt, nån måste ju skicka ut andra ideal. Jag har aldrig gillat att skylta med brösten, och ändå vill jag vara som den där kvinnan i urringningen med hängbröst och stort självförtroende. Men det är inte jag, även om jag beundrar det.

Dagens business? Jo, jag har dag två på retorikkursen för hotelldirektörer och en föreläsning för egna företagare i Sthlm i eftermiddag, så det blev det här. Allt från Mayla. Passar mig väldigt bra.
20130829-081035.jpg
Sen har jag äntligen börjat tro på Gustavs komplimanger igen. Han tycker jag är ap-snygg, på riktigt. Och framför allt så älskar han mig oavsett. Men just nu är jag i en period då det faktiskt är viktigt att han tycker jag är apsnygg också. Och det gör han. Tihi :).

Bloggvännerna har ordet

22 svar till “Mitt cribb i tre dagar och lite tankar om hängiga bröst”


  1. Frida skriver:

    Hej Elaine,
    Alltså nu är det bara dags att lämna en första kommentar här, har som ’alla andra’ följt dig ett tag men aldrig kommenterat. Du är både galet snygg, otroligt sund i dina värderingar men framförallt rolig! Alltid och hela tiden så länge jag följt dig. Liksom helt normal 🙂 Blir så peppad och så stärkt i ’min egen resa’ framåt och uppåt. Usch vad tråkigt det lät men så är det.
    Keep it up!

  2. Towe skriver:

    Håller med Gustav, du är apsnygg! Det är inte lätt och du får älta hur mycket du vill. Jag ältar jag med. Det är inte lätt att älska en kropp som varit med om en graviditet och en själ som har förlorat en älskad. kram towe.

  3. Sara skriver:

    Ja, det är en process det där med nya kroppen efter att man fått barn.. Jag slutade amma förra året (efter 15 månader…) och först nu i somras tänkte jag tanken ”Men jag behöver ju inte ha BH?”.

    För det behöver jag inte längre. Dock vågar jag inte vara utan annat än på hemmaplan, på jobbet skulle jag nog inte våga. Även om det är mer bekvämt utan BH så blir jag liksom så supersuperplatt utan. :-/ Måste nog bearbetas ett tag till. Nästa år kanske jag vågar vara utan, haha!

    Nu skulle jag vilja fråga dig en sak som är lite känslig. Men hade du varit en kompis till mig hade jag frågat, så jag kör och hoppas du inte tycker det är för privat.

    Jag uppskattar dina inlägg om tacksamhet väldigt mycket, samma sak med ett sånt här inlägg där du skriver ganska utelämnande om att älska sig själv och sin kropp, oavsett hur den ser ut.

    Men jag får inte ihop det med din träningsfilosofi. T.ex. att en cm för stort midjemått = sluta dricka kaffe och mjölk. Och att du avstår från sånt som du skrivit själv att du tycker är gott? Kaffebröd, bullar, kakor.

    Skulle inte en ”normalsund” inställning till träning och kost räcka för dig? Äta lite godsaker ibland på helger eller vid speciella tillfällen, träna på friskis och svettis ett par gånger i veckan och vara nöjd med din kropp oavsett hur många cm din midja mäter?

    Jag menar ju inte att du ska börja på F&S – men jag undrar om du själv funderat på din inställning till kost och träning. I bloggen får man intrycket att din träning (och ditt förhållande till mat) är ganska prestationsinriktad, men utan nån egentlig glädje bakom som drivkraft. Och det känns lite motsägelsfullt, när du är så duktig på att se positivt och tacksamt i andra situationer.

    Du behöver inte svara om du vill. Jag vet att det här med mat och träning är väldigt personligt, att det till och med kan vara som ett sår man inte vill krafsa i för mycket.

    Även om du inte svarar vill jag säga tack för din blogg, jag läser här varje dag och är glad att du bloggar så ärligt!

