Om Elaine Eksvärds blogg
Den här bloggen började som ett retoriskt experiment. Retorikkonsulten Elaine Eksvärd ville lära sina kunder hur man når ut till folk via sociala medier. Hon intervjuade bloggurun Isabella Löwengrip "Blondinbella" och fick receptet. Föga anade hon att det skulle bli en av Sveriges största bloggar med cirka 60.000 läsare i veckan. Hon visste inte heller att hon skulle tycka att det var så roligt.
Här får du följa med i hennes vardag då hon bland annat träffar sin galna PT Crossfit Dave och fick bevingade ord från sin farfar Arne "Ska du inte platta det där negerhåret flicka lilla?"
"En storasyster på nätet" säger vissa. Hon bloggar om träning, relationer, småbarnslivet, business outfits, retorik och en massa annat härligt. Behållningen i bloggen är inte bara det Elaine skriver, utan det som bloggvännerna skriver. Stämningen på bloggen är ganska unik i bloggvärlden, Troll undanbedes. :)
Det här sa ni bloggvänner senast
- Marie-Louise om Idag vaknade någon av att deras bil brann i Husby
- Sofie om För ett år sedan och om ett år
- Erika om För ett år sedan och om ett år
- Marie-Louise - Fångar dagen! om För ett år sedan och om ett år
- Linda om För ett år sedan och om ett år

We go way back – Arkivet.
Seek and yet shall find
Kategorier
- Allmänt
- Babytider
- Bloggstory
- BRIDEZILLA
- Business outfit
- Dagens tanke och andra tankar
- diskussion och debatt
- Fitnesszillas och träning
- Foto
- Frågor och Svar
- Inredning
- Jakten på Mr Right
- Knodden – livet som gravid
- Måldagssekten
- Matplanering och bra fitnesszillakost
- Önskerubriker
- Politik och Retorik
- Resor
- Socialt experiment
- Tacksamhet
- Tacksamhetslistan
- Tvångstankar
- Vardagsglädje
- Vardagsretorik

















Hej Elaine!
Jag var på din föreläsning på Handelshögskolan i Göteborg i samband med Pre-gadd. Jag har funderat på det där du sa om att min teknik att lägga min vänster hand manliga företagsledares arm i samband med att jag tar i hand. Jag gjorde nästan alltid det när jag jobbade som servitris. Du menade att det kunde uppfattas som en härskarteknik och du drog en parallell med hundar som hoppar upp och lägger tassarna på ens bröstkorg. Min undran är om inte det kan vara en könskillnad. Jag skulle aldrig göra det mot en okänd kvinna, medans jag alltid har upplevt att män som är stressade och har kontrollbehov blir lugna och uppfattar ”handläggningen” förtroendegivande. De har sedan lyssnat på vad man har rekommenderat och ens förslag på hur sällskapets kväll blir en lyckad tillställning i en helt annan utsträckning än män man inte har lagt handen på armen. Det är ju även något man ser män göra mot andra män när de står varandra lite närmre och även i andra kulturer.
Kvinnor uppfattar jag blir mer eller mindre direkt förolämpade om man tar på dom. Jag upplever det mer som om man måste hitta likhetstecken för acceptans, lite som med Mullberry-väskan, man måste vara på samma nivå. Ofta först då fick jag kvinnliga företagsledare att lyssna på mina förslag. Att se så ”korrekt” ut som möjligt på jobbet var en fördel. En komplimang kunde hjälpa till också för att bygga förtroende, det visade ju att man hade samma smak och vips så hade man ett likhetstecken.
Vad är din reflektion?
Vänligen, Maria Borgström