Audrey Hepburn-idealet gör mig lite sur


Nog för att mitt midjemått är ohälsosamt och att man ska ligga under 80cm i midja, men kom igen. När jag såg Breakfast at Tiffany’s och ”En prinsessa på vift” så kändes hennes kroppsform väl tanig. Åt inte kvinnan? Så kollade jag upp hennes längd, vikt och midjemått:

173 cm lång

50 cm i midja

46 kg

Och den kroppen skulle andra kvinnor ha som ideal. Herregud, vi snackar anorexia här. Skinny is not strong och tack och lov är Strong the new skinny.

/Elaine, tror inte på benrangelsidealet.

 

Bloggvännerna har ordet

33 svar till “Audrey Hepburn-idealet gör mig lite sur”


  1. Nathalie skriver:

    Men alltså.. Jag avgudar Audrey Hepburn och älskar hennes filmer. De är klassiker och visst, de kanske inte faller alla i smaken men dom är legendariska och det är hon också.
    Alla är byggda olika. Hon var byggd så här och det var ju inte hennes fel. Marilyn Monroe, som var verksam samtidigt (Audrey debuterade på tidiga 50-talet) hade en heeeelt annan kroppsbyggnad och båda var älskade och avgudade. Jag och min lillasyster har samma föräldrar men är byggda heeeelt annorlunda. Jag är lång med en normal kroppsbyggnad, väger kanske för lite, men ändå. Min syster är kort och är rak i kroppsformen.
    Det är naturligt; ingenting att vara sur över.

    Du är bra och tillräcklig precis som du är och Audrey var bra och tillräcklig precis som hon var. Så. Kram!

    • M skriver:

      Instämmer med kommentaren ovan.. har faktiskt lite svårt för att man går på naturligt smala och kritiserar deras kroppar. Det känns enligt mig som att det är mer okej att kritisera smala än kraftigare personer. Men det kan ju faktiskt vara så att man inte bantat, inte har anorexia utan faktiskt ser ut så, och det är ju lika fint det som att ha lite extra hull.

    • Elaine skriver:

      Kram på er båda, men menar ni att hon var naturligt smal? 46kg och 173cm som vuxen.

      • Cecilia skriver:

        Jag håller med dig, Elaine. Att väga 46 kg när man är 173 cm lång är varken naturligt eller sunt!

        • M skriver:

          om hon var naturligt smal eller ej vet jag inte. Det jag reagerar mot är att smal allt som oftast associeras med anorexia. Så måste det inte vara. Ungefär som att en överviktig person inte alltid måste ha vräkt i sig mat. (även om det givetvis är så i många fall – både för den smala och den överviktiga.)

      • Sanna skriver:

        Hon hade anorexia. Så, nu vet ni.

  2. Malin skriver:

    Audrey Hepburn: Actress Audrey Hepburn struggled with anorexia and depression – which was unknown to the public during her career. She was known to lose weight under pressure and to be ”strange” about food. Rumor has it that current actresses are being ”harassed” by the media who points to Audrey as an example of a thin woman without an eating disorder, but that was NOT the case!

    Men nu vet jag inte om påståendet ovan stämmer…

    Jag tycker inte heller att det är bra när idealet ska vara så smalt – anorexiasmalt för de flesta kroppar. Och det betyder inte att jag tycker att naturligt smala tjejer är fulare/okvinnligare osv, absolut inte. Problemet är att den supersupersmala kroppen är ett ideal, inte att det finns människor som stöps i den formen. Problemet är de som svälter sig. Det hade inte heller varit bra om idealet hade varit att vara överviktig och om tjejer åt massa glass för att bli större. Idealet bör ju vara en hälsosam kropp. Och den kroppen har många former, men det är en kropp som mår bra på insidan och som rör på sig 🙂

  3. Sandi skriver:

    Ville bara lägga till att det är ganska välkänt att Hepburn hade anorexia, något hon slet med under större delen av sitt vuxna liv.

    http://www.elegantwoman.org/audrey-hepburn-biography.html

  4. Johanna skriver:

    Oh my god! Jag vägde 47 kilo när jag var 19 år och då är jag ”bara” 1,48 lång. Då hade jag fin och smal kropp, men som sagt jag är bara 1,48. 1,73 och 46 kilo…hjälp. Låter ju i mina öron som ätstörningar.