  4. Karin skriver:

    Tycker att du är superfin! Dessutom riktigt duktig på ditt jobb! Med vänlig hälsning, en tvåbarnsmamma som oxå har bröst på svaj

  5. fanny skriver:

    Elaine! Jag är bara 24 år, har ammat i 8 månader och försöker också lära mig att tycka om mina nya hängiga bröst och andra diverse förändringar min kropp gått igenom. Jag blir ledsen när mina unga fräscha kompisar (som inte fått barn) pratar om ”hängbröst” (tycker inte heller om det ordet!) med förakt och något som man med fasa har att vänta när man sitter på vårdboendet. Jag blir ledsen för jag vill inte känna mig ful och äcklig. Men det är ju såhär jag ser ut och jag kan liksom inte göra något åt det…tack för att du skriver så fint om detta! Det är faktiskt en liten pers jag går igenom…inte ens 25 och har redan förlorat min kropp och sex appeal, så känns det! Att läsa dina inlägg kring detta har faktiskt hjälpt mig MYCKET!

    Jag har också en kärleksfull make som älskar mig precis som jag är och tycker att jag är snygg precis som jag är! Man ska bara tro på det också…men en sak som hjälpte mig var när han sa att vi tror att kroppen inte ska behöva förändras under livets gång, men det gör den och vi måste
    sluta se på det som något dåligt. Och jag vill verkligen vara ett bra föredöme för min dotter, och ska därför jobba järnet på att älska och ta hand om min nya kropp trots att den har förändrats. Det är verkligen inte lätt, så tack Elaine för att du hjälpt mig en bit på vägen!

    • Elaine skriver:

      Jag blir så glad när jag läser din kommentar Fanny! Om jag kan få folk att börja älska sina kroppar precis som de är istället för att fundera på restylane, botox eller silikon. Då finns det lite hopp. Och du gör helt rätt när du tänker på din dotter och det föredöme du vill vara för henne. En vacker dag kommer hon vara i din situation och fatta att få se upp till en cool och stark naturlig mamma som kan lära henne att älska henne precis som hon är.

      Jag dömer som sagt ingen som gör skönhetsingrepp. Läste om folk som hade skäl som cancer, hängande ögonlock över blint öga osv. Alla har sina skäl. Men är skälet skönhetsideal så tycker jag att vi kvinnor ska hjälpa varandra att stå över det, vara starka och älska varandra. Kram på dig Fanny, glöm inte att ge dig själv komplimanger också. Det är väldigt effektivt!

  6. Ninni skriver:

    Du är en viktig förebild och det är starkt och bra att du hyllar ett sunt kroppsideal där man inte måste operera sig eller göra andra manipulationer av sitt ansikte och sin kropp för att passa in! Vi som har döttrar tänker nog extra mycket på vilka förebilder vi är för dem. En mamma som nojar framför spegeln skickar absolut ett negativt budskap till sin lilla dotter. Jag är 50+ och mina bröst försvann helt förra året p g a de hormonförändringar som kallas klimakterium. Det är en stor sorg. Men man får tugga i sig det också för det är så här livet fungerar. Ni kommer också dit. Alla gör det. Men jag tänker fortsätta klä mig snyggt och hålla mig i form och gå med rak rygg för jag vet att jag har en himla massa pondus och erfarenhet. Och det kan också vara attraktivt. Ha en fin dag Elaine och ni andra här på bloggen!

  7. Tuss skriver:

    Det där med att älska sin kropp är en sån fin och bra sak. Jag är inte där än. Däremot tycker jag om min kropp mer nu, som gravid, än innan. Kanske för att som gravid är det mer ”ok” att ha lite övervikt osv.
    Men något som jag tycker är otroligt skönt är, att även om jag inte är helt bekväm med min övervikt och mina hängiga tuttar, så är jag bekväm med att vara naken inför min man. Han är den första som fått mig att känna mig helt bekväm, han älskar mig och han älskar min kropp och det känns fantastiskt underbart. Nu gäller det bara att jag själv kommer ikapp med mina känslor till mig själv.

  8. Lis skriver:

    Du ÄR jättefin, men förtrösta inte, dom blir längre

  9. Nathalie skriver:

    Vet du vad? Jag tycker också att du är AP-SNYGG!

  10. Josefine skriver:

    Heja dig! Det är en så viktig diskussion och jag är tacksam för att det finns folk som du som lyfter det här ämnet!
    I mitt liv försöker jag leva efter snällhetsprincipen och att inte föra våld på mig själv eller andra. Lättare sagt än gjort, men en ganska bra guideline när de negativa tankarna sätter in. Samt att sysselsätta sig med annat. Lite som ditt IRL-tänk! Ju mindre tid jag kan lägga på mitt utseende (oavsett om det handlar om att sminka sig eller stå med ångest brösten post-amning) desto mer tid kan jag lägga på annat som jag tycker är roligare att göra i livet. För mig bottnar mycket i att fundera över varför det är så himla viktigt att jag är ”fin” och bekräftelsebehovet oavsett om det kommer från mig eller från andra.

