Hej! När ni ändå är inne på relationer skulle jag ville ha hjälp med en sak jag funderar på. Jag är 19 år gammal och har ännu inte träffat min prins än. Men alla mina vänner ha förhållande sen många år tillbaka, och det är klart jag också vill ha det. Men det finns liksom ingen som det klickar med, och gör det, så uppstår det alltid andra problem. Efter allt detta så är jag trött på att träffa killar, för många är väldigt idiotiska. Men samtidigt är jag en person som vill ha ett förhållande, jag har liksom haft mitt ungdomsliv känner jag. Så min fråga är vad du tycker jag ska göra, och hur jag ska tänka. Kram. Ps. Din blogg är helt underbar. Ds.
Hej fining, du är 19 härliga år. Jag förstår att du vill ha ett förhållande, men att du har levt ungdomslivet? Är du säker? Du kanske vill ha ett förhållande ett tag och sen leva ungdomslivet igen? Vi har alla faser och just nu är du i en jag-vill-hitta-min-prins-fas. Det bästa sättet för dig att hitta din prins är att fokusera på det som gör dig lycklig, umgås med personer som gör dig glad, läs böcker/bloggar som gör dig upplyft, gör saker som gör dig lycklig. Gör du allt det här så kommer du ta ditt liv i en riktning där du definitivt kommer att träffa din prins. Försök inte att förstå idioter, elaka människor utan försök att umgås med folk som inspirerar dig att följa dina drömmar – då är jag säker på att du kommer hitta din prins och dröm.
Sharing is caring
3 Responses to ”Vart hittar jag min prins?” svar på dagens fråga.
Kommentera
Var det retorik du sökte?
Jag håller med dig Elaine. Kärleken dyker upp när man slutar leta och trivs med sig själv. Man ska inte heller ha för bråttom, 19år är ingenting. När jag var 19 trodde jag att jag hittat ”den rätte” men oj så fel jag hade! Men många vägskäl senare så hittade jag min prins på jobbet, jag jobbade som sjuksköterska och han kom in som patient efter en bilolycka, det bästa som hänt han enligt honom själv nu
Allt gick bra och vi fann kärleken. Vi var då 25 år och nu lever vi lyckliga tillsammans som 30åringar med vår nyfödda lilla dotter.
Hej elaine!
Jag är just nu inne i min mest ledsamma fas någonsin. Jag har varit tillsammans med en kille sen jag var 17 år(är nu 20)och nu har vi gjort slut eftersom att vi till slut bara inte fungerade ihop. Vi älskar varandra otroligt mycket fortfarande, men hade bara perioder på slutet där ingenting var bra. Vi bråkade mycket och gjorde varandra ledsna. Vi båda har sagt att vi inte kan svara varken ja eller nej på om vi kommer bli tillsammans eftersom att det vi svarar betyder så mycket för framtiden. Svarar vi ja, så betyder det att vi kommer bli tillsammans, och svarar vi nej betyder det att vi inte blir det. Vi vet inte hur vi kommer känna om några veckor och månader. Det är som att vi så gärnagärna vill men att det är för mycket ivägen.
Min fråga är: vad gör man nu? Hur slutar jag tänka på honom som någon jag kanske kommer hitta tillbaka till? Jag vill inte gå runt och hoppas, samtidigt som det är otroligt svårt att inte göra det. Tror du att saker är menade att hända? Att det som sker, sker av en anledning? Allt är bara så himla svårt just nu, att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Hej Elaine! Jag tycker du ger mycket bra och goda råd men denna gång vill jag ändå bara få säga att det är trist att du (och även kommentaren innan mig) inte verkar förstå att man redan vid 19 års ålder kan känna sig trött och färdig med ungdomslivet. Tyvärr är det idag nästan tabu och pinsamt om man säger att man är trött på att festa, backpacka och strö-jobba redan innan man fyller 20.
Jag gillar ditt råd att personen i fråga skall göra det hon/han känner för och känner sig lycklig av. Men skulle även vilja tillägga att detta kanske skulle kunna vara en utbildning eller ett arbete som inte tillhör just ”ungdomslivet”. Kanske kan denna sysselsättning göra att personen träffar någon som har samma värderingar och tankar om henne/honom.
Tack för en härlig blogg! Jag läser den varje dag
Kram