  5. Sofia skriver:

    Okej, tydligen hade Audrey anorexia.
    Men jag tycker att ni som kommenterat ovan har rätt, varför är det mer okej att kritisera någon som är smal?
    Jag var jättesmal innan jag typ fyllde 20 och blev kallad benrangel, planka, anorexiaoffer etcetra, fick kommentarer som ‘ät lite för fan!’ – inte för att jag hade anorexia utan eftersom jag var otroligt spinkig utan att vilja vara det. Jag åt, men kunde inte gå upp i vikt. Så jag tycker man ska vara lite försiktig innan man går ut och kritiserar smala människor, för det kan kännas lika hårt att bli kallad ‘spinkis’ som ‘tjockis’.

    • Elaine skriver:

      Jag blev också retad för att vara spinkig när jag var yngre. Jag var 1.73 vägde kanske 45kg men var också i tidiga tonåren. Det var jättejobbigt att bli kallade för det, men det faktum att Audrey Hepburn hade anorexi och gjordes till ett ideal är inte bra. Jag tycker det är lika illa med Big is Beautiful, där sjukligt överviktiga görs till ideal. Sen kan man vara ledsen för att man är sjukligt överviktig, men att klappa en person på axeln och säga ”du är i alla fall vacker” när personen faktiskt är sjukligt smal eller tjock – det tycker inte jag är ok. Inte heller ok att göra personen till ett ideal för andra om det kan leda till sjukdom och/eller i värsta fall död. Jag har en kompis som är dietist på Karolinska som bevittnat flera dö i anorexi för att sånna som Audrey Hepburn sätts som ideal. Och andra sjuka för att ”Big is Beautiful”. Det handlar inte om utseende, det handlar om hälsa och i slutändan om liv. Så jag tycker diskussionen blir fel när vi pratar om att det är fel att klanka på naturligt smala eller tjocka. Jag har blivit klankad på som både tjock och smal, men det är ointressant. Det intressanta är att idealen borde vara Hälsa, varken Audrey eller ”Big is Beautiful” tar oss dit. Kalla det taskigt, orättvist eller vad du vill – fakta kvarstår: varken anorexi eller övervikt är hälsosamt.

      • Sofia skriver:

        Du har helt rätt, det smala idealet är inte bra och det ska inte på något sätt uppmuntras. Men det var nog ditt val av rubrik som fick mig att reagera, att Audrey Hepburn gör dig sur. Men du kanske inte menade att hon gjorde dig sur snarare idealet? För om hon nu led av Anorexia så kanske det är lite knasigt att vara sur på henne eftersom det är en ätstörning som jag antar att hon inte kunde hantera på egen hand.

        Hur som helst, jag menade inte att leda diskussionen på fel spår – jag reagerade då jag läste det som att du kritiserade människan, inte idealet. Men som sagt jag missförstod dig nog.

        • Elaine skriver:

          Det tänkte jag inte på, det har du så rätt i att rubriken klankar ju ner på henne och inte idealet, ska genast ändra. Tack för synpunkten! 🙂

  6. Anna skriver:

    Audrey bodde i Europa under andra världskriget och både hon och hennes familj led av svår svält och misär, så det påverkade nog också hennes relation till mat och ätande.

  7. Malin skriver:

    Nej, jag tycker inte man ska kritisera smala människor för att de ser ut som de gör, smalmobbing = not OK! Men jag tycker inte att supersmalt ska vara idealet, alltså något att sträva efter (vilket många gör). Jag tycker inte heller att övervikt ska vara idealet, men i dagens samhälle är det inte många som strävar efter att bli överviktig.

    Hälsosamma, vältränade kroppar i olika former bör vara idealet – dvs en kropp som mår bra.

