Det var som fan – Vimmelmamman botoxar


Jag hade ingen aning om att Vimmelmamman Lotta Gray både använde botox och restylane.

Hon skriver rätt öppet om det här, nästan läskigt avdramatiserat i mina ögon. ”Bara ta bort några smilkråkor, inte alla”. Men jag märker att det är mer avdramatiserat ”fix-snack” hos min storasystergeneration. Jag ser upp till dem till många sätt, men just det där ”fixet” ser jag inte upp till. Jag tycker Lotta Gray är fantastisk på alla sätt och vis, men en skönhetsfixande storasyster vill jag aldrig bli för min lillasystergeneration. Jag ska gå med mina snygga naturliga bröst och inspirera andra att vara detsamma. Det kanske är lätt att säga nu, men jag tror inte att några smilkråkor ska vara ett problem, de får gärna flyga med genom livet. Tror redan att några har satt sig i ögonvrån. Välkomna kära kråkor!

/Elaine, tycker det är HIMLA tråkigt att Lady Dahmer går i samma tankar, vart är världen på väg då?

Bloggvännerna har ordet

45 svar till “Det var som fan – Vimmelmamman botoxar”


  1. Esther - Pastorette som vill mer än religion skriver:

    Tummen upp! Jag förstår inte riktigt den där strävan efter att leva upp till något sorts skönhetsideal. Vi ser olika ut och ju längre man lever desto mer sätter tiden spår, och man är vacker på olika sätt i olika ålder. och äsch, ibland är man väl inte så vacker utanpå men vad spelar det för roll när allt det viktiga sitter inuti ändå <3

  2. Jools skriver:

    Jag botoxar också. Jag är 34 år och anser inte att det är en stor grej. Och det där med att ansiktet blir stelt och uttryckslöst är inte sant. I alla fall inte om man går till en bra hudläkare som använder det med måtta.
    Jag gör det av två anledningar.
    Jag har en ”argrynka” mellan ögonbrynen. Den gör att jag ser konstant sur ut och jag avskyr den innerligt. Genom att botoxa i tid behöver rynkan inte bli djupare, utan snarare bli mindre tydlig. Den andra anledningen är nog nästan viktigare. Jag har mycket huvudvärk. Den sitter i pannan och jag brukade ha huvudvärk dagligen, mer eller mindre. Med botox lindras huvudvärken (som ju hänger ihop med min argrynka) och jag har huvudvärk mindre ofta och med mindre intensitet.
    Grejen är den att inte ens min sambo ser att jag använder det, ändå gör jag mycket grimaser och har ett livligt ansikte. Men jag tänker inte låta mitt glada, livliga ansikte förstöras av en rynka som gjorde att jag ständigt fick höra -vad bekymrad/sur/bestämd/arg/fundersam du ser ut.
    Hellre göra det nu och hindra djupare rynkor, än att överdosera senare i livet och bli stel.
    Tro mig, få kvinnor i offentligheten har aldrig testat. Det är vanligare än de flesta tror.
    Jag för det två gånger om året, och det höjer min livskvalité massor!!

  3. Annica skriver:

    Jag kommer aldrig göra något ”skönhetsingrepp” – vare sig med spruta eller med kniv. Men vissa anser att jag redan lagt mig under knivens egg. Jag har nämligen opererat mitt ena ögonlock, då det tidigare hängde nedför nästan hela ögat. Nu kan man däremot se ögat (även om det nu också syns tydligare att jag är blind på det ögat). Jag anser inte detta vara skönhetsbaserat – det var läkarna som ansåg att detta skulle öka livskvalitén ifall jag ville ha en färgad lins på ögat så att man inte skulle se att jag är blind där… Hade linsen ett tag, men blev… lite irriterat på det hela till slut. Nu får alla se vem jag är, den där halvblinda, halvdöva tjejen.. :p

  4. wigwag skriver:

    Du kommer alltid vara vacker för dem som står dig nära och som älskar dig. Med eller utan rynkor. Trust me! Insidan räknas också.

  5. Hope skriver:

    Bryr mig inte så mycket om det där men när det kommer ett gäng ”anknäbbar” så har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt, det ser så knäppt ut.

