Hej på er, nu sitter jag på tåget och pluggar teori. Tåget står still, vet inte när vi kommer fram till Sthlm. Himla jobbigt. När man sitter så här bland människor som man inte känner så undrar jag lite över vett och etikett på tåg. Bakom mig satt en kvinna och pratade riktigt högt i telefon, jag vet hur lätthänt det är men det är störande. Jag har själv gjort det och faktiskt sagt förlåt och dämpat mig när andra tittat irriterat på mig eller sagt till vänligt. Det är svårt att höra sin egen ljudnivå med headset och ibland mobil. Efter att hört ganska mycket av hennes personliga samtal så tyckte jag nästan synd om henne och sa till så vänligt jag kunde.
Jag: Förlåt, men jag vill bara säga att du pratar ganska högt man hör allt du säger.
Hon: Ja, jag hörde hela ditt samtal tidigare så du pratar också jättehögt.
Jag: Det var inte bra, vilken tur att du sa till mig.
Hon: Det gjorde jag inte, jag har slutat med sånt. Jag störs inte av det.
Jag: Ok, men då är vi kanske olika. Jag har svårt och koncentrera mig när folk pratar högt i telefon så att alla hör.
Hon: Jag tar med mig öronproppar.
Jag: Ok. Nu blev det här en lång diskussion. Tog du illa upp av att jag sa till dig, det var inte meningen. Jag brukar precis som du ibland råka prata för högt och då tycker jag det är skönt när folk säger till mig av två skäl, ett är att jag inte stör andra, två är att de inte hör mina samtal.
Hon: Du vet att det finns en tyst avdelning som du kan sitta i.
Jag ville säga ”Och du vet att det INTE finns en megafonavdelning som du kan sitta i.” men jag sa istället: Ja, du har rätt jag får boka den avdelningen och ta med mig öronproppar nästa gång. Hemskt ledsen att jag störde dig, fortsätt ditt samtal du.
Hon fortsätter att prata i telefon, men i en mycket lägre ton och allt är harmoniskt igen.
Gjorde jag kanske fel? Ska man låta folk prata hur högt de vill? Vad tycker ni, har man rätt att säga till eller ska man ha överseende tycker ni? Häromdagen var det en kvinna som satt bredvid en man som drog in sitt snor för kung och fosterland och svalde. Hela vagnen hörde det inte minst hon. Jag satt ett säte från henne och led med henne. Men när han snorade in för 15:e gången så fick hon nog. Hon måste lidit av lätt tourettes för hon sa verkligen det många tänker men aldrig vågar säga. Jag är så lycklig att jag fick höra det.
Hon vänder sig till honom: Smakar det gott?!
Han: Va?
Hon: Ja ditt snor, smakar det gott när det rullar ner genom näsan i halsen?
Han: Jag förstår inte vad du menar.
Hon: Jo men jag har ju hur det rullar ner i din hals som stora gröna klumpar och så sväljer du och stönar också efter varje sväljning.
Han: Jaha…
Hon: Tror du att du kan rulla in på toaletten och göra det där så jag slipper höra?
Han traskade in på toaletten och hon, jag och de omkring kunde knappt hålla oss för skratt samtidigt som jag tyckte lite synd om mannen. Det var så befriande med någon som sa till om nåt som alla led av, men inte vågade säga till om. Men vart går gränsen ska man säga till eller inte? Jag är så nyfiken på vad ni tycker.
Åh herregud, nu har någon anonym jävel pruttat för kung och fosterland. Fan vad det luktar! Haha, det är bara att garva, snart är tåget framme ändå.
/Elaine, ska spela upp snorkonversationen i huvudet varje gång hon blir störd på tåget.
Sharing is caring
30 Responses to Säga till eller inte – vad tycker ni?
Kommentera
Var det retorik du sökte?
Jag tycker man kan säga till. Bara för att man inte sitter i den tysta avdelningen innebär det inte att man inte ska visa respekt för sina medresenärer. Synd att hon va så otrevlig bara.. tycker dock att du är helt fantastisk som behöll ditt lugn!
HEJA DIG!
Haha skrattar ofta åt (med!) dina texter. Jag tycker det är okej att säga till på ett vänligt sätt. Bittertanter klarar jag mig dock fint utan.
vad skönt att höra, jag fnissar efteråt men var ganska sur på tanten. Hon sitter fortfarande bakom mig….
