”Jag kommer att älska er oavsett!”


20130823-090114.jpg
Godmorgon! Jag sitter på tunnelbanan in till stan i jakt på nåt bra café. Jag skriver så länge pennan glöder. Jag ska träffa Anders idag och han ska ge sin första dom på bokens första utkast en vecka innan inlämning. Det känns nervöst och jag är glad att jag är nervös, det gör en ödmjuk trots att jag redan skrivit fyra böcker.

Igår hittade jag förresten ett jättebra tips från mig själv i tidningen Mama. Hade nästan glömt bort det.

20130823-090346.jpg
Mitt nästa tips på hemmafronten ska bli att ta komplimanger jag ger till mig själv. Varje gång jag sagt att brösten blivit annorlunda så svarar precis alla ”Det är bara att lyfta dem sen”. Att höra det är inte direkt upplyftande. Det enda som behöver ”lyftas” är mitt självförtroende och kärlek till min nya kropp.

Jag är i extra behov av komplimanger från mig själv just nu, så jag har börjat lite smått. Igår bestämde jag mig att jag ska älska mina bröst oavsett. Jag tog ett snack med brösten mentalt. Jag sa:

Vet ni, det spelar ingen roll om Gustav inte kommer älska er. Jag vet att ni är rädda för det. Men vet ni vad? Jag kommer att älska er oavsett.”

Det var exakt det jag behövde höra från mig själv. Och att få höra mig själv säga så till mig själv gjorde mig faktiskt rörd av lycka. Denna annars ibland elaka människa var plötsligt jättesnäll. Det kändes och berörde. Hur är ni mot er själva? Försök att vara snälla! Visst att ens respektive ska ge en bekräftelse, men man behöver även en ganska stor dos kärlek från sig själv. Det ger en härlig grundtrygghet.

Tack alla kända kvinnor som ammar öppet och går i uringningar med naturliga bröst. Det gör att jag kommer ha mod att göra samma sak.

20130823-001007.jpg

Om en man skulle uppmuntra mig att operera mina bröst så skulle jag uppmuntra honom att lobotomera sin hjärna. Jag har fan ammat i fjorton månader, jag tänker aldrig sticka kniven i dem som ”tack”. Fy fan vilken sjuk värld vi lever i. Vad vi kvinnor pressas in ideal och skit när våra kroppar gör så mycket fantastiskt som barn.

/Elaine, dömer inte folk som opererar sina bröst, däremot samhället som pressar oss till det.

Bloggvännerna har ordet

46 svar till “”Jag kommer att älska er oavsett!””


  1. Men JA! Du är en fantastisk förebild. Mera kärlek mindre kniv! Kanske du ska dra igång en sån kampanj.. :)

  2. Jättebra inlägg, tack! Jag är säker på att Gustav kommer älska dina ”nya” bröst! Jag jobbar också på att älska min kropp efter graviditet och urpumpning (min son ville inte amma.) Jag är smal igen, men magen är lite sladdrig och brösten hängiga, men det gör ingenting! Skulle min man ha några problem med det, så skulle jag ärligt talat be honom dra åt h-vete! Jag har burit och fött hans son ( som visade sig väga 5 kilo). Jag har fått den finaste gåvan nånsin, min son! Det gör ingen ting att min kropp ser ut som den gör, jag tittar på mitt ärr från kejsarsnittet och ler och tänker, ”det här är ett minnesmärke från min lilla älskling”. Sen självklart är det ok att ha en dålig dag ibland, men jag jobbar verkligen på att älska mig själv som jag är och ser ut. Kram på dig!

  3. Du, Gustav älskar dem då han älskar DIG. :D Och det är ju det som är viktigt, spelar ingen roll hur du ser ut, du är älskad ändå. Vacker utan spackel du vet ;) Alltså, du har rätt – lägg dig inte under kniven… För den förstör mer än vad den ”hjälper” anser jag.

  4. Lis

    Blir glad när jag läser både inlägget och kommentarerna. Har en ”god” vän som är väldigt noga med sin figur, och nu i somras sa hon till sin son, som är 10 år, ”Det är du som förstört min figur, det är du som gett mig märken på magen”. Jag tyckte det var något av det elakaste jag hört. Hon borde läst din blogg, som jag älskar.