  8. Nkosazana skriver:

    Du Elaine, du ska inte bryr dig om det europeiska skönhets standarden. Den är till för vita kvinnor att trycka ner din mamma och i en viss mån dig själv. Att göra kvinnor med kurvor som oss med mörkare skin oftast har oaktraktiva. Bara se Sarah Baartman. Och nu försöker dom härma oss med rump implantat och annat.

  9. Lisa skriver:

    Tycker att diskussionen är jätteintressant! Men! Man kan inte förglömma mig och andra som är typ 1,60 och har ett midjemått och vikt därefter. Längd spelar
    stor roll när det gäller sånt. Jag är verkligen varken för tjock eller för smal. Och därefter ser man ju också hur olika vi kvinnor är och bör vara! Kan verkligen tänka mig hur sjuka ett par d-kupor skulle se ut på mig 😉

  10. Ida skriver:

    Som tidligere sakt opplevde Audrey Hepburn 2.verdenskrig og var nesten utsultet i likhet med andre unge på denne tiden, man kan jo dra konklusjoner til dette? Er helt enig i at det ikke er sunt å være så tynn, men da kan man jo dra den konklusjonen at hun ikke hadde det greit?

  11. Eva/Ashes skriver:

    OJ, trodde inte att hon var så liten. jag är lika lång och var rätt ”naturligt” smal innan jag fick barn och då vägde jag som minst 57 kg (har alltid pendlat mellan 57 o 61, det är min kropps normalvikt, eller var då), men då var jag ändå rätt spinkig när jag låg på 57, trodde inte hon vägde såå mkt mindre, trodde visserligen att hon var kortare också. Sen är väl alla ideal som är ohälsosamma dåliga och olika ideal är dåliga för olika kroppstyper (extrem fetma och extrem undervikt är ju aldrig bra dock oavsett din kroppstyp), alltså en person kanske är naturligt smal och då är det jyu inte bra om den personen har ett ideal att man ska vara lite mullig då dennes kropp inte mår bäst så, precis som att en som är naturligt lite rundare antagligen inte mår så bra av att ha ett ideal om att man ska vara spinkig, eftersom en naturligt mullig kropp inte trivs med att tvingas in i en annan kroppstyp ex. Dett aär inga fakta, det är mina teorier. Det bästa är nog att inte sätta ideal efter något allmänt om hur alla ska se ut, utan att utgå från sig själv och vad som passar ens egen kroppstyp bäst. För helt ärligt, kroppr har olika former och alla klär inte i att vara smala för de kanske är rätt bastanta och då ser det ofta rätt ohälsosamt om man bantat bort asllt fett, precis som att såna som jag inte klär så jättebrs i mer fett för det är inte min kropps naturliga tillvaro och fettet fördelar sig inte snyggt på mig. Har vänner som väger 20 kg mer än jag som klär mycket bättre i sin övervikt, för att de är naturligt lite större och har fett som lägger sig på ett snyggt sätt. Det är som om man ser skillnad på fett orsakat av ohälsosam livsstil och fett som bara är där helt naturligt

  12. Amanda skriver:

    Tack för ditt inlägg.

  13. Sara skriver:

    Bästa Elaine,

    Jag har inte för vana att kommentera, faktiskt är detta första gàngen, men jag bara màste reagera pà detta inlägg. Jag sàg nämligen en dokumentär om Audrey Hepburn för nàgot àr sedan. Där framhàvde de just hennes taniga, plattbystade kropp, och hur emot idealet det var just dà eftersom idealet var storybystade kurviga kvinnor à la Marilyn Monroe som figurerade pà första rang vid denna tid i filmindustrin. Hur kämpigt det var för Audrey att ändà bryta sig in och hur hon satte ett nytt kroppstänk. Jag menar inte ”vara smal”-ideal nu. Utan ”vara-annorlunda” ideal. Hon var annorlunda, i dokumentären talade de inte om nàgon annorexia (men däremot hennes fragila mentala tillstànd- kanske kunde det eventuellt pàverka hennes aptit?), utan det verkar som att det var hennes naturliga kroppsform.