  11. Herregud vad du är underbar Elaine! Jag älskar dina ärliga inlägg där du skriver precis hur du tänker och känner. Jag blev mamma till mitt andra barn för 5 månader sen och har precis som du lite av en kroppskris eller vad man ska kalla det. Ammar fortfarande så har iaf mina bröst kvar, men rumpan – jäklar vad jag saknar min rumpa! Har alltid haft en liten rumpa men efter två graviditeter är den helt obefintlig! Det tillsammans med en smal kroppsform gör att jag kan känna mej väldigt okvinnlig ibland… Rak som en kille liksom, förutom mina mjölkstinna bröst då men om några månader lär dom också vara borta 🙁 hursomhelst är det väldigt härligt och peppande att gå in här o läsa och se om att man inte är ensam om sina nojjor! Och yes, jag håller med Gustav – du är apsnygg!!

  12. Sandra skriver:

    Känner igen mig i det du skriver! Efter mitt första barn blev jag nästan förskräckt när brösten försvann… Men det gäller att lägga fokus på det man faktiskt har åstadkommit!! Vilket fantastisk grej att föda barn!! Nu efter mitt andra barn tänker jag inte på det på samma sätt! Tänk jag fick 2 friska barn! Men visst är det en omställning och inte alltid lätt. Vill även passa på att tacka för en bra blogg!!

  13. Skönhet handlar om utstrålning, inte utseende.
    Det är skillnad på att vara snygg och att känna sig snygg.
    Känner du dig snygg uppfattas du som snygg oavsett hur du ser ut (och bryr dig inte om någon tycker nåt annat). Lyckoforskningen visar att snygga människor inte är lyckligare än andra, men de som _tycker_ att de ser bra ut (oavsett hur de faktiskt ser ut) är lyckligare!! Det är alltså väldigt mycket mer effektivt att ändra på tankarna om sitt utseende än att ändra på själva utseendet. När man väl bytt storlek, frisyr eller stil vänjer man sig så fort att det inte ger någon långvarig positiv effekt. Hur kroppen känns och vad du tänker om den gör däremot skillnad även långsiktigt.

  14. Alice skriver:

    Jag tycker på riktigt att du aldrig har sett finare ut! Du ser glad ut på bilderna, ett leende innefrån, så snygga kläder och ja, vilken jälva milf lixom.

    Kroppen förändras och det suger, men jag minns en gång att du skrev att du är tacksam för att du är stark och har en kropp som fungerar, ibland kan det vara skönt att läsa och se vad man själv har skrivit om sig själv, och se vad man tyckte och tänkte då. För hur snygg jag/vi än tycker att du är, så spelar det egentligen ingen roll, huvudsaken är att du tycker det <3

  15. Jennifer skriver:

    Elaine! Tack för ett suveränt inlägg! Det hjälper mig mycket att du skriver så öppet om vägen till att lära dig älska din nya kropp, för det är precis det jag försöker göra. Är ”bara” 21år och slutade amma min dotter (efter 10månader) för några veckor sedan. Jag är självklart jätteglad och tacksam över att min kropp fungerar, att jag har en underbar dotter och att amningen har fungerat så bra. Men jag mår så dåligt över mina nya ”hängbröst”. Blir ledsen när jag ser dom i spegeln och vill inte visa mig naken för min sambo mer. Det gjorde inte direkt saken bättre att han första gången han såg mina ”nya” bröst började skratta hejdlöst och tyckte dom såg ut som ”två ledsna taxöron”. Jag blev givetvis ledsen och han tog genast tillbaka det och bad om ursäkt, sa att han bara skojade, och påstod att dom är jättefina och han älskar mig precis som jag är. Behöver jag säga att jag INTE tror honom? Han är annars bra på att ge mig komplimanger och få mig att känna mig älskad, men nu känns det som om jag vet vad han egentligen tycker. Jag vill så gärna lära mig älska mina nya bröst men vet inte hur det ska gå till 🙁

  16. F skriver:

    Åhh du är hur snygg som helst jue!

  17. Vicky skriver:

    Du är ju hur snygg och vacker som helst !

Lämna en kommentar