    • Tanya

      Vilken hemsk grej att säga :(

      Jag föddes via kejsarsnitt och mamma säger alltid att hennes ärr får henne att tänka på hur hon blev mamma för första gången och hur mycket hon älskar mig.

  5. Hanna

    Jag älskar mina nya bröst, har fått liksom utstående bröstvårtor och lite tyngd i dem.

  6. Det här var det bästa jag läst på länge Elaine! Helt rätt och tack för den fantastiska inspirationen. Det ÄR en sjuk värld vi lever i.

    Kram <3

  7. Sandra

    Kram Elaine! Jag har så svårt för att vara snäll mot mig själv

    • Elaine

      Försök! Du kommer göra dig själv jätteglad❤. Säg det du vill höra från dig själv, snart kommer du mena det och må bättre. Stor kram fina du

  8. Jag är jättesnäll mot mig själv! Skämmer bort mig själv med både beröm och saker. Som nu, när jag gått upp 3 kilo utan någon riktigt förklaring, då tittar jag på min putmage, ger fan i att försöka hålla in den och tycker att den faktiskt är himla fin!
    De där dagarna när jag känner mig extra snygg brukar jag titta mig i spegeln och utbrista ett imponerande ”Daaaaaamn!” Det låter jättelarvigt, men jag fnissar åt mig själv och då blir det hela en positiv grej. Typ, hej Pavlovs hundar! ;)

    • Elaine

      Hahaha, underbart! Så ska jag också börja säga till mig själv, Daaaaamn you lookin’ fiiiiine woman, huh!

  9. Jessica

    Så rätt! Man behöver påminna sig själv om att man ska vara minst lika snäll mot sig själv som mot andra.

  10. Du är en fantastisk retoriker! Tänker förstås på ”då skulle jag be honom lobotomera sin hjärna”. Det uttrycker precis vad jag känner när jag föreställer mig att någon skulle kommentera min kropp utifrån utseende på ett negativt sätt. Ibland undrar jag om det syns på mig vilken typ av svar jag skulle ge eftersom ingen någonsin gör det.

  11. Eva i München

    Hej! Jag har precis hittat till din blogg och är imponerad. Du är så jädra sund! Jag kommer att stanna.
    Kram på dig!

  12. M

    Jag är 27 år, har inga barn, men – jag har extremt slappa, ”tomma” och hängiga bröst ändå. Jag var överviktig i tonåren, blev sedan allvarligt sjuk (i magen) och blev underviktig. Nu 10 år senare har jag normalvikt och en riktigt snygg figur när jag har kläder på, och kroppen i övrigt har ”dragit ihop sig” och ser normal ut, men brösten är förstörda för all framtid. Jag har gått från bh-storlek 80E, till 70B, och sedan till 75D som jag har nu.

    Jag mådde väldigt dåligt över brösten fram tills jag förra sommaren tänkte ta tag i saken och och gick på konsultation hos en plastikkirurg för att diskutera det hela. Han konstaterade att jag verkligen har en extremt hängig byst och att elasticiteten i huden är förstörd. Han kan dock åtgärda det, men när han stod där och förklarade och visade hur ärren skulle hamna och vilket resultat jag kan förvänta mig så var det någonting som vaknade inom mig och bara skrek ”NEJ! Du har inte rätt att tala illa om min kropp på det här sättet!!!” Jag blev närmast förbannad på kirurgen (men visade det såklart inte, han gjorde ju sitt jobb som jag kommit dit för, men reaktionen inom mig blev inte riktigt som förväntat).

    Nej, mina bröst är inte snygga, enligt något slags uppdiktat ideal. Men de är mina. Och min sexappeal sitter inte i brösten. Jag är en riktig karl-magnet; det beror på min karisma och helhetsintrycket, det beror absolut inte på någon enskild kroppsdel. Och aldrig någonsin har en man backat och sagt ”Nej hujeda mig! Det här går inte an!” när jag tagit av mig kläderna inför honom. Snarare tvärtom. Män är ganska enkla så sett – de vill ha en kvinna som vågar vara sexig. När han väl har kämpat och fått in henne i sovrummet så kvittar det mesta. Han är ju naken tillsammans med en kvinna! Att brösten hänger (eller att det finns bristningar någonstans, en valk, celluliter eller något annat fånigt som kvinnor oroar sig över) är antagligen det sista han bryr sig om just då. Det enda han bryr sig om är att få ge sig hän och njuta, tillsammans med en kvinna som vågar och vill ge sig hän och njuta.

