”Sitt nakna framför era speglar”


Så sa religionsläraren till oss osäkra tonårstjejer när vi stod och höll in magarna i korridorerna. Vi var ju livrädda för hur våra kroppar skulle bli samtidigt som det var så coolt att bli kvinnor. Jag vågade inte erkänna det då, men hennes råd var inte så tokigt. Ju mer jag kollade på min kropp desto mer accepterade jag den, trots att jag aldrig sett ut så här.

20130821-222223.jpg
Nu när jag har ammat i fjorton månader och diverse kroppsdelar har ändrats så dyker faktiskt religionsfrökens röst upp i huvudet. Speciellt när jag går omkring och gömmer mig för speglar och med skräck inte vågar se vad som har hänt. En massa ”tänk om”. Tänk om Gustav inte kommer tycka jag är sexig, tänk om det blir ännu värre efter andra barnet, tänk om, tänk om, tänk om! Puberteten var väntad, men att denna kris efter amning och graviditet skulle komma har ingen berättat för mig. Så nu berättar jag det för er kära bloggsystrar.

Jag är fjorton igen, men skillnaden är att brösten inte växer. De krymper och de… ändrar textur…

20130821-222526.jpg
Jag känner mig inte superhet, eftersom det är… annorlunda. Men jag har gett mig fan på att älska min nya kropp. Jag tänker träna, men aldrig lägga mig under någon kniv. Som Gustav säger:

”Ingen sätter en kniv i min älskling!” Jag älskar Gustav.

Jag har börjat titta på kvinnors bröst, naturliga bröst och gärna hängiga bröst. En kvinna hade ett par rätt hängiga små bröst, men hade ändå djup urringning och ett självsäkert leende. Hon fick mig att lysa upp och känna hopp för naturligheten och kvinnligheten! Ett underbart självförtroende utan att för den skull skylta med det. Det var bara, där.

Jäklar vad det var sexigt! Så ska jag bli när jag blir stor, precis som hon! Och Drew Berrymore.

20130821-223331.jpg 20130821-223342.jpg 20130821-224107.jpg
Bloggvännerna har ordet

22 svar till “”Sitt nakna framför era speglar””


  1. Josefine skriver:

    Det är så himla ofta som du tar upp precis sånt som jag går och tänker på. Som en kompis att prata med fast jag bara tänker och du ”svarar” i bloggen. Tack för det. 🙂

  2. Anna skriver:

    Jag har små bröst och tycker att det är jättefint! I tonåren var allt jag ville att ha stora bröst, smal i övrigt och låååånga ben… Idag inser jag att den där kvinnan jag ville vara är en fantasi kvinna. En kvinna som skapas med kniv och silikon, för att sedan ”förbättras” ytterligare med photoshop! Usch usch usch! Är idag glad att jag ändå var så trygg i mig själv att jag trots allt inte la mig under kniven och fick mina bröst och min själ förstörd!

  3. Anna skriver:

    Ps: Drew har silikon, som typ alla andra i Holywood 🙂

    • Petra - powerpingla i förorten skriver:

      Drew sa i nån intervju att hon hade förminskat brösten? Men men, svårt att veta vad som är sant av vad som skrivs 🙂

  4. Kristina skriver:

    Jag är i exakt samma funderingar och kroppshändelser nu som du. Mina bröst som var små innan är nu så små.. Och jag försöker lära mig tycka om dem. För de är mina, lite tömda men fortfarande bara mina egna. Min man fortsätter ändå röra och smeka dem så varför inte älska dem fastän de är små? <3

  5. Chatrine skriver:

    Jag har en manlig vän som sa det finaste jag hört om bröst.
    Han älskar när hans fru går utan bh med en lös tröja. ”Jag blir så glad när hon går genom rummet. Hennes bröst skuttar runt som lekfulla hundvalpar under tröjan. Jag måste pussa på henne”.
    Jag hade velat visa en bild på honom också. Blicken i hans ögon, de lös av lycka och kärlek.

  6. em skriver:

    Det blev ”värre” efter andra barnet, men då hinner man eller orkar man inte tänka på om mannen tycker ngt negativt om nya mammakroppen

    • Kim skriver:

      Varför ska man ens tänka på det.. Mannen ska väl älska en oavsett om kroppen ändrat sig efter graviditet, amning osv. Jag älskar ju inte min mans kropp för hur den ser ut, bara ;-), utan för att det är hans..

