Bland det jobbigaste jag vet det är tysta energitjuvar. De kommer in i ett rum och kräver uppmärksamhet på väldigt för mig tydliga-, men för andra ganska subtila sätt. Det var som herren på passkontoret.

Han gick fram och tillbaka framför mig och tittade på mig. Sen la han sin kavaj bredvid mig, sen gick han och pratade med någon bakom disken. Det gjorde ju att jag på ngt sätt fick ha ofrivillig koll på hans kavaj. Han hade inte på ngt sätt kollat med mig först. Sen satte han sig bredvid mig, suckade och stönade högt som om han ville vädra något problem. Jag är nog väldigt folkskygg, vänner får gärna vädra problem men inte främlingar!

Hahaha, nu började han slå på sin tidning, herregud. Jag kanske ska ge han en chans ändå? Jag ger lite energi till honom så kanske han slutar ta en massa energi genom att försöka få min uppmärksamhet.

(5 minuter senare) japp nu har han fått klaga över hur lång tid det tar att få sitt pass. Han har noterat att han är tio nummer efter mig. Han har fått ge sin frustration till en främling och jag får sitta i lugn och ro igen, phu! jag kanske borde släppa efter lite för pratglada främlingar? Problemet är att det gör jag på jobbet ändå, skulle vara så skönt att bara vara själv annars.

Hade det varit en bloggvän så skulle jag inte reagera så! Vill bara understryka det, ni är inte främlingar ni är bloggvänner.

Nej, nu jävlar ska han prata Igen! Han säger att hans skor är felputsade!

/Elaine, funderar på att dra en lögn om att hon glömt hörapparaten hemma.