    Fràn det perspektivet, sà kämpade Audrey med sin plattbystade raka kroppsform mot kurviga storbystade, precis som kvinnor med kurvor och bröst kämpar mot smala modell-idelaet idag. Därför har du fel, enligt mig, att bli provocerad. Nu när jag upplyst om kontexten kring Audrey sà hoppas jag att du har överseende med hennes utseende, och kan fokusera pà hennes utmärkta skàdespeleri istället.

    Lycka till med veckomàlen, och ha en bra dag,

    Sara

  14. Sara skriver:

    Jag màste tillägga att jag nu läst ovanstànde kommentaren och att Audrey Hepburn visst hade anorexia, med andra ord var det inte hennes naturliga kroppsform och dà brister ju mitt resonemang ovan. Det finns nog en anledning till varför jag har hàllt mig ifràn att kommentera, haha.

    Mvh,

    Sara

  15. A skriver:

    Måste säga att jag också reagerade på detta inlägget. Jag är själv 24 år, 174 cm lång och väger 50kg. Midjemåttet har jag ingen aning om 🙂 Har alltid varit smal och underviktig men frisk. Jag äter helt normalt och går helt enkelt inte upp mer i vikt, genetiskt är jag helt enkelt bara skapad smal. BMI ligger runt 17 vilket betyder underviktig och det ligger helt klart inte innanför standardkurvan men det är stor skillnad på anorexi och undervikt. Iallafall om man häntyder till ”anorexia nervosa”, det tillstånd där en person matvägrar eller spyr upp de han/hon ätit. Om man ligger i de övre gränserna för BMI delas dessa in överviktig och fetma. Fetma är en sjukdom. Det finns däremot inte en undre gräns för BMI som heter ”anorexia nervosa”. Dvs du kan inte utifrån en persons mått och vikt säga om personen ifråga har anorexia nervosa eller inte, denna diagnos baseras istället på mått, vikt och psykets tillstånd. Dvs det är främst en psyk-diagnos som sekundärt skadar kroppen.

    Jag medger att de mått som jag så uppenbarligen delar med Audrey Hepburn inte är sunda för de flesta människor men detta betyder inte att det inte finns personer med dessa mått som inte är fullt friska. Nu hade så uppenbarligen Audrey Hepburn anorexia men det är annars en diagnos jag tycker man ska akta sig rejält med att slänga ut till smala männsikor. Man måste komma ihåg att det är en fruktansvärd sjukdom och ingen med den sjukdommen ser frisk ut. Då jag själv får ”anorektisk” slängd i huvudet av privatpersoner jag inte känner cirka en gång om året kan jag säga att det inte är särskilt roligt. Det är nästan som att säga ”du ser ut som en terminal cancer patient”, och vem vill se ut som denna typ patient?

    Personligen tror jag dessutom inte att smala eller anorektiska personer som visas i reklam eller filmer är den största anledningen till att en person utvecklar anorexi. Då jag själv jobbar inom sjukvården och haft patienter med denna sjukdom kan jag säga att de ofta har stora problem i sitt liv, större än HM’s julkampanjer… Och let’s face it, samhällets stora hälsomässiga problem är fetma, detta till trots för alla underviktiga modeller. Därmed inte sagt att jag tycker man ska hylla anorexi, då det är just en fruktansvärd sjukdom.