Alltså är det bara jag men båda dessa återberättade samtal känns ju uppenbart påhittade. Klart att det inte var såhär.
hahaha, jag ÖNSKAR att samtalen aldrig hade hänt, förutom snorkonversationen förstås – den älskade jag att få höra. Du skulle bara veta hur min vardag ser ut. jag får spela in nästa gång så får du se vad jag bevittnar – de samtal jag har och de samtal jag hör.
Men jag är nyfiken, Hur är de ”uppenbart påhittade”, vilken del känns tveksam? Själv trodde jag inte mina öron när jag hörde snorkonversationen, men av allas skratt så var det ingen hallucination ändå.
Min bild är att det sällan blir en diskussion bara för att man säger till. Tycker det på sin höjd brukar vara att den som blir tillsagd muttrar något. Tycker ibland att det känns som att konfrontationerna du utsätts för i din vardag är lite väl ”perfekta” för att vara trovärdiga. Jag kanske är cynisk men jag tänker att du ofta återberättar konversationer överdrivet för att du som retoriker vill ha en anledning att ta upp ett ämne eller framföra en åsikt.
Lite cynisk är du nog allt. Men det är ok, det kan jag också vara. Nej som retoriker är det snarare högst sannolikt med ”perfekta” dialoger eftersom det är det vi jobbar med – kommunikation.
Tycker absolut man kan säga till! Samma sak när någon lyssnar på så hög musik i sina hörlurar att det hörs högt och tydligt och är störande, då har jag sagt till! Har man hörlurar är det väl inte meningen att alla andra ska behöva höra det!
Åkte med ett morgontåg från göteborg till malmö och hade precis slumrat till när ett gäng kvinnor börjar prata alldeles förfärligt högt. Blir först väldigt irriterad, men hör sen vad som sägs. Den ena har nyss tagit ett gravidites test, och det var positivt! Då kunde man ju inte göra något annat än att småle och låte de fira vidare, även om det var lite för hög ljudnivå klockan 7 på morgonen!
Ja den är bra, man ska ha lite hänsyn till det dom pratar om. Men det var ändå heroiskt av dig klockan 07.00 på morgonen!
Heja Elaine!
Naturligtvis kan man säga till de som stör – det handlar ju om respekt för omgivningen.
Hade en ”upplevelse” när jag åkte på ett fullsatt, södergående tåg från Sthlm i vintras då en, vad jag kunde förstå av hennes högröstade telefonkonversation, kvinnlig läkare i 60-årsåldern satt och talade in meddelanden till sin sekreterare om sina patienter – med namn, medicinska besvär och allt annat! Jag klev av i Linköping och då satt hon fortfarande i en ganska indignerad telefondiskussion med någon närstående (dotter/son?) om rätten att få umgås med sina barnbarn…
Håller helt med och efterlyser lite vett och etikett vad gäller musik, snor och högt telefonprat på allmänna instängda platser! Det tråkiga är bara att man drar sig för att säga till, sist jag frågade att en tjej om hon kunde sänka musiken i sina hörlurar blev jag kallad kärring. Det var inte så kul. Tanter är coola, men kärringar är trist att bli kallad, särskilt inte när man är 24.
Särskilt när man är 24 ska det stå
Hej,
1. Vad är det du pluggar? Trodde du var klar med studierna? Satsar du på professorstiteln?
2. Säg till för kung och fosterland! Vi svenskar måste sluta vara så blyga, tom när det drabbar en skälv sitter man tyst och tiger. Kanske är att gå för långt att citera Niemöller? ”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”
3. Är det okej att lägga sig i en diskussion som man inte är delaktig i, på en offentlig plats, om man tycker att folk går över gränsen? Tex gör rasistiska uttalanden.
Magdalena Ribbing har skrivit mycket om just störande människor på tåg/buss och om snorpellar i sin hyfs- och etikettspalt i DN. Surfa in där och kolla! Många helt galna historier! Dessutom ger hon bra råd på avväpnande repliker som ändå är artiga!