    • Men för vems skull har dessa skaffat sina läppar? För din skull? Är din åsikt och personliga smak relevant? Varför ska vi tycka så jävla mycket om andra kvinnors utseenden? Varför är det ok att skratta åt ”anknäbbar” men inte åt tjocka? osv

      • Hope skriver:

        Nej min personliga smak eller åsikt är kanske inte relevant.
        Men mina vänner som gör sådana ingrepp brukar faktiskt fråga vad jag tycker och jag har aldrig sagt att det är ok att skratta åt anknäbbar även fast jag har svårt att hålla mig för skratt.

  6. Men du! Du gör ju också det! Skönhetsfixar menar jag. 😉

    Sen är det givetvis så att vi bör diskutera och problematisera ångesten som många kvinnor känner kring sitt yttre. Jag ser inte vissa ingrepp som värre eller mer problematiska än andra, däremot anledningarna till dem: varför är det så många kvinnor som tycker att de behöver ändra på sig för att duga?

    Oavsett hur man går tillväga; bantning, träning, hårfärg, smink, botox, implantat. Same shit liksom.

    • Snabbmakaroner skriver:

      Vissa färgar håret svart med gröna slingor för att de har ångest och andra ljusblont, är det så stor skillnad egentligen? Ser jag mig om tycker jag inte att retrochict och goth känns så där himla individuellt heller…
      Tror att det är ganska lönlöst att propagera naturlighet iallafall.
      Vad jag inte begriper är risktagandet. Om tio år har det kanske kommit fram hur farligt det är. Jag menar, det är ju redan känt att botox inskränker förmågan till empati tydligen. Och skådespelare tappar förmågan att uttrycka känslor med ansiktet. Ingen höjdare för den yrkesgruppen direkt.
      Om det var riskfritt och jag hade uttrycksförmågan kvar skulle jag nog kunna tänka mig det istället för att spackla ansiktet fullt (som också är ganska farligt faktiskt, ftalater i smink etc.)

    • S skriver:

      Men hur kan du Inte se vissa ingrepp som värre eller mer problematiska än andra? Riskerna med vissa ingrepp är otroligt relevant i frågan, skulle jag säga. Att försöka hindra normaliseringen av riskfyllda ingrepp genom att öppet säga att man är emot det, det borde ju vara i allas intresse.

      Uttrycket ”Din kropp, ditt val” funkar inte i alla sammanhang. Då kan man ju säga så om droger också tex: legalisera heroin pga din kropp ditt val. Man måste ju tänka längre också, och fråga sig varför det kanske inte bör vara så lättillgängligt?

      • riskerna för tatueringar vs botox? Hur ofta blir folk sjuka som ett resultat av botox vs. piercing eller tatuering t.ex? Riskerna för hårfärg vs fillers? Vilka risker är ok? Var går gränsen? Är det verkligen så farligt?

        • S skriver:

          Ser du inte någon skillnad i det fria valet vid användning av botox vs tatuering? Borde det inte vara relevant att botox generellt används pga skönhetsideal och yttre press ifrån samhälle (jag får inte se gammal ut, måste vara snygg!), medan tatueringar generellt görs pga känner för det.

          Hetsen med skönhetsingrepp leder till psykisk ohälsa, om inte annat. Fler och fler mår dålig och känner att de inte duger. Vissa genomgår komplicerade operationer för att fixa det som är ”fel”. En kvinna har tex hamnat i kronisk koma bara för att hon ville fixa brösten innan bröllopet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12669034.ab) ”Är det verkligen så farligt?” Ja, det kan det faktiskt vara. Ju fler människor som är emot skönhetsingrepp ju mer kommer normen att svänga åt andra hållet. Då kommer pressen avta. Acceptans är inte lösningen här.

          • jag lurar inte mig själv att tro att mitt val av hårfärg och tatueringar har mer med fri vilja att göra än Lottas val att ta botox. Jag säger inte att det är bra med ingrepp, men jag tycker vi ska vara jävligt försiktiga med att peka fingrar åt andra håll när vi egentligen borde rannsaka oss själva.