    När det väl kommer till kritan, har vi någonsin haft ett sunt ideal att efterlikna? Tittar man på dagens skådespelare, underviktiga, nornalviktiga eller överviktiga är långt de flesta alkohol- och drogmisbrukare. Inte att förglömma är långt de flesta även skönhetsopererade. Marilyn Monroe hyllas ofta som ett sunt ideal bara för att hon har kvinliga kurvor men tittar vi på de filmer hon medverkat i och de roller hon spelat utnyttjas hon för just sitt utseende till att spela ”dum blondin”. Titta på filmen ”the Misfits” och man förstår vad jag menar, hon spelar ynklig kvinna som inte är kapabel till att ta vara på sig själv utan har behov för en man att styra upp hennes liv. Dessutom kan hela filmen klassas som mjukporr. Även utanför vita duken var Marylin i allra högsta grad ett ideal skapat av män. Tittar vi på hennes privatliv kan man inte säga att det var hälsosamt alls, ingen anorexia men depression och självmord… Kanske som följe av att bliva pressad till att vara just ett ”ideal” skapat av andra?

    Det är viktigt att förstå att varje människa är unik, det låter kliche men man måste vara stark nog och trygg nog i sig själv att inse att man är bra nog. Vill man sen ändra på något skall man såklart få lov att göra det men man kan aldrig förvänta att det är replikor av en själv som poppar upp i HM’s julkampanj. Och om nu det nästa ideal skulle vara gröna marsianer skulle jag iallafall veta bättre än att ta efter eller känna mig mindre nöjd med mig själv.

    Tycker också det är enormt viktigt att man kan vara just nöjd med sig själv utan att trycka ner andra, och för att vara helt ärlig har jag aldrig fått anorexi-kommentaren från någon som inte själv haft problem med sitt utseende.

    Förstår att detta innlägg täckte mer är bara det du skrivit i ditt innlägg och att du antagligen bara menade att det skulle vara bra med sunda ideal, tror desvärre inte att de existerar eller ivartfall är det väldigt sällsynta. Tom Cruise får stå på en låda när han spelar in film bara för att leva upp till det manliga ideealet och inte bojkottar vi hans filmer för det 🙂

    Annars är det härligt och läsa dina inlägg, bara inte detta. För man kan ju inte låta bli att ta det personligt när man har exakt samma mått men är frisk.

    Mvh/ A

  16. Gabrielle skriver:

    Jag vet att det är länge sedan någon skrev här men måste ändå berömma sättet ni skriver till varandra. Jag är femton år och ser oftast hur folk svär och är otrevliga och kränker varandra på internet, oberoende av om det är ett känsligt ämne eller inte. Men här har ni skrivit artigt och respektfullt till varandra även när ni har skilda meningar och kan även erkänna fel i de egna resonemangen. Det är inte ofta man som tonåring ser sånt och det är både inspirerande och lättande, tack ^.^ <3

  17. mria skriver:

    men snälla nån.. hon är en av världens vackraste kvinnor. KOLLA på henne förfan!
    sluta klaga. inte lönt. finns inte ett skit att säga om henne. hon VAR PERFEKT!

  18. MissRoos skriver:

    Jag tycker audrey hepburn hade ett underbart utseende, kanske inte världens bästa skådespelare…. Men det jag vill komma med det är att hon hade anorexia, okej? Jag är 1.67 och väger (just nu) 68,9 kilo… Ett tag vägde jag 39,8 kilo och då sa folk/ (min läkare) att jag var anorexia! Jag vet vad anorexia är och jag tror Elaine gör det med;-) kram!

  19. Kristina skriver:

    Hej! Audrey växte upp under mycket tuffa omständigheter under andra världskriget i Holland. Hon svalt nästan ihjäl och överlevde genom att äta tulpanlökar. Hennes son har skrivit en kokbok kring hennes mat. Hon fick astma ödem och upplevde traumatiska händelser pga kriget och nu säger forskarna att hennes figur inte haft något med anorexia att göra utan med svälten när hon var 11 år påverkat hennes vikt. Om det finns något att lära utav detta är att inte diagnostisera andra människor om man inte är läkare och de ens patient som ber om råd. Vad gäller det dåvarande skönhetsidealet så bröt hon mot den. Jag tycker det finns många sätt att vara vacker på och det är sorgligt med normer som krymper människors känsla utav värde om det så gäller kroppsform, vikt, färg eller ålder. Hon var vacker. Tråkigt att hennes skönhet gör dig lite sur.

Lämna en kommentar