Mitt mysterium – Gustav


Daniela, jag och Elin. Vi hade vårt favoritsamtalsämne, det stora mysteriet – män. Tänk att Gustav fortfarande kan vara ett mysterium för mig, har ingen aning om vad han tänker ibland och kan fortfarande berusas av att han säger att han älskar mi.g. Han ger sällan ytliga kommentarer och jag börjar undrar om det är negativt att jag kräver det efter en intressant diskussion med Lady Dahmer. När jag läste  hennes kommentarer så undrar jag om inte jag är beroende av den där ytliga bekräftelsen – inte från världen, men från Gustav. Jag vill höra att jag är så SJUUUKT snygg, hans drömkvinna och allt det där. Fånigt? Ja kanske. Osunt? Jag vet inte. Samhället lär oss att ytlig bekräftelse är viktigt. Men jag behöver lik väl höra att jag är smart och har fått folk att tänka om – den bekräftelsen får jag i bloggen och på mitt jobb. Sen via mina vänner också såklart.

Bloggvännerna har ordet

20 svar till “Mitt mysterium – Gustav”


  1. Apropå det är jag väldigt kluven över att ge komplimanger som uppmuntrar till viktnedgång. Om en kompis gått ner i vikt, så ser man det och vill säga, vad smal du har blivit! På ett uppmuntrande sätt liksom. De blir jätteglada – men hur sunt är det egentligen? Jag tycker det är skitsvårt…

  2. Åh, jag är likadan och tror ganska mycket på LD’s teorier om att samhället tyvärr format oss kvinnor att tänka att vårt värde ligger i vårt utseende. Min nya kille (är förresten fortfarande väldigt nykär efter 3-4 månader, så himla härligt!) har knappt gett mig komplimanger för mitt utseende. Det är jätteskönt, samtidigt som jag är så ovan vid det, och jag har kommit på mig att fiska efter komplimanger gällande mitt utseende, då jag alltid fått positiva kommentarer tidigare.
    Nu var det dock längesedan (tycker jag) han kallade mig något annat än typ ’sötis’. Så nu är jag sur och bekymrad över att han knappt ger mig komplimanger alls. Inget konstigt med att jag vill vara omtyckt av den jag själv tycker väldigt mycket om, liksom. Blaarsdhsfgdgd

  3. Mersa skriver:

    Jag har också funderat över det!! Tyst, orolig och tyckt att bara jag var så…erkände jag det för en av mina tjejkompisar. Hon kände likadant. Tycke vi förtjänar att höra det! Som sagt, vill höra det av min partner inte hela världen…tycker inte det är konstigt!

  4. Emma skriver:

    Vet inte, men när man lever med någon i ett förhållande så hoppas jag verkligen att det är för att man tycker om varandras personligheter i första hand och ytliga saker någonstans efter det. Jag tar i princip för givet att min Joel tycker att mitt inre är bra och när han säger att jag är snäll eller smart eller nåt blir jag självklart alldeles varm inombords. Som jag är som person ändras inte särskilt mycket så det känns inte lika viktigt att höra det jätteofta. Om jag däremot klippt mig eller köpt ett nytt plagg som sitter fint och får höra att jag är snygg värmer det mer, även om det inte är lika viktigt i grunden. Det kanske är fel. Men jag ställer å andra sidan krav på att han ska anstränga sig utseendemässigt för mig med. Jag tycker det är jättetråkigt om han tycker att ”det är ju bara vi ikväll så det gör inget om jag har ketchup på tröjan” typ. Hur snäll han än är medan han har ketchup på tröjan så vill jag känna att han tycker att jag är värd en ren tröja på en tisdagskväll…

  5. Men vad säger han annars då? Vilken slags bekräftelse utöver det ytliga får du? Min man säger ofta att jag är sexig, snygg, het osv men jag har bett honom att sluta. Jag blir liksom inte glad över det eftersom att det inte känns som att han uppskattar MIG då utan att det mer handlar om vad hans snopp tycker liksom.

    Men det är inte konstigt att du vill ha den sortens bekräftelse. Vi är ju så präglade av en kultur som säger oss att vårt värde i stor del ligger i det yttre. Det spelar ingen roll hur jävla smarta,häftiga, schyssta, kloka, talangfulla osv vi är om vi inte också får bekräftat att vi är snygga att se på. Det är bara att titta på våra kändisar; atleter, idrottare, politiker, vetenskapspersoner och andra högutbildade kvinnor som gång på gång reducerar sig själva till sexobjekt. Varför liksom?