            Att vara emot ingrepp känns för mig fel eftersom att jag då är emot människors rätt till sina kroppar. Jag kan däremot välja att själv avstå dem. Vara emot dem för EGET PRIVAT bruk utan att för dens skull moraliera kring andras vanor och val.

            Skönhetshetsen är nåt mycket större och problematiskare än ingrepp. Jag är verkligen inte förskonad från dem och ju fler kvinnor som är ”naturligt vackra” desto mer otillräcklig känner jag mig. Problemet ligger i kravet att vara vacker, inte i verktygen vi använder för att ta oss dit.

  7. Och det som är allra farligast för vår lillasystergeneration, Elaine, är ju just den där naturliga skönheten! De där fylliga naturliga pattarna och de naturligt tjocka läpparna och naturliga kindbenen för ja, för de som har genetiken på sin sida: HURRA! Men för alla andra?

    Man snackar ofta om de onaturliga skönhetsidealen med allt vad det innebär, botox, silikon osv, som kvinnornas största hot men jag ser mer problem med det här naturligare idealet. Alltså när det framhävs som en ny ”bättre” norm. Ungefär som när man snackar om att ”riktiga kvinnor har former”. (Med andra ord; kvinnor med formerna på rätt ställen.)

    Att vara ”naturligt vacker” är ganska få förunnat och oftast handlar det inte om att vara speciellt naturlig ändå. Du ska raka, fila, klippa, putsa i all oändlighet. Det är ju fan mycket lättare att duga om man får ta till det stora artilleriet än om man ska förlita sig på naturen. Tyvärr. Vilken ångest detta medför.

  8. Emelie med C skriver:

    Vill börja med att säga att jag tycker att vuxna människor måste få bestämma själva vad de ska göra med sina kroppar, oavsett om det är att spruta in botox, operera brösten, raka benen, tatuera sig eller amputera en arm. Det blir så konstigt om någon annan ska tala om att det är fel (vilket jag inte menar att du gjort här Elaine).

    Däremot så förstår jag inte riktigt det här med att en del som gjort nån typ av ingrepp verkar tycka att det är mer ok eftersom man gjort ”bara lite”. ”Jo jag har opererat in silikon, men jag gjorde ju bara c-kupa, bara så det liksom ser naturligt ut” eller ”ja jag använder botox men bara lite, inte så det ser sådär stelt och onaturligt ut”. Hur mycket silikon eller botox man sprutar in är väl egentligen bara en fråga om personlig smak? När det kommer till kritan så kvarstår ju faktum att du varit såpass missnöjd med något på din kropp att du valt att operera/spruta in gift för att fixa. Och det är just det, att människor (vi alla mer eller mindre) går omkring och känner sånt missnöje över sina kroppar, som jag tycker är så himla sorgligt. Inte hur mycket eller lite du väljer att ”fixa det”.

  9. Jag skulle gärna använda både botox och restylane om jag hade råd. Jag är 32år och har fått så mycket rynkor att jag inte känner igen mig själv i spegeln längre.

    Jag ser inget fel i att fixa till sig själv så länge man gör det för sig själv och inte för andra.

  10. Elin skriver:

    Kan vi inte köra på den naturliga vanligheten då istället. Alla olika? Stora eller små pattar. Tunt eller tjockt hår. Bruna eller gröna ögon.

  11. […] Allmänt trams » Naturlig skönhet är få förunnat på 28 augusti, 2013 » 14:59Ingen kommentar Elaine Eksvärd säger bestämt att hon aldrig vill bli en skönhetsfixande storasyster för vår l… Men då är jag fräck och säger att det är hon ju redan!  Hon skriver även att hon vill gå […]

  12. Jhs skriver:

    Jag kommer bli en skrynklig människa men jag tycker också att de är lite livets kvitto. Rynkigast hoppas jag såklart bli runt ögonen och munnen 🙂

  13. Ester skriver:

    Hörde dig på radio idag! Heja Elaine 🙂

  14. Nkosazana skriver:

    Får erkänna jag har väldigt tur i min genetik, folk säger jag ser tio år yngre än vad jag är, så jag ser inte poängen med botox för mig själv.

    Oss mörkare har ju genetisk vinst då vi håller hos yngre längre om vi tar hand om oss själva. Äter rätt, sover bra och använder bra produkter.