    Jag har slutat med att försöka behålla BH:n på när jag har sex med någon. Den får åka av direkt. Och min nya inställning har gjort att jag knappt tänker på det här längre. Mitt fokus har flyttats bort från min kropp, och ligger i stället på hans kropp. Det är mycket roligare att tänka på den… :)

    • Katarina

      Samma här, är 27, inga barn men har pendlat ca 13 kg i vikt och därmed i bröststorlek och idag är huden ganska sabbad och brösten hängiga.

      Och jag har alltid mått så himla dåligt över det här men sen har jag kommit till insikt om två saker. 1. Jag kommer aldrig lägga mig under kniven och få fula ärr och riskera att förlora känseln i brösten. 2. Allting blir så himla mycket roligare om man inte skäms ´för sin kropp. Och dom män man träffar som skulle ha några invändningar mot ens bröst är förmodligen sådana som inte har en särskilt förlåtande och kärleksfull relation till sin egen kropp.

      Just när det gäller sex och relationer tycker jag att de har blivit tydligt för mig att ju mer säker jag är i min kropp och ju mindre jag ber om ursäkt den, för bröst och för dålig rakning, ju självsäkrare blir den andra parten i sin kropp. Det är helt uppenbart att många män också mår dåligt av utseendehets och helst skulle vilja kunna slappna av och vara stolt över det dom har.

      Ibland känns det viktigt att stå upp för min imperfekta kropp och mina hängiga bröst bara för att visa andra tjejer i min närhet att det inte spelar någon roll, att jag mår bra och att jag har kul ändå. Jag vill absolut inga skuldbelägga någon, men jag tycker samtidigt att det är otroligt sorgligt med all den ångest som kvinnor idag har för sina kroppar. Tänk om vi kunde lägga den kraften och energin på att motarbeta utseendehetsen, vad långt vi skulle kunna komma.

  13. Eva-Lena

    Blev berörd och kunde inte hålla mig från en kommentar :-) Alla tjejer/kvinnor älska era bröst som de är!! Jag fick operera bort mitt ena bröst pga av en eländig tumör och har fått ett silkonbröst som är jättefint men å vad jag saknar mitt ”gamla naturliga”. Finns inget bättre än naturliga bröst!!
    Elaine, tack för en inspirerande blogg!

  14. Linn

    Hej. Drömde om dig inatt haha! Sa mycket gott om din blogg- lika
    bra göra det på riktig!

  15. Linn

    Ops nått blev fel der så alt kom inte med. Ville säga din blogg; den ger tröst skratt inspirasjon glede tankar. Tack for din blogg

  16. Caroline

    Bra inlägg! Kände en otrolig press (mycket från andra kvinnor som inte själva fått barn) på att bli som man var innan efter att jag fått första barnet. Sedan fick jag andra och visst var det lite som förändrades på nytt, men det var då jag insåg det: förändra behöver inte betyda försämra. Det är helt sjukt hur man förväntas skapa en ny människa och sedan får det inte synas. Det som stoppade mig från att på allvar tänka på operationer var att jag kände att jag inte ville förmedla den bilden vidare till mina barn. Jag tyckte det hjälpte att tänka på vad jag tyckte om min kropp om jag inte jämförde mig med andra. Då tyckte jag faktiskt inte att det var särskilt alls illa och det var även då jag insåg att operation inte skulle kunna bli rätt för mig.

  17. Ulrika

    Vadan detta bröst-ståhej?
    Ledsen att det ”trubblar” dej!
    Man kan lyfta utan kniv
    med ett enkelt BH-liv
    Ja, man kan lyfta snyggt – med taft!
    eller stål – en bildomkraft!

    http//:detsomhanderhososs.wordpress.com

  18. Eveliina

    Jag är snäll emot mig själv men vet att jag skulle kunna vara snällare. För mig har det handlat om att överkomma vissa nojjor kring föreställningar om vad någon som har min kroppsform och ser ut som jag gör får ha för kläder. Är kjolen för kort, klänningen för tajt, visar jag för mycket hud? Men sen började jag anamma tänket ”If they make it in my size, I´m gonna wear it” och det har blivit mitt mantra när jag har något som är lite utanför min bekvämlighetszon men som jag tycker är snyggt och som jag faktiskt trivs i! Tips!