    Så… min poäng är väl att 1. det vore konstigt snarare om du INTE efterlängtade den sortens värdering och 2. skäms inte för det, det är inte ditt fel

    kram

    • Varför så svartvit?

      Menar du att vi bara gillar komplimanger om utseende för att vi är socialt präglade till det? Det är en del av det men det är också skitviktigt för människosläktets överlevnad att uppfattas som fysisk attraktiv och därmed väldigt inbyggt i systemet att vi ska gilla att uppfattas så. Sen har vi ett patriarkaliskt helvete ovanpå det som är helt förkastligt men det betyder inte att det blir bättre av att helt ignorera hur man ser ut.

      Jag tycker det är lika illa att lägga all värdering i sitt utseende som att ignorera det helt. Det är jättehärligt med attraktion och kroppar som vill ha varandra, precis som att det är superhäftigt med intellektuell stimulans. Jag får ofta höra att jag är smart, cool, driven och kompetent och det är fantastiskt, precis som att det är fantastiskt att höra att jag har en snygg rumpa eller är fin i håret.

      • Sen är det en jäkla skillnad på att vara snygg och att ”reducera sig själv till sexobjekt”, särskilt i professionella sammanhang. Men hemma i sängkammaren med någon som gör en kåt och galen passar det ju utmärkt att, inte reducera för det finns ingen förminskande med det, men att förvandla sig själv till ett alldeles fantastiskt sexobjekt. Precis som att man förvandlar sig till den bästa versionen av sig själv med andra egenskaper i andra sammanhang. På jobbet ”reducerar” man sig till business woman vilket passar utmärkt där men inte lika bra när man ska leka med sina barn. Jag föreslår att vi bejakar alla våra sidor med medvetenhet. Jag ser inget konstigt eller negativt alls med att få sexuella komplimanger av den man ligger med, det är i allra högsta grad väldigt lämpligt. Börjar man däremot fiska efter sådana på jobbet eller känna sig dålig utan är det kanske läge för lite självrannsakan, men inte att förespråka ett generellt förbud för den typen av komplimanger för alla.

        Därtill är det ett maktmedel att se bra ut (vilket Elaine skriver om i Snacka snyggt).

  6. Theresia skriver:

    Jag vill verkligen höra ofta från min man att han tycker jag är het. Men det vill ju han också höra. Tycker det är härligt. En mans snopp är ju en del av honom… jag vill inte reducera vissa av hans känslor till ”han tänker med snoppen”… Jag tänker väl med mitt underliv också ibland. Det gillar han, och jag. Haha!
    Sen tror jag faktiskt det är viktigt med de där positiva ”ytliga” bekräftelserna, att man håller det vid liv, för att hålla kärleken och relationen vid liv. Vi är ”också” sexuella varelser. Det är väl ändå inget vi kan mogna bort ifrån!? Vi har en massa hormoner i oss som syftar till att vi ska fortplanta oss, mer i vissa tider än andra. Att förtränga det tror jag bara gör oss deprimerade.

  7. wigwag skriver:

    Nu blev jag lite extra triggad att svara här eftersom jag är man och feminist och därmed liksom vet hur sånt här funkar, Inbillar jag mig. Jag älskar ju att ge komplimangar. Men man måste ju ha tajming, Inget är skönare att ge en än vältajmad komplimang. Och inget är så felskruvat osexigt som otajmade ofta upprepade, uttjatade, slentrianmässiga komplimanger. Det är en balansgång att gå för varje man som vill göra intryck. Och ibland kör man i diket. Ibland är vägen smal som en rotfylld skogsstig (Lady Dahmer) och ibland bredare och rakare så som i ditt fall som det verkar. Men alla mår bra av vältajamade komplimanger, både givare och mottagare, när dom framförs på rätt sätt, i rätt sammanhang, när lampan blinkar blå och allt är som det ska så att säga.

    edit: Skulle gärna ge dig en komplimang, här och nu, om det nu inte vore så förbannat komplicerat att göra så och dessutom helt jävla otajmat.

  8. […] under förutsättning att blogginlägget handlar om honom och/eller han finns med på bild. Haha! Så det var inte en slump att det här inlägget hade båda delarna. Så nu har han startat några taffliga försök att ge mig komplimanger. Det är inte helt lätt […]

Lämna en kommentar