  15. […] och vad som är okej och inte när man pratar om vad man gör med sin egen kropp. Både Elaine Eksvärd och Lady Dahmer skriver intressant om ideal idag, och som vanligt får de mig att tänka efter. […]

  16. Så länge inte kråkorna är i näsan är jag nöjd 🙂

    • Elaine skriver:

      Hahahahaha

      • J skriver:

        TACK för detta inlägg Elaine! Det behövs verkligen någon som drar i nödbromsen när skönhetsingrepp börjar normaliseras så pass mycket som det gör. Jag har också hängiga bröst men anser dessa betydligt vackrare än ett par silikonpattar. Det handlar inte om vad männen tycker eller vad som är idealet, man måste acceptera sin egen variant av skönhet för den finns i de flesta fall. Och i de hopplösa fallen så tror jag knappast att ett par silikonbröst gör till eller från.

  17. Kristina skriver:

    Var går gränsen? Det är ett individuellt val såklart. Men hur kan naturligt vara ångestframkallande? Är det inte så att när man börjat fila, pilla, dona så är det ju inte naturligt längre? Hår på benen, under armarna, på överläppen, finne hit och dit. Hängtissar (ja mina är ju som obefintliga nästan) och åderbråck osv osv osv osv… Elaine, tack för att du står upp din kropp och visar hur man kan ge så mycket kärlek till den. Jag gillar mina hängtissar numera. Den där polerade ytan som ett kritvitt hem känns inte rätt (för mig). Botox – låt det nervgiftet vara för dem som lider av sjukdomar. Vad får man ut av att botoxa? (Kan fundera kring detta för alla andra grejande man gör med kroppen..) För att vara vacker.. Nej! För att bli omtyckt.
    Kram

  18. esterii skriver:

    Jag hejar på dig Elaine för att jag kan göra det. Ingen bär väl på sanningen men åsikter som ligger nära en själv blir väl lättare att hurra för..

  19. Var och en får göra som de vill – men ställer mig självklart frågande om alla gör ”förbättringar” för sin egen skull. Vad är för sin egen skull? För att man själv vill passa in och vara fin. Jag gör det också (förfärligt gråhårig vilket jag tycker är skitfult så jag färgar utväxten var tredje vecka). Men varför har vi sånt jävla stort behov av att passa in? Jo, för att man blir dissad och ifrågasatt om man inte gör det. Själv pallar jag inte med att analyser sönder mina egna skäl till hårfärgning och jag skulle nog inte banga lite ögonlockskirurgi för snart hotar de ta hela ögat i besittning.

  20. Och som ni märker lyckas jag omöjligt hålla en linje i mitt resonemang….

  21. Jag tycker det är en milsvid skillnad mellan ”ytligt fix” som att raka benen, plocka ögonbryn och färga håret jämfört med permanenta förändringar av kroppen som bröstimplantat, fettsugning och annan kirurgi. Piercingar och botox faller väl mitt emellan de två kategorierna, båda är ingrepp i kroppen men går ändå att återställa relativt enkelt (piercingar kan tas ut och botoxet försvinner väl efter ett tag).

    Tatueringar tycker jag mer är ett konstnärligt uttryck och inte en skönhetsgrej.

    Visst får andra göra precis vad de vill, men jag tänker ändå för mig själv att det är bra sorgligt att man hellre utstår smärtsamma operationer än accepterar sitt naturliga utseende. Samtidigt tror jag nog jag kan tänka mig ”återställande” kirurgi om det skulle bli aktuellt i framtiden, t.ex. lyfta hängande ögonlock eller ta bort stora åderbråck. Ämnet är lite dubbelbottnat, som det mesta annat…

  22. Petra Veronica skriver:

    Men herregud så okunniga folk är, jag blir chockad!

    Empatin sitter i våra ansiktsmuskler. Såhär: När vi ser någon som är ledsen så härmar våra ansikten automatiskt det vi ser hos den ledsna personen, i mikrouttryck. När våra ansikten formas så frigörs hormoner som gör det möjligt för oss att känna med den andra personen. Med botox i ansiktet hindras dess mikrouttryck och vi tappar därför förmågan att känna sann och äkta empati.