  19. Du skriver så fantastiskt bra saker! Jag tror jag är rätt snäll mot mig själv nu för tiden. När jag va yngre tyckte jag om mig själv, men vågade inte stå för det. Trodde liksom att man som tjej va tvungen att tycka man va lite för tjock eller nått sånt.

  20. Lena

    Helt rätt! Man måste vara snäll mot sig själv! Ett tips från en mamma till en annan är dock att ge boobsen lite tid. Mina lyfte sig själva efter att det gått några månader efter avslutad amning.

  21. Sofia

    Bra där, man måste lära sig att älska sig själv på något vänster. Har precis fått barn och så klart lägger det sig på magen det mesta. När min mor en dag beklagade sig över att fettet alltid sätter sig på magen så sa jag: vart ska det annars sitta. Det hör liksom till att vi kvinnor ska ha fettet där. Tänk om det istället hade satt sig i ansiktet. Det är någon dum idiot som fått för sig att kvinnor inte ska ha några små kärlekshandtag trots att nästan alla har det. Då är det väl fel någon annanstans och inte på oss!

  22. Anna den håriga

    Härligt Elaine, det är rätt inställning! Vi behöver fler naturliga bröst (och kroppar) runt omkring oss som kan inspirera oss till att våga vara naturliga och skita i idealen. Genom att skriva om det är du nu en som inspirerar – tack!

    Läste för länge sen en liten historia om en kvinna som skulle servera frukost på sängen till sin man. Dukade en bricka full med god frukost, ljus, kaffe, en blomma. 2 små chokladdoppade kex. Men hjälp – kexen fick ju inte plats på brickan – var skulle hon lägga dem? Men under brösten satt de fast fint och kunde då dessutom serveras kroppsvarma. Vilken räddning!

    Thank you god for hängbröst!

  23. Helena

    Håller helt med alla, det som spelar roll är inte HUR man ser utan vad man gör av det… Själv har jag alltid tänkt mig att göra lyft+bröstförminskning när jag är klar med ev barnafödande men sen bröt jag benet och en operation senare så ALDRIG I LIVET att jag opererar mig för mitt utseendes skull. Då spenderar jag hellre 2 timmar om dagen på gymmet med att få en stark rygg (har 70G/H så tungt, ännu tyngre när jag blir äldre tror jag…) och ser till att lägga pengarna på riktigt bra BH:ar. Vilken skillnad det gör, som många med tung byst kanske missar, när de hålls uppe av bandet runt ryggen istället för axelband som skär in…

  24. Fy vad du är bra Elaine! Jag – som är en knapp sjuttonåring – är emot att föräldrar sticker kniven i sig för att det kommer ge dem zero procent självkänsla i framtiden. Om inte mamma kan tycka att hon själv är vacker, hur i hela denna sjuka värld ska jag kunna tycka att jag är vacker? Du har fattat grejen, du är dig själv (vilket förvånansvärt få människor är idag)! Det gillar vi.

    • Elaine

      Amen på den Julia! Vad glad jag är att du är här och att få en komplimang från dig som knapp sjuttonåring värmer extra på något sätt! kram!

  25. Lisa

    Mina tuttar är så små och platta efter amningen att de knappt är en utbuktning under tröjan. Alltså total-platt. Men va fan. Skit samma. Jag behöver inte dem förrän till nästa bebis och då löser ju kroppen det där så smart att de fylls upp igen. Och däremellan får jag helt enkelt leva utan urringningar och slitz-utvik. Ska nog gå bra. Tänk att våra tuttar ska kunna hålla en annan människa vid liv (har man tur blir det kanske två-tre människor innan tuttarna får pensioneras) i nästan ett år, de har fan rätt att vara lite trötta och urlakade resten av tiden. Kvinnokroppen är så galet cool och den ska bara behandlas med massa respekt, få många klappar och matas med glass och godis med jämna mellanrum. Puss!

