Det blev många intressanta diskussioner om hur man ska göra med energitjuvar i sin vardag. Frågan är hur man ska hantera dem. Det är en hårfin balans mellan energitjuvar och vänner som klagar på ett och samma problem väldigt länge utan att göra något åt det. Man får höra om det varje dag år efter år. Där tycker jag att man, istället för att göra slut, helt enkelt sätter en gräns och säger:
”Jag är ledsen, jag orkar inte höra mer om dig och din man. Ni har problem men du väljer ändå att vara tillsammans med honom och har gjort det de senaste 4 åren sedan problemen började. Så länge du väljer att fortsätta vara tillsammans med honom så kommer jag inte orka höra klagomål för då måste det positiva i er relation väga upp det negativa.”
Eller så säger man bara
”Jag orkar inte höra mer om det här, det har blivit för mycket”
Risken är att du blir anklagad för att vara en dålig vän och den personen gör slut med dig, men det är risker man får ta. Hör du samma ramsa av problem varje dag år efter år då kanske ni inte har en vänskap som du har glädje av ändå?
Energitjuvar är lite svårare eftersom de är kroniskt negativa utan att veta om det. Ser allting negativt. Jag gav en energitjuv tio år av min vänskap tills jag tillslut gjorde slut. Men inte på ett dramatiskt sätt utan jag la faktiskt större delen av skulden på mig och sa något i stil med ”det är inte du det är jag” fast mer: ”Jag kan inte vara en vän du förtjänar”. Det stämde ju, hon gjorde mig irriterad, frustrerad över hur allt hon såg var negativt. Jag blev en sämre person med henne helt enkelt. Hon tog det i alla fall bra och vi är inte vänner idag.
Vissa har oturen att upptäcka att många av ens vänner är energitjuvar, negativa och dåliga vänner helt enkelt. Vad gör man då? En vän till mig gjorde slut med två av sina närmsta som hon hängt med i femton år. ”Det är trevligare att umgås med min spegelbild än att umgås med dem”. Sa hon, samtidigt som hon känner att tomrummet kommer att fyllas med bra personer. Det gäller bara att våga och tro. Samma sak med dålig relation med ens respektive, våga ersätta en dålig respektive med ett tomrum och sen våga och tro att någon bättre kommer. Livet är för kort för det ska spenderas med folk som inte förtjänar ens tid, och framtiden för ljus för att den ska skuggas ner av energitjuvar.
Sharing is caring
8 Responses to ”Det är trevligare att umgås med min spegelbild än att umgås med idioter”
Kommentera
Var det retorik du sökte?
När jag kommenterade detta med energitjuvar tidigare så kanske det mer handlade om vänner som klagar över en och samma sak.. Jag tror jag ser en mer tydlig skillnad nu. Det jag tog upp med den ena vännen var just en sådan situation att jag sa ifrån att jag inte mäktade med att höra hur ”dåligt” hon har det och de negativa tankarna personen har om sig själv. Innan jag tog upp det med henne så förstod jag mina begränsningar och sa till mig själv att jag är faktiskt en vän, inte en psykolog. När jag sa ifrån använde jag just frasen ”situationen är mig övermäktigt, jag klarar inte av den och så är det bara”. Jag är glad att jag sa ifrån. Och stolt. Hur mycket jag än peppade så var hon inte mottaglig för mitt pepp. Hon behöver proffesionell hjälp. Jag kunde acceptera detta och jaa, får se hur situationen artar sig!
Jag var för ett tag sedan på semester med en kompis som tyvärr är ett riktigt ego! Hon var då ihop med en man (hon är i 50-års ålder) och jag är singel. Under hela semesterresan tjatade hon om honom, om och om igen samma berättelser. Bytte jag samtalsämne så var hon inom 2 minuter åter inne på honom. Hon gick t.o.m. så långt så alla vi mötte genast fick veta om hennes pojkvän och hur fantastisk han var. Det dröjde inte så länge efter vi kom hem förrän det var slut och nu har hon en ny och samma historia upprepar sig. Ibland blir jag så trött på henne så jag vill bara skrika att lyssna på någon annan för en gång skull. Hon är en riktig energitjuv och så klart man skulle göra slut på vänskapen men samtidigt är hon världens snällaste och raraste så det känns hårt.
