Jag har tänkt på vad jag har gett för råd i bloggen ”ta inte skit”, ”sätt gränser” osv. Men så kom jag att tänka på att tänk om personen du träffar är din stora kärlek, men inte så slipad i början. Där står du och sätter gränser alternativ struntar i att fortsätta dejta personen när du istället borde ha gett er en ärlig chans. Varken Gustav och jag var perfekta för varandra från början, man kan säga att vi var två oslipade diamanter för varandra från början, ibland åkte kanterna ihop men sen slipades de ned med tiden. Vissa sidor som jag hade då var oacceptabla för Gustav och vice versa. Men vi gav i alla fall varandra en chans att ändras. Sen fick man själv tänka om det vart värt att ge upp en egenskap eller sida för Gustav. Som tur var så ogillade han bara sidor som jag ändå behövde jobba bort – han påskyndade processen kan man säga. Jag tror med andra ord att prinsen eller prinsessan inte kommer färdiga. Sen ska man inte bara tro på kärleken utan också på personen man dejtar…
… Våga ge honom/henne en ärlig chans. För många växer kärleken fram, för andra slår den till från början. För mig var det både och – jag blev dödsförälskad från början och sen växte kärleken fram mer och mer.
Men jag kan säga att jag var rätt krass innan honom, det var inte många som fick chansen att visa vilka de var. Men nu i efterhand så spelar det ingen roll, jag gav ju rätt man chansen – min man. Det hade varit värre om jag hade levt ett helt liv utan att ha gett någon chansen. Många gör så, letar fel och brister och det leder till att de blir isolerade. Istället borde de leta potentialen hos dejten.
Sharing is caring
6 Responses to Gränser som går över till isolering
Kommentera
Var det retorik du sökte?
Detta var precis vad jag behövde läsa idag <3 tusen tack.
Så sant… När jag träffade min man var han inte alls bra ( enligt alla andra) Jag tog mig tid att lära känna honom och hittade en helt underbara man! Nu har vi varit gifta i fem år och har en liten dotter. Han är den bästa pappan och den underbaraste mannen man kan tänka sig. Han gör mig till en bättre och lyckligare person. Han är min trygghet. Tänk om jag lyssnat på vad alla andra tyckte om honom och aldrig ens gett honom en chans..
Kramar till er och er fina lilla knodd!!
Hej Elaine! Det här är det bästa inlägget jag läst av dig när det kommer till relationer. Jag tror oxå stenhårt på att man kan vara två oslipade diamanter som tillslut gnistrar starkare än vad man nånsin hade kunnat drömma om!
Jag och min man kämpade med våra brister och baggage i början, men det var som att vi med kärlek hjälpte varandra att bli bättre människor. Nu är jag så glad att jag inte dumpade honom för att det var jobbigt. Idag är vi mkt mer harmoniska och lyckliga, tillfreds som människor. Glad att du får uppleva detsamma. Och med en liten Matheo <3 Vår son blir snart 2 år, han heter Malakai. Vilka blessings! Grattis till din fina familj! Kram
Ett toppenbra inlägg Elaine! Varken jag och min man var perfekta när vi träffades, det var faktiskt riktigt jobbigt att se varandras bagage och det var absolut inte perfekt på något sätt. Men vi trodde på varandra och bestämde att det var värt att ge det en chans.
Hej Elaine! Vill bara säga att jag inte kommenterar här ofta, men jag har kommit att bli riktigt förtjust i din blogg. Och det är för just allt sånt här; du hjälper mig att tänka på dom bra sätten.
Nu är det tyvärr så att mitt äktenskap håller på att ta slut. Vi träffades som väldigt unga och ingen av oss var slipade någonstans. Vi tänkte att ”så länge vi är tillsammans fixar vi det”. Idag står jag med en stor punktering i själen. Jag har gett honom för många chanser. Om jag inte var helt uppenbart slut skulle jag fortsätta, eftersom jag alltid varit övertygad om att ingen är perfekt. Men det finns visst gränser, och det är när det aldrig blir bättre. Det svåra är nu att veta hur jag ska göra.. Inget jag kommer att veta med säkerhet varken idag eller imorgon, men tack Elaine för att du är den enda bloggerskan där ute som faktiskt sprider styrka och pepp. Du är bra. Du är en sann förebild, tack.
Så himla sant! Jag läser med glädje din blogg varje dag och älskar dina tankar och funderingar. Har faktiskt tänkt en del på det du skrivit om att vänta till den rätte dyker upp, slösa ingen tid på grodor osv. Min sambo sedan fem månader är min prins idag, men han var en groda från början och ett tag var jag osäker på om han och jag var de rätta för varandra. Vi hade det lite knackigt förra hösten pga detta men beslöt oss för att anstränga oss mer och lägga i en högre kärleksväxel. Det gjorde susen och nu är vi mer kära än nånsin! Han är mannen för mig och som 35-åring är man mer kräsen och vet vad man inte vill ha.
Tack för en härlig och ärlig blogg!