    Att injicera botox tar bort en del av vårt känsloliv, den del som möjliggör äkta och djup empati och vänlighet. Det gör oss mindre mänskliga.

    Det är liksom inte bara en anti-rynk-kur…. sluta för fan!

  23. Heja Emma! skriver:

    Jag har tänkt en del på hetsen och ångesten kring ens utseende på senaste tiden. Jag och alla mina (tjej)kompisar har dagar då vi känner oss skitsnygga, men även dagar då vi känner oss så fula att tanken på att lämna husets fyra väggar är motbjudande. Det är ren ångest för att någon annan än ens närmsta familj ska se en. Jag trodde att jag var ensam om att känna så innan jag frågade mina vänner.

    Så jag frågade ett par killkompisar. De kände inte alls igen sig. Visst hade de bättre och sämre dagar, men inga dagar som var fyllda med ångest för att de kände sig fula/äckliga och inte ville gå ut. Det ryckte de bara axlarna åt och gick vidare med livet.

    Många säger ju att idealet påverkar oss alla, och det gör det, men så mycket mer för oss tjejer än för killar. Vad jag vill säga med detta är att jag tror inte att problemet ligger i att man använder botox, fillers eller någon annan plastikoperation, utan hur man ser på sig själv. Det är där problemet ligger, sen kan man väl få låta folk göra hur de vill med sitt utseende för det är precis som Lady D skriver, alla fixar vi vår skönhet på något onaturligt sätt! Kram

    • Heja Emma! skriver:

      Jag har förresten velat fixa näsan sen jag var sju. 14 år senare börjar jag äntligen planera inför den dagen. Även om jag är för sådana operationer (varje människa bestämmer över sig själv) så kan jag ändå tycka att det är rätt sjukt..

  24. […] jättenoga och har säkert missat en massa, men jag har läst Elaine Eksvärds inlägg här och här, som drog igång diskussionen, om jag har fattat det rätt. Elaine har tydligen fått många […]

  25. Petra Veronica skriver:

    Sagt om Botox av psykologer och neurologer: ”I experimentet där de hämmade ansikts-feedback jämförde de två grupper som gått igenom kosmetiska ingrepp för att minska rynkor i ansiktet. Ena gruppen hade fått en Botoxinjektion, som alltså minskar muskelfeedback, medan den andra inte fått någon injektion utan en s.k. dermal filler.

    De fann då att ”känsloperception var signifikant försämrad” i Botoxgruppen.

    I experimentet där de förstärkte ansiktsfeedback fick deltagarna en gel i ansiktet, då feedbacksignaler blir starkare när ansiktsmuskler försöker dra ihop sig men möter motstånd.

    De fann i det experimentet att ”känsloperception förbättrades, och gjorde det enbart för de känslobedömningar som teoretiskt sett kunde dra nytta av ansiktsfeedback”.

    Neal säger att det var ”en aning ironiskt” att personer använder Botox för att framstå bättre i sociala sammanhang, ändå ‘kanske du ser bättre ut men du kan förlora i sammanhanget på att du inte kan läsa av andra människors känslor lika bra’.” Källa: http://www.psykologibloggen.se/2011/05/13/wemind/botox-minskar-formaga-till-kansloavlasning/

  26. F skriver:

    TACK ELAINE! Jag är 17 år och åh, vad jag ser upp till dig! Jag märker verkligen hur utseendefixeringen bara ökar i min ålder och även om jag inte vill det påverkas jag av den. Endast negativt bör kanske tilläggas. Därför tycker jag det är grymt av dig att skriva som du gör – att hängiga bröst och rynkor är Vackert och att ”jag tror inte att några smilkråkor ska vara ett problem”. Så sant.

    Hoppas du har en jättefin kväll, u rock!

  27. Tess skriver:

    Jag välkomnar mina rynkor jag också 🙂 De visar att jag levt ett liv. Att jag skrattat, gråtit, varit förbannad o.s.v. Dock så förstår jag att folk kan ta botox för att bli av med hemska smärtor. Känner en person som slipper smärtor i käkmuskeln tack vare botox och därmed har fått migrän allt mer sällan.

Lämna en kommentar