Hej Elaine! Jag vet inte riktigt hur man kommer i kontakt med dig, har letat efter en mailadress men inte hittat någon. Så jag skriver rakt upp och ner här i kommentarsfältet istället! Jag är 19 år gammal och bor i Helsingborg. Jag har följt din blogg sedan dagen då Isabella berättade att du var gravid i hennes blogg – och jag måste bara säga att jag är helt förälskad i dig, vilken otroligt inspirerande person du är. Allt ifrån hur du är som person, vad du har gjort tidigare och vad du har för planer framöver. Fy för vad du är häftig! Jag ville mest bara berätta att jag tycker att du är en riktig glädje och inspirationskälla och att du verkligen har gjort ett intryck på mig! (Kan ju vara roligt att höra att det man gör verkligen betyder något för andra!) Keep up the good work!
Åh herregud vad jag skattar
))
Jag tycker det var bra och modigt av dig att säga till tjejen. Jag HATAR när folk gastar i sina telefoner och tvingar mig att lyssna på deras privata samtal. Det är inte jag som ska behöva flytta på mig utan DE som ska ta sina samtal någon annanstans. Men jag säger sällan till utan gör fula miner istället… Nästa gång säger jag till!
Haha.. Du är klockren Elaine!! Det där med vett och etikett är verkligen intressant, jag har alltid fått för mig att äldre ska vara så väluppfostrade eftersom de alltid beter sig så präktigt. Men det finns många gånger jag upptäckt hur illa de kan bete sig. Jag ska säga att inte ens i tysta kupén är det lugnt! Jag dagpendlar mellan Malmö-Helsingborg och häromdagen hade jag en äldre man framför mig som slängde upp datorn och började knappa frenetiskt. Tyst my ass!! Och att inte ens kunna ta lite kritik det är oproffsigt tycker jag. Men många är så små och inskränkta så det är inget att bry sig om. Jag skulle se det som att du gjorde den där damen en tjänst. Att hon inte tar till sig av kritiken är sorgligt, det där med respekt till andra är verkligen något som jag kan tycka saknas idag. Hoppas du kom fram i säkert förvar iaf så ingen gick loss igen!
/J
Finns ju en tyst avdelning och jag bokar alltid denna när det finns just för att jag inte vill bli störd. Sen är det klart att man inte ska skrika när man pratar i telefon, men när man åker kollektivt får man räkna med att det kommer finnas ungar som skriker vansinnigt högt (detta är det STÖRSTA problemet anser jag), folk som snorar, folk som pratar högt, folk som kommer dreggla när de sover och folk som kommer att resa sig stup i kvarten när de sitter innerst.
Alternativet är att gå till bistron/serveringsvagnen och sätta sig där och köpa något.
Lite fräckt ändå att du själv suttit och pratar högt i din mobil men inte tolererar att andra gör det. Även om du inte visste att du störde men lite självinsikt har man väl om sin egen röstnivå etc. Annars tycker jag man kan säga till om man orkar ta konfrontationen. Man måste visa hänsyn till andra men ibland måste man också tolerera att alla är olika och har olika värderingsgrunder.
Jag tycker att man givetvis ska säga till. Sedan är det många gånger lättare sagt (tänkt) än gjort. Man vill ju inte riskera att reta upp någon man ska tillbringa ett antal timmar bredvid. Något som kan göra situationen ännu mer outhärdlig. Ja det är en svår balansgång det där. Men om man störs riktigt mycket av det så tycker jag att det är fullt tillåtet att säga till. Jag brukar försöka se det från andra hållet. ”Om jag satt och lyssnade på musik och störde andra, ja då skulle jag vilja veta det så jag kunde sänka”.
Säg till utan snorkig attityd. Ett ”Ok. Nu blev det här en lång diskussion”, tycker jag har en övetsittar-ton i sig. Som; jag anser din reaktion är avvikande, typ.
Men absolut, säg till om man har det behovet.
Tack för fin läsning
Hej Elaine!
Tycker du gjorde helt rätt som sa till, jag är likadan!
Och jag vet också med mig att man ibland är osäker på röstnivån men jag tar heller inte illa vid mig om någon säger till..
Som en annan tjej skrev så är din blogg rolig och inspirerande, du verkar vara en jättehärlig människa!
Säga till är bra tycker jag, försöker leva efter mottot: säg ifrån eller säg ingenting alls, dvs inte gå och klaga över saker som jag inte gjort något åt (inte alltid så lätt, men jag försöker)
Men snortanten sa till på ett ganska nedlåtande sätt tycker jag, men jag var ju inte där så jag har ju inte hela bilden…
Jag vet inte exakt när man ska säga till men tycker absolut det är ok att säga till. Jag blir irriterad på de som suckar högt och himlar med ögonen istället för att säga till, och jo, jag har gjort så själv förr och det leder ju inte direkt till att situationen förändras. Tyckte du sa till på ett bra sätt!