  26. fiia

    Jag ammade i ”bara” sju månader, men brösten förändras ju ändå lika mycket. Det tog tid, men nu har jag accepterat att de aldrig blir som förr, och att de är ganska fina som de är :) Min man har då aldrig klagat, tvärtom :) Så det kommer så småningom, man måste bara ge sig själv lite tid!

  27. Elin

    Så härligt att få läsa om fler som accepterar sin kropp som den är. Mina bröst har varit superhängiga så länge jag kan minnas, långt innan barnen. Jag har haft stora problem med att acceptera att de ser ut som de gör. Min förra kille sa när vi gjort slut att det ”ju i alla fall inte känns när man tar på dem. Men det ser ju lite konstigt ut…” Tack för den! Det sänkte mig ännu mer. Min man, pappan till mina barn, älskar mina bröst och ger mig så mycket bekräftelse. En man som inte älskar dig som du är, ja den skulle nog lobotomeras. Underbart att du tar upp detta ämne. Tack till dig Elaine och alla andra som skriver så peppande.

  28. [...] här med brösten är jag inte så brydd i. Jag funderade lite på det där när jag läste om det här tänket. Brösten för mig har aldrig varit något issue så att säga. Jag älskade att amma. Jag hade [...]

  29. Amma Zon

    Jag har alltid gillat mina bröst, och saknar att kunna ha urringníng nu, men: Hellre ett friskt än två sjuka bröst!

    Nu har jag ofta inte ens protesen i, mår någon illa av att titta på en amazon – blunda!

  30. [...] » Om tio år är det jag som sprutar botox i pannan på 27 augusti, 2013 » 07:30Ingen kommentar Elaine Eksvärd har fått ”nya” pattar efter fjorton månaders amning och får förslage…, av alla hon pratar med detta om. Jag blir så jävla provocerad av hur självklart det är att [...]

  31. Tänk vad fantastiskt om en inte behövde känna sig ful eller dålig bara för att en gjort något som en tyckte att kroppen behövdes till!

  32. Underbar inställning! Precis som någon annan skriver kommer din man älska dem just för att de är DU.

    KRAM och heja dig!

  33. Vilket toppeninlägg! Jag tycker precis som du – jag dömer inte dem som väljer att lyfta brösten eller göra andra ingrepp, men att samhället nästanintill kräver att vi ska göra det – DET är sjukt!

  34. Vilken boost detta inlägg ger! :) Gillar mina bröst (som just nu ammar mitt andra barn) lite mer nu :) Tack!

  35. Ankan

    Heja dig, bra inlägg!

    Jag tänker att mina bröst (och alla andra mammors med) är rätt fantastiska som sett till att mina älskade ungar överlevde den första tiden i livet. Håller med dig att man inte kan tacka dem genom att sticka kniven i dem, eller för den delen utsätta sig för en narkos utan att det behövs.

  36. [...] ”älska-min-nya-kropp-processen”. Ni kanske tycker jag ältar, men det skiter jag i. Det är inte en lätt grej att vakna upp i en ny kropp i en utseendefixerad värld. Men jag älskar min nya kropp. Jag tycker mina hängiga bröst är jättefina, på riktigt. Jag har [...]

  37. [...] följt det jättenoga och har säkert missat en massa, men jag har läst Elaine Eksvärds inlägg här och här, som drog igång diskussionen, om jag har fattat det rätt. Elaine har tydligen fått [...]

  38. [...] och Angeilina lovade att hojta till om en nipple skulle hitta ut. Sen vet ni ju att hela den här bröst-efter-amning-grejen har varit rätt stor för mig. Men Gustav avdramatiserade det rätt [...]

  39. Jag dömer inte heller någon som väljer att operera sina bröst, det är upp till var och en. Men jag tycker att du gör helt rätt som väljer att jobba med din inställning till din nya mammakropp (som för övrigt är jättesnygg) istället för att ändra på den genom operation.

    Bra gjort tycker jag! :)

  40. Marie

    Tack för att du delar med dig av din härliga inställning till de nya brösten, sitter själv i samma sits efter två barn.
    Mitt tips på bra förebild är Julie Delphy i filmen Before Midnight. Hon visar upp sina hängiga mammabröst i en lång scen och det är härligt att se det istället för några perfekta bomber. Scenen gjorde mig på bra humör!

Lämna en kommentar