Sant, därför jag inte är med i den stora afrikanska community där alla känner alla här, de klagar ju hela tiden. Kan inte ta det seriöst på folk som klagar på allt här i Sverige, det är bra även fast det finns problem. Jag kommer från KwaMashu och har bort i Hillbrow när jag bodde i Joburg. Så jag kan inte ta deras klagande på allvar.
Men har du noen gode tips til når energityvene og idiotene er i din egen familie? Ikke like lett å gjøre det slutt med dem!
Där satt den. Visst är det svårt- det är det men också så värt det. Ibland frågar jag mig själv- ”Är detta den verkliga vägen ?”. Men så påminner jag mig själv om: VIlka ska jag gå tillbaka till? De vänner som aldrig ställer upp och som inte ens kontaktar en. Vad kan dem ge mig som jag gav dem? Nej just det- ingenting. Jag har tagit ett steg och resten kommer bara gå framåt. För bättre kan det bara bli. Det är hårt att inse men det är mitt eget ansvar att vända detta och gå framåt. Jag förtjänar mer, ALLA förtjänar en värdig vän. Ömsesidig respekt. Visst ska man försöka föstå sig på människor och vara förstående men om man umgås med lejon får man också lära sig att ryta som ett.
Tack för att du skrev detta inlägget. Jag lär mig mycket av dina kloka inlägg som du skriver.
Man gör verkligen ett val av vilka människor som man vill umgås med. Dom som gör att man själv mår bra. Dom som ger massor av positiv energi.
Det är vad jag har lärt mig att göra!
Jag har en vän som har en del ekonomiska problem vilket hon är ganska nere för, vilket jag förstår så jag har inte sagt emot när hon nästan varje dag pratar om hur hon inte har pengar, inte råd med saker etc. Men sen har det gått så långt att hon klagar på sin höjd, hår, kropp, lärare, folk i vår klass, ja allting som hon kan komma på. Jag har försökt att lyssna tålmodigt, men sanningen att säga har hennes klagande fått mig på dåligt humör, så när hon en dag klagade igen över att hon var kort och att alla bara tyckte hon var söt pga det sa jag till på skarpen att varför klaga på det när hon ändå inte kan påverka det. Så hade vi en diskussion, där jag berättade att jag själv mådde dåligt när hon klagade på allt och aldrig lät mig berätta något, utan avbröt mig för att prata om sina problem. Jag sa till och med att hon borde uppsöka en psykolog för att kunna prata ut där (läste ju ett av dina inlägg att det var så du hade gjort) – och det visade sig att hon faktiskt skulle göra det till sommaren! Hon visste att hon klagade, men hade inte en tanke på hur det hade påverkat mig, så hon blev glad att jag sa till och satte stopp för det. Nu är hon igen den goa tjejen jag kände innan, och även om hon ibland klagar på något, så är det ju trots allt ett litet sandkorn av den strand hon tidigare öste över mig.
Tack för att du motiverade mig (om än omedvetet) till att säga till henne
Kram
Så sant, så sant! Har en kompis som var tillsammans med en kille i ett år, och för ca 9 månader sedan gjorde de slut. Under hela denna perioden (1 år + 9 månader) har jag ständigt fått höra hennes klagomål. Det enda hon har velat är att få hjälp/råd/lyfta sitt självförtroende (som hennes kille tryckte ned). Jag sa samma saker om och om igen och fick hela tiden höra samma frågor: älskar han mig? Varför gör han si och så? Etc. När jag tillslut efter typ 15 gången sa att jag INTE ville diskutera honom med henne längre, eftersom hon ändå inte lyssnar eller gör något åt deras problem så slutade hon prata om honom med mig. Vi är fortfarande kompisar, men vi har NOLL att prata om och jag det är ganska tråkigt å se att hela vår vänskap gick ut på hennes problem. Samtidigt är jag glad att ha blivit av med en sån energitjuv. Självklart ska man ställa upp för sina vänner men det finns en gräns!