Jag tycker att detta är så jobbigt, så jag undviker själv att prata i telefon på tåget och om jag gör det så sker det oftast när tåget står still (känns mer ok) eller så är jag extremt kortfattad och viskar. Jag har aldrig blivit tillsagd men ändå håller jag på så här. :/ Jag hoppas att någon iaf uppskattar mitt beteende! Jag tycker att man ska säga till, framför allt när det kommer till hörlurar. Syftet är väl att ingen ska höra det man lyssnar på annars kunde man ju lika gärna ta med bergsprängaren på axeln.
Jag är afrikan born and raised.
Kan blir lite den där svarta tjejen som gör oväsendet av mig. 10 år i Sverige och jag kan fortfarande inte släpp att här säger man inte som man tycker. Jo visst min man är svensk och på det svenska sättet är han tystlåten och allt sånt så vi passar ju perfekt tillsammans då jag säger som jag tycker och tänker till folk som inte visar respekt. Kan dock ta det lite längre än vad man ska.. Slängde en falafel i ansiktet på en arab för nån månad sedan då han klagade på min svenska och pratade ner som om jag vore dum.
Du gör rätt till att säga till Elaine.
Såklart man kan säga till på ett trevligt sätt, som du gjorde. Tåg och buss tillhör oss alla och där måste vi faktiskt skärpa oss för den allmänna trevnadens skull. Bra jobbat!
Det är märkliga saker som kan hända när man åker tåg.
För många år sedan, d v s i slutet av 70-talet var jag på väg till Stockholm på en affärsresa. Jag delade kupé från Hässleholm med tre andra gentlemän där jag noterade efter en stunds restid att dom först sa att ”ja nu skall vi ju inte snacka skit om en person som vi inte känner, men jag hörde från vår kollega att en av hans kunder, Stig Andersson heter han visst, han är känd för att vara en riktig skitstövel………” sedan fortsatte allt raljerande om denne person som dom sagt att dom inte skulle snacka skit om i förstunne, så gjorde dom just det.
Det var ingen hejd på vilka historier dom hört om denne mannen och jag lyssnade med ett alltmer intresserat öra på deras diskussioner.
När vi nådde slutligen fram till Stockholms Central så reste jag mig upp och kunde bara inte låta bli att säga;
Tack mina herrar för en intressant diskussion och jag hoppas att ni får ha en bra dag i Huvudstaden, förresten så skall jag be mig att få presentera mig, jag heter Stig Andersson och ni?” Sällan har jag skådat tre gentlemän vars munnar omformade sig till stora fågelholkar lika snabbt som man tänder en lampa. Häpp!
För min egen del så tillhör jag släktet kverulerande gubbar som uttrycker sig och säger sin mening rakt ut i såväl tid som otid.
Det är som en ryggmärgsreflex.
Ibland faller kommentarerna klockrent på rätt plats men många gånger har man bittert fått äta upp vartenda ord.
Kan inte hjälpa mitt ständiga verbala kommunicerande för det sitter i generna från släktskap på långt håll till Fritiof Nilsson ”Piraten”.
I was made that way.
jag älskar tillsägelser just för att det är sa obekvämt, att fa den där oroliga känslan i magen sa att man far tarar i ögonen samtidtigt som man haller pa att skratta ihjäl sig eller haller tillbaka sa mkt att man tror :släpper jag fram det jag känner ryker nagons huvud!
hahaha
det är kanske för att mitt eget liv är skittrakigt…
Hej jag forskar i hur det är att vara hörande. Och nu har jag läst om vad ni hörande blir mest irriterade över. Många brukar säga till mej att jag pratar för högt. Jag brukar strunta i att prata med såna personer. Såna hörande borde man egentligen anmäla till handikappombudsmannen om de klagar ofta. Men det är väl bara att ta med sig öronproppar om man blir störd. Min hörande kusin jobbade på dagis och hon sa att hon tyckte det var jobbigt med den höga ljudnivån. Jag sa till henne att hon skulle använda öronproppar vissa tider. Man behöver ju inte lyssna på alllt oljud. Man har ju ögon att se med och det finns ju andra där också om något barn ramlar så är det ju alltid någon som ser det eller hör det för alla ska ju inte ha öronproppar samtidigt.
/Maria