  7. Emelie med C skriver:

    Jag slutade amma min ettåring nyligen och ja, texturen och positionen är ju inte riktigt detsamma. De har nog flyttat sig minst en decimeter söderut. Min tröst är att de numera även är så pyttesmå att man inte tänker på hur hängiga de är… yey…

  8. viveca skriver:

    Spegeln på mitt hotellrum idag har en sticker i nederkanten med texten ”you look great” en rolig och trevlig reminder. Vore kanske något hemma!?!

  9. madde skriver:

    It is what it is liksom!
    Klart man kan önska att tuttarna såg ut som när man var 17 för alltid men det är ju inte realistiskt så man får ta det för vad det är:) En naturlig gång…

  10. Maline skriver:

    Älskar humorn i inläggen Elaine och att du tar upp såna här ämnen mellan jobb och vardagsinlägg. Skön blandning liksom.

    Ha det!

  11. Tuss skriver:

    Det är otroligt viktigt att för välmåendet att acceptera sin kropp. Jag är inte riktigt där ännu och misstänker att det kan dröja, men det är målet.

  12. Du har haft en hel del kroppsinlägg på sistone och för det vill jag säga TACK! När jag läste tillbaka igår kväll var det mycket vettigt du sa och som får mig att inse att jag ska gilla min kropp oavsett vikt, utseende osv. Egentligen vet man ju att kroppen är ganska bra som den är men ändå är man missnöjd. Märkligt! Men tack för påminnelsen! 🙂

  13. Jag ville också ha stoooora bröst när jag var yngre, mina var små och väldigt olika storlek.. men nu så är jag nöjd med mina lätthanterliga tuttar. Skönt att slippa släpa på tycker jag. 🙂

  14. Cecilia skriver:

    De dåliga nyheterna är att det blir värre efter andra barnet. Jag hade ganska små bröst innan och efter att jag ammat klart mitt andra barn var de mer eller mindre borta. De bra nyheterna är att brösten verkar komma tillbaka. Nu är mitt yngsta barn tre och ett halvt och mina bröst känns ungefär som innan igen. Hurra!

    Dessutom har jag tränat och ätit otroligt bra sedan jag fick mitt andra barn eftersom jag inte kände igen min kropp riktigt och jag kan säga att jag aldrig hade så här bra kropp innan jag fick barn. Jag, som bara var smal innan, har nu tränat fram en riktigt snygg rumpa till exempel. Så det finns hopp 🙂

  15. Acceptans är bra att öva på och sen kommer kärleken till den egna synnerligen funktionella och braiga kroppen!! Och till er alla – glöm inte klämma tuttar nu så ni känner igen era knölar och de som inte borde vara där!

  16. Em skriver:

    Jag känner till två st tvåbarnsmammor som nyligen dött i bröstcancer. Då blir det plötsligt inte så viktigt hur brösten ser ut.

  17. Lise skriver:

    Men brystene ER tomme og spesielle rett etter ammeslutt. Om et halvår er de fyldigere og mer som de var før igjen! De ”kommer tilbake” på en måte! No worries! 🙂

  18. Sofie skriver:

    Jättebra inlägg! Tack! Jag har ännu inte fött barn och ammat, men jag har länge haft ångest över mina stora, och av naturliga skäl, hängiga bröst. Det gick så långt att jag faktiskt gjorde en bröstförminskning (som jag fick betalt av landstinget då jag kvalade in att ha onaturligt stora bröst). Brösten fick sig ett lyft, men nu ett år efter operationen har de hängt till sig igen, och jag får bara inse att det är så naturliga bröst kan se ut 🙂
    Man spar så mycket tid och energi genom att vara nöjd med sig själv, så tack för att du skriver om det och inspirerar andra att älska sig själva!

  19. johanna skriver:

    Brösten fyller ut sig igen, inte helt till det som de var innan amning och graviditet, men de ser inte alltid ut som precis efter man slutat amma. MEN det tar tid, ge det lite mer än ett år.

Lämna en kommentar